Maken är en tidningssnobb som läser New York times när vi äter frukost. En nackdel är att det är svårt att föra en normal konversation (då han är fullt upptagen med att läsa väldigt långa och invecklade artiklar, i ett i princip medvetslöst tillstånd). En fördel är att han skickar länkar till väl valda artiklar (typ milslånga intervjuer med Nick Cave eller om socialpsykologiska experiment om kärlek). Härom dagen så var det en artikel om de positiva effekterna av att skriva om sig själv.
- Det borde du börja göra!, sade maken.
Varpå jag avmätt svarade:
- Jag har ju faktiskt en blogg, eller egentligen flera, där jag skriver om mig själv. Innan dess så skrev jag dagbok mer eller mindre flitigt i 20 år.
Men när jag tänkte efter så insåg jag att det låg någonting i det, att jag saknar det fullkomligt egocentriska skrivandet. Texter som inte är kopplade till jobbet. Texter som inte är bloggvänligt tillrättalagda. Texter som bara handlar om mig. För mig. Ett första steg är dock att skaka liv i den här bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar