Is less more?

För att döva det dåliga konsumtionssamvetet tänkte jag försöka shoppa mindre ett tag. Det är inte fråga om något absolut köpstopp eller köpfritt år. Det vare sig vill, orkar eller kan jag motivera mig till. Det ska bara handlas färre prylar, ett tag eller tills vidare.

Jag insåg dock snabbt att jag behövde nya strumpor och svarta strumpbyxor. Och eftersom det här inte är något fundamentalistiskt projekt så inhandlades tre par Topeco-strumpor och ett par svarta strumpbyxor idag. Även en födelsedagspresent till Lilla S. (Lilla L:s syssling) fick följa med hem.

Valutasystem

Ibland inser jag att vi är ganska skruvade i det här hushållet. Vi har helt sjuka konversationer. Exempelvis så har vi en egen (symbolisk) valuta: Homanianer. (Jag orkar inte dra hela bakgrunden till varför valutan heter just så. Men i korta drag så utgår den från Gerorge C. Homans utbytesteorier.) Homanianer kan tjänas genom att utföra olika typer av tjänster och uppgifter. Det kan vara allt från att sanera en dagismarinerad unge till att skjutsa en familjemedelem till flygplatsen i gryningen. Jobbiga, tråkiga och själadödande uppgifter kan belönas med en rejäl hög Homanianer. Enkla och vardagliga sysslor ger max en enda, om ens det. Homanianerna går sedan att växla in mot andra tjänster (som golfrundor, yogakurser eller en weekend med bästa kompisen). Sedan valutans införande ligger jag konstant back. Maken tjänar drivor med Homanianer var och varannan dag. Jag sover middag, latar mig och åker på jobb och nöjesresor. Vid ett par tillfällen har valutan drabbats av hyperinflation. Plötsligt kostade en weekend i Stockholm tusen miljader Homanianer. Resultat: valutasystemet brakade ihop och var tvunget att reformeras. Homan-valutan är dock ganska oorganiserad. Det är inte fråga om några exakta beräkningar. Ingen av oss för bok.

Idag uppstod den sjuka diskussionen vad som händer med Homanianerna när vi dör. Går de att testamentera? Gäller de även efter jordelivet? Kan man kräva färska blommor på graven? En extra flådig gravsten? Jag kom fram till att de under inga omständigheter kan testamenteras till någon annan. Och efter jordelivet får man nog lita på att kärleken ser till att det kommer färska blommor på graven.

Tubbie-lycka

Teletubbies har, som trogna läsare vet, varit Lilla L:s favoriter sedan lång tid. När hon fyllde år fick hon en stor mjukdjurs-Dipsy (den gröna tubbien) och en Tinky-winky (den lila tubbien) i mindre format. Dessa släpas omkring på de flesta ställen och är ett obligatoriskt inslag i sängen. Idag överraskade jag den unga damen med ett paket. När gul och röd-rosa syntetpäls tittade fram ur presentpapperet kom ett stort illtjut:
- POOOO! LALAAAA!
Behöver jag tillägga att lyckan var total? Tubbie-familjen har sedan åkt vagn, Bobby Car samt blivit nedbäddade i soffan. Nu ligger de och sover tillsammans med Lilla L.

Sömn?

Det är obegripligt att någon kan ha så stort sömnbehov som jag har. Jag sover sju-åtta timmar per natt och skulle med lätthet kunna utöka detta till tio. När jag har möjlighet sover jag middag. (Lilla L. har redan lärt sig frasen "mamma sover, mamma har ont i huvudet".) Problemet är antagligen den usla sömnkvaliteten. Jag vaknar så förbannat många gånger per natt att jag undrar om jag ens har någon djupsömn.

Ja, jag är trött idag. Trött intill medvetslöshet. (Gnäll, gnäll och mer gnäll.)

Snart...

drar vi ut till stugan! Material inhandlades igår kväll, spikpistolen hämtades - nu ska vi handla mat och packa alla prylar. Svågern får ta hand om sig själv. Nu har vi varit lite sociala och trevliga i alla fall.

Konversation om sakernas tillstånd

- Jag har till och med börjat uttala folks namn...som de själva säger här uppe. Inte Nordlund utan Nooordlund. Det är hemskt.
- Ja, nu är du en bondläpp. Eller ännu värre...en superbondläpp! *Moahahaha*

Planer?

Ibland inbillar jag mig att vi kan göra upp planer, bestämma saker och ting i förväg, men det visar sig ofta att så inte är fallet. Idag skulle vi åka ut till stugan och stanna där hela helgen. En spikpistol skulle hämtas på lunchen och material inhandlas på Bygg Max. Så blev det inte. Efter lunch ringde svågern och meddelade att han kommer hem till oss i helgen. Till och med maken, som är ytterst diplomatisk i sådana situationer, konstaterade trött (och ironiskt) att det är fråga om överkommunikation att meddela att man kommer strax innan man sätter sig i bilen för att köra drygt 30 mil.

Åter igen: det är kul att makens familj kommer och hälsar på. Men varför kan de inte delge sina planer mer än ett par timmar innan? Nu blir jag så där gnällig igen...

Jag - uttråkad?

