Dagen ickeoriginella skörd

Nu har vi samma matta som alla andra, lite mer belysning, några praktiska saker till stugan och nya tyger.

Det är tur att jag inte inbillar mig att vi är originella. Vi har samma förutsägbara mix av teakmöbler från 60-talet, några dyra designprylar, auktionsfynd och Ikeaprylar som så många andra i vår generation har. Därmed inte sagt att jag inte tycker att det är fint, för det tycker jag så klart. Men originellt, nej.

Husdrömmar

Det är söndag. Alltså sitter vi och läser femhundra bilagor i DN och dricker en jättebalja med kaffe. I Kulturdelen är det ett fantastiskt reportage av Peder Alton om modern villaarkitektur. Rara funkislådor (i de flesta fall i alla fall) av Thomas Sandell, Tham & Videgård, CKR och andra fantastiska arkitekter. Jag och maken slås av två saker.
- Vi borde definitivt bygga en låda vid havet. Vi skulle bli så oerhört mycket mer avslappnade och harmoniska, rent av bättre människor, om vi fick titta ut mot öppet hav mot grannarnas fula hus. Jag tror även att slipade betonggolv skulle ha mycket positiv inverkan på våra personligheter.
- Vi behöver tjäna mer pengar.

Håhåjaja. Jag antar att detta kvalificerar som dagens i-landsproblem.

Yngve

Som vanligt får jag ägna mig åt auktionsfyndande på distans. Jag håller koll, min mor står för själva budandet. Dagens fynd: en tevagn av Yngve Ekström (Laminomannen) för en femhundring. Som den här, fast i bättre skick. Kanske kan den räknas som ett påskägg till mig själv?

Bildbeviset

Helgens fynd: 10 stycken ljusstakar från tyska Nagel. Sådana här - fast en lite annorlunda modell. Äntligen fina saker som Lilla L. inte kan ha sönder. Å andra sidan kan hon använda dem för att ha sönder andra saker. De är ganska tunga.

Hufvudstaden

Till slut kom vi iväg, efter tre timmars väntan på flygplatsen (tekniskt fel = inga flygplan tillgängliga). Lilla L. uppförde sig exemplariskt. Hon undersökte skyltar, hejade på okända människor och åt blåbärsmuffin. Även själva flygturen gick fint. Med hjälp av mer fika och spännande böcker gick 50 minuter i ett nafs. Nu är det bus med Stora I. - en mycket snäll fyraåring -shopping och goda middagar med Bästa M. Jag har till och med hunnit avverka en snabbvisit på antikmässan i Älvsjö, där jag glatt brände iväg ett antal sköna tusenlappar. Bildbevis kommer...

Självbehärskning och kitsch

(Bild: Habitat)
Nu när vi "är med stugor" krävs det självbehärskning. Jag har tidigare lovat mig själv att en eventuell stuga inte ska förvandlas till kitschens högborg. Det ska inte hängas upp orangea bumlinglampor. Ej heller unikogardiner i glada färger. Det ska inte bäddas med 70-tals bäddset från Nanso. Inga Robin Day-stolar i ljusblå plast över tröskeln. Ornamin-servisen av Stig Lindberg ska stanna kvar i källaren. Royal-krona ljusstakarna ska också stanna i lådan där de ligger.

*Hahaha* Jag måste skratta rått åt mig själv. Det där är snarast en realistisk beskrivning av hur det kommer att bli. Jag är som en nykter kitsch-alkoholist, som har gått igenom alla stadier av kitschmissbruk. Från 50-talslägenheterna, med fladdermusfåtöljer, geometriska tyger av Sven Markelius, frukost på Stig Lindbergs Berså, middag på Hertha Bengtssons Blå Eld (som jag senare sålde dyrt, dyrt, dyrt), ryamattor och små tantblommor i krukor från Uppsala Ekeby. Jag hade till och med en röd Vespa Piaggio och sjalett över håret. Senare byttes stora delar av 50-talsgrejerna ut mot 60-tal. Teak, Verner Panton-lampor, turkosa sjuanstolar från 1970 (köpta på mitt gamla jobb). Ytterligare senare började jag komplettera 60-talet med modernare designprylar. En Richard Sapper-lampa, alessiprylar till köket. Till slut köpte jag till och med en nytillverkad soffa (Karlanda från Ikea - samma soffa som alla andra 60-talsfanatiker tycks anse går att kombinera med just 60-tal). Jag kan fortfarande komma ihåg tillfredställelsen över att köpa en ny laminofåtölj, i vitt fårskinn, som inte var nedsutten och använd över årtionden. Den var då - för nästan tio år sedan - en investering som grävde ett stort hål i kassan.

