Hemmadag

Nu är åtminstone halva huset sanerat. Dammråttorna, stora som flodkrokodiler, är uppsugna. Golven moppade. Badrummet fixat. Köket är inte längre en sanitär olägenhet. Övervåningen återstår dock.

Lilla L. immiterar djur (Uhuuu! Bäääääh!) och vägrar sova middag.

Sådärja!

Uppe med tuppen, duscha, klä på Lilla L., fixa välling och mackor, läsa tidningen, väcka maken, rota fram papper och prylar, fixa håret, hitta anständiga kläder, säga hejdå till Lilla L., cykla till jobbet, skriva klart en föreläsning, ha möte, administrera, skicka för många mail, inse att det inte går att skriva ut oh-bilder, käka lunch, cykla hem för att hämta den bärbara datorn, ta bilen tillbaka till jobbet, ha möte, ha ytterligare ett möte, inse att jag är en idiot som har blandat ihop två olika excellblad, föreläsa, ha ett möte, försöka fixa excellröran, ha ett möte, ta bilen hem, laga mat med maken, busa med Lilla L., käka, plocka undan prylar, ta bilen till gymet, springa på löpband, stretcha, kolla på Ugly Betty, duscha. Puh!

Obegripliga objekt

Benvärmare för bebisar. Why? Lika obegripligt som slipsar till nyfödda (gossar, gissningsvis) och lackskor i miniatyrformat (för girlsen). Rubbet finns på H&M, om någon vill shoppa loss.

Hur flytta ett hus?

Nu gör jag maken nervös. Under eftermiddagen var vi ute och åkte bil, kollade på en gammal västerbottensgård (till salu, för avflyttning) och den tidigare nämnda tomten i Strömbäck. Tomten i sig är inte särskilt fin, den ligger alldeles för nära en stor väg för att vara intressant, och huset är inte av rätt modell (det har en ful farstukvist). Men Strömbäck är Strömbäck, den mest idylliska av platser här uppe bland tallarna.

När vi svängde ut från Strömbäck ramlade poletten ned för maken. Västerbottensgård för avflyttning + tomt till salu. Hmmm? Maken har uppenbarligen inte läst min blogg under den senaste tiden. Nu har jag gjort honom ännu mer nervös genom att surfa kring hur man flyttar hus. Det är intressant läsning, om demontering av skorstenar, regler kring transporter och numrering av allt från lister till timmerstockar.

(Nejdå, vi ska inte flytta. Åtminstone inte nu.)

Tid och samvete

Idag är det vintertid = en timmes tidsvinst. Innebär det att maken ska få en extra timmes sovmorgon? Det är min tur att stiga upp, så sovmorgon ska ha få i vilket fall som helst. Men hur lång?

Long time

Efter veckor, till och med månader, av envisa förkylningar och infektioner har jag ruskat liv i mitt gymkort. Det kändes lite ovant att kliva in i lobbyn. Jag har knappt varit där sedan jag var gravid med Lilla L. (då jag efter att ha varit nära att spy på ett pilatespass mest sprang på löpband). Nu var det ombyggt och jag höll knappt på att hitta själva gymet (nej, det är inte jag som har dåligt lokalsinne - träningsanläggningen är enligt reklamen sveriges största). Nu blev det en timme på löpband, träningscykel samt avslutande pilatesövningar och stretch. Konditionen var inte den bästa - men inte heller så katastrofal som jag befarade.

Nu ska jag och maken upprätta ett schema över vilka dagar som vi ska träna. Om jag ska kunna springa marathon så måste det bli ordning och reda.

Dagens tecken

Fortsatt svammel

...eller så kan jag skriva om Kents nya skiva. Den är ju riktigt bra! Jag har knappt lyssnat på Kent sedan Isola, men den är ju å andra sidan riktigt ruskigt bra.

Åh, nej...

Jag ångrar redan surinlägget nedan, innan någon har hunnit läsa det. Jag är snäll - jag lovar! Men det är som om jag inte har något mellanläge just nu. Endera skriver jag om blommiga underbrallor - eller så vill jag klaga på folks arbetsmoral. Då är det kanske bättre att skriva om underbrallor...?

Att inte mucka gräl

Allt jag kommer på just nu, som jag skulle kunna skriva om är endera;
- drygt och självupptaget
- politiskt och sannolikt inte så politiskt korrekt
- en kombination av ovanstående punkter

Nyckelord som ploppar upp är skatt, arbetsovilja, föräldraledighet, jobb, sjukskrivningar, den fria viljan, pengar, fulhet, kvotering och konflikter. Samtliga nyckelord hör dock inte ihop med varandra, då vore det riktigt illa.

Även om jag inser att bloggen är min, bara min, och att jag skriver vad tusan jag vill i den - så orkar jag inte göra omgivningen skitsur. Om det är det jag vill kan jag lika bra gå till fikarummet på jobbet och mucka gräl (det brukar inte vara så svårt). Innerst inne är jag en mes, med behov av uppskattning och snälla ord. Nu ska jag komma på någonting trevligt att skriva om istället.

