Migränbitar

Mitt huvud håller på att gå i bitar. Svarta migränbitar. Det flimrar, brusar, pulserar och helst skulle jag vilja spy. Snart ska jag sova. Kanske hjälper det.

Nu ska sanningen avslöjas

Då jag är förläst på genusteori och inte tror på någon avgörande betydelse av biologiska kön så tänker jag göra ett litet test. Helt enkelt för att ta reda på vad jag är. A boy or a girl?

Boy side

[ ] du älskar tröjor med luva
[x] du älskar jeans
[x] hundar är bättre än katter
[ ] det är kul när någon gör sig illa
[ ] du hatar shopping
[ ] sorgliga filmer suger
[ ] du har x-box, wii eller liknande spel
[x] du lekte med leksaksbilar som liten
[ ] någon gång har du velat bli en brandman
[ ] du har ett DS, Ps2 eller liknande
[x] du kollar på sport på TV (undantag vid fotbollsmästerskap)
[ ] våldsamma filmer är bra
[ ] du pratar med din pappa för råd
[ ] du har massor av kepsar
[ ] du gillar att kolla på fotbollsmatcher
[ ] du tycker att det är coolt med baggy byxor
[x du tycker det är knäppt med sovaöverparty med massor av folk
[x] grön, svart, röd, blå eller silver är någon av dina favorit färger
[ ] du älskar att vara galen utan att bry dig vad folk tycker
[x] sport är kul
[ ] pratar med mat i munnen
[ ] använder boxers

Totalt 7 poäng.

Girl side

[ ] du använder läppstift
[x] du älskar att shoppa
[ ] du använder eyeliner/kajal
[x] du bär färgen rosa
[ ] du går till din mamma för råd
[ ] du hatar att bära färgen svart
[ ] du gillar att hänga utanför gallerian
[ ] du älskar att få manikyr och pedikyr
[x] du gillar att bära smycken
[x] kjolar utgör en stor del av din garderob
[x] shopping är en av dina favoritsysselsättningar
[ ] du gillar inte Star Wars-filmerna
[ ] du har gått i dans eller gymnastik
[ ] det tar dig ca en timma att göra dig iordning
[x] du har fler än 10 par skor
[x] du bryr dig om hur du ser ut
[x] du gillar att ha klänning när du kan
[x] du gillar att ha parfym
[x] du använder tjejunderkläder
[ ] du lekte med dockor som barn

Totalt 10 poäng.

Där ser man! Jag är en girlie girl. (Men varför är två snarlika frågor om shopping med i tjejtestet?)

Prioriteringar enligt Lilla L.

Vårt geni till dotter har lärt sig att bokstavera ord! Eller tja, det låter som det i alla fall. På frågan vart hon vill åka på utflykt så svarar hon:
- I-n-t-e-r-sport! INTERSPORT!
Intersport är det näst bästa stället i hela världen, näst efter stranden, enligt Lilla L. För vad finns där om inte massor med små cyklar som man kan provåka!

O-norrlänningen

Då och då, till och med ganska ofta, avslöjar jag mig som varande icke-norrlänning. Det är inte bara det att jag inte pratar umemål. Jag vägrar anpassa mig till en massa saker. Idag, exempelvis, var det cirka 10 grader varmt och spridda skurar med störtregn. Lämplig outfit enligt mig var:
- sommarkjol i linne
- kortärmad top
- tunn kofta
- sandaletter
- definitivt inga strumpor
Jag kan meddela att det var kallt - och att Umeås övriga befolkning var klädd i Gore tex-jackor och höstskor. När mina tänder klapprade av kyla upprepade jag mantrat:
- Det är augusti. Det är augusti. Det är augusti.

Halvmaran

Det är en vecka kvar till halvmaran. Mina kollegor som jag ska springa med verkar vara i fin form. Själv känner jag mig döende.

Men okej, det gick faktiskt lite bättre idag. Jag sprang min långa runda, broarna runt, och jag hade lite krafter över när jag kom hem. Kruxet är att min långa runda inte ens är en halv halvmara...

Smet i huvudet

Tänk om jag kunde skriva någonting kul. Inspirerande. Upprörande. Whatever. Men det är som om huvudet har...kloggat igen. Kanske var det muffinssmeten som rann över.

Jaja. Hallonmuffinsen blev goda i alla fall. Dottern sammanfattade det bra:
- Mmm, hallon! Mer kaakaaa!

