Havet (del 6)

Imorgon ska det bli strålande sol och minus sju grader. Planen är att åka till havet, ställa oss på stranden och vråla. Det är sådant som gör mig lugn. Stranden. Havet. Att vråla.

Visit i helvetet

Min mor är på besök i några dagar - och då är det lämpligt att hitta på diverse saker. Idag gjorde vi en nedstigning rakt ner i helvetet: vi åkte till Barnens Hus. Det var knökfullt med barn och föräldrar, i varierande åldrar och varierande grad av hysteri. Alla slet förtvivlat i skelettoveraller, spetsiga svarta hattar och allsköns Halloweenskräp. Lilla L. mutades redan vid ingången med en Teletubbiefigur i plast, typ en badanka. Hon var nöjd. Jag och min mor svettades och funderade över nödutgångar.

Skype

Nu ska jag göra gratisreklam! Efter att Bästa M. har tjatat på mig i flera veckor så har jag installerat Skype. Det är så förbannat bra! Det är gratis och man kan kommunicera med webbkamera. (Har man Mac så behöver man inte ens använda headset, både kamera och mikrofon är inbyggt.)

Den enda nackdelen är att jag saknar Bästa M. ännu mer efter en timmes samtal. Det är långt över Atlanten.

Synd

Både idag och i förrgår har jag konsumtionssyndat. En tröja från 10-gruppen/PO.P. och en svart stickad sjal har inhandlats. Annars har den senaste månaden gått hyfsat bra. Tre par strumpor, ett par strumpbyxor, fyra pocketböcker ("tag fyra betala för tre") och fyra cd-skivor ("5o kr rabatt och fri frakt") har det blivit. Det kanske inte kvalificerar som konsumtionsstopp för andra, men i min värld är det riktigt disciplinerat. (Men jag kanske ska kalla det för konsumtionsbroms?)

Tåg

Idag kommer min mamma på besök. Just nu står jag på en snöig perrong och väntar.

Lloyd

Appropå inlägget nedan så kände jag ett skarpt behov av att lägga upp en länk till någon odödlig låt av Lloyd. Efter en stunds surfande på youtube insåg jag att det är en snudd på omöjlig uppgift. Lloydan har ju i princip skrivit soundtracket till mitt liv, från Brand New Friend till Antidepressant.

(Om ni inte har förstått storheten kan ni alltid börja här.)

Lantlollan (igen)

Dagen började med en rejäl påminnelse om att jag numera är en lantlolla, som bor i de norrländska skogarna. Lloyd Cole har spelat i Stockholm, på underbara Södra Teatern, och jag var inte där. Jag har nog inte missat en konsert med Lloydan sedan mycket tidigt 90-tal, inklusive halvhemliga skivbolagsspelningar. Gaaaahhhh! Jag är så frustrerad.

Bokcirkeln

Ikväll har vi haft den första träffen med bokcirkeln. Vi är sex personer, varav jag känner tre. Två är kollegor, en är gift med makens bästa kompis. Den ena kollegan har rekryterat dotterns bästa kompis mamma. Makens bästa kompis fru har rekryterat en granne. Ingen känner alla, men alla känner någon, sedan tidigare.

Under presentationsrundan var jag tvungen att outa mig som höghastighetsläsare. Mitt bloggande är dock, åtminstone tills vidare, en hemlighet. Det sistnämnda blev dock lite krystat, då vi kom in på bloggar och att blogga om böcker och bokcirklar.

Svart som natten

När jag klev ut från jobbet, för att cykla hem, insåg jag att det var becksvart ute. Som om det var mitt i natten, klockan fem på eftermiddagen. Jag kan inte låtsas att det är mysigt - och jag vill inte höra ett ord om hur härligt det är att dricka te, tända stearinljus, kura framför brasan eller att lyssna på hur höststormarna viner runt husknuten. Det är bara mörkt.