Ett tydligt tecken på att man har för få vettiga saker för sig är när man:
- blir glad över att det ska öppna en ny klädaffär i den norrländska hålan
- lägger datumet för invigningen på minnet
- tvingar övriga familjemedlemmar att följa med på utflykt till invigningen.

Alltså

Varför bokar man in ett personligt möte om man sedan inte behagar dyka upp? Är det inte ganska enkelt att skicka ett mail eller lyfta mobilen och slå en signal - och att meddela att man inte kan komma? Jag blir så trött (och gnällig).

Morgonkonversation

- God morgon hjärtat!
- *mutter mutter* (dovt under täcket)
- Nu är det nog dags att stiga upp! (irriterande klämkäck röst)
- Sova.
- Men nu är du ju vaken! (fortfarande klämkäck röst)
- *mutter mutter*
- Kom så väcker vi pappa, det är kul! Vi kan leka att de elaka krabborna vill fånga pappas tår!
- Mmmm. Sitta pottan...
- Okej, då börjar vi med att sitta på pottan.
- Mmmm.
(Naket barn springer omkring och vrålar.)
- Vill du sitta på pottan?
- Näää! INTE sitta pottan!
- Okej, då behöver du inte det. (Modern drar sig till minnes att pottan aldrig får bli ett tvång.)
- Då klär vi på oss! Och du får en blöja!
- NÄÄÄ! INTE BLÖJA!
- Jo, men det måste du ha.
- NÄÄÄ!
(Naket barn springer omkring och vrålar. Pappan sover fortfarande.)
- Så där ja, det var väl inte så farligt? Nu hämtar vi lite kläder också.
- Nääää, inte byssor! INTE byssor!
- Då tar vi klänning!
- Näää. INTE!
(Barn i blöja springer omkring och vrålar. På huvudet sitter en stickad tröja, på foten en vintervante.)
- Tror du att pappa har vaknat än då?
- Näää, pappa sova!
- Jo, pappa sover. Men nu går vi och nyper honom i tårna.
- Niiiipa!

Äntligen!

...som Gert Fylking brukar säga. Jag har blivit inbjuden att vara med i en bokcirkel! Det ska bli så kul!

(Jag är, tro det eller ej, inte ett dugg ironisk.)

Älgar och norrlänningar

Efter drygt fem år i de norrländska skogarna börjar jag få kläm på den lokala kulturen, vad som är viktigt och oviktigt. En värdefull källa är lokalblaskan, som vi har prenumererat på under det senaste halvåret. Några nyheter kan man inte läsa i den, men det finns många andra guldkorn.

Under sommaren var ett dagligt inslag "läsarnas egna fiskebilder". Nu pratar vi inte om någon enstaka bild, utan om ett helt uppslag per dag. Bilder på små barn, med sin första infångade aborre (noggrant mätt och vägd), och stolta vuxna (med lika noggrant mätta och vägda större firrar).

Nu under hösten är det jaktreportage så gott som dagligen. Man kan läsa om fällda 18-taggare och rekordstora björnar, pojkar som får jaga med sina far och morföräldrar, hundar som har skrämt ihjäl älgar (jag skämtar inte!) och...om förskolan som arrangerade älgjakt för barnen. Det sista exemplet fick mig att fundera över var i h****ete jag har bosatt mig. Barnen hade små trägevär, reflexvästar och fick jaga/leta efter en stor mjukdjursälg som var gömd i skogen. Någon förälder, eller om det kanske var farfar eller morfar, hade även byggt ett litet älgtorn i miniatyr till barnen. När bytet (den funna älgen) skulle delas fick barnen mumsa på saft och bullar. Personalen ansträngde sig för att göra jakten så realistisk som möjligt. När ett litet barn hade "pangat" utan att se någon älg så hade de korrigerat detta. Man pangar bara när det är på riktigt. Personalen försvarade evenemanget med att älgjakt är en del av barnens vardag - och det argumentet köper jag. Allt är inte puttinuttigt och politiskt korrekt. Men samtidigt...är det verkligen nödvändigt att förstärka en av de värsta machokulturerna som finns? (Brukar de leka bokcirkel också?)

Sprallig?

Varför beskriver man ofta, åtminstone i kvällstidningsreportage, personer av kvinnligt kön som "spralliga"? Underförstått så finns det inget att vara sprallig över, det är bara påklistrad glättighet. Och varför beskrivs aldrig män som spralliga?

Nåja. Ingen har någonsin beskyllt mig för att vara sprallig...

Haaaavet!

Ibland har jag och Lilla L. ett stort behov av att stå på en strand och vråla:
- Haaavet! Straaaanden!
Det är tur att det är lite folk ute så här års...
(Övriga förehavanden syns i systerbloggen. *Pekar till höger*)

Kaka söker maka?

Det här är ett ganska komiskt fenomen. Att jag och maken har samma profession är väl ingen nyhet. Vi jobbar till och med på samma arbetsplats (gissa var vi träffades?) och skriver saker ihop. Jag har även tidigare varit sambo med en annan kollega, på doktorandtiden, på min förra arbetsplats. Och haft en fling med ytterligare en annan, även det på min gamla arbetsplats.