Visst, vi har fortfarande ganska mycket 50- och 60-tal hemma. Sjuanstolar, teakbord, en sned gammal ph-lampa, mycket 50-talskonst, keramik av Stig Lindberg, Alf Svenssons te-ve fåtölj, teburkar av Anita Nylund osv. Men det är inte längre fråga om total dominans. Jag äter på nytt och fint porslin. Lilla L. kan tugga på soffan utan att jag får hjärtinfarkt.

Men som sagt...nu är vi ju med stuga. Kitchen lurar i buskarna.

Inte så originellt

Ett gammalt tema på denna blogg är originalitet (eller snarast bristen på densamma). Häromdagen inträffade följande. I posten ligger det nya numret av Sköna hem, jag stoppar ner det i väskan och åker ut till rucklen. Några timmar senare sitter jag på golvet i det lilla rucklet med en rykande kopp kaffe och bläddrar i tidningen. Ungefär mitt i är det ett reportage från Tove Admans (en av formgivarna bakom Fafner) ombyggda bensinmack. Vid det första uppslaget tänker jag; "Kul! Det är ju så här rucklen ska se ut när de är klara. Vitlutade plankgolv, målad råspont på väggarna, naturmaterial, svarta möbler, betong..." Jag bläddrar vidare någon sida och då kommer exteriörbilderna upp; fasad i falu-svart, kritvita detaljer och ett runt fönster. Det vill säga; ganska exakt som vi har planerat att bygga.

*Hahaha* Det är tur att jag inte inbillar mig att jag är originell. Vi läser alla samma tidningar, böcker och bloggar. Hur skulle man kunna vara originell?

Men, men...vi ska faktiskt ha stående panel invändigt! Mycket originellt?

Yta

Att bry sig om yta - oavsett om det gäller kläder, hem eller utseende - betraktas av många som just ytligt. Ytligt i en mycket negativ bemärkelse. Mindre fint. Skadligt. Kanske rentav förledande eller subversivt. Någonting som man borde avhålla sig från, till förmån för mer genuina saker och intressen. Svampplockning, ekologiskt odlade grönsaker, lång föräldraledighet - och av någon anledning kläder från H&M. Det sistnämnda är helt obegripligt. Men ett ganska stort antal människor i min omgivning försvarar inköp av H&M kläder med att de är så billiga ("bättre att köpa billiga kläder och kunna jobba lite mindre"), utan en tanke på små taniga barnarbetare i sweatshops. För övrigt jobbar de inte mindre, de bara försvarar H&M-inköpen. I don't get it.

Jag är ytlig. Jag gillar yta. Jag engagerar mig i yta. Jag gillar fina grejer. Jag gillar design. Jag gillar till och med att städa (även detta tycks betraktas som subversivt av någon anledning - men man ska väl helt enkelt inte slösa bort sin dyrbara tid på någonting så oväsentligt som att hålla hemmet i ordning). Jag är ytlig - och jag orkar inte ens hyckla om det.

Radon

av Hans Sandgren Jakobsen, från Light Years, har jag fått av maken i födelsedagspresent! Den är superfin! Och maken valde den alldeles själv (modigt - med tanke på att jag är lamp-fetischist).

Lampor

Bekännelse: jag är besatt av lampor. Det finns så många fina. Det finns alltid "behov" av någon ny. Om inte annat så kan jag ägna absurt mycket tid åt att titta på lampor. Just nu funderar jag på att fixa till hallen på övervåningen, en ganska stor hall som även är ett arbetsrum. Grejen är den att vare sig det arbetsrummet eller det "riktiga" arbetsrummet används särskilt ofta - trots att vi jobbar mycket hemma. Istället sitter vi vid matrumsbordet eller i soffan. Men nu tänker jag att om vi bara fixar till arbetsrummen så kommer vi att använda dem. (Givetvis är detta bara svepskäl för ett heminredningsprojekt.)

Jag har spetsat in mig på ett bibioteksbord i jugendstil, som skulle bli mycket snyggt i hallen. Frågan är då vilken lampa jag vill ha till? Dels funderar jag på en förutsägbar modern klassiker, Artemides Tolomeo. Alltid snygg, alltid rätt.


Dels funderar jag på Arkipelag från Ruben. I svart eller rött.


Eller på en Bestlite. Egentligen är det inte bordsmodellen jag vill ha, men det är en fin-fin lampa.


Att jag sedan har en Tizio från Artemide, världens mest klassiska arkitektlampa, som bara står och skräpar i förrådet - det kan jag ju låtsas att jag inte kommer ihåg.