Uppladdning

Imorgon bär det av till Hufvudstaden. Träff med bästa K. och shopping står på schemat. På lördag är det dags...för halvmaran!

Senast igår var jag ute och sprang c:a en mil. Det gick ganska bra, även om det är jobbigt. Men en mil är ju bara halva sträckan av vad som ska springas på lördag... Jag kan redan nu känna blodsmak i munnen.

Barn & böcker

Lilla L. följde med till jobbet en stund idag. Jäklar vilken skillnad det är att ha med en ettåring, som springer hysteriskt i korridoren, river ut böcker ur bokhyllan och rotar i papperskorgen, jämfört med en liten knodd som sitter/ligger lugnt i vagnen.

Nåja. Maken passade henne en stund och jag fick det mest akuta gjort. Lilla L. fann det hela mycket underhållande. (*Mmmm* Kolla, Weber på tyska! Jag tror jag tar en tugga, eller river loss några sidor. *Mmmmm* Oj, vad mamma ser irriterad ut!)

Vad är det för fel på folk?

Situation: lunchtid på stan. Det är knökfullt med folk inne på stadens stora galleria. Brandlarmet går. Ingen reagerar (förutom jag då). Brandlarmet fortsätter att tjuta. Brandlarmet avbryts av en mansröst i högtalarna som säger;
- Viktigt meddelande! Det har utbrytit brand i byggnaden! Tag er OMEDELBART ut genom närmast utgång eller nödutgång. Jag upprepar: tage er OMEDELBART ut genom närmaste utgång eller nödutgång.
Jag står i rulltrappan på väg ner, med Lilla L. i vagnen. Ingen gör en min av att skynda sig - eller ens dra sig mot utgångarna. En ung tjej framför mig skrattar och säger till sin pojkvän;
- *Hahaha* Brandlarm? Ingen bryr sig juuhh!
Jag väser ilsket;
- Kan du skynda dig?
Varpå hon ger mig onda ögat. Då kör jag på hennes häl med barnvagnen och pressar mig förbi.

Ok, det kändes ingen röklukt. Ingenting syntes. Men man ska fan ha respekt för brand i stora offentliga byggnader som innehåller massor med folk och sjuk mycket brandfarliga prylar. Jag vill då inte bli innebränd - eller rökskada Lilla L.

Att sortera

Bild: jättebrallorna

Hmm, ja, jag gillar ju att sortera saker. Skivor, böcker, inlägg, människor, artiklar. Maken brukar skämta (?) om att jag har katalogiserad smurfsamling (vilket givetvis är en lögn - jag har en smurfsamling från barndomen men den är inte katalogiserad).

Hur som helst; jag ska lämna tillbaka en massa lånade bebiskläder till bästa M. När jag väl stod nere i källaren och rotade runt bland papperskassarna kunde jag inte låta bli att sortera upp Lilla L:s urväxta kläder. Mini-mini kläderna i storlek 44/50/56 för sig, mellankläderna i storlek 62 för sig och de senast urväxtra i 68 för sig. Lilla L. är ju en liten räka, som fortfarande har storlek 74 på det mesta. Prydliga högar med bodies, brallor, mössor och strumpor.

Jag kan fortfarande inte låta bli att flina över råd till nyblivna föräldrar om att man inte ska köpa några små kläder; börja med storlek 62/68 - de mindre växer de ur på någon dag. Nästa råd brukar vara att man inte ska köpa så mycket kläder. *Hahaha* På bilderna när Lilla L. är nyfödd ser det ut som att hon har en stor tygsäck på sig; det är brallorna i storlek 50. Inom ett dygn hade hon kräkts och bajsat ner vartenda klädesplagg i huset. Vi tvättade ett lass varje dag. I sex månader. Och då är det ändå massor med kläder i papperskassarna.

Självbehärskning och kitsch

(Bild: Habitat)
Nu när vi "är med stugor" krävs det självbehärskning. Jag har tidigare lovat mig själv att en eventuell stuga inte ska förvandlas till kitschens högborg. Det ska inte hängas upp orangea bumlinglampor. Ej heller unikogardiner i glada färger. Det ska inte bäddas med 70-tals bäddset från Nanso. Inga Robin Day-stolar i ljusblå plast över tröskeln. Ornamin-servisen av Stig Lindberg ska stanna kvar i källaren. Royal-krona ljusstakarna ska också stanna i lådan där de ligger.

*Hahaha* Jag måste skratta rått åt mig själv. Det där är snarast en realistisk beskrivning av hur det kommer att bli. Jag är som en nykter kitsch-alkoholist, som har gått igenom alla stadier av kitschmissbruk. Från 50-talslägenheterna, med fladdermusfåtöljer, geometriska tyger av Sven Markelius, frukost på Stig Lindbergs Berså, middag på Hertha Bengtssons Blå Eld (som jag senare sålde dyrt, dyrt, dyrt), ryamattor och små tantblommor i krukor från Uppsala Ekeby. Jag hade till och med en röd Vespa Piaggio och sjalett över håret. Senare byttes stora delar av 50-talsgrejerna ut mot 60-tal. Teak, Verner Panton-lampor, turkosa sjuanstolar från 1970 (köpta på mitt gamla jobb). Ytterligare senare började jag komplettera 60-talet med modernare designprylar. En Richard Sapper-lampa, alessiprylar till köket. Till slut köpte jag till och med en nytillverkad soffa (Karlanda från Ikea - samma soffa som alla andra 60-talsfanatiker tycks anse går att kombinera med just 60-tal). Jag kan fortfarande komma ihåg tillfredställelsen över att köpa en ny laminofåtölj, i vitt fårskinn, som inte var nedsutten och använd över årtionden. Den var då - för nästan tio år sedan - en investering som grävde ett stort hål i kassan.

Visst, vi har fortfarande ganska mycket 50- och 60-tal hemma. Sjuanstolar, teakbord, en sned gammal ph-lampa, mycket 50-talskonst, keramik av Stig Lindberg, Alf Svenssons te-ve fåtölj, teburkar av Anita Nylund osv. Men det är inte längre fråga om total dominans. Jag äter på nytt och fint porslin. Lilla L. kan tugga på soffan utan att jag får hjärtinfarkt.

Men som sagt...nu är vi ju med stuga. Kitchen lurar i buskarna.

Must-must-do

Måste fortfarande:
- Läsa uppsats
- Kolla upp Excell-finesserna
- Klippa gräs (men det hällregnar ute så det går inte)
- Lämna tillbaka för stor funktionströja

Men nu är jag helt hooked på Facebook...

Snart

Must do-list

- Boka hotell till lördag
- Kolla så att flyget stämmer (var 17 är bekräftselsen?)
- Ringa K., boka träff på fredag
- Posta anmälningsbekräftelse
- Ringa om den svarta falufärgen (var 17 har den tagit vägen?)
- Läsa uppsats
- Rensa mailbox, besvara för många mail
- Roa dotter
- Tvätta
- Bekräfta möte imorgon
- Lära mig nya funktioner i Excell
- Betala bortglömd räkning
- Klippa gräs (eller övertala maken att göra det)
- Lämna tillbaka för stor funktionströja
- Apoteket

Att våga släppa sargen

Efter veckor av feghet, då Lilla L. har kunnat gå själv men inte riktigt vågat, har hon äntligen vågat släppa taget om våra händer och börjat promenera iväg. Själv. På det stora stora golvet. Alldeles själv.

Det var på tiden. Häromdagen tog jag henne på bar gärning då hon smyggick i vardagsrummet (och sannolikt var helt övertygad om att jag var kvar i köket).

Facebook

Och hur smart var det här? Att registrera ett Facebook-konto? Nu har jag spenderat en hel helg på att leta reda på folk, skickat meddelanden till folk som jag inte har träffat på hundra år - samt funderat över vilka man egentligen kan adda. Hur krystat, pinsamt eller skitkul kan det bli...? Hittills är det en blandning av frustrerande (då sökfunktionerna onekligen är bristfälliga) och underhållande.

Nu är det inte bara två bloggar och en mailbox som ska hållas i skick - nu är det även ett monster, vi kan kalla det Facebook, som kräver min omtanke.

Djurmönster

Hur glad blir man inte av dessa mönster? Lilla L. = en liten liten fashionista.

Måste bli modäääärn

Dagens lunch handlade om folks Facebook-sidor och hur de konstant MSN-ar med vänner och kollegor. I hate MSN, det är djävulens påfund. Men jag insåg att jag måste skaffa ett Facebook-konto. Som något slags bevis på att jag ännu inte är helt tantifierad.

Fungerar skiten då? Nope. "Hey, your account is temporarily unavailable due to site maintenance. It should be available again within a few hours. We apologize for the inconvenience." Så har det varit sedan lunchtid. Jag må vara tant i vardande...men mitt tålamod är kort. Mycket kort.

