Läst 2011 (del 28)

Titel: Min kamp 2

Författare: Karl-Ove Knausgård

Antal sidor: 596

Förväntningar: Skyhöga! Ettan var ju fantastiskt bra!

Handlar i grova drag om: Karl-Ove, skrivandet, kärleken, vänskapen och ungarna. Och så ångesten över att de olika delarna i livet inte går ihop.

Så tycker jag: Ganska exakt samma sak som jag tyckte om Min kamp 1. Det här är fantastisk prosa. Knausgård skulle kunna skriva 500 sidor om en tegelvägg eller en vardaglig promenad till jobbet och få det intressant. Nu skriver han tack och lov inte om det, utan om livet.

Betyg: 5 av 5.

Kanske kommer det någonting här också

Det känns som om jag borde skriva någonting klokt. Kanske privat. Eller politiskt. Eller en kombination av dessa tre dimensioner. Men just nu är det som om jag inte har någonting att säga. Allt stannar vid en tanke, eller vid en diskussion vid frukostbordet. Vid frukostbordet diskuteras det nämligen vilt. Om kroppar. Konsumtion. Hyckel. Världsekonomin. Den märkliga lokala debatten. Motståndet mot arkitektur som förändrar. Knausgård. Parkeringsplatser. Sopsortering.

Jaja.

Jag sprider gracerna: en till blogg

Efter en del funderande så har jag kommit fram till att öppna en blogg till: Endorfiner, löpning och ett marathon i sikte. Jag kan inte hålla på och skriva om löparstrumpor, intervallträning och blåa naglar här. Kanske ibland, men det blir nog bättre så här.

Läst 2011 (del 27)

Titel: Outsider

Författare: Torbjörn Flygt

Antal sidor: 429

Förväntningar: Höga. Jag gillar både Underdog (vem gör inte det?) och Himmel (fast kanske inte riktigt lika mycket?).

Handlar i grova drag om: Det här är den hyfsat fristående fortsättningen på Underdog. Johan har flyttat från Malmö till Lund och läser till jurist. Från början har han en ganska slackerbetonad attityd, men efter ett tag blir han allt mera seriös och målinriktad. Johan är tillsammans med den snygga och begåvade Helena, fuskar på tentor, lever typiskt korridorliv och äter söndagsmiddagar hemma hos mamma Bodil i Malmö. Supersyrran Monika dyker också upp, nu som ensamstående mamma, med avhoppade läkarstudier och ett hopplöst jobb som servitris. Men efter en märklig jul hos svärföräldrarna i Småland gör Johan det obegripliga och dumpar Helena.

Så tycker jag: Jag gillar Outsider - mycket! Och jag hoppas att det inte bara beror på att jag blir fruktansvärt nostalgisk och längtar tillbaka till tidigt 90-tal i Malmö och Lund. Men, nej, det beror det inte på. Outsider är helt enkelt en bra roman, om en ung man i brytningstid. Det är snygga tidsreferenser till musik, kläder och populärkultur. Likaså är det bra analyser av social klass och samhällsförändring (även om jag faktiskt trodde att det skulle vara ännu mera fokus på den klassresa som Johan gör). Och det är ett kärt återseende av Bodil och Monika. En fråga som dyker upp är dock hur det skulle vara att läsa den här boken utan att ha läst Underdog först. Jag tror att det skulle bli en ganska annorlunda läsupplevelse. Inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda.

Betyg: 4 av 5

En fin blogg award!

Jag fick en fin blogg award av Written by!

Varför började du blogga?

Jag började blogga i januari 2007, när jag var föräldraledig på halvtid och uppenbart hade för mycket tid över. Jag följde ett antal bloggar, varav de flesta inte finns längre (som Linda Skugges), och blev sugen på att starta en egen. Fokuset var ganska otydligt, men jag tänkte mig nog en mix av vardagsiakttagelser, lampor (ett tema som nästan helt har försvunnit från bloggen), jämställdhetsfrågor och allmän liberalism. Vad det har blivit är en annan fråga.

