Logik

Först ägnade jag en massa år åt att jaga de perfekta loppis- och auktionsfynden. Hem släpades den ena Stig Lindbergen och plastbandslampan efter den andra. Sedan tröttnade jag på alltihop (nästan i alla fall) och fick ägna nästan lika lång tid åt att kränga sakerna.

Nåja, det är kul att se hur glada folk kan bli över att köpa mina gamla prylar. Och jag har inte direkt gått med förlust.

Saker man kan göra på semestern (del 18)

Man kan packa och prismärka prylar inför helgens loppis.

På söndag ska det säljas prylar. Det är mest 50- och 60-tal. Lite kitch. Lite fint. Keramik, lampor, 50-talsgardiner, urtjusiga dukar, färgglada grogglas, engelska mönstrade brickor, fin-fina ljusstakar, plastbandslampor, en komplett 40-talsservis med soppterrin och allt. Mycket är från Ekeby, Gustafsberg, Rörstrand och Hackefors. Vissa saker är billiga (typ en tjuga eller två), andra lite dyrare (typ några hundralappar).

Det känns lite konstigt att hålla på med dessa saker, då de flesta har varit nedpackade sedan jag flyttade från Söder i slutet av 1995. Och det är svårt att inte bli en smula nostalgisk. Plötsligt håller jag i lampan som alltid stod på den låga 40-talsbokhyllan i vardagsrummet, eller gardinerna som jag hade i sovrummet mot gården. Eller de benvita låga kaffekopparna, med gröna ränder, som jag brukade bjuda farmor på kaffe ur (hon villa alltid dricka ur vida kaffekoppar så att kaffet skulle svalna). Fatta...1995. Det är nästan 17 år sedan. Trots nostalgitrippen har jag dock inte den minsta lust att spara på prylarna längre. Det är bättre att de flyttar hem till någon som vill använda och ha dem framme.

På en loppis nära dig (del 2)

Det är för övrigt underhållande att sälja saker på loppis. Nästan alla som har stannat vid mitt bord har tagit upp en gammal tygklädd pappersask och sagt saker som "åhh vilken fin gammal ask...den har nog varit med om mycket". Likaså har oproportioneligt många lyft på en svart 50-talsbricka. Alla verkade tycka att dessa saker var fina. Ingen av dem var dyr. Men de såldes först på slutet, när nästan alla hade gått hem.

De finaste (eller snarast mest eftertraktade) sakerna såldes innan loppisen ens hade öppnat.

På en loppis nära dig

Sådärja. Nu har jag sålt en massa prylar på loppis. Det gick riktigt bra och tål att upprepas.

Nästa gång så ska jag dock komma ihåg att ta med smörgåsar och kaffe, det är svårt att gå ifrån när man säljer ensam. Nu räddades jag från svältdöden av en av de fina arrangörerna, som både hämtade saft, kaffe och hembakad bulle åt mig.

Snart på en loppis nära dig

På lördag ska jag ta min loppisoskuld! Det vill säga jag ska sälja grejer på en loppis - inte köpa. Jag är ju i princip uppväxt på auktioner och loppisar, då både mina föräldrar och morföräldrar har varit snudd på besatta av antikviteter i många årtionden, men är i ärlighetens namn ganska trött på det eklektiska loppisstuket. Men även om jag inte vill ha fler kaffeserviser från 50-talet, Stig Lindberg-gruckor eller poppiga plastprylar på 7o-talet så gillar jag att mina överblivna prylar får komma hem till någon annan - någon som uppskattar dem bättre.

Ps. Jag håller inte på att slänga ut hela bohaget, eller dumpa fina Stig Lindberg-gruckor, det handlar mest om att rensa bland sådant som ändå bara står i källaren.

Storloppis i den norrländska pärlan

- Vad fanns det på loppisen då?
- Skit. Ren skit.
- Vad då för skit?
- Kvalificerad skit.
- Men vad fanns det? Köpte du något?
- Nä. Det fanns gamla urtvättade kläder, VHS-kassetter, tummade serietidningar, pocketböcker av Jackie Collins, äckliga skor och hembakade bullar som såldes för någon idrottsförening.
- Skit alltså.
- Jag sa ju det.