Pyssel-pyssel (del 2)

I kampen mot pysslet, eller snarast resultatet av allt pysslande, så har jag ägnat eftermiddagen att röja ut delar av vårt pannrum (som bland annat härbergerade min överdimensionerade vinysamling, ett antal reseväskor, ett akvarium och rester av byggmaterial) för att fixa en pysselhörna. Den kommer knappast se ut som det skulle göra hemma hos Underbara Clara. Det blir inga fina tapeter, pitoreskt målade pinnstolar, blommor eller tapetklädda burkar. Däremot så kommer det att bli en stort arbetsbord, lådor att förvara diverse material i och ett utrymme som tål limpistoler och färg. Kanske kan jag sträcka mig så långt att jag fixar några fina burkar och sätter upp någonting färgglatt på väggen. Men bara kanske.

Det här kan vara bland det bästa jag har gjort i huset. Eller det sämsta. Jag får (förhoppningsvis) undan en del pysslande (och tillhörande berg av material) från köket, men det kan ju vara så att det leder fram till en explosion av...verk.

Ps. Jo, jag tycker att det är bra att barn är kreativa. Jag har bara lite svårt att leva med dekorerade toarullar på varje öppen yta.

Saker man kan göra (del okänd)

Det är tur att det finns instruktionsvideos för nästan allt. När stickade jag halvpatent senast? Öhhh...1989?

Normalt är det min mor som står för stickandet i hushållet, men nu är jag understimulerad. Lillkorven gör ju inte så mycket annat än äter och sover.

Re-light my fire?

Igår fick jag en grundlig konsumtionsguide av en femåring och en sjuåring till var man köper riktigt kitchigt julpynt. Rusta verkar vara stället! Där finns, enligt de rara barnen, hur mycket saker som helst. Saker som blinkar och lyser. Färgglada julgranar. Ljusslingor.

Just det sistnämnda ingår i dagens planer: inköp av ljusslingor, som kan sättas upp på farstutrappan eller i äppelträden.

Jag, tyget och nervsammanbrottet

Om ni inte vill få ett psykbryt: undvik att sy gardiner av Ikeas tyg PS Tott. Det glider, det drar, det lever sitt eget liv. Ett antal svettiga timmar senare sitter gardinerna förvisso uppe, men jag bävar för min mors granskande ögon.

Gardinerna är för övrigt vita med svarta prickar. Och min mor är fantastisk på att sy. Att jag över huvud taget ger mig på det handlar mest om något slags hävdelsebehov: jag är snart 40 år och jag kan sy ett par raka gardiner.

Undrens tid håller i sig

För andra dagen i rad är jag ensam hemma och målar. Maken och dottern är skickade till stugan, svågern till en närbelägen golfbana.

Just nu: paus för kaffe och korvsmörgås.

Undrens tid och så vidare

Jag tror knappt att det är sant! Jag är ensam hemma och håller på och fixar i den gravt eftersatta hallen. Skrapar tapeter och slipar spacklade gipsskivor (ja, det handlar om olika väggar). Det är ingen hemma som vrålar jag vill titta på film eller stäng av musiken mamma, varför jag även kan lyssna på musik. Valfri musik! Just nu Brucans Nebraska.

Det är fan inte varje dag sådant händer.

Pyssel

Det finns få saker som gör mig så tillfreds som pyssel. Hemmapyssel. Måla någon vägg, sätta upp några lister eller sy en dinosaurie i plysch. Idag tog maken med sig Lilla L. till stranden och lekplatsen. Då kunde jag måla ett antal fönsterbågar. Sedan gick de bort till golfbanan, fikade och lekte på övningsgreenen (inte bara maken är intresserad av golfbollar och golfklubbor - det är även Lilla L.). Då kunde jag måla två väggar i Lilla L:s stugrum. För det är ju ett återkommande problem, pyssel är inte särskilt förenligt med en nyfiken tvååring.