När kommer den?

Det är officellt nu: magsjukan härjar på dagis. Flera av barnen skickades hem igår. Personalen diskade frenetiskt leksaker, med det lakoniska tillägget:
- Det är ju försent nu. Men det känns ändå bra att göra det.
Jag väntar. Jag fasar. Det är kanske bäst att försöka jobba undan så mycket som möjligt.

Husmor 3.0

Nu är det dags att börja samla husmorspoäng! Julen är i antågande. Mina svärföräldrar, mamma och makens syskon invaderar snart hemmet. Ätas ska det göras i dagarna tre eller fyra. Kanske fem? Köttbullar ska rullas, sillar läggas in, julgodis fixas, lax gravas och skinka kokas. De sista julklapparna måste inköpas och hemmet saneras. Om jag orkar letar jag kanske rätt på någon tomte. Granen är i alla fall fixad, pyntad och klar.

Jag blir trött bara jag läser vad jag har skrivit. Men på något bakvänt sätt gillar jag faktiskt att lägga in sill och göra min egen vitlöksspäckade lammfiol. I år tänkte jag utöka sortimentet med en klassisk kalkon (fågeln alltså...) på juldagen.

Lantlollan

Det är bara att inse: jag har blivit en lantlolla. Under fredagens shoppingtur med bästa M. tyckte jag att Hufvudstaden var hysterisk. Vansinniga människor med stirande blick knuffade sig fram på NK, som om det gällde livet. Inne på Svenskt Tenn, där jag skulle köpa en lampskärm, såg östermalmstanterna livsfarliga ut. Det var någonting i blicken. Och i vargflinen, med blottade guldkronor. Typ, snor du min tilltänkta bricka så blir jag våldsam. Riktigt våldsam.

Nu sitter jag och funderar på gårdar på landet. Det är helt sjukt. Sjukt.

Gäääsp

05.30. Frukost i midnattsmörkret. Väskorna står packade i hallen. Schemat är späckat. Snabbvisist i Hufvudstaden, jobbmöte, träff med bästa M., vidare till Hemstaden och min mamma. Imorgon kväll ska jag vara hemma, det vill säga i norrland, igen.

Det här är en av nackdelarna med att bo i den norrländska skogen: man är tvungen att stiga upp väldigt tidigt om man ska till civilisationen.

Den stora skräcken - uppdatering

Provtagningar, undersökningar och läkarbesök är avklarade. Järnet var ok, även om som vanligt förhållandevis lågt. (Efter min bakgrund som stamkund på hematologen under en sommar är det en av mina stora nojor: att blodet/blodkropparna ska flippa ur. Smaka på uttrycket "sönderfallande blodkroppar" och känn skräcken sprida sig.). Alla andra värden var bra, till och med utmärkta (blodsocker, syresättning, depåer, vitaminer och mineraler, hjärta, lungor, sänka etc.). Den neurologiska undersökningen gick också fint (nej, ingen hjärtumör denna gång heller).

Dagens förklaring var att allt bottnar i min nacke, närmare bestämt de två översta kotorna. De skulle kunna förklara allt från migränsymptomen till yrseln. Nu ska jag till röntgen. Ja, ja, jag får väl se vad som händer.

Tipp tapp

Härom dagen satt Lilla L. vid matbordet och sjöng någonting som liknande Midnatt råder:
- Tipp, tapp, tipp, tapp...
Idag, när jag hämtade lilla fröken på förskolan, fick jag det bekräftat. De sjunger Midnatt råder på samlingen! Ungen sitter alltså hemma och repeterar:
- Tipp, tapp, tipp, tapp...

Badrum är badrum - basta!

I mitt yrsliga tillstånd har jag slöglott på Äntligen hemma. Lollo (visst heter hon så?) stylade ett och samma badrum i tre olika stilar; romantiskt, modern djungel och orientaliskt. Badrummet i sig var helt ok: vitt, kaklat, badkar, duschhörna, dass och en liten avdelning för tvättmaskin. Funktionellt och diskret. Från början alltså. När Lollo (om hon nu heter så) var klar var badrummet nedlusat av stearinljus, mattor, tavlor och ikoner (japp, ovanför badkaret!), kuddar, askar, ikoner, tygdrapperier, fejkade orkidéer och annat skräp.

