Klädesplagg som ni inte kommer att få se på mina snygga ben (del 2)

Jag glömde:

- Tights med quiltade partier mitt på benen (som väl är tänkta att se ut som påsydda Chanelväskor, eller någonting annat konstigt)
- Tights med påsydda skinnbitar (typ långa remsor)
- Tights med fransar längs sidorna (tänk indianbyxor)

I refuse.

Klädesplagg som ni inte kommer att få se på mina snygga ben

- Lacktights
- Ormskinnstights
- Jeanstights
- Läderimmitationstights
- Paljettights
- Metallictights
- Spetstights
- Transparenta tights
- Tights i krossad plysch
- Tights med artificiella hål mitt på benen
- Tights med artificiella hål och konstiga infällda resårer mitt på benen
- Tights med dragkedjor längs sidorna
- Tights med nitar längs sidorna

Hey, jag var tonåring på 1980-talet och har redan avverkat det mesta. Nu är jag en tant, som även vänligt men bestämt säger nej till lårhöga porrstövlar med stilettklack.

Saker som borde göras

- Dra ut soptunnan
- Läsa igenom en bunt med mötespapper
- Börja läsa ett tjockt manus (måste vara klart om en vecka, helst med utmärkta kommentarer)
- Tvätta den förskräckliga prinsess/balett-kreationen
- Fixa matlåda
- Ringa till maken

Ruttnande själar, skjortor och den onämnbara ankan

Från att under flera månader knappt sett ett tv-program, utan bara utvalda Dvd-boxar, till att krascha i soffan framför värsta trash-tv-programmen. Vi tittar på Sveriges fulaste hem, Svenska Hollywoodfruar och något konstigt program om en tjock britt. Vi mår kollektivt illa och känner hur våra själar ruttnar.

Fast idag fick jag nog redan under vinjetten till Svenska Hollywoodfruar och gick ner i källaren och strök en hög med skjortor. Det kändes bättre.

Att prata om döda personer

Lilla L. har börjat prata om sin morfar, den morfar som dog flera år innan hon föddes och som hon mig veterligen inte ens har sett kort på. Men någon stans, sannolikt på dagis, har hon snappat upp att man har en mormor och morfar samt en farmor och farfar. Det spelar ingen roll att jag försöker förklara att hon inte har någon morfar, att han inte finns mer - härom dagen använde jag till och med uttrycket att morfar är död (trots att jag tycker att det är lite tidigt att introducera det begreppet) - hon vidhåller att det finns en morfar och att hon ska träffa honom. Igår lovade jag att leta rätt på fotografier, så att hon ska få se sin morfar, men det verkade vara ett mycket konstigt erbjudande utifrån Lilla L:s horisont.

En sak som jag har funderat över är hur man väljer att berätta om en död person. Det kan ju aldrig bli någonting annat än en mycket selektiv historia, oavsett om man fokuserar på det positiva, negativa, vardagliga eller spektakulära. Vilken bild av min pappa vill jag föra vidare?

Om konsten att baka bröd (del 2)

Lilla L. var i alla fall djupt imponerad av brödet:
- Mamma! Det är vaaaarmt!
- Ehh, ja det är det.
- Kan jag få smör?
- Visst.
- Mamma! Det smälter!
- Ja, det gör det. Är brödet gott?
- Mmmm! Det är gott.
- Så bra.
- Kan jag få meeeer smör?

Om konsten att baka bröd

I min entusiasm över långkok, pressgurka och avancerade såser tänkte jag att nästa steg kanske kunde vara att baka bröd. Det verkar ju kul! Jag glömde bort ett par saker:
- Det blir väldigt kladdigt.
- Det kommer mjöl i halva köket.
- Det är bra att använda förkläde.
- Det är bra att kontrollera att man har alla ingredienser hemma.

Konversation i hemmet

- Ordet rock i rocklåtar, det är som smurf i smurfsånger. Smurf like a hurricane...
- Nu ökar din bloggvärdighet. Det var ett tag sedan sist.