Hemmadag

Förskolan är stängd - och jag jobbar på mina husmoderliga sidor.

Tomt

Ibland undrar jag om man som människa har en viss mängd bra tankar/idéer - och när man har förbrukat dem, tja då är de helt enkelt slut. Idag har jag suttit på jobbet och petat i två artiklar. De blir inte direkt dåliga, men inte heller övertygande bra. Ingen inspiration, inga nya infallsvinklar. Huvudet känns oroväckande tomt.

I pipelinen finns...ingenting. Jo, kanske föresten. Men den idéen är i embryostadiet, så det kan lika väl bli ingenting. Nada.

Tillägg

Maken brukar inte skjuta råttor.

Snart lurade

Få saker kan få en att känna sig så lurad som inköp av bilar. Den bil vi har nu är en riktig skitbil, ett måndagsexemplar utan motstycke. Allt som kan gå sönder har gått sönder (och lite till). Spindelled, bromsar, tändkassett, AC:n och nu senast topplocket. Bilen är inte jättegammal och den har inte gått särskilt långt. Vi har inte vanvårdat den.

Morgonens besök på verkstaden, för att fixa topplocket, slutade med insikten att vi måste byta bil. Vi kan inte fortsätta att plöja in pengar i bileländet. Problemen är dock uppenbara. Hur ska vi kunna bestämma oss för vad vi ska ha istället? Hur hittar vi en vettig bil utan att bli blåsta? Och hur blir vi av med den skitbil vi har?

(Som maken uttryckte det: att lura en bilhandlare är moraliskt som att skjuta en råtta.)

Namn

Det här var underhållande!

Enligt namngeneratorn borde mitt namn vara Esmeralda. (Smaka på det ni...) Maken borde heta Julian. Det förstnämnda är inte så oväntat, med tanke på att min mor har ett ganska sydeuropeiskt klingande namn. Men Julian...?

Småkottar av vardera könet borde döpas till Ingrid och James. (Ingrid är jättefint! James...well, det är väl ok.) Slumpnamnen blev Alfa och Damon. De sistnämnda förslagen känns lite...skumma.

Meningslösa aktiviteter

På förmiddagen var jag, maken och Lilla L. på den sistnämndas första tandläkarbesök. Eller snarast, vad vi utifrån informationen på lappen trodde skulle vara ett tandläkarbesök. Väl där träffade vi en tandhygienist som upplyste oss om:
- Det är viktigt att borsta tänderna morgon och kväll!
- Om barnet gör motstånd måste ni bestämma att det ändå ska ske! (Här visade hon ett lämpligt grepp på hur barnet skulle övermannas.)
- Barn ska äta fem mål mat om dagen! Enligt kostcirkeln! Det är viktigt att inte äta kakor och godis mellan målen! Eller att ha en mugg med saft som det smådricks ur!
Sedan visade hon hur man borstar tänderna, med hjälp av en liten modell. Allt levererat med ett tonfall som kanske lämpar sig för en femåring. Vid det laget såg jag och maken ut som rykande åskmoln. (Ser vi ut som illiterata idioter?) Då kom själva "undersökningen". Ja, citationstecken är helt nödvändiga i sammanhanget. Tandhygienisten lirkade upp munnen på lilla fröken och...räknade tänderna. Sedan var det klart.

Det är klart att jag begriper att upplägget är standardiserat, att alla föräldrar får samma information. Men är det verkligen rimligt att man ska ta ledigt från jobbet för sådant här? Jag hade kunnat räkna tänderna och fyllt i ett formulär istället.

För övrigt kvalificerar ett besök hos en tandhygienist inte som ett tandläkarbesök. Maken påpekade senare att vi sannolikt har auktoritetsproblem.

Kulturradion

Istället för att göra någonting vettigt så gjorde jag Kulturradions personlighetstest. Skrämmande pricksäkert. Jepp, jag har haft tulpansvart hår och är född ironisk. Men avhandlingen är faktiskt klar sedan länge. Och Lilla L. är inte döpt efter någon Velvet underground-medlem. Fast Nico skulle ha varit ganska fint...

Genusgrytan

Det är kanske ett dygn för sent att kommentera det helt bisarra inlägget från Gyllenhammar och Zandén. Men saken är att jag fick någon form av mental härdsmälta när jag läste det. Jag - den ickebiologiska, sannolikt frigida, bitterfittan. Hon som tänder på jämställdhet och tar med genusdiskussionen in i sängkammaren. Nymoralisten. Tråkpottan.