Hemmadag

Både igår och idag är hemmadagar med Lilla L. Maken har börjat jobba, så nu delar vi på f-ledigheten igen (efter några veckor då jag har jobbat heltid). Undrar om vi inte ska ta och ägna oss åt lite...konsumtion? Jag måste få tag på löparstrumpor utan sömmar. Halvmaran närmar sig och jag vill inte springa den med skavsår.

Det känns väldigt seriöst att köpa särskilda löparstrumpor!

Förtydligande om yta

Kanske borde inläggen om konsumtion läsas i omvänd ordning?

Ett förtydligande är även på sin plats. Som jag har diskuterat (eller kanske i sann bekännelseanda erkänt) tidigare så är jag ytlig. Jag gillar fina saker. Jag gillar design. Jag engagerar mig i små, små, små detaljer. Jag konsumerar - men det är ett genuiiiiint intresse.

Jag skäms inte det minsta.

Havet

Fika med C. och hennes barn ute i stugan. Promenad till havet, där barnen plaskade omkring i strandbrynet. Sand mellan tårna. Sensommar.

Den fula konsumtionen

Häromdagen påstod (eller kanske påpekade?) maken att jag tänker på konsumtion 90% av min vakna tid. Va?! Så ytlig kan jag ju inte vara. Jag tänker ju på massor av viktiga saker; jobb, Lilla L. jämställdhet, design, religion, inredning, politik, filmer, språk, böcker... Nej, nej, hävdade maken vidare. Det är konsumtion! När du tänker på design, inredning, böcker etc. så handlar det om sådant som du inte har - men som du vill ha. Då är det (tänkbar) konsumtion! Nej, nej, vrålade jag tillbaka! Det är inte konsumtion - det är intresse! Jag håller mig uppdaterad. Om jag sitter och läser/surfar om Droog design, nya kartellampor, debatten kring Maria Svelands bok eller serviser av Marianne Westman så är det intresse. Att jag sedan kanske vill ha vissa av dessa prylar, det är en annan sak - och gäller långt ifrån allt. Det är för f-n mitt intresse! Nej, nej, hojtade maken tillbaka. Allt det där är en form av konsumtion.

Det låter som den gamla klassiska visan. När kvinnor är intresserade av någonting (inredning, matlagning, kläder, böcker etc.) så är det ytligt, skamligt och konsumtionsinriktat. Män har däremot riktiga intressen; flugfiske, golf, fotboll eller datorer. Att det är ungefär lika konsumtionsinriktat, det låtsas man inte om. Det är ju genuina intressen.

Maken hävdar med bestämdhet att han inte menade att det är negativt att jag tänker på konsumtion. Jag läser bara in det jag vill (eller inte vill) höra. Men konsumerar - det gör jag. (I ärlighetens namn har maken inte hävdat att han inte konsumerar, eller att hans intressen skulle vara mer genuina. Men mellan raderna, så...?)

Supershopparen

Tillbaka från jobbpryl i Ö-vik. Bevisade för mina kollegor att jag är en supershoppare; in på den fantastiska butiken Bohag, scannade igenom utbudet av prylar, möbler och fin-fina reakläder. Provade tre par byxor, en kjol och en tröja. Snabb blick; ett par jeans, kjolen och tröjan satt perfekt. 60% rabatt. 15 minuter senare stod jag på gatan utanför med min påse i näven. Kollegorna var helt chockade. På samma tid hann de övriga typ klämma på en väska och några stearinljus.

Konversation

- *Hahaha* tidigare skulle vi ha gnällt tillsammans, men nu är du ju min chef. *Hahaha* Så nu kan jag ju komma och gnälla och du måste fixa det istället! *Moahahaha*
- Haha? Allt jag tänker på är hur jag ska exploatera! *Moahahaha*

Must do-list

- Boka flygbiljetter
- Packa inför imorgon
- Läsa igenom ett förslag, komma med konstruktiva kommentarer
- Kolla en räkning
- Läsa igenom en dragning, inför imorgon
- Vika tvätt
- Skriva mail till C, försöka boka in en träff senare i veckan
- Sova

Att inte låtsas

Nya Family Living damp ner i brevlådan - och den är ju en säkert conversation topic. På framsidan: Magdalena Graaf och Magnus Hedman. Lite oväntat, faktiskt. En blonderad donna, med okända tallanger utöver en ofta exponerad kropp, och en fotbollskarl som har svårt att hålla rätt på snorren (om man ska tro kvällstidningar, vilket man såklart inte ska). Nåja, det finns faktiskt en befriande detalj i det hela. De låtsas inte.