Helgens nöjen (del 2)

Självklart finns det annat att göra om helgerna, typ promenera i skogen och plocka kottar, men det verkar ändå som om det bara finns två alternativ när det väl kommer till kritan.
1. Sanera hemmet.
2. Konsumera.
I viss mån går dessa alternativ att kombinera med andra saker, som matintag och sociala aktiviteter. Idag har vi i huvudsak koncentrerat oss på konsumtion. Maken har köpt en flådig rock från tantmärket Kenzo, Lilla L. har shoppat fula leksaksmatvaror och vi har fyllt på förrådet av mat inför den kommande veckan. I morgon är det dags för den första punkten, sanering av hemmet.

Helgens nöjen

Så mycket betyder jag

- Mamma! Det här är mitt och pappas hus!
- Jaha, var bor jag då?
- *tystnad*
- ...
- Du bor i stugan!
- Gör jag? Men jag bor ju också här!
- Du kan åka till stugan!

Jag, Annie och Barbabok (del 2)

De nya glasögonen är hämtade. Jag vågar knappt prova dem.

Twitter eller ej

Just nu känns det som om den här bloggen skulle kunna reduceras till korta twitterrader. Hela tillvaron är upphuggen i små korta meddelanden, utan något större samband sins emellan.

Men eftersom jag inte är särskilt förtjust i Twitter så får det vara som det är med bloggen.

Kanske blir den bara med fragmentarisk än vanligt.

Sörja

Det tjocknar igen i almanackan. Den ser ärligt talat ut som en kladdig sörja. Deprimerande.

Marc

Minsann! Marc Almond har släppt en ny skiva, Orpheus in Exile, med tolkningar av Vadim Kozin. Jag har svårt för de flesta artister som gör covers, åtminstone på reguljär basis, men Marc är ett undantag. Hans version av London Boys är till och med bättre än originalet.

Och vad passar inte bättre till Marc än denna förtjusande bild från The Sartioralist?

Att summera 00-talet

Hon Pandamamman hittade jag en lista, som går ut på att summera 00-talet.

Antal stadigvarande pojkvänner: 1 (början på 00-talet var rätt miserabelt, sedan träffade jag maken)
Antal äktenskap: 1 (med maken)
Antal barn satta till världen: 1
Antal bostäder: 4 (jösses, jag har nästan blivit bofast!)
Antal högskoleexamina: 1 (den första togs på 90-talet)
Antal kalas-fyllor: det är nog inte så många, eller föresten...i början av 00-talet var det ganska mycket party.
Antal färdigskrivna romaner: 0 (det där har jag gett upp)
Antal utslitna par Converse All Star: 0
Antal halsfluss: 0
Antal klamydiatester: 0 (se den första punkten)
Antal tatueringar: 0 (och inga lär det bli heller)
Antal försök att gå i terapi: 0 (jag tror inte på terapi, sedan ett oerhört misslyckat försök på 90-talet då jag mest satt och tävlade med psykologen i att göra skruvade analyser - sedan blev jag bryskt avpolleterad)
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: 0 (därmed inte sagt att jag är normalt funtad)
Antal provade p-pillersorter: 0 (jag tror inte att det är bra att mixtra med hormoner)
Antal mobiltelefoner: 5

Om jag ska lista vad som är signifikant för mitt eget 00-tal så behöver jag nog fundera en stund. Det här blev ju mest nollor.

Me, myself & I

Jag steker pannkakor. Jag väntar på att klockan ska bli så pass mycket att det är legitimt att sova. Jag läser en bok. Jag lyssnar på Judee. Jag ser på dålig teve. Jag kittlar Lilla L. under fötterna. Jag funderar över tabeller. Jag vänder på ord. Jag beundrar mina nya svarta jeans. Jag tänker på mig själv och yta i största allmänhet. Jag kollar uppdateringar på Facebook. Jag lyssnar på Joy Division. Jag slänger reklam i pappersinsamlingen. Jag tömmer Lilla L:s potta.

Jag väntar på att få sova. Jag är så obegripligt trött.

Judee & Frida

Åhh, Judee Sill. Lyssna på Frida Hyvönens sagolika tolkning av Jesus was a Crossmaker (länk finns till höger).

Mäklaren vet bäst?

- Hej! Det är mäklare xx!
- Hej, hej.
- Ni var och kollade på huset xx i förra helgen! Vad säger ni, är ni intresserade?
- Ehh...nej, det är vi inte. Det var ett jättefint hus men vi tycker att det är lite för litet för oss.
- För litet!? Men det är inget litet hus!
- Jo, men...
- Det är på 136 kvadratmeter! Det är inte litet!
- Ja, fast...
- Det är inte litet.
- Okej, men vi är nog inte intresserade ändå.

Vill jag bli hemmafru eller gillar jag (bara) att laga mat?

Dagen skörd:
- Långkokt köttgryta (med rotsaker, fantastiskt vin, dragon, kalamataoliver och små gurkor)
- Jamies köttbullar (med bland annat spiskummin, fransk senap, vitlök och mosarella) i långkokt tomatsås (med torkade små chillifrukter, vitlök och rödvinsvinäger)
- Ett kilo äppelmos
- En äppelpaj

Ps. Var är mitt Per Morbergkök?

Ungefär 22 år efter att jag köpte den på vinyl

...så har jag köpt Still med Joy division på cd. Och hej vad bra den är! Fortfarande. Dance, dance, dance,to the radio.

Befrielse!

Från dagens ledarsida i DN, under rubriken Fem punkter för jämställdhet:

Målet är inte att vända på könsrollerna. Det är att befria människan.

Visst är det fint formulerat?

Om konsten att vara spontan

Kanske beror det på åldern, kanske har vi bara blivit tråkigare och mindre spontana, men när vi umgås med folk så sker det oftast under väldigt planerade former (med undantag för släkten då, men det beror ju inte på att vi inte önskar planering utan på att de inte kan kommunicera.). Om bästa kompisarna ska komma över och käka så bestämmer vi dag och tid i förväg, städar hemmet, fixar en trerätters middag och väljer ett bra vin. Oftast fixas det någonting särskilt till ungarna också. Någon enstaka gång per år kan någon oannonserad fika äga rum, men på det stora hela är det väldigt uppstyrt.

Igår var jag hemma hos en av mina kompisar, som inte riktigt är en gemensam kompis till mig och maken utan mer min väninna. Hon ringde och undrade om jag ville äta palt med henne och hennes mamma. Förutom att vi hade en väldigt trevlig kväll, så var det också en intressant uppvisning i spontanitet. De fyra barnen och deras kompisar kom och gick. Palten blev en quorngryta. En brorsdotter med pojkvän anslöt sig halvvägs. Mitt i allt detta var min kompis lugn som en filbunke. Jag hade ärligt talat fått ett nervöst sammanbrott vid att bjuda en kompis och min mamma på middag samtidigt, särskilt under spontana former.

På väg

...från en kort visit hos min mor. Nu tåg mot huvudstaden, senare flyg mot norrland.

På väg till dagens möte

Det är lite tidigt

...att vara framme i stockholm halv nio. Det betyder att jag steg upp klockan fem och cyklade till flygplatsen kvart i sex.

Paddy, oh Paddy

Igår kom äntligen mitt exemplar av Let's Change the World With Music med Prefab Sprouts. Idag har jag spelat den på repeat på kontoret samtidigt som jag har skrivit på min artikel. Det har gått ovanligt bra!

Barbabok+Annie Hall = J

De nya glasögonen är beställda. Och jäklar vilket gott skratt maken kommer att få. Och kollegorna. Och alla andra.

En annan anka

*Mohahaha*

Begrunda detta:

Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.

Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.

Visst driver hon med oss?