På jobbet finns det minst fem par. Ytterligare några stycken har förhållanden med gelikar, fast på andra arbetsplatser eller med före detta kollegor. Det finns dock undantag. Jag minns särskilt vad en i media välkänd professor kläckte ur sig på en disputationsfest, om sin fru:
- Åhh, det är så skönt att vara gift med x! Hon är sjuksyrra och hon tar aldrig med sig jobbet hem! Jag skulle aldrig vilja vara gift med någon som är som mig själv!
Jag hoppas att det inte var lika nedlåtande som det lät.

Maken - citatmaskinen

- Om man gapar efter mycket...så får man mer!

Blommor på nordpolen?

Jag trodde inte att Lilla L:s solrosor, som hon sådde på förskolan i våras, skulle hinna slå ut. Men nu är det två gula fina blommor. De lär inte vinna någon tävling för största/högsta solros, men vad gör det.

Tidsfördriv

Lilla L. sover middag och vad passar bättre än en enkät som tidsfördriv?

Vilken mat äter du ofta?
Hemlagad.

När du är på kalas är du den personen sitter eller hjälper du till?
Det beror på vem det är hos - och om värden vill ha hjälp.

Var sitter du helst och bloggar?
I soffan, med laptopen i knäet.

Köper du ofta trisslotter?
Har faktiskt aldrig hänt.

Vilken stad eller vilket land har varit ditt bästa semesterminne?
USA (på den tiden jag ensamsemestrade) eller Florens med maken (då vi just hade träffats).

Vilken kanal tittar du mest på?
Kanal? Ingen aning. 3:an kanske?

Klädbutik?
Filippa K. på Grevturegatan, Carizma eller Kii i den norrländska hålan.

Inredningsbutik?
Snarast auktionskammaren i staden där min mamma bor.

Godis?
Allt som smakar 80-tal och tysklandsfärja.

Stad?
New York? Just nu är jag nyfiken på Toronto.

Dryck?
Kaffe.

Musik?
Ja, mycket och ofta. Numera är dock mina preferenser på detta område nedröstade av den minsta familjemedlemmen (NEJ! TITTA BOBBEN!!! TITTAAA BOBBEEEEN!)

Tv-serie?
Just nu ingen särskild.

Träning?
Springer någon gång i veckan, yogar på söndagar.

Bakverk?
Just nu är jag inne på muffins. Det låter ju så kul när Lilla L. uttalar "mooffin!".

Kaffe?
Jajamensan.

Ledsna mamman?

Ibland undrar jag vad jag gör för intryck på vår dotter. Idag utspelade sig följande dialog mellan maken och dottern:

- Nej L, inte kasta mammas x (ett mjukdjur från barndomen, som brukar ligga på en hylla)! Då bli mamma ledsen!
- Mmm, mamma ledsen. Mamma har ont i huvudet. Mamma sova. Mamma...springa!

Kvotering

Gårdagens snyftvals var att tjejer blir diskriminerade i urvalet till högre utbildning. I don't get it.

Ja, det sker kvotering av underrepresenterat kön vid lika meriter. Detta är för övrigt standard inom offentlig förvaltning i Sverige och gäller när ett kön utgör mindre än 40 procent. Det är ett politiskt beslut som man kan diskutera innehållet i. Det är dock en tydlig och begriplig princip, utifrån generella jämställdhetsmål.

Korten blandas lätt ihop i denna diskussion. När man söker till högre utbildning finns det sedan länge ett flertal urvalsgrupper. Om man exempelvis söker in på betyg från folkhögskola så hamnar man i en förhållandevis liten urvalsgrupp, som dock ska motsvara andelen som söker på denna typ av betyg. På ett fåtal utbildningar krävs det full pott oavsett vilken urvalsgrupp man tillhör - och då måste man ha någon form av urvalsprincip vid lika meriter. Är det mer känsligt att tjejer sorteras bort från veterinärutbildningen - än att exempelvis många förskolor kvoterar in manlig personal? Känns det bättre att bli lottad rakt av, vid lika meriter?

För övrigt, nu när jag ändå håller på och gnäller, anser jag inte att det är lika meriter att läsa upp betyg till full pott på Komvux som att ha detta betyg direkt från gymnasiet. Komvux är ett viktigt komplement och bör finnas som en andra chans. Det är dock inte samma sak. (Om jag inte har helt fel så kommer detta att ändras, eller har till och med gjort det från och med hösten, så att kompletterade betyg får ett annat "meritvärde" än vanliga gymnasiebetyg. Det tycker jag är bra. Elitistiskt? Ja, kanske. Detta berör dock ett mycket litet antal utbildningar i Sverige. På de allra flesta är det bara att promenera rakt in om man har fullständiga, eller åtminstone hyfsade, betyg. Vilket jag för övrigt tycker är alldeles utmärkt.)

Mer 80-tal

Jag har fastnat i ett nostalgiträsk. 80-tal och ännu mera 80-tal, nu lite äldre sådant. Och så lite svenskt.

