Peppen! (jo, jag sa faktiskt det...)

Nu ska jag använda ett uttryck som jag verkligen, verkligen, inte tycker om. Men vad tusan: peppen! Peppen på vad som ligger i två gigantiska lådor i garaget, nämligen mitt växthus.

Efter ungefär tio års funderingar, då vi har kollat på de mest fantastiska och storslagna växthus (tänk england, tänk murade grunder, tänk fina stensättningar...tänk jätteprojekt) så gjorde vi en helomvändning och köpte enklast tänkbara växthus för nästan inga pengar alls. Det är inte stort. Det är inte glamouröst. Det går knappast att sitta och fika i det. Men det är ett växthus - och förhoppningsvis kommer jag kunna odla enkla grejer i det (typ tomater, gurkor, chilli och örter). Det är en början - och det är framförallt inte ett jätteprojekt.

I helgen började vi riva den murkna trädgårdsboden och röja marken där växthuset ska stå. Underarbetet är inte klart ännu, men det är det förhoppningsvis snart. I köket står en massa yttepytte plantor och väntar på sitt nya hus.

Yeah! Nu ska det odlas!

Ninja & Yolandi

Numera lyssnar jag nästan bara på musik på jobbet och när jag springer. Annars står två rara barn och vrålar stäng av musiken! Och inte har jag längre samma koll på nya skivsläpp eller vad som kan tänkas vara kul, hett, whatever, som tidigare. Men de senaste dagarna har jag i princip bara lyssnat på Die Antwoords nya singel Pitbull Terrier. Jag kan knappt bärga mig inför Donker Mag. Kan den vara lika bra som föregångarna? Spänningen stiger.

Ps. Hmm, nej, Antwoords videos är kanske inte direkt barnvänliga.

Oxfordskjortor och franska filosofer

Så en dag när jag satt och jobbade i jobbfiket (ja, jag brukar förflytta mig dit när jag har tröttnat på mitt kontor) så uppenbarade sig en kvinna med den perfekta klädstilen. Hon hade i all enkelhet en halvskrynklig ljusblå oxfordskjorta, en ljusgrå cashmeretröja, ett par beiga chinos och ett par blåa tygskor. Det kan ju låta skittråkigt, men just så ser min garderobsvision ut. När jag öppnar garderoben vill jag mötas av tio skjortor (ja, vi kan väl spexa till det så mycket att någon kan ha diskreta ränder), några chinos, ett par enfärgade ylletröjor. Kanske också några koftor och kjolar. Jag tänker att rubbet ska gå i färgskalan mörkblått, ljusblått, ljusgrått, beige och vitt. Jag vill inte ha några överraskningar. Jag vill inte ha någonting "roligt".

Efter ganska lång period då jag mest har gått omkring i klänningar och koftor från COS, i en ganska skum färgskala i senapsgult, grått, mörkgrönt, rostrött och svart, så är jag redo för att se ut som om jag ska på en filosofiföreläsning vid någon anrikt brittiskt universitet. Jag tänker dock att det kan matchas med fransk filosofi. Just nu är jag nyfiken på Gilles Deleuze.

Ps. Det heter beige och inte nude. *slut på meddelandet*

In i tystnaden, ut ur tystnaden?

Alla verkar fundera på bloggdöden. Och här råder dödens tystnad. Eller tja, jag vet inte. Det mesta känns skrivet eller kommer aldrig gå att skriva om, så vad göra? Det konstiga är att jag aldrig har haft så många läsare i den här bloggen som nu, när det mest består av tystnad.

Jag funderar lite till över bloggens varande och eventuella icke-varande. Under tiden kanske jag springer några mil i skogen, långbakar en fläsksida, hetsläser några böcker och överväger ett par nya löpardojor.

Konsumtion (rapport: april)

Denna månad har verkligen inte varit bra när det gäller att hålla igen på konsumtionen. Jag ska inte skylla på saker som semester, men åtminstone en del av förklaringen ligger i att vi åkte till mellansverige och besökte outletten i Barkarby under påsken.