Jag, Annie och Barbabok

Eller...jag kommer att se ut som en korsning mellan Annie Hall och Barbabok.

Jag och Annie?

Kanske berodde det på mina baggy beiga chinos, eller så är jag bara lättövertalad. Idag på lunchen var jag nämligen och valde ett par nya glasögonbågar - som blev ett par stora runda i 70-talsstuk.

Jag kommer att se ut som Annie Hall!

Optikern, som är välkänd (eller ökänd?) för sina bestämda rekommendationer, insisterade på att jag skulle ta just dessa bågar. Inte de diskreta pilotbågarna, i supertunn titan.

Tankar på konsumtion (å nej, inte nu igen)

Alltså...de enfärgade klänningarna, koftorna och de melerade tröjorna? Visst vill man langa upp kortet? På fredag blir det ett besök i Grev Ture-butiken. På vägen till det andra onämnbara stället.

Inte utan min balsamvinäger

Det finns säkert värre saker, egentligen, men hur f*n kan balsamvinägern vara slut? Varför finns det bara vit? Hur ska jag då kunna laga oreganokyckling?

Från Rrrramone till prinsessa

Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt hade Lilla L. lyckats förhandla till sig den mest förskräckliga prinsess/balett/gymnastik-klänning som man kan tänka sig (ungefär som denna) Allt annat var inte fint mamma. Prinsess/balett/gymnastik kreationen var däremot jättefin! Argumentet spetsades med en uppräkning av flickor på dagis som har prinsessklänningar - och att de just får ha sådana kläder på sig på daaaagis.

Ja, ja, tänkte den arma modern. Om jag accepterar en ful hoodtröja med Rrrramone den ena veckan, så måste jag väl acceptera detta också. I jämställdhetens namn.

Ingrid måste ut!

Vad gör Bokus med mitt bokpaket? Nu börjar läget bli lite lätt desperat. Jag behöver min bok till bokcirkeln - och jag och maken behöver nya barnböcker, så att vi kan få ett slut på Ingrid har plåster-regimen. För hur bra jag än tycker om Katerina så är vi enormt trötta på Ingrid och hennes plåstermani.

Om vikten av att läsa bilagor noggrant

Dagen började bra. I inboxen låg ett mail som upplyste mig om att jag hade missat att skicka in ett budgetunderlag. Vid närmare eftertanke hade jag inte bara missat att skicka in det utan missat att göra det. Över huvud taget. Jag hade inte noterat att datumet var ändrat från den sista oktober (det vill säga lång tid kvar) till den 11 september (det vill säga redan passerat).

Så det var bara att göra ett underlag på sju timmar, istället för på en normal arbetsvecka. Hepp!

Husporr

Då och då gör jag sådant som jag inte alls borde göra. Som att gå på husvisningar. Det är som knark. Eller porr. Eller någonting annat. Förledande. Förföriskt. (Jag är ju en flyttaholic, remember?)

Idag har vi kollat på ett hus ute vid stugan. Ett alldeles nyproducerat och perfekt hus. Ett hus med enhetliga material, fina avslut och genomtänkta lösningar. Ett hus med ett alldeles fantastiskt badrum (ett jättelikt handfat i corian, ovalt djupt badkar, fin-fin duschhörna, golvbelysning och en nätt bastu). Och en dubbel öppen spis (kamin åt ena hållet och en öppen eldstad åt det andra). Från huset är det bara att promenera över en liten glänta med lingonris, sedan är man på femte tee (det är inte mitt favorithål, men hur kräsen får man vara?). Kanske var rummen lite små, kanske var det dåligt med förvaring, men det mesta var hur fint och välplanerat som helst.

Men...vi ska inte flytta, vi ska inte flytta, vi ska inte flytta.

Barn och val

För länge sedan läste jag och maken om någon forskare som bestämt hävdade att det var meningslöst att utsätta små barn, under fyra-fem års ålder, för valsituationer. Särskilt inte frågor som "vill du ha jordgubbs eller apelsinsaft?", eftersom de ändå inte har möjlighet att ställa olika alternativ mot varandra och förstå vad valet innebär. Detta påstående har fascinerat oss mycket och länge. Sedan Lilla L. började kommunicera lite mer avancerat än enstaviga läten så har hon gett uttryck för sina åsikter och preferenser. Hon vet definitivt vilka strumpor hon vill ha och vilka hon under inga omständigheter tänker använda, vilka färger som är fina och fula, om hon ska göra det ena eller det andra eller i vilken ordning saker och ting ska ske.

Om vi ska köpa en ny tröja så väljer Lilla L. noga och omsorgsfullt. I likhet med en vuxen person så kan hon välja ut en tröja, bära omkring den i affären, titta på andra saker, och sedan göra en ny bedömning av om det verkligen är just den tröjan som hon vill ha. Om den inte är tillräckligt fin så kan hon även komma fram till att det är bättre att inte köpa någon tröja. Alls.

Fel riktning?

Det är för mig ett mysterium: de nya grannarna är canucker (fransk-kanadensare) och har flyttat till den norrländska pärlan från just Kanada. Det låter ju helt sinnesrubbat. Jag vill flytta från den norrländska pärlan till Kanada. Inte tvärtom.

Vin, sprit och annan skit

Läs Katerinas (och andras) inlägg om att dricka alkohol tillsammans med barn/ungdomar. Även om det låter präktigt: låt inte alkohol bli viktigare än barn. Det kanske inte behöver betyda att man aldrig dricker någon form alkohol i närheten av barn/ungdomar, men jag tror att de flesta vet var gränsen går om de är ärliga mot sig själva. Respektera den gränsen.

Nu

Hemmet är åtminstone nödtorftigt sanerat, ett 4-årskalas är avverkat och Lilla L. har hoppat av sig all överskottsenergi på grannarnas nyinköpta studsmatta. Nu väntar entrecote, färska rödbetor, mandelpotatis och den godare chevrecreme som går att uppbringa.

Douglas

Det är lördag morgon. Kaffe och Jane Magnusson i DN. Inte nog med det, det är Jane Magnusson om Douglas Coupland.

Med andra ord, det är en ganska bra början på dagen. Nu ska vi klippa gräs och plocka upp fallfrukt i trädgården.

Ett normalt meningsutbyte i hushållet

- Jag vill åka till Piteå!
- Jaha...
- Åka till farmor och faaarfaaar!
- Men det är långt till Piteå. Du vet...det tar ju flera timmar i bilen.
- Men jag vill åka till Piteå!
- Vi ska åka dit lite senare, någon annan helg.
- Jag vill åka farfars båt! Åka båten!
- Nej, men...
- ÅKA BÅT MED FARFAR! JAG VILL ÅKA BÅT MED FARFAR!
- Inte skrika.
- Jag. Vill. Åka. Båt.

Något kanske det blir

Åka ut till stugan? Klippa gräsmattan? Städa? Stryka tvätt? Vattna blommorna? Kolla på nya glasögon? Köpa födelsedagspresent till grannarnas äldsta dotter? Laga mat? Läsa en bok? Vara trevlig? Bjuda någon på middag? Kolla på hus? Plocka upp alla äpplen i trädgården?

Möjligheterna är oändliga.

Att kunna se begränsningarna

Det är tur att jag har Bästa M., som står för de realistiska påpekandena när jag drar iväg med inte så genomtänkta idéer. Som nu när jag sitter och drömmer om en nyproducerad funkislåda ute vid golfbanan.
- Men var ska du ha alla era grejer? Var ska du ha allt porslin? Alla fina Stig Lindberggrejer som ligger nerpackade i källaren? Var ska gästerna bo? Hur har du tänkt att stå ut med ett kombinerat kök, allrum och matrum? Du blir ju tvungen att lyssna på Alvin & the Chipmunks medan du lagar mat! Var är förrådet? Det finns ingen källare , eller hur? Kan grannarna se rakt in i huset? Köket är ju pyttelitet! Sovrummen också!
- Ehhh...
- Men det öppna spisen var ju fantastiskt snygg!
- Ja...