Magda och Mange har gjort en sanslös klassresa. De har stålar. De är svenniga. De berättar glatt att det "lägger mycket pengar på vårt hem" (vilket syns i alla bubbelgumsrosa Smeg-prylar i köket) och att de åker på husvagnssemester. Bästa semestern var tydligen till Silverköparen i Sala.

Oh, my God! Silverköparen! Alla som någonsin har varit där, vilket jag har varit många gånger som barn, känner till mördarmyggorna. Det går knappt att ta sig utanför husvagnen utan att bli flådd levande. Magda och Mange hade dock stor grillfest med de övriga på campingen. Helt obegripligt.

Men det var inte Silverköparen myggor jag skulle skriva om, utan det föredömliga i att inte hymla. Magda ville till och med att familjen skulle ha matchande träningsoveraller, men då sade Magnus ifrån. De skäms inte för att de spenderar stålar. Eller gillar prylar. Eller att de är som folk är mest.

Husmor 2.0

Jag har nog inte plockat blåbär på...25 år? Efter en och en halv timme i skogen, med en nyinköpt bärplockare i näven, började jag inse varför blåbär är satans skitdyra. Resultat; en och en halv liter blåbär. Det kanske räcker till två blåbärspajer.

Nåja, husmorspoäng måste jag ha fått i alla fall. Maken spikade på taket och jag plockade bär i skogen. Hur stereotypt får det bli?

Indiegympa

Om man bodde i storstaden... Jag vill också studsa omkring till We don't need guitars med Chicks on Speed.

Ångbastu

Jag var ute och sprang, kanske 6-7 kilometer (remember; jag ska ju på något sätt ta mig igenom en halvmara om någon vecka) ikväll. Det har regnat hela dagen - och när jag klev ut genom dörren var det som att kliva in i en ångbastu. Sinnesrubbat varmt. Tropisk fuktighet. Det var skitjobbigt att springa. Ibland undrar jag varifrån jag får alla knäppa idéer. Halvmara, why?

Men just nu, nyduschad, stretchad och fräsch, känns det okej igen. Är jag en guldfisk?

Vår bossy dotter

Maken och Lilla L. var på en fullständigt meningslös information om tandvård idag. Massor med föräldrar och små ettåringar. Eller små? I jämförelse med Lilla L. är det fysiskt sett giganter. Hon är en liten räka. Detta tar hon dock igen på det sociala planet. Som maken konstaterade; vår dotter är väldigt bossy. Hon snodde konsekvent de andra ungarnas leksaker och retades med dem (exempelvis tog ifrån barn x leksaken, lade den i en låda, lät barn x ta tillbaka leksaken - för att omedelbart sno den och slänga iväg den...upprepat gång på gång, tills barn x började storgråta och en förälder kom till undsättning). Hon är dessutom väldigt stark i nyporna, varför det inte är något problem att bända loss leksaker från betydligt större barn. Jösses. Vi har en bossy dotter.

Mitt (halv-) hemliga liv

Då och då uppstår det diskussioner kring hur mycket man kan/bör/ska lämna ut av sig själv på bloggar. Vissa skriver i egenskap av halv/heloffentliga personer, andra som väldigt privata men öppna personer - ytterligare andra befinner sig i någon form av bloggarderob. Själv föredrar jag att vara halvanonym. Visst går det att ta reda på vem jag är, det är inte alltför komplicerat, men jag skriver inte ut namn eller alltför privata detaljer. Jag har inte heller berättat för min omgivning, med undantag för maken (a.k.a. smygläsaren), om min blogg. Bästa kompisarna K. och M. har inte en susning om mitt bloggliv, i bloggarderoben. Inte heller min mamma, svärmor eller chef. Bloggen är min lilla egozon, där jag skriver om det som engagerar mig för ögonblicket. Då må vara gamla Sarah-recordssinglar, lampor, prestationsångest, Josef Frank-tapeter, drömmar om västerbottensgårdar, mina och Lilla L:s dagar eller det norrländska mörkret. Det finns en läsekrets - och det är fantastiskt kul - men jag känner den inte i det vanliga livet. Precis som jag vill ha det.