Well, jag gissar att damerna i fråga vill röra om i genusgrytan - och det har de sannerligen lyckats med. Men vilka fler syften har de? Är det en innehållsdeklaration av dem själva inför nästa kulturpartaj på söder? Vill de ge igen på någon 30-årig mjukispappa som har avvisat dem, trots att de är riktiga kvinnor?

Jag väntar för övrigt på att Gyllenhammar och Zandén ska hoppa fram och säga "gick ni på det där?" med ett rått asgarv. Men det lär väl inte hända.

Tankar på konsumtion (yes, I did it again!)

Åhh, så bra det känns! Bumlingen, i knalligt orange, är min! Dessutom blev det ett fint teakbord för några hundralappar.

Jag försöker rättfärdiga min konsumtion med att det åtminstone (i just dessa fall...) handlar om återvinning.

Vardagligt flimmer

Det känns som om huvudet ska sprängas, av trötthet, virus eller någon annan skit. Jag orkar inte ens ta reda på orsaken. Dagen har flimrat förbi. Splittrad. Möten, bokningar, planering, scheman, två halvlästa artiklar, strul med formatmallar som inte fungerar som det ska.

Lycka

Stranden! Haaaavet!

Maggie och minnet

Det är så sorgligt att läsa om Margeret Thatcher, i dagens DN på nätet. Järnladyn kämpar mot demensen och måste varje dag påminnas om att hennes make, Dennis, är död sedan fem år tillbaka. Dottern säger:

- Var gång det till sist sjunkit in i medvetandet att hon förlorat sin man som hon haft i 50 år ser hon sorgset på mig och säger: Oh, så jag kämpat för att samla ihop mig.

Att bli dement är min stora skräck.

Resultatet

Alla dagens inlägg har på ett eller annat sätt handlat om mat. Onormalt många inlägg (har jag inget liv?). Onormalt mycket om mat. Nu kokar jag för övrigt gele. Rostbiffen smakade gudomligt.

Konversation om sallad (del 2)

Typ tre timmar senare:
- Fan. Sallad...det går rakt ut ur systemet. Man behöver bara lyfta benen så är energin slut.
- Bara lyfta benen?
- Det kanske inte var så väl formulerat?
- Nä.
- Det kanske inte platsar på bloggen?
- Nej, det gör det nog inte.

Konversation om sallad (del 1)

- Isbergssallad! Det är som organisk...frigolit!
- Hmm, och du är en vandrande citatmaskin.
- Åhh! Kommer det med på bloggen?
- Tja, risken finns.

Chilimarinad

Till rostbiff.

Uppladdning?

När jag satt med den andra kaffekoppen för dagen, och en deppig ostsmörgås, slog det mig att det kanske inte var världens bästa uppladdning för att springa en mil. Jag borde snarast dra i mig någon sådan där äcklig energidrink, a la Anna Skipper, med linfröolja, kruskakli och havredryck. Eller vad de nu kan tänkas innehålla.

Fast jag tror ju inte på att fjäska för kroppen...

(Det är två veckor kvar till halvmaran. Det går trögare än någonsin.)

Matbloggen utan bilder

Min kamera är så kass att det inte är värt att ta bilder på mat. Men med lite fantasi kan ni kanske tänka er hur det ser ut? Hur som helst, detta är en variant av något gammalt Jamie Oliver-recept.

- 5 deciliter skogssvamp (denna gång blev det kantareller och ostronskivling)
- Knipplök
- En rejäl klick smör (inget fusk!)
- Torkad röd chili (helst de riktigt små pepparfrukterna, 3-4 stycken)
- Flingsalt
- Pasta (helst papardelle)
- Svartpeppar
- Ett berg med nyriven parmesan eller pecorino

Bryn chilin och löken i smör. Tillsätt svamp och lök. Bryn lite till. Koka pastan och blanda ihop rubbet. Smaka av med salt och peppar, servera med parmesanen/pecorinon. (Maken gillar att dränka rubbet i tryffelolja, det blir ganska gott - om man gillar tryffelolja...)

Dagens horoskop

Morgonens högläsning av maken*:

- Fokus ligger på hem och familj. En fastighetsaffär kan också uppta din tid. Prata med närstående.