Klubben för värdelöst vetande

Hushållets medlemmar är ganska nördiga av sig, på ganska många områden. Vi älskar att klå varandra - och andra - i fakta och färdigheter. Det spelar ingen roll om det är nobelpristagare, matlagning, kortkommandon i excel eller skådespelare i filmer. Mitt värsta område, utan konkurrens, är dock musik. Jag älskar introtävlingar - och att smälla folk på fingrarna med mer eller mindre väsentliga fakta. Låttilar, årtal, bandmedlemmar. Inte bara inom genrer som jag själv gillar...utan i de flesta. Det ger mig klara lyckokänslor. Och ja, det är rubbat.

Appropå tapeten i taket

- Du, hur tänkte vi egentligen när vi behöll tapeten i halltaket? Trodde vi verkligen att vi skulle stå ut?
- Öhh, jag vet inte. Det framstår ju som helt vansinnigt.

Halleluja!

Vi har börjat fixa hemma igen! Ett nytt innertak i hallen är på gång, likaså gipsskivor, slät väv och vit färg. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska det även in nytt golv i hall, matrum och vardagsrum, målas väggar samt tas fram ett gammalt innertak. Just nu ser det mesta förskräckligt ut. I hallen har vi exempelvis en grå/röd medaljongtapet i taket (se bilden ovan). På sätt och vis är den lite rolig, men i längden blir man bara psykad av den.

Egen smak

Lilla L. har börjat skaffa sig en egen musiksmak. (Dessvärre, höll jag på att lägga till.) Flera dagar i rad har hon kommit hem från förskolan och sagt:
- Dansa! Dansa Mamma Mia!
Igår, när det var maken som ställdes inför denna begäran, uppstod det dock ett trauma. Han trodde helt enkelt att hon ville dansa och att någon av mina skivor skulle duga. Han satte på Depeche Mode, som jag och Lilla L. oftar har allsång till i bilen, men då började Lilla L. att gråta. Förtvivlat. Att hon som liten bebis snällt lyssnade på Jenny Wilson, Embassy, Siouxsie & the Banshees och The Knife verkar nu vara bortblåst. Gissningsvis ligger snart Abba Gold, i ett paket från Cd-on, i vår brevlåda.

Red, hot & PO.P.

Ambitionen att konsumera färre kläder, och andra onödiga prylar, gäller bara mig i hushållet. Idag inhandlades en ny PO.P.-overall, randiga ullstrumpor och en skidpolo (ja, det var vad plagget kallades för i min barndom) till Lilla L.. Allt i rött. Jag tänker inte upprepa förra årets misstag då jag inbillade mig att fröken skulle acceptera en brun overall. Lilla L. var konstant missbelåten, då färgen bdeömdes vara ful och tråkig. Min mor referrerade till overallen som "köttbullen" och undrade ett flertal gånger varför vi inte kunde ta oss i kragen och köpa en ny. De matchande kängorna avfärdade hon som "graningekängor".

I vinter blir Lilla L. röd från topp till tå. När hon såg overallen sade hon nöjt:
- Fiiiin! och klappade den på ärmen.

Dagens överraskning

Jag packar upp paketet från Cd-on och vad ligger där? En skiva med Celine Dion! What the f***!

Jag må lyssna på ganska olikartad musik, men Celine Dion? Nej, där har gränsen passerats med bred marginal. Det skulle ju vara som att trycka in ett 500 grams paket med smör i skivspelaren. Tillsammans med en liter sirap och en burk karamellströssel.

Som vanligt har jag rätt!

Ibland är det skönt att kunna säga:
- Vad var det jag sa?
Som idag, då maken fick för sig att köpa färdigblandad pannkaksmix.
- Jamen, det kan väl vara praktiskt?
- Va, det är ju skitpinsamt att köpa pannkaksmix! Som muffinmix! Mat för idioter.
- Jo, men...om vi bara ska steka en pannkaka till Lilla L.? Och inte har mjölk hemma?
- Men det begriper du väl? Det måste ju vara uräckligt! Pannkaksmix...

Trots denna konversation köpte vi ett paket med Oatleys pannkaksmix. Väl hemma premiärgräddade vi en pannkaka, som såg skum ut redan i stekpannan. Blek och lite gummiartad. När Lilla L. fick pannkakan på sin tallrik rynkades den lilla söta näsan, som ett missbelåtet russin. Försiktigt tog hon en minitugga och utbrast:
- Näää.
Efter att ha provsmakat den kan jag konstatera att den smakade skit.

Nödvändig och mindre nödvändig konsumtion

Jag har ju, som tidigare nämnts, bestämt mig för att konsumera mindre ett tag framöver. Igår beställde jag dock några nya skivor, bland annat Detektivbyrån och Nordpolen. Odd Molly-koftor kan jag avstå från. Utan musik förtvinar jag.

En bättre onsdag

Ibland är det de små sakerna som gör skillnaden. Morgonens promenad till jobbet företogs till tonerna av Breeders. Först Safari-ep:n, sedan de första spåren av Last Splash. Jösses, det här är så bra att jag nästan går av på mitten. Med andra ord: en bra start på dagen.

När jag är inne anthems från tidigt 90-tal kan jag inte låta bli dessa två pärlor.

Tisdag - nu helt utan tankar

Jag vet faktiskt inte vad som är felet, men kring lunch kändes det som om mitt ena ögonbryn och bakhuvud var sammandraget av en grov skruv. Ungefär en centimeter i diameter. Vid fyratiden, då jag smet från ett möte med överstebossen, hade denna skruv expanderat till ett järnspett. Nu är smärtan på nivån av nära förestående spyattack.

Maken påpekade att jag har väldigt "livfulla" metaforer. Själv skulle jag vilja säga att det är exakta beskrivningar.

Måndagstankar

Det är nog så att jag längtar "hem" en smula. Jag vill ha asfalt, avgaser, skivbörsar och neon. Till och med duggregn känns uthärdligt i det sammanhanget.

Tankar en stillsam söndag

Det är någonting skumt med söndagar. Det är den dag i veckan då jag extra mycket vill flytta. Ett nytt hus skulle väl piffa upp tillvaron? Ett hus med nymålade lister och fint badrum? Utsikt över havet? Gigantiska glaspartier? Fasad i lärkträd? Genomgående granitgolv? (Ni hör ju: det här är ren och skär Hemnet-pornografi.) Eller ännu bättre...en flytt till Huvudstaden? En liten folkhemslåda i Norra Ängby? Eller kanske i Tallkrogen? Fast en flytt till Huvudstaden skulle ju även kräva två nya jobb och ett helt annorlunda upplägg av vårt praktiska liv. Det inte är så aktuellt just nu. När jag väl har kommit så långt i mina söndagsatankar blir jag lite lätt deprimerad. Ska jag alltid bo i Norrland? Don't get me wrong. Det är inte så att jag sitter i den norrländska skogen och vantrivs, men jag vill känna att det finns alternativ.

Urban kultur

...finns även på landet.

Havet (igen)

Havet

Även på hösten...

Bob

Efter att ha övervunnit fånighetskänslan över att rulla ut en yogamatta i sovrummet, och stå i de mest bisarra positioner, har jag spenderat kvällen med att leta efter Byggare Bob-leksaker på nätet. Det är snart jul och jag gör det som krävs för att en viss liten fröken ska bli glad. På något sätt ska jag få ihop Menta, Kranis, Skopis, Wilma, Bob och - inte minst - det blå kattskrället.

Idag

Jag har åkt ut till stugan, med dator och en gigantisk pappershög. Ingen uppkoppling förutom mobilen. Här ska jobbas. Ännu så länge har bara en kollega ringt...

Strömbäck

En tysk hemmafru - trots allt?