Ärligt talat är tanken på att svärmor, chefen eller mina grannar ska läsa min blogg skrämmande, inte för att det som står i bloggen är så speciellt eller avslöjande - men jag orkar inte förklara eller motivera varför jag skriver det som jag gör. Det är min pryl. Frågan smyger sig dock på ibland; är jag lite småkymig som inte berättar, exempelvis för bästa vännerna? Men om jag gjorde det så skulle jag antagligen känna att jag var tvungen att skriva om andra saker.

Från noll till hundra

Från semester till arbete. Från att sitta i en liten stuga till planeringsmöten. Från "vill du ha en banan?" till "vet du om det finns ett kontrakt?". Från myggbett till lunchlåda. Från porlande å till surrande ventilation.

Just nu känns det ganska skönt.

Isobel

Var tvungen att ta mig ur deckarträsket, så jag beställde några andra böcker. Maria Svelands Bitterfittan och Isobel Hadley-Kamptz Jag går bara ut en stund. Sedan igår eftermiddag har jag sträckläst det senare. Aj, vilken smärtsam bok; om det totala sönderfallet inom ett äktenskap och den bottenlösa sorgen efter ett förlorat barn (som aborterades då det hade cystiska lungor, d.v.s. i princip saknade lungor). Skildringen av Isobels och Eriks relation, bristen på kommunikation och Isobels närmast tvångsmässiga otrohet, äter sig in under huden. Självklart är det en roman (vilket recensenten på DN inte tycks begripa), som har grund i Isobels eget liv. Men det gör den inte sämre, snarast tvärtom.

Om man vill må lite bättre efteråt kan man gå in på Isobels nuvarande blogg och läsa om lyckan med den nyfödda sonen. Det är vackert.

Tecken på uttråkning?

Nu har jag städat min dator (igen...). Skapat nya mappar, sorterat dokument - och länkar. Bland annat ett antal underkategorier till Bloggar; Inredningsbloggar, Designbloggar, Aff-mammor, Favoriter i största allmänhet, Ganska kända personer, Mediabloggar - och en för mina egna alster. Uttråkad? Oh, yes.

Att googlerunka

Läste i en intervju med Kajsa Ingemarsson om begreppet googlerunkning och tänkte; jag behöver kolla min blygsamma status i cyberrymden. Dagens resultat: 265 (mot 220 för någon månad sedan). Detta är alltså på mig som person ("förnamn efternamn"), inte bloggen. Självklart kan man söka på mer avancerade sätt, men det här är det enklast tänkbara.

Maken klår mig som vanligt; 408. Jag tröstar mig med att mina träffar är konstigare och mer obskyra.

Skrivbord

Jag är sedan ett bra tag på jakt efter ett litet skrivbord, till mitt så kallade arbetsrum (vilket är en ganska otrivsam hall). Efter ett helt misslyckat försök att köpa ett art deco-bord, som visade sig vara ett soffbord - inte ett skrivbord (jag skyller på skumma bilder...), så har jag nu spanat in detta. Ord som sengustavianskt klingar ljuvt i mina öron, även om beslagen ser ut att vara allt annat än original. Frågan är nu om bordet är för litet. Damskrivbord brukar vara ganska små. Min mor är dock utsänd med ett måttband för att ge besked.

Ja...för det här är så klart ett eventuellt auktionsinköp på distans. As usual. Här uppe i de norrländska skogarna finns det mest skräp. Eller dyrt skräp. Eller sanslöst dyrt icke-skräp.

I mitt understimulerade lilla huvud har jag, åter igen, möblerat arbetsrummet. Paradiset av Josef Frank på den ena väggen. En Arkipelag från Ruben Lighting (se ovan). Min snygga Mac och en prydlig hög med papper. Gudomlig inspiration och massor med klara texter i usb-minnet. *Hahaha*

Röda prickar

Lilla L. var allmänt sur och trött igår - och framåt kvälen fick hon lite feber. I morse såg hon ut som en prickig korv på benen. Jag har noll koll på vad det kan vara. Någon allergisk reaktion? Mässling? Nässelfeber? Hon verkar dock inte må sämre än att hon är allmänt purken, så jag avvaktar nog.