Hela dagen har jag väntat på att det perfekta objektet ska dyka upp på Hemnet. Kanske en västerbottensgård mitt inne i stan? Eller det fantastiska 60-talshuset, med utsikt över älven? Eller den gula gården ute vid kusten? Eller någonting riktigt riktigt oväntat...? Men, icke.

* Det visade sig att maken faktiskt läser ur lokalblaskans horoskop. Ibland i alla fall. Jag hyser fortfarande misstankar om att han fabulerar ihop ett lämpligt buskap.

Arbetslunch

...med mig själv. Här sitter jag och begrundar mina geniala analyser.

Nu

...ska jag inte sitta och blogga. Eller läsa andras bloggar. Nu ska jag jobba, i hemmets lugna vrå. Efter tre veckor på kontoret är jag tillbaka i samma gamla dilemma som tidigare. Det är hopplöst att arbeta på arbetsplatsen. Allt blir sönderhackat. Fragmentariskt.

Nu ska jag plugga in kaffebryggaren och skriva för allt vad MacBook Pron håller.

Smakdom

Maken och jag tog oss en finlunch på stan. Efter en delikat fisk, med sparris och vitvinssås, så hann vi även med några ärenden. Bland annat inhandlades lite höstkläder till Lilla L. Nu återstår domen. Kommer de att accepteras? Den ärtgröna tunikan från PO.P. är nog inga problem - men en blå Hello Kitty-tröja? Det återstår att se. Hon är trots allt en picky fashionista, som helst av allt vill vara naken.

Planerade auktionsfynd

En sådan här tänker jag köpa på söndag. Eller rättare sagt; min mor ska köpa den åt mig. Konkurrenter göre sig icke besvär.

Accesoarer

Härom dagen skev Popjunkien om att ha barn som accesoarer på jobbet. För att kompensera att både jag och maken ganska ofta förpestar tillvaron för våra kollegor med vår charmiga avkomma (vem gillar andras ungar, typ?) så har jag blivit supertrevlig mot andra smårbarnsföräldrar. Särskilt på jobbet. Nyss letade jag rätt på leksaker åt en students 10-månaders son. Sedan hjälpte jag till att torka kräk, från både mamman och sonen, när han kräktes upp en av mina post-it-lappar. (Ja, det sistnämnda är dessvärre helt sant.)

Poängen är: för några år sedan skulle jag har blivit vettskrämd om en student hade kommit in på mitt kontor, med en krypande 10-månders teling i släptåg. Nu tycker jag inte bara att det är ok. Jag tycker att det är trevligt.

Pottor, badbaljor och snusk

Det känns som om den här bloggen snart kommer att spåra ur. I vintras handlade allt om kräk, nu kommer det att handla om kiss och bajs. Jag tror inte att det är en bra utveckling.

Potträningen har uppenbarligen skapat en viss förvirring hos Lilla L. Nyss lade hon av en ENORM bajskorv i badbaljan. Efteråt hörde jag ett litet diskret "Maaamaaa?" från badrummet.

Prioriterat område

Dottern tycker att det är mycket prioriterat att potträna sig själv. Helst skulle hon springa omkring naken hela dagen och sitta på pottan halva dagen. Morgonen började med en stor framgång: pink i pottan, istället för pink på golvet (med tillhörande kommentar "sitta pottan!"). Blöja är "NÄÄÄÄ INTE BÖJAN!!!!".

Bekännelse

L: Vet du...jag har tagit en prenumeration på Mama.
J: Har du?
L: Ja...jag brukar få tidningarna av grannen och så frågade hon om jag kunde ta en prenumeration för nästa år. Då kunde jag inte säga nej...
J: Hmmm.
L: Mmm.
J: Du...jag brukar också läsa Mama.
L: Va, gör du?
J: Jo...
L: Mmm, det känns lite pinsamt.
J: Ja, som om man var en sån där Mama-mamma.
L: Hehe.
J: Och det är man ju inte.

...sade kvinnan och drog i sin Odd Molly-kofta.

Samvete

Det är föresten ganska lustigt (snarast "lustigt") att det är jag som har dåligt samvete för julen. Inte den person som sade så hårresande saker att det inte går att återge.

Ond

Idag känner jag mig ganska ondsint. Jag menar...hon är ju i alla fall min mamma. Hon är ju snäll. Hon vill väl. Om det inte bara var för om...och en bag in box.

Jag får jobba på mitt dåliga samvete och köpa en fin julklapp. Planen kvarstår.