Det är lite pinsamt att erkänna, men det känns djupt tillfredställande. Vad? Jo, hemmet är (åtminstone nödtorftigt) sanerat. Badrummet luktar rengöringsmedel, man kan gå barfota på köksgolvet.

Husporr

Jag är en riktig hemnet-junkie - och det har jag varit sedan mitten av 90-talet (då det var Bovision som gällde). Det är med andra ord fråga om ett ganska långvarigt missbruk. Jag har koll på alla objekt i nejden. Var de ligger och hur de ser ut. Utgångspriser och ganska ofta även slutpriser. Jakten på det perfekta boendet tar aldrig paus.

Idag mötte jag och maken en bekant på stan. Han berättade att de hade köpt ett nytt hus och höll på att sälja sitt nuvarande. Efter ungefär fem minuters funderande hade jag lagt ihop tillräckligt mycket information för att både lista ut vilket hus de har köpt och vilket de ska sälja. Skrämmande? Borde jag ägna min energi åt någonting mer väsentligt? Antagligen.

Var man (och Lilla L.) vill vara

Lilla L. har börjat med en ny grej på morgonen, när vi ska går iväg till dagis. Då spänner hon ögonen i oss och säger bestämt:
- Neeej! Åka till stugan! Stugan!
Hon har med andra ord börjat förstå vad som är trevligt här i livet. Promenader på stranden, fika och spaning efter grannens katter.

Moderna myter

Jag läste i Aftonbladets nätupplaga att kvinnor blir smartare av att vara gravida och föda barn. Själv tror jag att det är en av de mest populära moderna myterna, att man blir smart och får sådan simultankapacitet av barn. En myt skapad för att skyla över det faktum att man aldrig är på jobbet (för att man vabar), inte kan tänka en logisk tanke (för att synapserna är ihopkleggade av virus, snor och annat snusk) och för att man glider fram i tillvaron som i en tjock dimma (för att man inte har sovit en hel natt på flera år). Man blir dummare och trögare. Det gäller å andra sidan inte bara kvinnor, utan föräldrar i största allmänhet.

DM

Så där ja! Nu har jag och M. biljetter till Depeche Mode i Köpenham! Det ska bli så kul!

Pinsamma övningar i hemmet

- Vad är det där? säger maken och pekar på två lila klossar.
- Ehh, yogaklossar. Jag köpte dem av Å.
- Yogaklossar? Har du flummat ihop fullständigt? *moahahaha*
- Nej, jag tänkte bara försöka köra något pass hemma ibland.
- ...
- Om jag kan övervinna känslan av att det känns lite fånigt att rulla ut en yogamatta i sovrummet.
- Hm? Får jag titta?
- Nej, det är just det. Du får inte titta på.
- Men varför inte det?
- Du får INTE titta på!

En ny sida?

Håll i hatten: jag tänker skriva ett positivt inlägg. (Visst känns det lite...annorlunda?) Dagen har varit bra. Sovmorgon, en glad liten busfröken, visit i stugan, promenad vid havet (även om kort - se där, nu kom det en gnällig kommentar i alla fall), pyssel i stugan och yoga nu ikväll.

Nina

Av någon anledning så känns det konstigt att läsa intervjuer med författare/journalister/debattörer i den tidning som de själva skriver i. Som dagens intervju med Nina Björk i DN, appropå att hon har disputerat på en avhandling om Locke, Mills och liberalismen. Jag har inte läst avhandlingen ännu, den står på listan över saker som jag ska ta itu med. Men redan på förhand är jag uppretad. Varför blev Nina Björk en intensiv motståndare till den liberala projektet? Jag förstår inte hur hon får ihop det. Det mesta i dagens samhälle, som kvinlig rösträtt och individuella möjligheter (för allt från kärlek till yrke och religion) skulle vara otänkbart utan basic liberala värderingar. Men å andra sidan...jag tycker ju inte att marknaden, i sig, är av ondo.