Resultat av distansshoppingen

Idag kom två kuvert med posten, ett med min fin-fina klänning från Nanso Lempivaate, ett med Lilla L:s kläder från Blingo. Jag är mycket nöjd. Klänningen är lagom bohemiskt kitschig. Inte den rätta klädseln för möten, men annars så blir den fin. Lilla L:s kläder var också fina. Men hur liten är hon egentligen? Jag hade hört att Blingos kläder är små i storleken och beställde därför 74/80 (och tänkte; då borde hon kunna ha kläderna nu). Ehhh, till jul kanske?

Mer Linda

Maken påstår att jag har en konstig hang-up på Linda Skugge - och ställer sig ofta frågande till varför jag läser henne med sådant intresse. Jag tycker att hon är kul, träffsäker och provocerande, är svaret.

Hur som helst; jag bläddrade lite grann i Lindas första bok, den med samlade texter från 1993 till 1995, igår kväll. I den åtefinns ytterligare några ledtrådar till varför jag gillar Lindas texter skarpt. Hennes name-dropping och nörderi är fantastiskt underhållande - och sannolikt helt obegripligt om man inte är lika gammal, hängde på samma klubbar och lyssnade på samma musik. Men det gjorde jag ju, så underhållande blir det. Det var Jesus & the Mary Chains fantastiska konsert på Domino (den gamla biografen vid Hornstull, som numera är ett otäckt Friskis & Svettis-palats), barnhäng på Hannas källare, Evan Dando-män, This Perfect Day-singlar, Happy Dead Men i Gula Villan och ett oändligt antal konserter på Melody. Det var för övrigt på den tiden som Linda aldrig skulle ha handlat på H&M. Då var det Martin Kidman-skjortor som gälde. Själv minns jag en mycket stilfull Martin Kidman t-shirt, med en singel-skiva som motiv, som var på tok för dyr för min knapra studentbudget. En grabb försökte för övrigt ragga upp mig på Gino, bara för den snygga tröjans skull.

Numera handlar Lindas texter om ungar, storhandling på Coop, pajbakning och vikten av att städa ordentligt - men även om andra saker, som betydelsen av att som kvinna vara ekonomiskt oberoende, skattepolitik och att ungdomar måste skaffa sig utbildning. Hon har blivit en präktig tant...och det har jag också. På något sätt så tycker jag att det skulle vara beklämmande om så inte vore fallet.

Hemmet

...är nödtorftigt sanerat. Smulorna på golvet är uppsugna, Lilla L:s leksaker sorterade. Golven är såpade, köket skrubbat, likaså badrummet. Nytvättade lakan. Små randiga tröjor hänger på tork. Jag ogillar verkligen att bo i ett ostädat hem - så nu känns det bättre. Jag misstänker att maken tycker att jag är (lätt?) neurotisk. Well, han visste vem han gifte sig med...

Linda

Skugge bloggar igen! Yes! Nu på Amelias hemsida, istället för Expressen.

Tjuvläsaren (igen)

Tjuvläsaren, a.k.a. maken, har gett sig till känna igen. Helt plötsligt hör jag honom fråga;
- Köpte du spjälsängen, eller?
- Ehhh, jaaa?
- För 399 kronor?
- Jaaa?
- Okej.
- Du bar själv in paketet i stugan. Det var det stora.
- ...
- Läser du min blogg eller?

(Sannolikheten att maken ska hålla reda på Ikeas priser på spjälsängar är noll och fallande. Förklaringen återfinns ett par inlägg längre ner.)

Text

Som sagt; tillbaka på jobbet. Sitter och fixar med en text. En text som jag i min enfald trodde var mer klar än vad den i själva verket är. Oordning. Researchen är i en enda röra. Hälften av papperna och böckerna är hemma, den andra halvan på jobbet. Rummet är varmt. Koncentrationen låg, men finns ändå på något plan. Orden är...trögflytande.

Jag har lovat mig själv att inte blogga på jobbet. Inte för att jag inte skulle kunna, eller för att någon skulle bry sig. Men det måste finnas några gränser. Arbetstiden är begränsad - och med en liten L. hemma så kan man inte sitta och drälla bort tiden hur som helst.

Sex veckor

Sex veckors frånvaro. Där stod de vissna blommorna på skrivbordet, bredvid en driva med inaktuella post-it lappar och osortad post. På tangentbordet låg en kryptisk lapp om ny inloggning. Det tog en kvart att ta sig in i systemet, då jag endera är dum i huvudet - eller skribenten av lappen. Knappt en människa i korridoren. Så gott som "alla andra" tycktes ha tagit en extra semesterdag, eller kanske till och med en extra vecka.