Konversation om jul (del 3)

Mamma: Jag tänkte att vi kunde kolla på biljetter i veckan?
Jag: Biljetter? Till vadå?
Mamma: Ja...till julen!
Jag: Julen...?
Mamma: Ja, det börjar väl bli dags nu!
Jag: Du...vi kommer nog inte att vara hemma i jul.
Mamma: Va? Ska ni inte vara hemma?
Jag: Nä...det ska vi nog inte.
Mamma: Det har du inte sagt någonting om.
Jag: Nä, vi har ju inte direkt pratat om julen. Sedan förra julen.
Mamma: Har det att göra med...förra julen?
Jag: Det har det. Inte så att vi inte kan fira jul tillsammans igen. Men inte i år.
Mamma: Nej...det är nog klokt. *dystert tonfall*
Jag: Jo...
Mamma: Ja, du har nog rätt.
Jag: Vi kan ses innan eller efter jul, byta julklappar och så. Och så att du får träffa Lilla L.
Mamma: Ja, det blir nog bra.
Jag: Ja. Det får bli en pausjul.

Tillbaka på vinterns ruta ett

Lilla L. har varit på förskolan i en vecka. När jag vaknade i morse kändes det som om jag hade en blandning mellan grav migrän och virus i hela kroppen. Jag vet vem den huvudmisstänkta smittspriderskan är...

Visst är hon ett geni?

Ett...tå...tee...fya...fem...seehh...sju...åtta...nio...tioo!!!

Härom dagen kunde lilla fröken räkna till åtta. Idag förvånade hon sin moder genom att räkna till tio. Flera nya bokstäver har också lagts till kunskaperna: O, N och L.

Plötsligt händer det (igen!)

Jag spelar golf. Myggorna är som små bombplan, men vad gör det? Jag har fått i ordning på mina chipslag och puttar som en drottning.

Arbetschock?

Idag tänker jag chockera mig själv med att göra någonting (innehållsmässigt) vettigt på jobbet. Inte administrera, inte gå på möten, inte sortera bokhyllan eller pappershögarna. Nej, jag tänker skriva. *Moahahaha* Vansinnesskrattet ekar i korridoren.

När jag öppnade dokumentet med de påbörjade manuset såg jag att förra gången jag använde det var...förra året. Förra året!?

Nya ritualer

Maken har börjat med en ny morgonritual. Till frukostkaffet har han högläsning ur lokalblaskans horoskop. Med gravallvarlig röst läser han saker som:
- Idag bör du tänka på hur du kommunicerar med människor i din omgivning. Det finns risk för missförstånd! Inga inga avtal med okända personer.
Jag har inte kollat om det faktiskt är horoskopen han läser ur. Det kan lika väl vara så att han hittar på en lämplig uppmaning eller varning inför dagen.

23 dagar

...kvar till Stockholms halvmarathon. Det går fortfarande trögt.

Konversation om inskolning

- De är oroliga för dig på dagis!
- Va? Vem?
- Personalen.
- Va? För vadå?
- Idag frågade de om det bara är jag som kommer att hämta och lämna Lilla L.
- Ja...?
- Nej, sa jag och förklarade att jag har semster den här veckan. Och att du inte har det.
- Ja...?
- Då undrade de om du frågar hur det går i alla fall. Om du är intresserad och så.
- Va?
- Ja, om du är intresserad av inskolningen.
- Men det är väl klart...
- Jo, jag sa det också. Och att du kommer senare.
- Ehhh, ja...?

(En stund senare.)
- Tror du att de skulle ha frågat mig motsvarande, om det hade varit jag som skötte inskolningen?
- Nej, så klart inte.
- Nej...
- ...
- Nu var de väl oroliga för att den arma tösen skulle vara moderlös.
- Jo, antagligen.

Snyggaste regnkappan?

Konversation om arbete och nattning

- Du får natta. She´s all yours!
- Nä...jag har ju jobbat hårt hela dagen.
- *Hahaha*
- Jo...
- Nej du, du är i statlig tjänst och har pillat dig i naveln hela dagen.
- Nä, jag har jobbat hårt. Sorterat alla papper på skrivbordet.
- Ja?
- Sedan fick jag ångest.
- Ja, ja. Du får natta.
- Okej då.

Så här

...ser det ut när jag jobbar.

Den arga pappagrisen har talat

Lilla L. har börjat vakna av mardrömmar om kvällarna. Arg och ledsen. Nyss utspalde sig följande dialog:
- Uääääh!
- Så, Lilla L. nu ska vi läsa en saga och somna om igen.
- Nä! Pappa ska komma! Pappa bäla*!
- Nej, nu är mamma här. Det går bra det också. Titta här är Max Potta-boken!
- NÄ!!! PAPPA SKA KOMMA! PAPPA BÄLA! PAPPA BÄÄÄÄLA!
- Nej, titta nu...
- NÄÄÄÄ! PAAAAPPAAA BÄÄÄÄLA!
- Titta här är Max...
- NÄÄÄÄ!
- Ti...
- NÄÄÄ! PAPPA DUM! PAPPA KOMMA! PAPPA BÄLA!
- Här är Max po...
- Pappa dum. Pappa dum.

För er som har läst Max Potta är parallellen till "pottan dum!" ganska uppenbar. (Fadern gav för övrigt upp och plockade upp dottern ur sängen.)

* = bära

Ahhh, kantareller!

5 dl kantareller
En knippa vårlök
1 tärning grönsaksbuljong
5 dl vatten
2 dl creme fraiche
1 dl grädde
1 matsked vetemjöl
1 matsked konjak (eller sherry)
1/2 tesked salt
ev. någon matsked soja
Nymalen svartpeppar

Fräs kantareller, lök och salt i smör. Strö på mjöl, häll på vatten och buljong, låt puttra en stund. Tillsätt creme fraiche och grädde. Späd ev. med ytterligare vatten. Låt puttra någon minut till. Avsluta med att smaka av med konjak, soja och svartpeppar. Serveras med bröd och lagrad ost.

Back to work

...back to reality (kan sjungas till melodin av den gamla Soul to Soul-hiten).

Boenderekord

I dagarna slog jag personligt boenderekord: tre år på samma adress. Om jag räknar från att jag flyttade hemifrån har jag flyttat ungefär en gång om året i genomsnitt. Rastlösheten gnager som en liten, men envis, skogsmus. Jag gillar nya projekt, jag gillar att flytta - och ja, jag har sjukdomsinsikt.

En liten bitterfitta?

Som jag har skrivit tidigare är jag inte alltid en anhängare av Terris krönikor, även om jag alltid läser dem. Denna vecka slår hon dock huvudet på spiken.

Terri skriver om den så kallade bitterfittsdebatten och familjer där "...pappan tar ut föräldraledighet, hämtar på dagis, handlar och lagar mat men där kvinnorna fortfarande känner sig frustrerade över att ha allt ansvar för familjen (ser till att maken fyller i blanketterna om föräldraledighet, gör schemat över hämtningarna från förskolan, lägger fram inköpslistan och berättar att fiskgratäng är ett dåligt middagsval eftersom barnen redan har fått det på dagis)" och lägger till den klarsynta iakttagelsen "bakom nästan varje jämställd man står en organiserande kvinna". Dessvärre verkar det vara så, även hos oss. Vi delar på det mesta: föräldraledighet, pengar, städning och matinköp. Vissa andra saker är uppdelade, på ett ganska könsstereotypt vis. Jag lagar den mesta maten, maken skottar snö, rensar avlopp och byter däck på bilen. Maken har dock alltid tagit mer av vakennätter med Lilla L., nattningar och blöjbyten. På det stora hela är jag nöjd med hur det fungerar. Ibland påminns jag dock om att jag står för det mesta av planerandet och småfixandet. Saker som inte syns så mycket. Det är jag som betalar räkningar, vet var kvitton finns, vattnar blommor, sorterar små randiga sockor, avbeställer tidningar, köper födelsedagspresenter till kompisarnas barn och vet vilken glödlampa det ska vara i läslamporna i sovrummet. Till viss del handlar detta om personlighet, jag är definitivt den mest ordningssamma av oss (ibland på gränsen till ordningsneuros), men inte enbart. Jag tar hand om sysslor för att jag inte står ut med att de inte blir gjorda (alls/försent/på något obegripligt sätt). Men det gör ju också att maken kan slå sig till ro. Räkningarna blir betalda, bruksanvisningarna är fint sorterade i boxar i arbetsrummet. Det är ingenting vi bråkar om, vi är inte de bråkande typerna, det är inte heller någonting jag är bitter över. Nu.

Tankar på konsumtion (oh no, not again!)

