Snart så!

75 golfbollar senare. Det känns okej. Nu ska jag bara ta mig ut på banan också (inte helt lätt med två ungar, en golfande make och inga externa barnvakter).

Om vi säger så här. Min löparform är betydligt bättre än min golfsving.

Vardag

Det må vara mycket världsligt, men jag skulle verkligen behöva klippa mig. Och ta mig ut på en golfrunda (årsavgiften är betald och hittills har jag lyckats slå fem bollar på en ranch i år).

Nu är det dags att planera!

Nu i veckan är jag så kallad golfänka. Det är lokal tävlingsvecka och maken avser att spela golf dygnet runt i sisådär fem dygn. Det är inte mycket att orda om, med tanke på hur mycket back jag ligger på det så kallade homankontot. Än värre lär det bli till hösten, då jag avser att glida iväg till det stora landet i väster. Utan barn och make.

Till saken. Nu måste jag hitta på lämpliga utflykter och spännande grejer för fem dagar framöver. Det är en sak att stå ut med ett undersysselsatt barn när man är två. Men ensam? Nej tack.

Jag är en tant, en stolt tant, en tant som inte ens har vett att skämmas över färgglada skor (del 2)

Fler tecken på att jag är en tant:
- Jag har en färgglad mönstrad regnjacka.
- Jag har flera par mycket färgglada skor.
- Jag spelar golf.
- Jag har solhatt.
- Jag går och lägger mig tidigt på kvällarna.
- Jag kan laga husmanskost (typ göra riktiga gräddsåser och goda grytor på högrev).
- Jag har flera koftor från Odd Molly (jepp, de är också...färgglada).
- Jag odlar grönsaker.
- Jag har cykelkorg på min cykel.

Jag är en tant, en stolt tant, en tant som inte ens har vett att skämmas över färgglada skor

I ett annat sammanhang har det varit en diskussion om loafers och hur mycket tantvarning det är på dem. Ett omdöme som dök upp är att loafers hör ihop med klimakterietanter på Wermdö golfklubb. Och eftersom jag verkligen inte ser något negativt med vare sig tanter, loafers eller nämnda golfklubb så tänker jag slå ett slag för färgglada loafers. Helst från Tod's.

Just nu skulle jag gladeligen kunna tänka mig sådana här shorts, skor (gärna rosa eller orangea) och en slapp tröja (fast beige).

Jag sa ju att jag är en tant...tralalalala

Uppdatering: det enda som hindrar mig från att köpa tantskorna från Tod's är att jag är för snål.

Ett inlägg som antagligen bara intresserar de som har åtminstone har ett minimalt intresse för golf

All reklam inför US Masters handlar om Tigern, Tigern och Tigern. Tigern svingar som en gud, Tigern gör sin berömda segergest (från ett klassiskt inspel i just US Masters), Tigern knyter näven och så vidare.

Det känns lite lätt osmakligt. Det känns till och med mycket osmakligt. Jag hoppas att får ett totalt melt down, åtta-puttar från en meter, missar cuten, förlorar sin huvudsponsor och att Elin aldrig någonsin förlåter honom.

Husporr

Då och då gör jag sådant som jag inte alls borde göra. Som att gå på husvisningar. Det är som knark. Eller porr. Eller någonting annat. Förledande. Förföriskt. (Jag är ju en flyttaholic, remember?)

Idag har vi kollat på ett hus ute vid stugan. Ett alldeles nyproducerat och perfekt hus. Ett hus med enhetliga material, fina avslut och genomtänkta lösningar. Ett hus med ett alldeles fantastiskt badrum (ett jättelikt handfat i corian, ovalt djupt badkar, fin-fin duschhörna, golvbelysning och en nätt bastu). Och en dubbel öppen spis (kamin åt ena hållet och en öppen eldstad åt det andra). Från huset är det bara att promenera över en liten glänta med lingonris, sedan är man på femte tee (det är inte mitt favorithål, men hur kräsen får man vara?). Kanske var rummen lite små, kanske var det dåligt med förvaring, men det mesta var hur fint och välplanerat som helst.