Hur som helst, så här blev månadens resultat:

- en färgglad vår/sommarkjol (fin men inte nödvändig alls...)
- en matchande kofta (inte den heller...)
- ett par matchande strumpbyxor (jo, strumpbyxor går åt)
- ett par svarta jeans (bra köp och till superpris!)
- ett par solglasögon (ehhh, hur tänkte jag här? Jag har flera par som jag trivs med och använder ofta.)
- ett par löparglasögon (dessa är dock ok - jag funderade hela förra säsongen på att köpa ett par och dessa kommer att användas flitigt)
- ett par gummistövlar (jo, faktiskt ett nödvändigt inköp. De gamla har hål.)

Fragment

Så hetsläste jag Donna Tartts Steglitsan på några nätter och förlorade mig i New York-längtan och antikvitetsaffärsdamm (jo, det är en särskild sorts damm), sprang några  mil, grälade med dottern och kom på att vi genast måste köpa ett växthus. Efter snart elva års funderande på det sistnämnda är det dags att skrida till verket.

Och nej, ovan nämnda saker har ingenting med varandra att göra.

Tånaglarna (del okänd)

Hur fina är inte dessa? Sedan påmindes jag om att det kanske är snyggare med öppna sandaletter om man har utväxta tånaglar på de flesta tår. Antagligen är det en bättre ide att spendera sommaren i ett par sådana här.

Jag, Thomas och skogen (fortsättningen på löparlistan)

Eller så kan man göra ett test som kommer fram till ungefär samma sak.  Jag och Thomas (haha), fast det stämmer ganska bra.

En lista om (ta-daaa!) löpning

1. Vilken typ av löpare är du?

Disciplinerad. Om jag har bestämt mig för att springa ett visst antal pass eller kilometrar i veckan så gör jag det. Punkt.

2. Hur länge har du löpt?

Från och till sedan tonåren, men mer systematiskt och målinriktat sedan 2005/2006 (med uppehåll för graviditeten med Lille O.). Riktigt systematiskt sedan april 2011, när Lille O. äntligen hade kommit ut och jag kunde återuppta min marathonträning.

3. Hur mycket löper du per vecka?

Just nu mellan fyra och fem mil, fördelat på tre till fyra pass. Målet är att utöka detta till sex-sju mil (utan att kroppen går sönder).

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?

5 - 5.15 min/kilometer. 

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?

Alltid: nycklar och mobil. På sommaren även vätska.

6. Varför springer du?

För att det gör mig lycklig. Jag mår helt enkelt väldigt bra av att springa, därmed inte sagt att det alltid är bekvämt eller skönt. (Hej endorfiner!)

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?

Ehum...? Antagligen.

8. Hur ofta köper du löparskor?

Ehum...några gånger per år? Kanske tre-fyra? Det behövs ju olika skor för olika syften...

9. Var/hur handlar du din löputrustning?

Jag beställer det mesta på nätet, från wiggle.com (skor) och sportamore (kläder). Med tiden har jag bara fulare och fulare kläder. 

10. Dygnets bästa springtid?

Tidigt på morgonen, kring sju, eller ganska sent på kvällen. Jag gillar inte sol, värme eller mycket folk när jag springer.

11. Hur ofta tävlar du?

Cirka fem gånger per år, men i år gissar jag att det blir mer än så.

12. Vilken är favoritdistansen?

Min vanligaste distans är 10-12 kilometer men jag gillar att springa längre. Favoritpasset är kring 18-20 kilometer i skogen.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?

Nja, under lopp kan jag tänka saker som att springa igenom smärta/trötthet. Annars tänker jag mest på löpning när jag springer (distanser, rundor, teknik, lopp...).

14. Springer du helst i grupp eller ensam?

Ensam, nästan alltid ensam. Någon enstaka gång kan det vara kul att springa med någon kompis eller kollega (om vi är hyfsat jämnsnabba).

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?

Inte särskilt mycket. Dricker ett glas med resorb och tar en macka. Stretchar lite grann. Numera kan jag utan problem springa dagen efter ett långpass. 

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

Springa ikapp (och förbi) folk jag inte känner.  Det är lite kul, för man vet aldrig hur den andra personen reagerar (härom veckan slutade det med sju-åtta kilometrar i spy-tempo då den andra personen svarade med samma mynt). Hatar att springa traditionella intervaller, är bättre på fartlek och att variera tempo under en runda.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?