Slutet på semestern spenderar jag på att slösurfa. Konsumtionssurfa, som min make antagligen skulle sammanfatta det hela som. Jaja. Snart är det höst och då behöver jag en ny kappa. Tänk om jag skulle frångå det grå-svarta träsket och slå till på någonting färgglatt?

Skärgården

Att sortera världen (och sin bokhylla)

Det här är intressant läsning. Jag har nästan alltid sorterat böcker efter författare och genre. Skönlitteratur för sig, facklitteratur för sig, med en rad underkategorier (filosofi, musik, design, trädgård, språk, konst, feminism etc.). På jobbet, där jag förvarar enorma mängder med böcker, har jag ytterligare en variant av genreuppdelning. Den allmänna facklitteraturen är sorterad efter författare, de mer specialiserade kategorierna utifrån något skumt ickesystem. Det senare beror på att dessa böcker används ofta och att det knappt är någon idé att sortera dem. Det är enklare att ställa eller lägga dem tillsammans med sådant som har liknande innehåll, eller som används för ett visst ändamål.

I perioder har jag försökt mig på andra sorteringsprinciper. Ett tag, när jag var trångbodd, hade jag pocketböcker för sig (i travar och dubbla rader) och större böcker för sig. Men det var för mycket kaos för mitt neurotiska huvud. Det innebar ju att hälften av en författares böcker kunde stå på ett ställe och den andra halvan kunde vara utspridd i osorterade högar. Sådant spelar kanske mindre roll om man inte läser om böcker, men det gör jag. Ibland måste jag rota rätt på Klas Östergrens Ismael för att läsa de första kapitlen, läsa om någon viss krönika av Linda Skugge eller kolla på språket hos Joyce Carol Oates. Då fungerar det inte att böckerna ligger på okänd plats. Av detta skäl kan jag inte heller tänka mig mer estetiskt tilltalande sorteringsprinciper, som den i inredningssammanhang populära färgsorteringen.

Jag är faktiskt lite sugen på att införa SAB-systemet hemma. Det är perverst...

(Och ja, jag sorterar skivor och filmer också i bokstavsordning och genre.)

Läsvärt

Mitt bland alla usla deckare som jag har läst denna sommar så har jag lyckats pricka in en rejäl läsupplevele, nämligen Kafka på stranden av Haruki Murakami. Den är fullständigt absurd. Som en coctail av Douglas Coupland, John Kennedy Toole och Michail Bulgakov. Snart ska jag läsa Murakamis debutroman, Fågeln som vrider upp världen.

Personal Computer I hate You (del 2)

I mitt eviga projekt att bli en bättre människa försöker jag rensa i bråten här hemma. Jag tror att jag blir en bättre, eller åtminstone mindre neurotisk, person om jag inte har så mycket bråte i skåp, lådor och den omskrivna källaren på 70kvadratmeter. Trots mina fina ambitioner kan jag konstatera att datorgudarna inte är på min sida. PC-väldet gör sig påmint. När jag skulle göra Tradera-premiär och lägga ut prylar till försäljning gjorde jag den sjuka upptäckten att det inte går att ladda upp bilder från IPhoto. Vad falls? Är det bara jag som är mobbad - eller är jag mer oteknisk än jag tror? Från makens fula PC gick det självklart utmärkt.

(Lärdomen av alla MAC-relaterade problem är inte att jag vid nästa datorköp kommer att ge vika och köpa en PC. Åh nej! För varje sjuk Microsoftrelaterad incident blir jag mer och mer övertygad om att det är MAC som ska segra.)

Allt jag tänker på

...är som vanligt konsumtion. Idag har jag fyndat klänningen som jag skrev om tidigare. Reafinal på Wardrobe, 300 spänn. Jag känner mig nöjd med det fällda bytet.

Konversation om jul (del 2)

- Föresten, julklappen måste vara liten.
- Va?
- Ja, om vi ska åka på charter. Vi kan ju inte släpa på stora julklappar.
- Hmmm, det så klart.

Konversation om jul

- Vad vill du ha i julklapp i år då?
- Va? Varför frågar du det? Det är augusti!
- Hmm, jag tänkte bara anpassa mig till dina familjetraditioner. Ni pratar ju om julklappar mitt i sommaren.
- Öhh, ja?
- Så vad vill du ha i julklapp då?
- Inte vet jag! Det intressanta är väl var vi ska fira jul?
- Jaså?
- Ja...var och hur som helst, men inte som förra julen. Det pallar jag inte.
- En pausjul?
- Ja, en pausjul.
- ...
- ...
- ...
- Äh, vi kan väl ta vilken jäkla charter som helst. Sätta oss på en strand och dricka Pina Colada.
- Pina Colada?
- Ja, jag har faktiskt aldrig druckit Pina Colada i hela mitt liv!
- Du pratar mycket om Pina Colada för att aldrig ha druckit någon.
- Jo. Men jag har aldrig varit på en charter heller.