Paddy

Medan resten av världen tycks upptagen av något slags fotbollskval så hetsar jag upp mig över detta: Prefab Sprouts släpper en ny skiva. Titeln ska tolkas helt oironiskt: Let's change the world with music. (Eller: Prefab Sprouts, music that changed my life.) Nästan varenda låt av Prefabs är en bild, ett minne, eller en situation för mig.

Lyssna här.

Argumentationsteknik (del 2)

- Pappa! Öppna dörren!
- Du får vänta, pappa sitter på toaletten.
- ÖPPNA DÖRREN!
- Nej, jag sitter på toaletten.
- Men mamma öppnar dörren!
- Ehh?
- ÖPPNA DÖRREN PAPPA!

Om konsten att titta efter innan man säger något

Den ena sekunden lugnar jag kollegorna med att den kompletterande informationen till Överstemyndigheten inte är så blodig. Trots allt. Nästa sekund upptäcker jag ett antal oroväckande flikar i excelbladet. Tre sekunder senare är hjärtinfarkten nära.

Trevliga grannar?

Akvariet är städat. Några nya fiskar simmar omkring, de ser förvirrade ut. (De skulle bara veta att de delar akvarium med mördarbarberna...)

Öjebyn

Konversation med treåring på ett hotellrum

- Mamma! Jag ligger i sängen!
- Mmm.
- Mamma! Var är Pippi?
- Pippidockan ligger i sängen. Sov gott!
- Mamma! Jag kan ligga under madrassen!
- ...
- Mamma! Var är min kudde?
- Du har den bredvid dig, sov nu.
- Mamma! Jag tycker om Pippi!
-...
- Mamma! Där ska du sova!
- Mmm.
- Mamma! Jag har madrassen på mitt huvud!
- ...
- Mamma! Kan du leta efter min kudde!
- Mmm, visst. Här är den. Sov nu.
- Mamma! Sover du?
- ...
- Mamma! Kan du hjälpa mig? Jag ligger under madrassen.
- Sådär, nu ligger du på madrassen. Sov gott nu.
- Mamma!
- ...
- Mamma! Var är min blåa kudde?
- I sängen, sov gott nu.
- Mamma! Kan du hjälpa mig?
- ...
- Mamma! Var är min blåa kudde?
- *letar rätt på kudden*
- Mamma! Jag tycker om min kudde.
- ...
- Mamma! Där ska pappa sova!
- ...
- Mamma! Pippi har en blå klänning!
- ...
- Mamma! Jag har tappat min kudde! Kan du hjälpa mig?
- *plockar upp kudden*
- Mamma! Sover du?
- Mmmm.
- Mamma! L. sover inte!
- ...
- Mamma! Jag ligger under madrassen!
- ...
- Mamma! Kan du hjälpa mig?
- *lyfter upp L., fixar till madrassen*
- Mamma! Jag är törstig.
- ...
- Mamma! Jag är glad.
- Jättebra. Sov gott nu.

(Och så vidare i ungefär en och en halv timme. Sa jag att L. inte är van att dela sovrum med någon?)

Godkänd

Så har Lilla L. fått en godkändstämpel i pannan på treårskontrollen. Hon ritade en bild, berättade vilka alla färger var, hoppade jämnfota, sade namn, parade ihop bilder och ord, identifierade sig själv och sina föräldrar, sorterade bilder, sparkade en boll (snygga passningar för övrigt), berättade ännu mer, blev mätt och vägd. Hon är inte direkt någon jätte; ungefär 13 kilo tung och 93 centimeter över havet.

Fint, fult eller bara tråkigt

Hoppfull moder: Den här klänningen kan du ha på dig! Den är jättefin!
Avmätt dotter: Nä mamma, den är inte jättefin. Den är tråkig!

