torsdag 31 december 2015

2015 - snabbversionen

Januari
Detta år började som förra året, med nyårsfirande hemma hos dotterns bästa kompis familj. Sonen var paniskt rädd för fyrverkerierna, jag drack champagne och hade en guldfärgad klänning. Några veckor senare kollade vi på ett fantastiskt hus, som skulle bli sanslöst dyrt (nej, vi köpte det inte - istället dränerade vi om det vi har). Jag åkte längdskidor - och började årets produktion av forskningsansökningar.

Februari
Sonen fyllde fyra år och jag började en ledarskaps/chefsutbildning. Jag åkte lite längdskidor, jobbade och sprang längs isiga vägar.

Mars
Månaden började i vanlig ordning med sportlov i Åre. Vi hyrde en lägenhet tillsammans med bästa kompisarna och hade storstilade planer på after ski och härliga middagar. I verkligheten sov vi som små griskultingar klockan nio varje kväll, helt slutkörda efter att ha vallat ungar i backarna hela dagarna. Väl hemma lyssnade jag på en fantastisk forskare, nätverkande och fortsatte min utbildning. I slutet av månaden tog vi en sväng till min mor och påmindes om vår uteblivna flytt till Uppsala.

April
Jag fick en tidsresa i ett badhus. Maken, a.k.a. apan, klättrade upp på taket (vilket var mer spännande än jag vill tänka på). Planen var att starta tävlingssäsongen i löpning med ett halvmaraton, men istället var jag genomförkyld och sur.

Maj
Del två av ledarskaps/chefsutbildningen började. Gissningsvis jobbade jag en del. En hel del. Lagom till min födelsedag sprang jag mitt åttonde marathon, tillika mitt fjärde Stockholm maraton. Det var en ganska eländig historia. Halvkallt, halvregnigt. GPS-klockan flippade ur och jag hade ingen koll på tiden. Jag harvade på - och blev väldigt förvånad över att jag gjorde ett nytt personbästa.

Juni
Strax innan midsommar impulsköpte vi en stuga. Egentligen var planen att köpa en helt annan stuga, men vi fick ge oss efter en galen budgivning. Några dagar senare åkte vi omkring och kollade på andra objekt i samma område, men ingenting stämde. Ruckel. Mörka tomter. Fel lägen. På vägen hem scrollade jag på Hemnet och sa:
- Det finns en stuga i xx, den ligger ganska fint, men är nog ingenting att ha. Ska vi kolla ändå?
Vi snirklade oss fram längs grusvägarna, klev ur bilen, rundade en träddunge och klev ut på klipporna. Där stod en liten röd låda från 40-talet. Vi gick ett varv, tittade på varandra och sa:
- Vi tar den!
I samma veva blev det även klart att maken fått en professur. (Yeah!)

Juli
Vi åkte till min mor i en vecka. Firade dotterns nioårsdag och sprang i de fantastiska skogarna. Jag såg Paul McCartney, för okänd gång i ordningen. På vägen dit, när jag satt fast i en bilkö i två timmar, undrade jag varför jag ens skulle dit. Men väl där så påmindes jag om hur stor del av mitt liv som Maccas musik är - och har varit sedan jag var 11-12 år. Till min gränslösa lycka spelade han Temporary Secretary (okej, det är kanske svårt att förstå storheten i det om man inte är en Macca-nörd). Väl hemma var det i princip bara att packa om väskorna för att åka till den norrbottniska skärgården och fira svärfars 70-årsdag. Jag mötte en älg när jag var ute och sprang, på en princip obefolkad ö i skärgården. Den blev nog räddare än jag. Till slut kom vi tillbaka till Umeå och kunde börja flytta in i den impulsköpta stugan. Jag målade träpaneler under de ljusa sommarnätterna och sprang längs grusvägar och ljuvliga stigar i skogen.