Åååkej, jag begriper att många tycker att det är lite mysigt med några värmeljus inne på dass. Men ett badrum är ett badrum! Det är en plats där man duschar, borstar och flossar tänder, tvättar kläder, torkar kräks från små barn och uträttar andra behov av mer privat natur. Det är en plats där det i ärlighetens namn uträttas en massa halvsunkiga saker - och en plats som det är en klar fördel om man kan hålla ren. Långa tygdrapperier vid duschhörnan, som kommer att bli blöta och mögla? Tavlor ovanför badkaret som kommer att bli fuktskadade inom några veckor? Prylar på handfatet som kommer att bli äckliga? Lösa kakelplattor på bänken ovanför tvättmaskinen (som man gissningsvis viker tvätt på)? Ullmatta på golvet nedanför badkaret? Och hur ofta tänder någon stearinljusen inne på dass?

Finns det inte något vett någonstans? Funkispolisen?

Den stora skräcken

Som kanske framgått i ett eller annat sammanhang så har jag mycket svårt för sjukvård. Sjukhus. Vårdpersonal. Provtagningar. Undersökningar. I princip rubbet. Det är irrationellt, men likaväl mycket påtagligt. Jag är panikslagen.

Jag kan gå med lunginflamation i veckor utan att ens komma på idén att uppsöka en vårdcentral ("för det är nog egentligen inget fel på mig") - vilket även har hänt. Jag lyckades ha blodvärden som de flesta är medvetslösa om de har, utan att frivilligt ringa en läkare - jag jobbade på som vanligt och förträngde att jag hade en yrsel som gjorde att jag knappt kunde stå upprätt. Maken tvingade till slut iväg mig till vårdcentralen, vilket resulterade i akut inläggning och allmänt kaos. Att vara gravid var i princip ett helvete (ett par dagar innan ett "simpelt" besök på MVC var jag så stressad att jag hade mätbart sänkt kroppstemperatur). Att jag lyckades ta mig igenom kejsarsnittet är obegripligt. I efterhand har jag fått reda på att det var mycket nära att narkosläkaren sövde ner mig.

Well, idag insåg jag att jag trots allt var tvungen att ringa till vårdcentralen. Huvudvärken, migränliknande sådan, är permanent sedan månader tillbaka. Yrseln blir bara värre och värre. Och eftersom jag vet att jag har problem med mina blodvärden krävs det inte ett geni för att åtminstone komma på en rimlig förklaring till detta. Jag fasar. De första provtagningarna var idag, resten imorgon, läkarbesök på torsdag. Distrikssköterskan passade även på att banna mig, för att jag inte tagit tag i detta tidigare. Nähä?

Fulblogg

Nu blir det bara en snabb fulblogg från jobbet - trots att jag har lovat mig själv att inte blogga från just jobbet. Det är så hysteriskt mycket just nu. Fem tusen möten, texter och dokument överallt, arga kollegor (även om inte just på mig) och allmän julfrustration. I morse luktade det kräk på Lilla L:s förskola. Det bådar inte gott.

Soffan har anlänt

Efter lyxig jobbmiddag på Rex igår kom jag hem till ett vardagsrum fyllt av Ikea-kartonger och mystiska embalage. Soffan hade anlänt! Mellan tio och ett monterade jag och maken hörnsoffa. Jag hade någon bisarr argumentation om att det var mycket mer praktiskt att montera soffan mitt i natten, när Lilla L. låg och sov, än att göra det idag. Efter ungefär en timme började jag inse att det var en mycket dum idé. Jag började också inse varför hörnsoffan var förhållandevis billig. Det var hur många delar som helst som skulle skruvas ihop och kläs med tyg (i rätt ordning). Till slut hade vi soffdelar, vardagsrumsmöbler, kartonger, plast och skruvar överallt. Exakt överallt.

Nu är soffan monterad. Den ser...okej ut. Kanske har jag fått en akut identitetskris. Hörnsoffa känns på något sätt som spiken i Svensson-kistan.

Var är platinakortet?

Jag fick ett mail från cd-on där de skrev att jag var "en av deras bästa kunder" och skickade med en rabattkod (50 kronor och 10% på alla inköp under någon vecka). Nu skickar de säkert sådana mail till alla som har handlat för mer än några hundralappar under det senaste året. Grejen är den att jag sannolikt är en av deras superkunder. Numera. Tidigare köpte jag de flesta skivor på skivbörsar, även nyutkomna. Nu - när jag bor i obygden - köper jag allt av cd-on. Det blir ganska mycket under ett år...

Så - var är platinakortet? Ge mig rabatt på alla mina inköp!

Konstruktiv?

Nu måste jag ta mig i kragen och bli dels konstruktiv dels positiv. Imorgon ska jag kommentera ett utkast skrivet av en av doktoranderna på jobbet. Dessvärre håller jag inte (ens) med om de grundläggande antagandena, som arbetet utgår från. Det h*n anser vara av vetenskapligt intresse, anser jag är politik och ideologi. Problemet är dock att ingen, minst av allt doktoranden, är betjänt av att jag sitter och dissar detta. Det är dessvärre en diskussion på en helt annan nivå.

Konsekvens: nu måste jag koka ihop mina synpunkter så att de kan användas till förbättringar, utifrån de antaganden som redan är gjorda. Kanske sover Lilla L, a.k.a. den kraxande lilla skatan, en stund till.

Lycka till?

Nu ska jag övertyga kraxiga skat-flickan om att en tupplur kommer att göra susen för humöret. Själv tänkte jag få lite jobb gjort.

Nu börjar det

*Djup suck* Nu börjar det.

Dagisbacillerna har slagit till och Lilla L. låter som en skadeskjuten skata. Dunderförkyld. Idag är hon och jag hemma, imorgon får hon vara hemma med sin pappa. Just nu känner jag mest panik; hur ska vi roa myrorna i brallan en hel dag, när myrorna är förkylda och gnälliga? Lilla L. blev skitsur på mig när hon insåg att pappan skulle gå till jobbet - och att hon inte skulle följa med till förskolan.

Myrdressyr (del 2)

Det var väl det jag anade! Lilla L. sover inte alls lugnt middag på förskolan. Myrorna i brallan är busiga och Lilla L. har svårt att komma till ro. Precis som hemma. Resultat: en trött Liten L. Personalen hävdade dock att de inte märkte någon skillnad.

Bruce

För att spä på förvirringen ytterligare om undertecknads musiksmak så kan jag berätta att jag och Hemma med Nina-Maria ska se Bruce Springsteen på Ullevi. Maria är ett gigantiskt fan av Bruce. För egen del är det mer en spin-off av min del av personligheten som gillar Neil Young (begripligt - eller hur?). Hur som helst: det ska bli skitkul!

Dolly!

Dolly kommer till Malmö nästa år! Åkej - nu kör vi lite allsång!

Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
I'm begging of you please don't take my man
Jolene, Jolene, Jolene, Jolene,
Please don't take him just because you can

(Jolene framförd av Sisters of Mercy är för övrigt en topp-fem konsertupplevelse någonsin. Så bra, så coolt. Men självklart skulle Dolly i egen hög person klå detta, det hyser jag inga tvivel om.)

Linda hos Luuk

Ni missade väl inte Linda hos Luuk? Det blev nästan för komiskt med valen av videos; Webstrarna, Pixies och 808 State. Hej ljuva ungdom! Jag som dessutom just haft en nostalgitripp på 808 State...

Konsumtion - ooops I dit it again!

Sedan maken påpekade att jag så gott som alltid tänker på konsumtion så har jag försökt att bättra mig (även om maken vidhåller att påpekandet inte var någon kritik). Jag tänker ju på massor med andra saker; Lilla L., jobb, texter som måste skrivas och andra viktiga saker. Men i ärlighetens namn så tänker jag fortfarande på konsumtion. Ofta. Josef Frank-lampor, västerbottensgårdar, ljuvliga koftor från Odd Molly, vilka nyheter Ikea kan tänkas ha fått in, skivor...

Senast i lördags konsumerade jag en klänning. Nämligen denna. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ser väldigt cool ut i den - eller totalt vansinnig. I verkligheten är den ännu mer "ballongig" och jag är rätt pinnig. Nåja, det är fem dagars öppet köp - så det finns tid att fundera.

Resultat

Resultat av gårdagens bristande information:

Till slut blev vi sex vuxna till middagen. Svärföräldrarna kom två timmar senare än vad vi tidigare fått besked om. Middagen intogs i två omgångar; först vi, lillasyster och mellanbrorsan. Svärföräldrarna fick äta när de väl dök upp. Svärfar och mellanbrorsan stannade som nattgäster. Svärmor sov hos lillasyster. Mellanbrorsan drog dock ut på krogen efter middagen. Om lillebror dyker upp idag är fortfarande okänt. Likså vilka som ska utspisas och vilka som sover över hos oss.