Varför frågan uppstår; vad tusan gör jag här? Åhh, kanske för att börja jobba? Ta tag i allt som ligger och väntar?

Sista dagen på semestern

Maken ska spela golf med svågern, jag och Lilla L. tar bilen på utflykt. Hit. 26 mil dit, 26 mil hem. Vansinne?

Det är lite märkligt, men när jag bodde i civilisationen så tyckte jag inte att Ikea var någonting speciellt. Visst åkte jag dit ibland, någon söndag eftermiddag när jag inte hade någonting bättre för mig. Köpte en påse med krokar och en värdelös diskborste, åt billiga kötbullar och åkte hem igen. Men nu - när jag bor i de norrländska skogarna - tycker jag att Ikeautflykt är höjden av lycka. En tydlig skillnad är att jag numera bor i hus. Behovet av krokar, rullgardiner, trasmattor till källaren, billiga lakan till Lilla L., mikroburkar, skoställ, gardinstänger, tyg, trådrullar och förvaringslådor tycks oändligt. Särskilt behovet av mörkläggningsgardiner. Jag vet inte hur många vi har köpt - och fler ska det bli imorgon.

Inköpslistan ser ut så här:
- spjälsäng Sniglar
- madrass till spjälsäng
- madrass Sultan Fagerås
- diskoho Lagan
- bänkskåp och luckor (sannolikt Ståt)
- bänkskiva
- knoppar (till luckorna)
- kuddar av olika storlek
- tyg (bland annat till kuddfodral)
- mörkläggningsgardiner
- trasmattor

Allt är till rucklen.

Renoverad kvinna

Först ett välbehövligt besök hos frisören. Klippte bort en dryg decimeter och har nu en lång page. Riktigt stiligt om jag får säga det själv. Sedan ett besök här för att räta ut den skruttiga ryggen och evigt onda nacken. Nu är jag i prima skick.

Mer distansshopping

Lott@ tipsade om rea på Blingo . Vilka fina barnkläder! Beställde raskt en solklänning, en tröja och ett par pantalonger i rött och vitt. Jag känner mig som värsta latte-mamman, som fikar och handlar prylar hela dagarna. Thank god - i nästa vecka börjar jag jobba igen. Jag fixar inte den här hemmafru/semestertillvaron.

Pantalong är för övrigt ett fint - men bortglömt ord. När sade du senast pantalong?

Distansshopping

Lite distansshopping på nätet. Denna fina klänning landar förhoppningsvis i min brevlåda om några dagar. Och så sitter jag och funderar på om jag ska förhandsbeställa en stickad klänning från Odd Molly. Här. Hur sjukt är inte det? I min ungdom köade jag för konsertbiljetter (rember: det fanns en tid innan Internet) utanför konserthuset i Stockholm. Numera kan man förhandsboka kläder på nätet. Det är ännu sjukare att jag funderar på att göra det. (Dessvärre fungerar det inte att länka till specifika kläder. Det är dock en blå-grå virkad klänning med knytband vid halsen.)

Skitmail

Öppnade mailboxen, mest för att rensa all förbannad spam som trillar in varje dygn. Rensade, rensade, läste några ointressanta mail om konferenser som jag inte ska åka på...och kom till en mail från en av mina få väninnor här uppe i den norrländska skogen. Skit. Hon och hennes familj ska flytta. Ungefär 120 mil söderut. Huset är sålt. Nytt hus är inköpt. Jobben är fixade. Visst visste jag att det eventuellt var på gång - och visst är jag glad för hennes skull. Men vad tusan? Jag kommer att sakna henne.

Blixtvisit i hemmet

Lilla L. och jag har sovit hemma i natt, efter flera dygn i rucklen. Maken stannade kvar för att börja knacka ner murstocken (som är helt obegripligt sned - och som ska ersättas av en modern kamin). Till middag intog jag en liter färska hallon och lite yogurt, då all vettig mat fanns kvar ute i stugan. Tittade på den gamla Depehe Mode-filmen 101 (God evening, Pasadena!) och kollade på en massa gammal synth på MySpace. Don´t ask me why. Sysslolös, rastlös eller bara nostalgisk.

Lilla L. har för övrigt lärt sig att öppna stereoskåpet. Då hon är en elektronikbebis kunde hon omedelbart stänga av/sätta på/ändra inställningar på sin moders stereo. Aj, aj, aj.