onsdag 29 juni 2011
Konversation under tiden jag målar en stuga
- Eh, för att stugan inte är färdigmålad. Kolla här! De här plankorna har ingen färg! De behöver målas.
- Ja, men varför målar du mamma?
- Öh?
- Varför målar du?
- Det brukar vara jag som målar. Väggar, stugor...olika saker som behöver målas.
- Hm. Kan inte pappa måla?
- Jo, det kan han väl. Men just nu så gör han andra saker.
- Jaha...men varför målar du inte stugan rosa?
- För att jag inte vill ha en rosa stuga. Jag tycker att det är finare med en svart stuga.
- Hrmf. Det skulle vara mycket finare med rosa!
- Ja, det skulle det kanske vara. Men jag tycker att det är finare med svart.
- Hrfm! Det är det inte alls. Jag tycker att stugan ska vara rosa.
(Tja, och så här fortsatte det ett bra tag till.)
tisdag 28 juni 2011
Läst 2011 (del 18)
Författare: Per Hagman
Antal sidor: 605
Förväntningar: Höga! Jag har läst Per Hagman sedan debuten Cigarett och älskar hans böcker!
Handlar i grova drag om: Vänner för livet handlar om Erik och Sophie, två personer som av en slump möts i Nice. När de träffas lever Erik som en blandning mellan halvkriminell diversearbetare och manligt prostituerad till uttråkade medelålders kvinnor. Sophie har just lämnat Paris, där även hon har levt som lyxprostituerad i några år. Men även om de på många sätt befinner sig i liknande utsatt position, och hyser lika få illusioner om sin omgivning, så kunde deras bakgrunder inte vara mer olika varandra. Sophie är till största delen uppväxt i England, som dotter till en världsberömd kusk. Erik har kommit till Nice från Västergötland, via Stockholms förorter och dåligt betalda restaurangjobb. De möts - och tappar varandra i gyttret av lögner och halvsanningar. Vänner för livet är en bok om vänskap och kärlek - och om två människor som egentligen inte vet vad någondera är.
Så tycker jag: Åh, jag vet inte riktigt vad jag tycker! Å ena sidan så är det en bra och effektivt berättad historia. Den har en fantastisk dialog och har ett antal sjukt snygga vändningar. Å andra sidan så stör jag mig på vissa berättargrepp (exempelvis en dramatisk händelse som kommer i början och som sätter tonen för en hel del som kommer senare) och på det excentriska persongalleriet. Till slut blir det för många osannolika och till extremen dragna karaktärer.
Betyg: 3 av 5
Saker man kan göra under semestern
lördag 25 juni 2011
Saker man kan göra en midsommardag
fredag 24 juni 2011
Dagen i punkter
Inte i år heller
torsdag 23 juni 2011
Bra början
onsdag 22 juni 2011
Saker jag vill göra just nu
Snart sista dagen
tisdag 21 juni 2011
måndag 20 juni 2011
Var sak har sin tid?
söndag 19 juni 2011
Snart så!
En dag på stranden
Ps. Vad bilden inte avslöjar är att jag i princip aldrig solar i traditionell mening. Jag har klänning, kofta och tights på mig. När solen är riktigt stark brukar jag toppa med hatt. För trots att mina rödlätta pigment inte är gjorda för solbad så gillar jag att hänga på stränder.
torsdag 16 juni 2011
Matpremiär
Dagen
onsdag 15 juni 2011
Dagens bekännelse
2. Jag när inte den minsta lilla önskan om att ha ett eget sommarprogram.
Så...här sitter jag och känner mig lite lagom originell.
I detta nu
tisdag 14 juni 2011
Dagen i punkter
söndag 12 juni 2011
Saker jag inte förstår mig på (del okänd)
Mango?
När livet är rätt okej (okej då - bra)
lördag 11 juni 2011
fredag 10 juni 2011
Plötsligt händer det - på kontoret!
Saker man kan göra en fredag kväll
torsdag 9 juni 2011
Ibland får man onekligen veta för mycket
Föräldraledig?
Juni är högsäsong i universitetsvärlden.
onsdag 8 juni 2011
Saker man kan göra en onsdag kväll
tisdag 7 juni 2011
Om allt man kan vara rädd för
måndag 6 juni 2011
söndag 5 juni 2011
Läst 2011 (del 17)
Plötsligt händer det!
fredag 3 juni 2011
Tack, men nej tack
Läst 2011 (del 16)
Titel: Ränderna går aldrig ur
Författare: Agnes Hellström
Antal sidor: 303
Förväntningar: Mediumhöga.
Handlar i grova drag om: Ränderna går aldrig ur handlar om Elin, som börjar på Sigtuna Humanistiska Läroverket när det är dags för gymnasiet. Elins mamma och mormor har även de gått på Sigtuna, men mamman valde senare att bryta med sin överklassiga bakgrund och fostrade Elin i ett radhusområde i uppländska Gimo. Mötet med internatskolevärlden blir ganska dramatiskt, då Elin både tillhör och står utanför den kultur som dominerar på internatet. Det här är både en berättelse om själva internatskoleandan och om de starka vänskapsband som uppstår när man lever tätt inpå varandra i flera år. Självklart är det också en berättelse om social klass - om betydelsen av att ha rätt bakgrund, namn och tillräckligt mycket pengar.
Så tycker jag: Jag förväntade mig en mer stereotyp, alternativt förutsägbart kritisk, skildring av internatskolemiljön – men blev positivt överraskad. Visst skildrar Hellström en ganska stelbent och konservativ miljö, där både klass, kön och etnicitet är avgörande för vilket handlingsutrymme man har. Men samtidigt så finns det många nyanser. Till stor del är det här en bok om kärlek och vänskap – och om det kluriga i att vara tonåring. Det är också en intressant bok om en ung människa som utforskar sin egen bakgrund och upptäcker att allt inte är vad det synes vara.
Betyg: 4 av 5