Jag visste det, jag visste det, jag visste det. Jag skulle aldrig ha släppt lös Tradera-djävulen i mitt liv. Nu är det kört. Inte bara bilar till Lilla fröken materialiserar sig i hemmet, utan även andra saker. I förra veckan var det den vrålfyndade Filippa K-kappan. Idag kom en bedårande svart kofta från Dagmar.
Grejen är den att jag är uppväxt i en släkt som lever stora delar av sina liv på auktioner och antikmässor. Livet är en konstant jakt på det stora fyndet (och en tävlan om att ge sina konkurrenter på nöten). Mina första minnen är från hur jag sitter under stolarna på den gamla auktionskammaren i hemstaden och leker. När jag pratar med min mor handlar 90 procent av samtalen om auktioner, antikviteter och skvaller om antikhandlare. Jag är med andra ord helt miljöskadad - och bör under inga omständigheter släppas lös på Tradera. Det spelar ingen roll att det är en liten oskyldig kofta. Jakten på fyndet är som heroin. (Okej, en lätt överdrift. Men ni fattar?)
4 kommentarer:
Säga upp medlemskapet är väl det enda som hjälper i det här läget? ;) Själv brukar jag ursäkta mina Traderafynd med att jag gör en miljöinsats eftersom jag återvinner kläderna...
ja herre gud. jag var länge besatt av traderadjävulen. jag lade bud till höger och vänster och tappade helt greppet om hur mycket sakerna var värda "ja men jag MÅSTE ha den den finns ju inte att få tag på nån annanstans...". nu försöker jag hålla mig ifrån det. jag tror inte ens att jag blinkar när jag sitter där och scrollar upp och ner i de olika kategorierna. det är snudd på perverst.
Ponder: säga upp? Är du galen? Jag har inga problem, jag har inga problem, jag har inga problem...
Miss Muffin: ja, det ÄR perverst :D
Jag har ännu inte vågat mig in på Tradera. Kanske det är lika så bra det? Även om det låter väldigt lockande! :D
Skicka en kommentar