Vilka bloggar följer du?

Jag följer dem som finns i listan till höger, plus ytterligare ett antal. Och ja - även jag har mina skämsbloggar (varav de flesta hamnar i facket oerhört ytliga kläd/modebloggar).

Favoritfilm?

Svårt! Endera Hal Hartleys Trust eller Gil Jungers 10 skäl att hata dig. Jag gillar romantiska komedier och high school-filmer.

Vilka länder drömmer du om att besöka?

Favoritländerna är ju Kanada och USA, men om jag ska välja länder som jag inte har varit i så får det bli Japan, Hongkong och Australien.

Mina fem bloggrosor går tilll...

Det får bli en salig blandning, som kanske visar på vilka slags bloggar jag läser. Så klart hade jag kunnat dela ut betydligt fler bloggrosor än fem...men, men.

Kattis lilla vrå (kolla särskilt in de fina handarbetena!), Jo, men visst! (som jag hittade till via Tuffast av alla), vilket leder över till just Tuffast av alla (bra om allt från litteratur till fantastiska vardagskonversationer), Fransyskan H. (ohhh, om Frankrike, litteratur, konst och annat fint) och de sjutton kvinnorna på bloggkollektivet Networking (om jobb, karriärtänk och familjeliv).

Lite länkkärlek

Det här ska ju inte förvandlas till en tränings/löpar/marathonblogg (öhhh....), men jag har ändå lagt till några riktigt bra löparbloggar till höger. Kolla in Duracellen Miranda, Kottar, kost och träning, MarathonMia, Moa Herngren, Men Mia! och Linas träningsblogg. Vilka damer! Vilken löpning! Vilken inspiration!

När jag ändå höll på sa lade jag även till några andra trevliga bloggar.

Läst 2011 (del 26)

Titel: 28 timmar på ett dygn - en karriärmammas dagbok

Författare: Allison Pearson

Antal sidor: 430

Handlar i grova drag om: Kate är en 35-årig tvåbarnsmorsa mitt i Londons finansdistrikt. Större delen av tiden befinner hon sig på ett flygplan mellan London och New York, med ett bortglömt födelsedagskalas, ett avsomnat sexliv och en frustrerad barnflicka på halsen. Kate flänger runt, förfalskar hembakade kakor (det vill säga: inte alls så hembakade som de ser ut) och plågas av dåligt samvete. På jobbet dominerar chauvinismen och ett hårt arbetsklimat. Anrättningen serveras i form av en oändlig rad av punch lines: Pearson försöker vara rolig och få till tidstypiska iakttagelser exakt hela tiden.

Så tycker jag: Nej, det här är verkligen inte kul. Visst skrattar jag igenkännande någon gång ibland. Och visst gör Pearson en och annan intressant iakttagelse om samtiden. Men det är för mycket. Och det unkna slutet, där Kate flyttar ut på landet och investerar i syrrans tillverkning av puttinuttiga dockskåpsmöbler, är bara...för mycket.

Betyg: 2 av 5

Man kan tro att detta är överkurs, men, men... (del 2)

Appropå vad jag skrev om löparvantar härom dagen så publicerade jogg.se en krönika på samma tema idag.

*host host*

Till mitt försvar: jag har vare sig hallen full av löpardojor (det är endast ett par) eller 20 par löpartights (jag tror att det är tre). Men...jag gillar verkligen funktionskläder.

Plötsligt händer det - han släpper sargen!

Och så släppte Lille O. - åtta månader gammal - sargen och knallade iväg tre steg tvärs över golvet.

Nej, jag betraktar det verkligen inte som att han går nu. Men snart så. Lite väl tidigt (om man frågar de sömndepriverade föräldrarna).