Jag = en idiot

Väl på jobbet upptäcker jag att jag, precis innan jag gick hem igår, har lyckats sortera sönder ett excel-blad. Om jag hade sett det när det hände hade det varit ganska lätt åtgärdat. Nu måste jag gå igenom alla rader med koder och se att skiten stämmer.

Alla dagar är inte roliga dagar.

Snortrollet is back again!

Snortrollet, a.k.a. Lilla L., är tillbaka. Tjocka gröna snorfloder väller ut ur den lilla näsan. Trött och sur är lilla fröken också, så det var bara att stanna hemma. Byggare Bob går på high rotation och rastlösheten breder ut sig.

Beloved

Efter att ha slösurfat på Youtube i några timmar insåg jag att jag faktiskt kan en del låttexter. Jag brukar ju hävda att de enda jag kan är till Depeche Mode och Beatles. Men jag kan bland annat denna.

Hur bra är inte den?

Borgartanten lyssnar på musik

Ett tydligt tecken på att jag är medelålders är att jag tillhör samma generation som statsministern. (Hur gick det till?) Ikväll är Reinfeldt med i Videokväll med Luuk och spelar videos som har haft stor betydelse för honom. Vad spelar han? Jo, bland annat Don't you (forget about me) med Simple Minds. Det är en sensationellt bra låt! Dessutom soundtrack till världens bästa film: The Breakfast Club.

En kul detalj är att Jim Kerr, sångaren i Simple Minds, ser ut som Bästa M:s make. Universitetslektor möter 1980-talet. Bokstavligen.

Ooooo

U är uppenbarligen en svår bokstav för Lilla L. Hon uttalar den vanligtvis som "ooo". Det låter hemskt sött när hon säger "lilla goomman" istället för "lilla gumman" (för övrigt om sig själv). "Muffin" låter också väldigt charmigt när det uttalas "mooffin". Eller "boolar" om "bullar".

Gnäll, gnäll och åter gnäll

Nu är det dags för ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag måste har världens sämsta immunförsvar. Var jag inte riktigt förkyld bara för någon vecka sedan? Jo, det var jag och nu är jag det igen. Huvudet känns som bly och halsen som om den är invaderad av rabiessmittade hamstrar. Är det så här det ska vara fram till april?

Årets sista rabarber?

Sista fikat ute?

Tvångsrimmare

Att bli förälder innebär ju för de allra flesta att man tar alla principer (av typen "när jag får barn så ska jag aaaaldrig...") som man någon gång har haft och slänger ut dem genom fönstret. Några konsekvenser av detta är att vi kollar på film till frukost, allt för ofta låter bli att borsta tänderna på unga fröken (senast ikväll blev hon så förbannad över tandbortsförsöket att hon tappade andan och inte fick ur sig ett pip till gallskrik) och köper knallrosa kläder (unga fröken tycker ju att det är den finaste färgen i hela världen). Till vårt försvar kan nämnas att fröken somnar själv, i sin egen säng, och att hon ännu så länge inte har ätit godis. Lite ordning och reda finns det i hushållet.

En lite mer oväntad konsekvens av föräldraskapet är att vi har blivit tvångsmässiga rimmare. Om vi inte kommer på något riktigt ord så får det bli ett hitte-på-ord. Det går inte att säga "mamma" utan att lägga till "pamma", "flamma" eller "samma". Eller tappa, slappa, pappa, trappa. Ibland blir det riktigt roliga kombinationer, ibland blir det bara trams.

Nya tider

En ny fas i våra liv inträder idag. Lilla L. är bjuden på sitt första födelsedagskalas, hos grannens treåring. Det ska bli spännande. Har det hänt någonting på kalasfronten de senaste 25 åren? Fiskdamm? Lekar? Kommer Lilla L. att hänga i takkronan?

Nya nivåer på förolämpningar?

En kollega talar till en annan kollega (och refererar till en tredje på en annan myndighet):
- Han är...han är...som en folkpartist!
Tonfallet var mycket upprört.

A day in my life

Klockan ringer 06.30.

Duscha, klä på sig, fixa kaffe, fixa välling, hämta tidning, väcka familemedlemmar, fixa frukostmackor, sätta på Byggare Bob, väcka familjemedlemmar igen, äta frukost, hämta sömndruckna familjemedlemmar, läsa tidningen, torka hår, sminka sig, klä på dotter, springa iväg till dagis (varannan dag), passera hemmet, packa ihop dagens väska, gå/cykla/åka till jobbet, maila, dricka kaffe, maila, maila, excella (jodå, det är ett verb), prata med folk, skyffla papper, maila, maila, maila, fika, administrera, läsa text, skriva text, maila, maila, äta lunch, excella, administrera, prata med folk, maila, fika, skyffla papper, gå på möte, maila, hämta dotter på dagis (varannan dag), röja i huset, prata med dotter, fixa middag, kolla bloggen, äta middag, röja efter middagen, kolla på Byggare Bob med dotter, prata med mamma, knäppa fast/knäppa upp dotterns cykelhjälm ungefär 137 gånger, blogga, säga godnatt till dotter, läsa tidningar, läsa bloggar, kolla på tv, försöka ha ett normalt samtal, röja i huset, blogga lite till, läsa en bok, sova.

