Jag kan inte låta bli, jag måste kommentera den sk. väskdebatten. Själva debatten uppkom genom Nina Björks krönika om hennes motstånd mot Family-living-liv och konsumtions/inredningshets (med det underbara uttalandet: "Jag går här i det gamla och trasiga och gör motstånd. Mot inredningsprogrammen på tv, mot söndagsbilagorna, mot hemma hos-reportagen.") och som sen fortsatte med intervjuer med Sisela Lindbloms inför hennes nya bok (samt uttalande om Susanne Ljungs påstådda Hermés-väska i garderoben).
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1404&a=638179
Nej, man blir inte lycklig av en Gucci-väska, däremot så kan den ge tillfredställelse. För att dra en gammal visa igen: människor har behov av distinktioner, av att markera tillhörighet. Till och med Amish-folket, som gör sitt yttersta för att ta avstånd från det moderna samhället (och i synnerhet dess tekniska system), har symboliska koder som är länkade till konsumtion. Ok, ingen ny Volvo XC90, men väl extra påkostade stigbyglar till hästsadeln, eller en fin spetskrage till klänningen.
Visst, andra symboler än de som går att konsumera kan bli (mer) betydelsefulla i framtiden. Men är det ingen som noterar hur motsägelsefull debatten är? Att prata om att tid är viktigare än prylar/nya kök/Gucciväskor är någonting som i första hand berör de som har resurser (eller flexibla arbeten)? Den moraliska domen faller så mycket hårdare när det gäller "vanligt" folk som home-stylar sina hem, prioriterar semesterresor framför någon extra månads föräldraledighet - eller ännu värre, Gucciväska eller Bugaboo-barnvagn. Då är idealet att down-shifta och värna om det lilla livet. När argumenten tryter så kryper oftast teorier om falskt medvetande (a la Adorno) in i bilden. Människan är lurad av de kommersiella krafterna, helt utan förmåga att se genom budskap eller göra egna val. Om man vill vara lite cynisk, och det är jag ju ofta, så värnar den övre medelklassen om sina symboler. Om de övertas av andra grupper än den egna - så skapar man nya. Fungerar det inte med en Bugaboo så kan man alltid down-shifta.
Jag tror faktiskt inte att människan är lurad. Påverkad och influerad - ja. Men inte lurad eller ett passivt offer för omständigheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar