Plötsligt händer det!

Det känns som om jag har vaknat ur en flera år lång koma. Plötsligt orkar jag gå ut i trädgården och gräva bort konstiga växter. Plötsligt vill och orkar jag springa (och det liksom flyter på). Plötsligt orkar jag tänka längre än näsan är lång.

Jag inser att det antagligen tog mer på krafterna än jag ville erkänna, båda att försöka bli gravid i flera år och att sedan vara gravid i nio månader. Nu när Lille O. är här är det mesta så mycket enklare. Jag orkar.

När inte ens glass hjälper

När en liten tvååring är så trött att den inte vill ha pannkakor med glass...ja, då vet man att den är trött.

Allmäntillståndet

Trött, ofokuserad, lättdistraherad, oklippt och allmänt tråkig. Så ser allmäntillståndet ut. Jag har ingenting att säga och ingenting att skriva om. I väntan på bättre tider sitter jag och klurar över frivillighetens betydelse för organisering samt vad vi ska äta till middag. Svaret på den senare frågan är (nog) kycklig.

Skrynklor

Det finns trötthet - och det finns trötthet. Trötthet som går inifrån och ut, totalt utmattande. Maken kom in på mitt kontor och utbrast:
- Du ser...skrynklig ut!
Inte på något elakt sätt, utan mer som en upplysning. Det är dessutom sant. Jag ser skrynklig ut.

Sömbrist och papper på vift

Maken är på skattjakt i källaren. Någonstans, i någon låda, finns det en revers på vift. Själv är jag så trött att jag knappt kan tala sammanhängande. Än mindre skriva någonting begripligt.

Trött

Just nu är jag bara så överväldigande trött. Så trött att jag inte ens kan sova. I huvudet surrar alla måsten; allt jag borde göra, allt jag redan borde ha gjort. Desperat försöker jag pricka av på mina gula post-it-lappar, men det känns som om de bara växer.

Nya teorier

Tröttheten är total. Det känns som om jag inte har sovit på en vecka, vilket inte är fallet. Jag sover nästan åtta timmar per natt. Maken har lanserat en ny spännande teori om varför jag blir trött när jag borde bli pigg: solallergi. Det var tydligen ett House-avsnitt om detta för ett tag sedan. (Allt som sägs i House är ju sant?)

Det kan också vara tentaallergi, som uppstår om man läser för många tentor på raken. 34 stycken, om fem till åtta sidor, på två dygn. Uppblandat med några möten. Kanske är det värre än björkar, katter och gräsmattor?

Fyrkantiga ögon

Snart är ögonen fyrkantiga (som farmor alltid hotade med på 70-talet, när man tittade för mycket på TV). På två dygn har vi tagit oss igenom den första Six Feet Under-boxen. Ytterligare två är inköpta, samt den första sässongen av Desperate Housewifes. Var ska det här sluta? Kankse måste vi ta en veckas semester, för att kolla klart?

Kul?

Nu har jag haft workshop hela dagen med ett gäng studenter - och varit kreativ och rolig. Håhåjaja. Ibland undrar jag hur det går till, att jag faktiskt kan ta mig samman - trots att jag är så trött att jag skulle kunna falla i koma.

Gnäll och åter gnäll

Tröttheten är total. Idag har jag jobbat (läs: flängt omkring som en liten råtta). Nu är det kväll. Usla tv-program. Ingen glass. Bara gnäll.

Måndag hela veckan?

Måndag morgon. Lilla L. sitter och leker med sina nya färgglada träklossar (jo, de är tyska och präktiga - men riktigt roliga, det går att bygga mycket futuristiska saker med dem). Själv funderar jag på att sätta på en ny kanna med kaffe, för att på något mirakulöst sätt anta mänskliga drag. Förkylningen hänger kvar. Det är måndag. Hela veckan?

Ny vecka, nytt liv?

Ny vecka - ja. Men i övrigt sig är livet sig likt, utifrån hur de senaste veckorna har sett ut. Det är minutiös planering som gäller; vem som ska jobba, vem som ska vara hemma med Lilla L. Vi har själva försatt oss i den här situationen, att båda jobbar och är föräldralediga fifty/fifty, och vi tycker på det stora hela att den fungerar bra. Vi är båda hemma och en aktiv del av Lilla L:s liv och vi har båda kvar kontakten med våra jobb. Men i vissa ögonblick - som när jag så gott som varje morgon stiger upp klockan sex för att fixa klart de sista detaljerna inför dagens möten och undervisning - då kan jag undra vad jag håller på med. Jag vet ju att jag vill ha den här lösningen - och att den är värd pusslandet och slitet - men ibland är jag bara så trött. Trött in i märgen.

05.40

Lilla L. sov lite längre idag. Men vad sjutton ska hon upp och göra vid den tiden?

05.12

Då ansåg Lilla L. att det var morgon och dags att stiga upp. Nu råkar hon vara en ganska tålmodig tjej, som kan sitta och leka med mjukdjuren i sängen en bra stund, men det är svårt att sova när någon sitter och tjoar "iiiih, iiiiihhhhh" i rummet bredvid. Som en följd av detta inträffade någonting som jag aldrig trodde skulle ske; vi var på öppna förskolan när den öppnade.

Very, very odd.