23.00.

Ett tjejproblem?

Imorgon ska jag och maken, som tidigare nämnts, på fest. Idag kom jag på att jag inte har någonting att ta på mig. Ja ja, det är klart att det finns någonting längst inne i garderoben. Exakt vad är dock okänt. Jag kan inte ens minnas när jag senast var på fest. Fest på lokal, med bordsplacering och tre rätter.

Inget att ha på sig - är det ett typiskt tjejproblem?

Enkät

Denna hittade jag hos Alex:

Vilken svordom använder du mest?
F*n eller h****te.

Äger du en iPod?
Ja, två.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
06.30 en vanlig vardag.

Hur många resväskor äger du?
Två. En svart kabinväska och en blå jätteväska.

Använder du flip-flops?
Nej, aldrig! Jag skulle bara få skavsår mellan tårna.

Var köper du dina matvaror ifrån?
Ica Maxi. En viss lojalitet hänger kvar från tiden som Icaanställd.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Absolut.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Sex and the City.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Med en vän, helst Bästa M.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En flådig väska, för obcent mycket pengar.

Har någon någonsin kallat dig lat?
Inte vad jag kan komma på.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, fast i perioder skulle jag gärna göra det.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Byggare Bob.

Vilken är världens bästa artist/grupp just nu?
St Etienne, kanske Depeche Mode.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Ja, men vad kan jag inte skriva. Jobbgrejer.

När var senast någon stötte på dig?
Ingen aning. Jag tror inte att jag lägger märke till sådant längre, om det ens sker.

Vad åt du till middag senast?
Oreganokyckling med ris.

Använder du huvtröjor?
Nej, det var några år sedan. Jag är ju numera en tant.

Kan du vissla?
Ja.

Vem var den senaste som ringde dig?
En kollega i Stockholm, som jag blev irriterad på.

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Jag hatar "åkattraktioner", får svindel, yrsel och allmän ångest. Jag fixar typ nyckelpigan på Gröna Lund (en barnkarusell som fanns i början av 1980-talet).

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja, visst gör folk det. Allt är inte smickrande.

Vilket riktnummer befinner du dig i?
090

Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja, typ Disney.

Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Inte särskilt. Där finns Ica Maxi, Lindex, MQ och lite annan bråte.

Hur många syskon har du? f
Två halvsyskon, en bror och en syster.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej.

Vilken film kan du alla replikerna till?
10 skäl att hata dig.

Äger du några band t-shirts?
Jag har haft enorma mängder med band t-shirts, men slängde dem i en flytt för några år sedan. Jag tror dock att jag sparade favoriten med St Etienne.

När flög du senast?
I söndags.

Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Två. Vi sitter sällan i köket.

Läser du för skojs skull?
Ja, minst ett par böcker i veckan.

Pratar du några andra språk?
Engelska.

Diskar du din egen disk?
Nej, men jag plockar in den i diskmaskinen.

Har du gråtit offentligt?
Ja. Favoriten är att gråta på golfbanan (tro mig: folk ser chockade ut).

Har du en stationär dator eller en laptop?
Hemma har jag en laptop, på jobbet en stationär.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Inte alltid men ofta.

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej, det är inte riktigt min grej.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, var och en kan gott betala för sig i början (om det inte är uppenbart att den ena är väldigt tät och den andra väldigt fattig).

Kan du kasta macka?
Jag har åtminstone kunnat det (en av de värdefulla grejer min pappa lärde mig).

Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej.

Vad har du med dig in på bion?
Popcorn.

Vem var din favoritlärare och varför?
En samhällslärare och en fotolärare, båda på gymnasiet. De fick mig att inse att jag inte var en idiot och att skolan var kul (igen).

Har du dejtat någon av en annan religion?
Ja, det vill säga någon som HAR en religion. Jag har det inte.

Vad har du för väder?
Nu? Ingen aning, det är kväll och becksvart ute.

Har du en blogg?
Ehh, ja? Två.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Bild och samhällskunskap.

Gillar du att flyga?
Jadå.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Klok.

När sov du senast på golvet?
I somras, när vi var hos svärföräldrarna. Jag sov på en madrass i ett båthus. Det var lugnt och skönt, jag slapp trängas med en massa folk.

Vilken är din favoritdrink?
Vodka lime. Jag dricker dock sällan drinkar numera.

Gillar du din boende-situation?
Ja, på det stora hela. Jag skulle dock kunna tänka mig att flytta till ett annat hus...

Vilken är din mammas hemstad?
Enköping.

Din pappas hemstad?
Skelefteå.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Åtta, till nöds sju.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Ja, fullbokade i alla fall.

Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej, ytterst sällan. Jag hamnade sällan i trubbel för någonting.

Vilken är din favoritfrukt?
Jag är inte så mycket för frukt.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej, fast jag har svårt för saker som smakar fett.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Vanligtvis, ja.

Tror du på liv på andra planeter?
Nej.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Antagligen min mamma.

Tror du att Gud är man eller kvinna?
Vare sig det ena eller det andra.

Vad var det senaste du åt?
En näve jordnötter.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Jag umgås nog mest med kvinnor. Men den jag kommer allra bäst överens med är man (och min make).