Men...vi ska inte flytta, vi ska inte flytta, vi ska inte flytta.

Ava

Normalt sett struntar jag fullständigt i om kändisar får barn, men detta gör mig lite varm i hjärtat. Annika och Mike har blivit föräldrar till en liten Ava!

Konversation i ösregnet

- Jag sticker iväg och slår några bollar, i golfarens motsvarighet till metadon. I golfsimulatorn. Eller...är det motsvarigheten till ett nikotinplåster? Är golf som heroin eller som rökning?
- Ehh, inte vet jag.
- Ja, ja, jag åker iväg nu.

Även goter spelar golf

Inte nog med att goter badar (se inlägget nedan) - gamla goter spelar dessutom golf. Goterna är särskilt frekventa besökare på golfbanor framåt kvällskvisten. De känns igen på väl valda svordommar vid missade utslag och sin bestämda uppsyn. Vanligtvis är det klädda i svart, men även en och annan rosa golfkepps från Callaway kan finnas i garderoben.

Timo & Annika

Lite fint är det allt när Timo Räsinen sjunger Simply the Best, som en hyllning till Annika Sörenstam.

Den finaste komplimangen?

Lilla L. pekade på en reklambild från Rolex, föreställande Annika Sörenstam, och sa:
- Titta, mamma!
Kanske var det tofsen och golfklubban som gjorde oss en smula lika. (Eller så vill hon ha Annika som mamma?)

Åhh, Annika!

Äntligen!

Crying on the Golf-course

Visst låter det som en snygg låttitel? Ungefär som Sophie Ellis Bextors Murder on the Dancefloor? Hur som helst, det är en olat som jag har, jag gråter då och då på golfbanan. Anledningarna varierar. Ibland beror det helt enkelt på att jag spelar riktigt usel golf, typ duffar iväg den fjärde grästorvan i rad - och att torvan flyger längre än bollen. Det vill säga; väldigt kort. Ibland beror tårarna på att jag är ett allmänt känslosamt psyko, att jag mår skit och inte kan hjälpa att jag gråter. För det finns inte en människa som frivilligt gråter på en golfbana. Särskilt inte om det finns andra människor i närheten, vilket det så gott som alltid gör.

Jag kan inte riktigt förklara varför jag grät på golfbanan idag, eller varför just denna söndag var så genomhemsk. Men allt var - och är väl fortfarande egentligen - fel. Jag bor här uppe i landet av tallar, mina vänner är alltför långt borta - och jag klamrar mig fast vid maken. (Här skulle jag kunna klämma i med ett antal svulstiga metaforer, för att illustrera exakt hur beroende och klängig jag är, men jag avstår för ögonblicket.) Som grädden på moset (för att ändå använda en sliten metafor) tycker jag att det är skitjobbigt att vara hemma ensam med Lilla L. Detta trots att hon är världens finaste och raraste unge, som jag älskar över allt annat. Men det är inte Lilla L. som är problemet, utan jag. Att jag känner mig så förbannat ensam. Att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Att jag vill krypa ur mitt skinn. Att jag känner mig så otillräcklig. Att jag är så fel, fel, fel.

Mitt golfande alter ego

När jag kliver ut på en golfbana är det som om jag byter personlighet, åtminstone när det gäller estetik. Från att normalt gå omkring i ganska strikta utstyrslar, i svart/svart/grått/brunt/svart/svart, så känner jag ett behov av pastellfärgade pikétröjor och tennisaktiga korta kjolar. Helst av allt skulle jag vilja se ut som Gwyneth Paltrow i The Royal Tennenbaums, när hon glider omkring i sina Lacoste-klänningar. Just nu funderar jag över ett par rosa golfskor från Adidas. Hmmmm.

Årets första golfrunda

Här spelades årets första golfrunda:

http://www.fullerogk.se/

Två birdies, nio par, resten bör glömmas. Under tiden hade vi barnvakt för första gången. Nice.