And the kräk goes on (del okänd)

Av någon anledning så började jag inbilla mig att det här med kräksjukor var ett avslutat kapitel. Men nej, det är det ju inte. Inte för mig i alla fall. Övriga familjemedlemmar verkar klara sig fint, men jag har åter igen stiftat närkontakt med spyorna.

Efter ett dygns oavbrutet kräkande är man inte kaxig. Jag försöker dock trösta mig med att det kunde vara värre (minns femdagarsmagsjukan från helvetet).

Efter sju år med åksjuka ungar...plötsligt kommer snilleblixten

- Jaha, nu när vi köper en sprillans ny bil...hur lång tid tror du att det tar innan vi sunkar igen den totalt?
- Tja, tre dagar innan den första spyan landar?
- Hmm.
- Vi får kanske skärpa till oss. Köpa något slags...tygöverdrag till baksätet?
- Eh, ja?
- Ja.
- Varför har vi inte gjort det tidigare?
- Säg det.
- Seriöst!
- Tja.
- Jag har inte ens tänkt på att sådant säljs längre.
- Men det är väl klart att det gör. På typ Biltema eller Laitis.
- Så varför har vi inte kommit på det tidigare?
- Ja du, säg det.

Superöron och superspyor

Ibland undrar jag om jag har jobbat upp någon särskild frekvens på hörseln, en frekvens som tar in minsta lilla diskreta ljud som tyder på att någon familjemedlem mår illa och tänker spy snart. I natt vaknade jag med en ryck kring halv tre. Var det inte något...ynkligt litet gnövel? Jag slängde mig upp, störtade in i L:s rum, och fann en yrvaken dotter som försökte sig ta sig upp ur sängen och...tada! Kaskadkräktes.

Sedan har vi haft sjukläger i vardagsrummet. L. har kräkts och kräkts. Jag har sprungit fram och tillbaka med hinkar, våtservetter och filtar. Vi har tittat på Alvin och gänget, Smurffilmen och pratat om behovet av snälla och roliga filmer (insikt: sådana verkar knappt existera). Nu sover hon, fullständigt slutkörd.

Ps. Jag har till och med en särskild etikett för kräk på denna blogg. Det säger en del om tidigare prövningar.

And the kräk goes on (nya spännande delar)

Jag vet inte riktigt varför jag inbillade mig att kräkperioderna var över för L., kanske för att hon är fem år och inte slabbar på samma leksaker som tio andra småungar. Men, men. Idag, efter att ha skjutsat ut maken till universitetsmästerskapen i golf (jepp, sådant finns!), så kom värsta kaskadspyan. Självklart i bilen.

Det var en djupt olycklig dotter.

Kroppens totala förfall

Oh hey. Nu har skiten övergått i lunginflammation. Penicillin och en hosta som faktiskt (utan överdrift) håller på att driva mig till vansinne.

För övrigt har jag tappat räkningen på hur många dagar jag har spytt nu. Först var det uppenbart virusrelaterat, nu hostar jag tills jag spyr. Helt normalt säger läkaren.

Wow, eller någonting liknande

Jag har lyckats ta mig ut ur hemmet. Skum känsla. Frisk luft, människor och gula löv. Nu återstår att se om jag lyckas få i mig någon annan mat än havregrynsgröt och soppa.

Kroppslig status

Efter en dag på jobbet började denna dag med att vända ut och in på tarmarna. Igen.

Jag står fan inte ut. Av de senaste sju dagarna har jag spytt fem. Det börjar bli lite...utmattande.

Kroppslig status och ofrivillig detox

Framsteg 1: efter fyra dygn av allmänt spyende så har det lugnat sig.
Framsteg 2: jag har intagit den första koppen kaffe på fem dygn.
Oroande: hostan är otrevligt nära lungorna. Och det...rosslar.

And the kräks goes on (del: okänd)

Och jag som trodde att superviruset från helvetet hade börjat tappa greppet. Men nej. Morgonen började med att vända tarmarna ut och in. Ett par gånger. Tills vartenda födoämne från det senaste dygnet var ordentligt utplånat.

Ursäkta detaljnivån, men jag har verkligen svårt för sådant här.

Inte så fräsch update

Nä, jag är inte död. Bara nästan. När jag klev ombord på planet i Chicago så kände jag en oroande känsla av dunderförkylning. Åtta timmar senare, i Stockholm, var den i full blom. Ytterligare några timmar senare, hemma i den norrländska pärlan, hade den övergått till monumental magsjuka. Så om någon undrar vad jag har gjort de senaste dygnen så kan jag berätta att jag har spytt. Spytt, spytt och spytt.