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Det var min mamma som valde (och hon har en ganska avancerad förklaring till namnets märkliga sammansättning).

Gillar du senap?
Ja, som ingrediens i matlagning. Inte som tillbehör, exempelvis till korv.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Det som inte dräper en, stärker en.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Helst inte.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?

Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nej.

Tycker du om att krama folk?
Nja, jag är inte så kramig i största allmänhet. Men de allra närmaste gillar jag att krama, så klart.

Skulle du säga att du är trendig?
I mina bättre stunder.

Äger du en digitalkamera?
Ja.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Lilla My och Mia Farrow.

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Ja, jag avskyr att vänta på samtal.

Tycker du att du är attraktiv?
Nja, det vet jag inte.

Vad är du allergisk mot?
Det mesta med päls, som är grönt eller blommar.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nej.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Andreas (enligt min mor).

Appropå

...inlägget nedan. Ja, Lilla L. tittar på film till frukost. Det finns två skäl till detta:
- Lilla L. är så trött att hon knappt orkar hålla upp ögonlocken.
- Vi får läsa tidningarna och dricka kaffe.

Trött fröken

Normalt sett är jag inte särskilt blödig när det gäller hämtningar och lämningar på dagis (förlåt: förskolan). Jag tycker att det är skönt att gå till jobbet och är helt övertygad om att Lilla L. har det kul med andra små knortar under dagen. De gör massor med saker som vare sig jag eller maken orkar/ids/kommer på. De pysslar, målar, busar och leker massor utomhus. Under de senaste dagarna har jag dock känt mig som en skurk. Lilla L. har uppenbart ärvt sin fars inställning till tidiga morgnar. Hon är helt enkelt skittrött. Vid sjutiden, när jag väcker henne, brukar hon lägga kudden över huvudet och mumla "sooova". Sedan sitter hon i saccosäcken och tittar på Byggare Bob, med en vällingflaska i nypan och glasartad blick. Hon säger vanligtvis inte ett ord innan vi går iväg till dagis.

Idag berättade en av pedagogerna att Lilla L. knappt äter någon frukost, hon sitter bara och stirrar tomt framför sig. Jag förklarade att det nog beror på att hon är trött - och kände mig åter igen som en skurk.

Jag = en medarbetare

Idag fyllde jag i den årliga medarbetarenkäten på jobbet. Den är väldigt seriös och samlas in digitalt av SCB. Den är också väldigt lång. Den innehåller väldigt luddiga frågor, om allt från om man upplever sig få feedback från chefen till om man känner sig delaktig i ledningens beslut, där man ska ange svaret på en skala från ett till tio. När jag fyllde i den insåg jag att vissa svar skulle vara rent tjänstefel, exempelvis om jag inte ansåg mig vara väl informerad om arbetsplatsens mål eller den högsta ledningen strategier. Det är mitt jobb att vara informerad. Det säger väldigt lite om hur jag trivs eller om arbetsplatsen är fungerande. Jag misstänker dessutom att de enda som orkar fylla i hela enkäten, på 18 sidor, är ledningen.

Vardag

Idag var jobbet tillbaka i normala höstrutiner. Planeringsmöte och pyssel med budget. Eller snarast: jag satt med min metaforiska spåkula och försökte sia om framtiden, för att kunna göra en budgetprognos på nästa års intäkter. Det är gissningar på ganska avancerad nivå. Låt se nu...med lite högre arbetslöshet så kommer det kanske fler studenter på kursen x och programmet y? Och med de nya förkunskapskraven på kursen z bir kanske genomströmningen b? Men om jag kollar på föregående år så kanske det blir c? Och...

Bildbevis

Om ni tittar noga på bilden från Stockholms halvmarathons startsida, bakom den glada mannen och de två kvinnorna, så ser ni en ganska lidande filur i svart tröja och rött hår. Japp, det är undertecknad! Jag spurtade inte förbi så många på slutet, men denna käcka trio tog jag mig faktiskt förbi. Denna bild är också ett bevis på att jag (faktiskt!) sprang på slutet. Den är tagen på upploppet, vid Centralbron.

Nu ska jag sluta tjata om halvmaran.

Hushållets nörd

Maken sitter och tittar på föreläsningar från UCLA på nätet. Probability for Life Sciences heter föreläsningsserien. Plötsligt utbrister han saker som:
- Äntligen förstår jag verkligen vad binominalfunktionen innebär! Åh, vad föreläsarna är pedagogiska!
Vad svarar man på sådant?
- Nej, men vad kul för dig?

Antikonsumtion (del 2)

Idag pratade jag med en kollega som hade ett ganska bra argument till varför hon och hennes make har infört köpstopp:
- Ähh, vi har hela jävla huset fullt med skit! Lådor med gamla kläder, träningsmaskiner vi aldrig använder, böcker, skivor...varför köpa ännu mer?
Det argumentet köper jag.

Plötsligt händer det

Jag kan knappt tro att det är sant, men på fredag ska vi ha barnvakt! Lilla L:s favoritfaster kommer hem till oss - och jag och maken ska gå på fest tillsammans.

Nyp mig i armen.