Hur som helst är intervjun bitvis väldigt underhållande, särskilt avsnittet om Ninas ålderskris. Det kanske är tur att jag aldrig har betraktat mig själv som snygg, på så sätt har jag åtminstone besparat mig själv ett bekymmer. (Nina är för övrigt fortfarande snygg.)

Varför skriva?

Skrivarmamma skriver om varför hon skriver. Ja, varför skriva?

Personligen har jag några olika motiv till att skriva. Dels skriver jag för att jag tror att hjärnan ruttnar annars. Hjärnan behöver arbeta och hjärnan behöver kreativa utmaningar. Dels skriver jag för att jag bör göra det. Det skrivna ordet är trots allt avgörande för vetenskaplig kommunikation och det är en del av mitt jobb. Att skriva vetenskapligt tvingar mig att vara mer precis och klarttänkt, då texter ofta avslöjar flum och orediga tankar mer obarmhärtigt än tal. Behöver jag tillägga att jobbskrivandet är betydligt mer ångestframkallande än det privata? Samtidigt är det kanske även mer tillfredställande, när det väl är klart. (Håhåjaja så pretentiöst det här lät.)

Så...varför skriver ni?

Yoga

Så där ja, nu är jag ny-yogad. Kanske kommer jag att bli en bättre och mer harmonisk människa någon gång i framtiden. När jag får ordning på mitt handledsstående... Det måste vara nyckeln.

Me, myself & excel

Så var det budgettider igen. Inte hemma utan på jobbet. Jag började bra...genom att sortera sönder ett excel-blad. Fan vet hur det gick till, men plötsligt stämmer inte formlerna på massor av rader. Så nu måste jag gå igenom allt från början.

Vissa saker borde man inte få göra när man har migrän.

Surdialog

- Har du köpt några nya skivor?
- Nä.
- Va?
- Nä. Jag får ju ändå aldrig lyssna på musik numera. Sätter jag på en skiva kommer Lilla L. och vrålar BOBBEN! Eller så stänger du av och slår på tv:n.
- Men du får väl visst lyssna på musik?
- Nä.

Olle

Det är mycket prat om Olle Ljungström just nu, appropå skivsläppet Andra sjunger Olle Ljungström. Jag har haft den gamla Reeperbahnlåten Marrakech i huvudet i flera dagar. Ibland avlöses den av Tysk indian.

DM

Så var det dags att börja planera för nästa sommar! Ett besök i Köpenhamn i slutet av juni ligger högt på prioriteringslistan. Nu gäller det bara att jag och M. får tag på biljetter också...

(Av någon märklig anledning lät inte maken så exalterad när jag berättade om planerna. Jag begriper ingenting.)

Snor och konsumtion

Om någon undrar så går det jättebra att inte konsumera en massa onödiga grejer. Ta några dagisvirus och en rejäl förkylning och all konsumtionslusta rinner ut som en slemflod ur näsan (sorry, det var en usel metafor). I lördags var vi på stan, maken skulle köpa en present till sin lillasyster, jag orkade knappt släpa mig fram. Än mindre fundera över fina kläder/nya skor/olästa böcker.

Jag har med andra ord inte blivit en bättre människa. Bara förkyld.

Ge upp eller bita ihop?

Jag ger upp. Kanske borde jag erkänna att jag faktiskt är sjuk och att jag inte orkar jobba samtidigt som jag tar hand om den lilla feberflickan? Självklart inser jag, förnuftsmässigt, att är man sjuk så är man sjuk. Då ska man krypa ner i sängen och ta det lugnt. Men i mitt huvud, i de sammankleggade synapserna, ser det inte ut så. Istället hör jag bara ramsan:
- Bit ihop, bit ihop, bit ihop.

Snor, feber och pottor

Kanske går den lilla feberflickan med på att sova en stund? Det skulle hon verkligen behöva. Kanske kan jag då hinna jobba en stund? Varje gång jag är hemma och vabbar så påminns jag om hur det var att vara föräldraledig på halvtid, vilket både jag och maken var under så gott som hela föräldraledigheten. Korta stunder av supersnabbt jobbande, mellan vällingflaskor och blöjbyten. Nu är det inte så många blöjbyten. Till och med i sitt omtöcknade febertillstånd kommer Lilla L. och säger:
- Sitta på pottan. Kissssa.

Mer snor

Snor och feber, snor och feber, snor och feber. Både jag och Lilla L. är hemma idag. (Ska det vara så här fram till april?)

På väg till middag

- Ska vi åka bil i kväll?
- Ja, det gör vi väl? Det är ju skitkallt ute.
- Vem ska köra då?
- Ehh, jag vet inte.
- Vem körde sist?
- Ehhh?
- När var det?
- Jag vet inte. Sist vi var hos M & L så cyklade vi väl? Innan dess?
- När var det?
- Jag vet inte.
- Vi är inga partydjur direkt.
- Nä, vi är väl inte det.

Snor

Hjärnan är fylld av snor. Synapserna har kleggat ihop. Jag är så förbannat förkyld!

Smickrad!

För ett tag sedan fick jag denna smickrande utmärkelse av Det är min tur nu, samma som jag tidigare har fått av Alex och Lotta. Nu har jag, till slut, bestämt mig för sju bloggar som förtjänar smicker!

Försök inte se så snygg ut
Välformulerad - och i ett rasande tempo - bloggar radiojournalisten Alexandra Malmqvist-Olsson. Läs särskilt följetången "Småbarnsåren är tydligen de bästa".

Underbara Clara
En omskriven och mycket fin blogg. Bilderna på Clara herself är fantastiska, likaså interiörbilderna. Jag önskar att jag hade lika fina klänningar och snygg frisyr som Clara.

Studio Belinda
Det kanske är lite tråkigt att nominera en så stor och etablerad blogg, men attans så beroendeframkallande den är.

Messerschmitt/Hemliga morsan
Kommentarer är nästan överflödiga, denna blogg är så klartänkt att jag får ångest.

Kattis lilla vrå
Ibland får jag för mig att vi känner varandra IRL, men det gör vi inte.

Karin Lindell
En ny favorit för mig. Bara det faktum att hon skriver om Pellybackar motiverar en utmärkelse.

Skrivarmamma
Även detta en relativt ny favorit.

En enkel tulpan?

I det här hushållet får man inte en blomma i present. Idag kom maken hem med en specialgjord citeringskarta. Hmm, den var ju färgglad i alla fall.

Gnäll, gnäll och åter gnäll

När jag bläddrar tillbaka bland mina egna inlägg, från den senaste tiden, så inser jag att jag bara gnäller och gnäller. Men jag har å andra sidan aldrig utgett mig för att vara någon muntergök. Dagen till ära är jag all dressed in black och känner mig riktigt snygg. Alltid något.

Kontoret

Idag var planen att åka ut till stugan och sitta och jobba där. Ouppkopplad, långt från alla störande element. Men var befinner jag mig? På kontoret så klart. Mailboxen hotar att sprängas, högarna på skrivbordet väller ut åt alla håll. Regnet vräker ner - och snart är den kollektiva novemberdepressionen ett faktum (alla som har spenderat en höst i den norrländska hålan vet vad jag talar om, ingen kan låtsas att den sena hösten är fin här).

Low-tech

Igår försökte jag boka in fyra olika möten, med ett par personer till varje tillfälle. Eftersom jag helst sitter på mitt kontor och mailar till folk när jag vill dem något så försökte jag lösa detta mailledes. Detta resulterade i över hundra mail i inboxen. På typ någon timme. Idag gav jag upp och travade omkring i korridorerna med en almanacka och ett gäng post-it-lappar. Jag hatar low-tech-life. Vi borde självklart ha elektroniska öppna kalendrar på jobbet, så att man kan se när folk är uppbokade respektive lediga. Nu är det helt hopplöst att synkronicera fyra personer till en dag och en tid.