Underbrallor

Appropå inlägget nedan, så var jag tvungen att gå in på PO.P:s hemsida och kolla på ekokollektionen. Om inte annat så ska jag shoppa till mig själv, en randig ekotröja och några ekounderbrallor. Ursnyggt!

Kolla länken här.

Annorlunda

En gång i tiden hängde jag på releasepartyn och konserter flera gånger i veckan. Numera består de enda VIP-iga inslagen av inbjudningar till PO.P.-kvällar. Med andra ord; vare sig glamouröst eller VIP-igt. Ikväll tänker jag gå på eko-kvällen på PO.P. Kanske har de något frestande erbjudande. Typ någon fin tröja som jag kan köpa till Lilla L.

Jag saknar inte livet som det var innan Lilla L. Men någon liten konsert då och då skulle inte sitta helt fel...

Kvällspass

Sådärja, nu är kvällspasset med arbete avklarat. Ett gäng utvärderingar är prydligt sammanställda, vilket innebär att jag snart har de galna juristerna ur mitt arbetsminne. Kanske borde jag även fixa några kursplaner när jag ändå är igång. Märkligt nog känns det ofta helt ok att jobba på kvällen, bara jag gör det - istället för att tänka på att göra det.

Officiellt

Nu är förskoleplatsen officiell! Den första november börjar inskolningen av Lilla L.! Lilla tjejen börjar med andra ord bli riktigt stor.

Jag ringde och pratade med förskolan i morse och det lät riktigt bra. Det är en enda avdelning, tretton barn, tre och en halv anställd (vilket låter ganska normalt för en småbarnsavdelning). Nästan alla andra barn är två år, förutom Lilla L. och ytterligare en liten kille (som jag dessutom tror att jag vet vem det är) som är lite yngre. Det ska bli spännande att se hur det fungerar - om Lilla L. kommer att gilla det hela.

Sand under fötterna

Haha! Äntligen sand under fötterna! Nu springer jag ifrån min mamma!

Mötesmarathon

Det är söndag kväll - och bara jag tänker på morgondagen så blir jag lite kallsvettig. Jag måste stiga upp i ottan, åka till jobbet för att kolla att ett program fungerar för mina studenter (och ev. ladda upp en ny version - jag vet redan nu att det kommer att strula, för det gör det alltid). Sedan är det analysövningar under hela förmiddagen, vilket brukar vara kaosartat. Efter detta är det lunchmöte och eftermiddagsmöte, där dagordningen ser riktigt ruskig ut. Avslutningsvis har jag ett möte med en av dem som jag bossar över samt vår gemensamma chef. Trevliga personer, men mötet gäller en knivig fråga. Frågan skulle dessutom behöva förberedas någon gång under dagen. Fan vet när.

Efter detta mötesmarathon får jag cykla hem till Lilla L. och maken.

Inga snäckor

Jag brukar inte tycka att Terris krönikor är särskilt roliga eller fyndiga, även om jag alltid läser dem. Men nu har vi äntligen en person som sätter ner foten och ifrågasätter down-shiftingens fördelar - och den skönmålning av detta fenomen som florerar i tidningar som Mama och Family Living. Jag förstår faktiskt inte varför folk vill sitta på en strand i Thailand och drälla. Samla snäckor - what? Visst är det skönt att ha semester och att ta det lugnt. Men för att det ska vara trevligt bygger det på någon form av kontrast; att man har gjort andra saker innan (och även kommer att göra det efteråt). Jag tror inte ens att det är nyttigt att göra "ingenting" i längden.

Ego-läsning

Har roat mig med att läsa igenom min egen blogg, från början fram till nu. Riktigt kul - om jag får säga det själv. Jag kom knappt ihåg att jag hade skrivit hälften. (Begynnande demens? Eller så beror det på att jag skriver så många konstiga texter. Who knows.)

La Nilsson

Jag vet inte riktigt hur mina och makens associationsbanor ser ut, men när vi satt och slötittade på Idol ikväll så började vi prata om Birgit Nilsson. Vilken kvinna! Vilken stjärna! Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hennes fans i Wien, som efter föreställningarna följde henne hem till porten och önskade henne god natt. Efter varje föreställning. När hon gästspelade i New York följde de mest hängivna fansen helt sonika med. Givetvis för att gå på hennes föreställningar, men även för att följa henne till hotellporten. Fansen gav henne även en ring som hon bar varje dag. Det är så vackert. Dagens idoler lär knappast få så fina fans. De förtjänar det nog inte heller...

Helg

Äntligen - höll jag på att skriva. Sedan kom jag på att jag inte ska klaga; jag har ju varit på jobbet i flera dagar. Jobbat som en iller och haft kul. Ja, faktiskt kul! De senaste dagarna har ägnats åt undervisning. Intensivt, men på några av mina favoritämnen. Hur som helst; nu ska det bli skönt med helg. Kanske en utflykt till stugan. Kanske någonting annat.