Hulliganfröken

Väl hemma i de norrländska skogarna möttes jag av en glad liten hulligan. En hulligan iförd pingvinmönstrad klänning och rosa jacka. En hulligan som ser förrädiskt söt ut. En hulligan som tindrar med ögonen, lägger huvudet på sned och hojtar:
- Maaammaaa!!!!
Likväl en hulligan, som har ägnat eftermiddagen åt att riva loss tapeter i hallen (nej, de skulle inte alls rivas ned, men hon fick tag i ett litet hörn och drog bort en stor bit), springa omkring och vråla, banka på allt som går att banka och välta allt som går att välta. Efter en stund var jag tvungen att fråga maken:
- Har det varit lite mycket Pingu-tittande? Lilla L. verkar lite understimulerad.
Svaret kom utan fördröjning:
- Jo, det har nog varit väl mycket Pingu. Och Byggare Bob.

Nya insikter

Nu vet jag hur det känns att springa 22 kilometer i regn samt att inleda detta med att vara nedkyld till en halvtinad fiskpinne. Nu vet jag även hur det känns att springa med blåsor under fotvalven (är det inte ett konstigt ställe att få skavsår på?) och en krampande knämuskel. Utifrån de förutsättningarna är jag nöjd. Jag kom i mål. Jag sprang snabbare än förra året.

Trötta fötter

Ungefärlig tid 2.16.

Uppladdning

Kanske en lite udda uppladdning inför att springa, men mest av allt är det sorgligt att äta sushi på standardstället utan bästa M. (Som flyttade tvärs över atlanten härom dagen.)

På väg

Efter en snabb visit hos min mamma är jag nu på väg till civilisationen igen. Halvmaran känns osäker. Ont i halsen.

Tidig morgon

Som boende i de norrlänska skogarna får man finna sig i att stiga upp tidigt om man ska till civilisationen. Flyget går sju. Nu sitter jag på mitt vanliga morgonfik på vasagatan och har varit uppe i nästan fyra timmar. Det är kallt i civilisationen, inte alls tropiskt (som det är lätt att tro i norrland).

Must do-list

- boka flygtaxi
- packa
- ladda över filer till usb-minnet
- läsa igenom en text
- översätta delar av ovan nämnda text
- skriva upp pin-koden till mobilen
- röja undan det värsta i köket
- sova

Konversation på tre

- Hejdå! Nu ska mamma åka iväg en stund.
- *mutter, mutter*
- *Mohahaha* Nu ska mamma åka på tantparty!
- Eh, ja...
- För mamma är medelålders!
- Eh, ja...

(Tantpartyt är Me & I-partyt som jag har bjudit in mig själv till.)

Kritik och distans

Vi har Dagens Nyheter igen! Till frukosten läste jag en intervju med en gammal bekant, som slängde ur sig frasen att han är sin egen värsta kritiker. Det är en riktigt dryg inställning. Inte nog med att man, underförstått, anser sig vara förbannat bra. Ingen kan dessutom kritisera bättre än man själv. Det är oftast skitprat. Att ha prestationsångest är inte synonymt med att vara en god kritiker, inte heller att tycka att allt det man gör är skit. De allra flesta jag känner, inklusive jag själv, är betydligt bättre på att förhålla oss till andras alster än till de egna. Men vid första anblicken låter det förföriskt ödmjukt att man är sin egen värsta, hårdaste och mest skoningslösa kritiker.

Man skulle lätt kunna tro att jag har blivit en anhängare av jantelagen under de senaste dagarna, men jag tror snarast att jag har vaknat på fel sida.

Konversation med sjukling (del 2)

- Vad vill du göra då?
- Åka till i-n-t-e-r-sport! Intersport!

Konversation med sjukling

Att vara hemma med en sjuk liten L. låter ungefär så här:
- Ska vi läsa en bok?
- Näää!
- Vill du ha välling?
- Näääee!
- Kom så lägger vi pussel!
- Nä.
- Vilken film vill du se?
- *mutter, mutter*
- ?
- Bob.
- Okej, då tittar vi på Byggare Bob.
En minut senare:
- Näää! Pingu! Jag vill titta på Piiiinguuu.
- Okej, då byter jag film.
- *mutter, mutter*
- Vill du ha en smörgås? Nåt måste du ju äta.
- Nääääeeeee!
- ...
- Molly! Jag vill titta på Mååååålly!

Liten sjukling (del 2)

Lilla L. vill fortfarande vare sig äta eller dricka. Hittills idag har hon fått i sig:
- en skvätt yogurt
- en tugga banan
- en miniatyrpotatis
- en skvätt vatten
- alvedon

Den finaste komplimangen?

Lilla L. pekade på en reklambild från Rolex, föreställande Annika Sörenstam, och sa:
- Titta, mamma!
Kanske var det tofsen och golfklubban som gjorde oss en smula lika. (Eller så vill hon ha Annika som mamma?)

Liten sjukling

Lilla L. har feber och är som en liten ynklig disktrasa. Dagens diet har bestått av:
- en halv flaska välling
- en halv hallonmuffin
- fyra körsbärstomater
- en tugga potatis
- en tugga blodpudding
- lite saft
- en skvätt vatten
- flytande alvedon
Hela kostcirkeln? Inte direkt.