Inspiration

När jag läser om sådana här planer så blir jag ruskigt inspirerad. Jag kommer vare sig att springa något ultralopp eller marathon i Paris/New York/Berlin under nästa år. Det blir nog "bara" Stockholms marathon, Blodomloppet, Umemilen...och kanske någonting mer. Helst skulle jag springa både Toronto och Berlin marathon, men det finns nog gränser för vad en arbetande småbarnsmorsa har tid för.

Nu är det andra bullar (hushållet mot förkylningsvirusen)

- Fan, min förkylning är tillbaka.
- Mmm, min också. Och jag som hade tänkt att springa i kväll...
- Men du! Klart du ska springa ändå. Det är bara att piska kroppen till underkastelse, visa vem som bestämmer.
- Jo, det har du rätt i.
- Japp! I år ska vi vinna!
- Ehh...piska kroppen sa du? Ska bli.

I annat ljus (ja ja, ytligt som tusan)

När jag lämnade huset hade jag en fin klänning och matchande strumpbyxor på mig. Sedan kom jag fram till jobbet och såg mig själv i dagsljus. Klänningen hade gröt och bananfläckar. Strumpbyxorna var urfula tillsammans med klänningen.

Så kan det också gå.

Man kan tro att detta är överkurs, men, men...

Jag vet att löpning egentligen inte borde vara någon materialsport - det är ju bara att dra på sig ett par urtvättade joggingbrallor från 80-talet och ett par dojjor och springa - men ändå så är det ju det. Att bra skor gör en fantastisk skillnad inser nog de flesta. Och funktionskläder gör löpning betydligt mer njutbart.

Min senaste upptäckt när det gäller funktionskläder är vantar. Skratta ni...men jäklar vad lagom tempererade mina händer var idag.

Bekännelse: dagens konsumtion

För övrigt har vi ägnat dagen åt planlös konsumtion. Det blev två stekpannor (faktiskt helt nödvändiga, båda två), en glassmaskin (jösses vad jag har saknat att ha glassmaskin sedan den förra lade av...typ 1998) och en vidrig dvd (som dottern förhandlade till sig, istället för lördagsgodis).

Jaja. Vi gör vårt bästa för att hålla landets bnp uppe.

Go west

Kollar på flygbiljetter, jämför datum och gör upp planer. Lite hastigt på eller försenat, beroende på hur jag räknar. Känslorna är blandade. För även om det här är en resa som jag verkligen, verkligen, ser fram emot, så önskar jag att omständigheterna var annorlunda.

Om allt går som jag nu planerar så kommer jag att ta med familjen till mitt absoluta favoritland i november. Och träffa min allra bästa vän. Det kommer att bli bra.

J - förkylningsvirusen: 1-0

Jag började dagen med drygt åtta kilometers löpning, i hyfsat sakta mak. Det var kallt, halt och inte särskilt njutbart - men jag står inte ut med att inte kunna springa.

Konversation med hushållets femåring

- Men du...låt bli att kladda på hallspegeln. Jag har ju just gjort rent den.

- Jaha...men du kan ju städa den igen.

- Va?

- Du kan ju städa den igen.

- Hördudu fröken! Så kul tycker jag inte att det är att städa. Jag vill ju också göra roliga saker.

- Jaha. Du tycker visst att det är kul att städa.

Och vad svarar man på det?

Att både ha och äta kakan

Det är alltid kul att läsa om fler som delar på föräldraledigheten, jobbar var annan dag, halva dagar eller någonting liknande. Jag vet att det inte fungerar för alla, men jag tror att det skulle fungera för fler om de bara vågade och försökte.

Konversation om morgonen

- Jaha, vad ska du göra på jobbet idag då?
- Fortsätta klassificera.
- Just det ja. God jaktlycka på taxonomierna då.
- Tack, tack, det kan nog behövas.

Ny etikett: marathon 2012

Det har väl inte hänt så mycket under de senaste veckorna. Men...jag har anmält mig till Stockholms marathon! Yeah!

Nu tänker jag använda ett ord som jag har riktigt svårt för: pepp! (Synd bara att vintervirusen har fått fäste i hushållet, jag som bara vill springa, springa och springa.)