Skumt

Blogginläggen skrivna på mobilen tycks ha försvunnit i cyberrymden. Fina bilder från norrländsk skärgård. Ja ja, jag får försöka fixa det i efterhand. Nu är vi hemma.

Packning

- Välling
- Vällingflaskor
- Resesäng
- Liten kudde och dra på-lakan
- Dipsy (den gröna Teletubbien, storlek medium)
- Sagoböcker
- Blöjor
- Flecetröjor, byxor, tröjor etc. till tre personer
- Necessärer
- Badlakan
- Bananer
- Sovsäck och liggunderlag (jag vägrar dela 20 kvadratmeter med fyra personer till, varav minst två snarkar som skogsarbetare, följaktligen får jag sikta in mig på att bo i ett båthus, alternativt ombord på en båt)
- I-pod
- Mobiltelefon
- Deckare

Snart bär det av till svärföräldrarnas stuga, som ligger i Piteå skärgård. Vi är som vanligt familjen packåsna.

Incitament

Det är 33 dagar kvar till Stockholms halvmarathon. Träningen går trögt, men åtminstone framåt. Det är inte utan att jag undrar varför jag sätter upp så konstiga mål. Varför i h*****e ska jag springa 2,2 mil i september? Särskilt efter en vinter då jag har varit invaderad av virus, spytt, spytt, spytt och inte rört mig en mikromilimeter i onödan? Men som maken sakligt konstaterade:
- Om du inte hade anmält dig så skulle du ju inte ha varit ute och sprungit nu på morgonen.
- Nä, det så klart.

Pyssel

Det finns få saker som gör mig så tillfreds som pyssel. Hemmapyssel. Måla någon vägg, sätta upp några lister eller sy en dinosaurie i plysch. Idag tog maken med sig Lilla L. till stranden och lekplatsen. Då kunde jag måla ett antal fönsterbågar. Sedan gick de bort till golfbanan, fikade och lekte på övningsgreenen (inte bara maken är intresserad av golfbollar och golfklubbor - det är även Lilla L.). Då kunde jag måla två väggar i Lilla L:s stugrum. För det är ju ett återkommande problem, pyssel är inte särskilt förenligt med en nyfiken tvååring.

Havet

Efter en seg start på dagen har vi tagit oss samman och åkt till stugan. Hav, kaffe i termos och en nästan folktom strand. Perfekt.

Sömnlös i den norrländska hålan

Är det bara jag som är vaken? Inga bloggar är uppdaterade, så nu sitter jag och letar nya läsupplevelser i folks länklistor. En oskön tanke slog mig: fan vad folk är unga! Det är ju lika gamla som...mina studenter. Det betyder att jag är...äldre. Nu dessutom med den ultimata bibliotekariefrisyren, pagen. Jag kanske skulle ta och se över pensionsförsäkringarna? Bara det faktum att jag benämner dem i plural är oroväckande.

Källarångest (del 2)

Undret har skett: vi har städat i källaren. Maken hittade sina fiskegrejer och de tidigare nämnda försvunna reverserna. Jag har sorterat mängder av grejer som ska säljas på loppis, blocket och tradera. Hejdå bråte!

Konversation om nytt kastspö

- Kan jag köpa det?
- Ja, om vi städar i källaren!
- Okej då.
- Det var väl en bra deal! Utbrister en försäljare bakom oss.

Översemestrad?

Trots att jag inte riktigt har fått till någon semesterkänsla i år så tror jag att jag börjar få nog av semestrandet. Kanske har detta ett samband, vad vet jag. Vad jag däremot vet är att jag börjar bli uttråkad. Idag har jag närmast längtansfullt funderat på en halvskriven artikel, som jag inte riktigt vet hur jag ska få rätsida på, och ett bokkapitel, som ännu så länge bara finns i mitt huvud och i en packe med researchmaterial. Tänk om jag skulle ta med mig datorn ut till stugan? Ahhh, snart är det höst.