Antikonsumtion (del 1)

De senaste månaderna har en ny typ av självgodhet spridit sig, i bloggar, diskussionsforum och i kvällstidningarnas reportage. Antikonsumtionen. Folk som tar ett "köpfritt år". Folk som vill lämna den ytliga konsumtionskulturen för att finna - ja, vad egentligen?

Jag har full förståelse över att man kan vilja se över sina egna beteenden och kanske göra andra prioriteringar än man gör av slentrian. Visst är det lätt att köpa en tröja som man vare sig vill ha eller behöver, som sedan kommer att hänga oanvänd i garderoben, eller att låta pengarna rinna iväg på en ändlös rad av fika, lunch och hämtmat. Kanske för att man inte tänker efter, kanske för att man just i ögonblicket inte orkar något annat. Ibland kan ju även brist på konsumtion bero på att man inte har något val. Inga pengar, ingen konsumtion.

Det är inte det som irriterar mig, utan de märkliga argumenten. Jag skulle ha lättare att köpa dem (argumenten alltså) om de var ekonomiska, eller till och med ekologiska. Att man slutar shoppa onödiga prylar för att spara pengar eller miljö. Men det verkar inte handla om det, utan om att bli en bättre människa. Att få mer tid. Att gå ut i skogen och plocka bär istället för att promenera på stan. Att leka med barnen istället för att köpa en ny tröja. Att inte känna stressen av att köpa saker. Och att se om man klarar av det... Helt ärligt så förstår jag inte motsättningen, om man nu inte är en patologisk shoppaholic som spenderar all sin tid och alla sina pengar på H&M/NK/Ikea. De allra flesta hinner nog med både skogspromenad, lek och inköp av tröja. Jag tror inte att man blir en mer genuin, sann eller bättre människa av att sluta köpa grejer. (Å andra sidan tror jag inte heller att man blir en bättre människa av att ha och köpa en massa saker.) Vad är det man egentligen bevisar - och för vem? Att låta bli att konsumera är inte svårare (men kanske lite tråkigare?) än att låta bli att dricka alkohol, snusa - eller att pallra sig ut på en daglig joggingtur. Det handlar mest om att bestämma sig. Att se om man kan låta bli att köpa nya strumpor, underbrallor, pocketböcker eller fika under ett år är möjligen intressant som experiment. Men jag har svårt att se varför det är så moraliskt stärkande.

En iakttagelse från några av de bloggar som jag brukar läsa, som handlar om köpfria liv/år, är att det med tiden verkar bli en sport att få tag på de prylar och tjänster som man vill ha - men utan att betala för dem. Exempelvis att kompisen bjuder på bio eller latte, att kompisens kompis bjuder på klippningen av håret, att kompisens kompis kompis ger bort pocketboken eller inredningstidningen. Det var väl det jag anade...att begäret efter prylarna kvarstår. Oavsett om man köper dem eller ej. Så mycket för skogspromenaden. Tjohopp.

Skugge

Det är ju underbart! Linda Skugge börjar blogga för Skattebetalarna! Nu måste maken börja läsa Skugge. Jag känner få människor som har så många åsikter om skatter - och regler för småföretagare - som just maken. Han har bara inte insett att han och Skugge är kloner.

Here we go again

Nyss ringde en av förskolelärarna: Lilla L. har hög feber och är jätteledsen. Hon satt i frökens knä och bara grät.

Skit. Maken tar sässongens första VAB.

Snart ska jag raljera...

När migränen har lagt sig tänker jag skriva någonting riktigt elakt och raljerande om alla som skryter om sina (nyligen påfunna) shoppingfria liv. Men som sagt, det får vänta lite grann. Nu ska jag sova. Igen.

Bokinköp

Jag motstår trenden med ett shoppingfritt liv och har just beställt en trave med nya böcker till Lilla L. Det blev:
- Ellen på stranden av Catarina Kruusval
- Bobo handlar av Yves Got
- Nämen Benny av Barbro Lindgren
- Vem är arg av Stina Wirsén
Ellen är en stor favorit just nu, likaså de enerverande Bobo-böckerna (som knappt har någon text, men uppenbarligen tilltalande bilder). Då storfolket i familjen håller på att förgås av uttråkning, då samma böcker ska läsas många gånger varje kväll, måste nya inhandlas.

Smicker och vänskap

Idag fick jag ett mail från en gammal kollega, som bjöd in mig för att hålla ett seminarium lite senare i höst. Jag blir så glad när folk kommer ihåg både mig och vad jag skriver om (ja, jag skriver annat än gnälliga blogginlägg - ibland i alla fall). Det ska bli kul att träffa gamla jobbarkompisar. Jag är alldeles för dålig på att hålla kontakt, både privat och professionellt.

Håhåjaja

Det är så synd om mig. Migränen håller i sig, nu blandat med någonting som känns som ett rejält virus. Jag vill mest av allt spy. Jag hatar, hatar, hatar att spy.

(Det här känns som en lovande upptakt till att springa en halvmara på lördag. Not.)