Nu verkar skiten ha återgått till stadiet dunderförkylning.

Spyor och husporr

Gårdagen spenderades med att spy som en räv. Sannolikt virusrelaterat, men det kan även ha varit matförgiftning.

Idag kände jag att det var dags att göra någonting kul. Med andra ord: dags för bostadsporr! Så under eftermiddagen har vi snirklat oss ut till den mest fallfärdiga västerbottensgård som man kan tänka sig. Den har enligt uppgift ingen trappa till källaren, ett livsfarligt vardagsrumsgolv, sönderslagna fönsterrutor och är mest av allt ett ruckel. Men vilket ruckel! Det ligger fint och har en enorm potential (om man orkar renovera i fem år vill säga).

På vägen hem kollade vi även på ett annat hus - och jag insåg ett viktigt kriterium för att flytta från stan ut på landet. Det måste vara möjligt att ha hönor. Och helst ett par får.

Hur korkad får man vara: om konsten att köpa seabands till en treåring

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet att kräk är ett återkommande tema. Här kräks det på längden, bredden och tvären. Är det inte vinterkräk så är det åksjuka. Är det inte något av de alternativen så kan man ge sig fan på att någon i hushållet äter sumpiga skaldjur och kräks av den orsaken. Det kräks i sängar, det kräks i soffor, det kräks i bilar, det kräks i stugor, det kräks i hinkar. Det hulkas och fontänkräks. Det käkas åksjuketabletter och dricks vätskeersättning. Det tvärnitas på motorvägar. Det sjungs sånger. Det insups frisk luft, i hopp om att illamåendet ska gå över. Det tvättas lakan och saneras bilar.

Vid ett desperat tillfälle, efter en utdragen kräkattack i det norrländska inlandet, så inköptes små akupressurarmband (så kallade seabands) till Lilla L. För 180 riksdaler fick vi två vita tygsnoddar (tänk hårsnoddar från 1980-talet) med en liten plastkula fäst på insidan. Denna lilla plastkula är tänkt att ge ett lätt tryck på den så kallade P6-punkten på handleden. Här är det läge att avge ett rått asgarv - för vilken treåring sitter snällt i bilen med två fåniga tygsnoddar runt handlederna? Ungar pillar, drar och undersöker - och avslutar vanligtvis det hela med att kasta bort grejen i fråga. Jag tror inte ens att Lilla L. har haft banden på sig i en minut. Sammanlagt.

Sammanfattning: 180 riksdaler rätt i sjön. Det kräks fortfarande ofta, gärna och intensivt i hushållet.

And the kräk goes on (del 743)

Idag har vi lyckats uppnå det näst värsta kräket någonsin. Nyäten blodpudding, utspädd med c:a tre glas vatten. I bilen. Det värsta kräket bestod av banan blandad med välling, som kom upp på vägen mellan Östersund och Åre. Uppdelat på fyra spyattacker på tio mil... Klistereffekten av bananen går inte att beskriva. Klistrigt var det dock.

Nu är bilen totalsanerad. I morgon blir det en ny bilbarnstol. Framåtvänd. Jag hoppas att det lindrar åksjukan en smula.

And the kräk goes on (del 2)

Det blev inte så farligt med vinterkräket. En nerspydd säng och en marinerad dotter. Efter sanering och lite tv-tittande mitt i natten så bestämde sig fröken för att hon skulle sova i vår säng (någonting mycket ovanligt, då det är snudd på omöjligt att dela säng med den vildsovande dottern). Att sova i vår säng var enligt lilla fröken sååå mysigt. Så mycket sömn blev det dock inte för någon av de inbladade. Men vad spelar det för roll - kräket upphörde ju. Vad som helst är bättre än kräk.

And the kräk goes on

Så var vinterkräket här. Nerspydda lakan, kuddar, madrass och gossedjur. För att inte tala om den marinerade dottern.

Dagens fråga: varför kommer alltid vinterkräket på natten?

Förnuftet tog över

Den första impulsen var att slänga alla nedkräkta kläder, men nu har jag stortvättat i handfatet.

Nu är det konstaterat

Lilla L. är åksjuk. Mer kräk, sju mil kvar till Åre.

Sollefteå

Först pizza i Sollefteå, sedan började lilla L. kräkas i bilen. Fjällsemestern har börjat bra.

Kräkbloggen

Lilla L. mår bättre idag! Gårdagen avslutades med hög feber och allmänt lidande. Nu är det bara att be till kräkgudarna om nåd.

Kräkbloggen

Sanera dotter.
Tvätta alla handdukar.
Tvätta alla lakan.
Skura golv.
Alcogel, alcogel, alcogel!

Resten av hemmet får rengöras i morgon.