Äta bör man

Det här är verkligen en höjdarmaträtt: kyckling och broccoli i dragon och senapssås. Bara ett litet tips.

Skarpt!

Fram till för en liten stund sedan var jag lyckligt ovetande om att det är så här jag vill se ut. Scolla ner till Lookbook Autumn 2009. Frisyren, kapporna, klänningarna - rubbet. Ut med bibliotekarie-looken, in med kolsvart, dressat och skarpt.

Mötessäsong

En snabb blick i almanackan och jag kan konstatera att mötessäsongen har börjat. Den är ungefär som älgjakt, bara mycket längre. En kollega frågade härom dagen vad jag egentligen gör på alla möten. Svaret är: förhandlar, håller ställningarna och försöker se till att medarbetarna inte ska drunkna i meningslösa sysslor. Då och då spänner jag migränblicken i folk.

Dagens sanning

I feberdimmorna fick jag för mig att slå på tv:n, någonting som jag inte har gjort frivilligt sedan någon gång innan sommaren. Det visade sig finnas goda skäl till detta, att inte slå på tv:n.

Allt som visas är ren skit.

Sjuknärvaro

Feber, förkylning, jämmer och elände.

Ännu en lista

Din stil i en mening? Snygg, bitvis rolig men inte särskilt originell.

Stilförebild? Gwyneth Paltrow?

Vilket är ditt favoritmärke inför hösten?
 Dagmar.

Vad inspireras du av?
 Musik, film och bloggar. Och havet.

Vad tror du på inför hösten? Lite mer skräddat, lite tjusigare, lite mer Paris.

Det bästa basplagget inför hösten?
 Smala svarta byxor.

Vilka skor tror du på i höst?
 Låga knytskor, modell herrskor.

Vilka färger tror du på i höst?
 Svart, svart, svart och en skum senapsfärg.

En ideal höstoutfit?
 Dressad klänning, täckande strumpbyxor (absolut inte några leggings och absolut absolut inte några djurmönster), propra knytskor, stor stickad sjal och überdressad kappa. Rubbet kolsvart.

Tre saker på höstens önskelista?
 Nya kolsvarta jeans i smal modell, dunjacka (ja, jag bor ju i Norrland - här blir det kallt) och knähöga stövlar.

Ditt senaste köp?
 Den skumma kulturtantskavajen. Grå med konstiga applikationer.

Do and don'ts?
 Do: dressat, skräddat och elegant. Don't: tights, djurmönster och allmänt slafs.

Ava

Normalt sett struntar jag fullständigt i om kändisar får barn, men detta gör mig lite varm i hjärtat. Annika och Mike har blivit föräldrar till en liten Ava!

Den enes nöd, den andres bröd

Äntligen har lågkonjunkturen fått ungdomarna att förstå att universitetet är ett trevligt ställe att hänga på, istället för ströjobb och back-packande i Asien. För hur krasst det än kan låta så är lågkonjunkturer våra högkonjunkturer.

För er som inte är uppdaterade på högskoleväsendets finansieringssystem så kan jag berätta att institutionerna får betalt efter hur många studenter vi har samt efter hur pass mycket dessa studenter presterar (i form av godkända poäng). Vissa utbildningar, exempelvis inom medicin och teknik, får avsevärt högre ersättning per student och avklarat poäng än andra, exempelvis inom humaniora och samhällsvetenskap. I princip gäller att om vi inte har några studenter så får vi inga pengar - oavsett vilka kostnader vi har för personal, lokaler och administration.

Just nu ser det mer positivt ut än på länge. Och ärligt talat är inte det bara trevligt för mig (som slipper bekymra mig över att varsla personal) - utan även för studenterna. Det brukar vara betydligt mer inspirerande att börja en utbildning tillsammans med 100 andra - än att sitta med ett fåtal och fundera över om man har valt fel. För varför är det så få där...?