Vi har Dagens Nyheter igen! Till frukosten läste jag en intervju med en gammal bekant, som slängde ur sig frasen att han är sin egen värsta kritiker. Det är en riktigt dryg inställning. Inte nog med att man, underförstått, anser sig vara förbannat bra. Ingen kan dessutom kritisera bättre än man själv. Det är oftast skitprat. Att ha prestationsångest är inte synonymt med att vara en god kritiker, inte heller att tycka att allt det man gör är skit. De allra flesta jag känner, inklusive jag själv, är betydligt bättre på att förhålla oss till andras alster än till de egna. Men vid första anblicken låter det förföriskt ödmjukt att man är sin egen värsta, hårdaste och mest skoningslösa kritiker.
Man skulle lätt kunna tro att jag har blivit en anhängare av jantelagen under de senaste dagarna, men jag tror snarast att jag har vaknat på fel sida.
2 kommentarer:
Hör av dej till personen ifråga och säg/skriv: "vad lustigt, jag har alltid tyckt du är för spak mot dej själv, jag hade aldrig låtit dina alster passera!"
Själv är jag förstås min egen BÄSTA (host) kritiker.
Det är ju just det! Den mediokra, men ack så välbetalda och framgångsrika, journalisten som skriver en massa crap.
Jag är så klart bara avundsjuk...
Skicka en kommentar