Augusti
Semestern avslutades på samma sätt som de två senaste åren. Vi packade ihop familjen, åkte till Östersund och sedan vidare till Åre. Vi vandrade omkring på Åreskutan, åt våfflor och kollade på Ristafallet. Sedan var det dags för årets höjdpunkt: Axa fjällmaraton. Som ehhh...blev årets bottennapp. Om jag förra året var i extas och aldrig har känt mig så stark och snabb så var årets lopp dess totala motsats. Det hade regnat i fjällen nästan hela sommaren och var obegripligt mycket lera. Jag harvade på, föll raklång ner i en dypöl, skrapade upp ett knä, kände mig ynklig och svag. Hur mycket jag än slet så kändes det som om jag inte ens kom framåt. När jag sju timmar senare kom i mål var jag så trött på alltihop att jag inte ens stannade kvar och åt mat, än mindre duschade eller gjorde mig i ordning. Jag ringde bara maken och sa:
- Nu kan du komma och hämta mig, jag börjar gå längs vägen.
Och så gick jag, med torkad lera upp till håret. När jag skulle kliva in i bilen tittade maken på mig och utbrast:
- Ska du sätta dig i bilen så där!?
- Ja.
Så slängde jag en tröja på sätet och satte mig.
Årets prestation kom någon timme senare, då jag badade med maken och ungarna på Holiday Club i post marathon-tillstånd. Den storstilade middagen bestod av en kokt korv med pommes frites.

September
Jag åkte till England på jobbresa och stannade ett par extra dagar i London på vägen hem. När jag var där så sprang jag ett lopp ute i en förort - och fick min relativt bästa placering någonsin (jag kom på elfte plats bland damerna, tvåa i min åldersgrupp, i ett lopp med ungefär fem tusen deltagare). Det var på många sätt ett mycket märkligt lopp. På jobbet började jag sätta mig in i nya saker; avtal, fackliga förhandlingar och (för mig) nya sorters jobbiga samtal. I den allmänna stressen försökte jag rensa bort onödiga saker ut mitt liv, som Candy crush och kläder som bara hänger i garderoben.

Oktober
Resandet fortsatte. Det blev ytterligare en jobbresa till Skottland och  England, ett chefsinternat samt en efterlängtad weekend med dottern hos min allra bästa kompis. Vi åkte till Köpenhamn, åt hamburgare på ett 50-talshak. Under oktober sprang i gryningen längs ett industriområde i Glasgow, i ett dimmigt Hyde park och i ett knappt vaket Exeter. Jag sprang över åkrarna utanför Lund. Och jag sprang mitt tionde marathon. Det sistnämnda var en riktigt plågsam historia, då jag inte alls förberett mig tillräckligt. Jag kom hem från chefsinternatet kvällen innan, åt en dålig frukost och inbillade mig att jag kunde dra av ett marathon på rutin. Det kunde jag inte. Halva gick alldeles utmärkt. Sedan började jag må illa, riktigt illa. Jag sprang. Försökte låta bli att spy. Gick. Upprepade. Mina klubbkamrater var dock oändligt uppmuntrande och snälla och på något sätt tog jag mig i mål, på en högst medioker tid. Märkligt nog fick jag en DM-medalj för insatsen.

November
Resandet fortsatte även denna månad, även om inte så långt bort. Chefsinternat och konferens. I övrigt så jobbade jag som aldrig förr. Och så fick jag forskningsmedel (yeah!).

December
Månaden började med jobb, jobb och mera jobb - allt för att hinna klart innan vår planerade resa. Maken fyllde 50 år och jag fick springa i de allra mest underbara backar.

onsdag 30 december 2015

Att resa

Dagen innan vi skulle åka hade jag fortfarande inte packat, eller ens funderat över vad som borde tas med. Timmarna innan flyget skulle gå skickade jag underlag, kontrakt och diverse dokument till alla möjliga människor och instanser. På flygplatsen skrev jag ihop det sista nödvändiga (då fanns det ändå en lång lista med mindre nödvändiga saker kvar) och tryckte på send. Sedan öppnade jag Linna Johanssons Lollo och försjönk i någon slags semesterkoma.

I två veckor har vi inte gjort så mycket annat än badat med ungarna, sprungit i berg, ätit halvkass mat,  läst romaner och hängt på en terass i den sammetslena sommarnatten. Fast på vintern. Makens födelsedag firades med champagne och presenter. Dottern har övervunnit rädslan att simma där hon inte bottnar. Det har varit bra.