Åhh, Boston marathon (eller snarast alla lopp i Big Five)! Swiss Alpine! Men jag har också andra drömmar, som att springa Lapland Ultra (10 mil på en grusväg i Adak). Det sistnämnda är sannolikt inte så glamouröst, men ack vilken utmaning! Små lopp brukar dessutom alltid ha en fantastisk stämning.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

Jag kan inte ens föreställa mig att springa med någon kändis. Men okej, det skulle väl vara kul att springa med någon riktigt duktig löpare. Eller inte. 

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?

Om du springer kan du väl fylla i den?

Att lova saker till hon som aldrig glömmer något

Dottern fått för sig att hon vill ha ett blåmålat golv i sitt rum. Och istället för att kort och gott säga att det gååår inte så hörde jag mig själv mumla någonting om att det ju går att måla brädgolv, särskilt om de är så gamla och fula som det i hennes rum. När jag skulle styra upp situationen genom att förklara att jag nog måste vara hemma själv, och att hon och resten av lämpligen bör åka till farmor och farfar under tiden, så avbröt hon raskt:
- Det går jättebra! Vi kan åka bort om du målar golv!

Ehhh, vad har jag nu sagt? Sannolikheten att L. ska glömma bort, eller ånga, detta är noll.

Påsk och luddiga planer

Vi stuvade in oss, och alla förbannade prylar som vi uppenbarligen anser att vi inte kan leva utan, och åkte de nästan 65 milen till min mamma. Dottern ville hellre stanna hemma och hänga med bästisen under påsklovet och ägnade sig mest åt enveten klagosång. Sonen dumpade blöjorna för gott och förvandlades till kalsongmannen (vilket var ganska spännande för oss föräldrar...toalettrutiner på resande fot - yeah!). Mitt i påskäggsjakt, påskmiddagar, häng med en av mina kusiner, golfrundor och löpturer klämde vi in utflykter och hemlig research. Det är ganska svårt att göra sådana saker - och att hålla tyst - när man helst vill prata, vända, vrida och diskutera olika alternativ och möjligheter. Men det känns inte som att det är läge att dra in andra (som min mamma) i planerna. Det är alldeles för hypotetiskt och avlägset. Grejen är att jag inte riktigt vill öppna upp för påverkan och åsikter från omgivningen i nuläget. Det är tillräckligt komplicerat som det är. Och det är alldeles för tidigt.

När vi plötsligt fick argumenten serverade på silverbricka

Sonen, a.k.a. den lilla trygghetsnarkomanen, har alltid sovit med napp och hundskrälle. Ganska exakt varje natt sedan han föddes. Sedan två år tillbaka är det dessutom med samma napp, den blå nappen med en liten röd tomte på korken (vi vet att man bör byta napp en gång i månaden...jo tjena!). Eftersom han är en trygghetsnarkoman, som vill att allt ska vara exakt som vanligt, så har vi blivit lite svettiga vid tanken på att det börjar bli dags att vänja sig av med nappen. Han är ju trots allt tre år.

Men så härom dagen langade sonen iväg nappen i en vid båge...tvärs genom hallen och rakt ner i toaletten. Det kan jag säga på en gång: det finns inte en chans i världen att jag tänker fiska upp en napp ur toaletten, koka den och återlämna den till barnet i fråga. Och eftersom det enligt sonen bara finns en napp i hela världen som duger så var saken klar: ingen napp!

Visst, den första kvällen var det diskussioner om toaletter, bajskorvar och nappar. Likaså fälldes ett par tårar. Men sedan har det gått alldeles utmärkt.

Wiihooo!

Mutor (uppenbart en viktigt del av vår uppfostran...)

Jag inser att sonen, tre år, har insett konceptet med mutor nu. När jag hämtade honom från förskolan så mötte han mig med:
- Mamma, mamma! Idag ska du KLIPPA MIG! OCH JAG SKA FÅ TRASH WHEELS SEN!
Om det framstår som obegripligt varför han får mutor för att klippa håret så är ni hjärtligt välkomna att utföra jobbet. Att ta honom till en frisör är otänkbart - så tills vidare kör vi på hemmakokt KBT. Och när han själv erbjöd mig att klippa håret så gick det ju inte att säga nej.

Ps. Det gick riktigt bra. Jag fick klippa sonens hår (med bara lite tårar och panik) och han fick sina Trash wheels.

Kalla mig ytlig, men.

- Va? Sitter du och läser en inredningstidning?
- Japp. Det är säkert ett halvår sedan sist.
- Ehh, ja.
- Och jag tänkte att det kunde vara bra att tänka på någonting annat...än löpning.
- Och världsfreden? Du övervägde inte den.
- Nej, jag tyckte att det här var lite mer...lagom.
- Hmm.

Helgen? Jo, tack.

Det märks att ungarna håller på att bli större, om inte annat så av helgernas (absurda) scheman. Det är dans och simning. Kompisträffar, kalas och bästa kompisen som ska sova över. Mitt i allt så behöver det städas och storhandlas. Maken måste få göra sina grejer - och jag vill klämma in min löpning (för även om det är väldigt tidseffektiv träning så tar ju mina distanser en del i anspråk). Och så vill vi ju hinna hänga lite så där i största allmänhet (vilket väl, i ärlighetens namn, inte alltid blir så spontant och avslappnat som det borde).

Oh, well.

Konsumtion (rapport: mars)

Mars månad är över, vilket leder till frågan:
- Hur har det gått med konsumtionen då?

Denna månad blev det:
- ett par nya skidbyxor från Norröna
- med en matchande fleecetröja
- två e-böcker (som inte fanns att låna).

Inköpet av skidbyxorna känns helt okej, då mina gamla var ganska exakt tio år gamla och jag har kollat efter ett par nya i något år eller två. Nu blev det ett par färgglada skalbyxor från Norröna, till halva priset. Den matchande fleecetröjan var däremot helt onödig (då jag har en packe med likvärdiga tröjor), men ack så fin. Annars är jag ganska nöjd över att ha varit en vecka i Åre och inte handlat en massa andra grejer. För det har kliat i konsumtionsfingret...

Att säga det

Plötsligt sa jag det rätt ut:
- Jag längtar hem!
Hur mycket jag än tycker om Umeå och Norrland så är det inte hemma. Hemma finns någon annan stans och jag längtar dit.

Att säga det var som ett öppna en dammlucka. Splash.

Maken blev först tyst, sedan frågade han:
- Vad händer om det inte blir så då?
- Det vet jag inte, svarade jag.
- Kanske måste vi köpa ett hus vid havet.
- Ja.
- Eller så blir det så, så småningom.
- Ja, eller inte. Då måste jag nog springa jättemycket. Typ tio mil i veckan.
- Hmm.
- Vi får se. Men jag längtar hem.

I det här hushållet gillar vi dåliga metaforer

När planerna och dagdrömmarna eskalerar:
- Men du...nu har vi sålt äggen innan vi har kommit fram till marknaden.
- Jepp. Vi har inte ens börjat föda upp kycklingar, än mindre fått några ägg.
- Nä.
- Men vi har kommit på att det är bra med hönor och att vi borde ha några.
- Öh, ja...
- Och om man inte ens vet det...hur ska man i så fall nå dit man vill?
- Det har du ju rätt i.

Konversation i hushållet

- Jag går upp och målar om lilla toaletten nu.
- Okej. Vad blir det för färg?
- Skrikvitt.
- Där ser man.
- Vad trodde du egentligen?
- Jag trodde...ingenting.
- Just det.

Att samtala med hushållets sjuåring

Dottern går på simskola varje söndagskväll, på en tid då man mest vill sitta i soffhörnet och slösurfa (alternativt panikjobba). Dottern, som är en utpräglad kvällsmänniska, verkar dock tycka att simning framåt kvällskvisten är en perfekt upptakt för samtal om allvarliga och viktiga saker. I flera veckor har det handlat om situationen i Syrien. Nu har det utvidgats till Krimkrisen och flickors situation i Nepal. Jag misstänker starkt att samtalsämena har med Lilla Aktuellt att göra, ett program som hon följer slaviskt (och gärna ser om avsnitten av). Egentligen är jag inte förundrad över samtalsämnena, det är mer tidpunkten och regelbundenheten. Efter simningen, varje vecka.