torsdag 31 januari 2013

Party, party





Så här mitt i veckan kan man piffa upp tillvaron med en redig fest. Och ungefär hundra tal (oväntat roliga...tja, kanske inte alla, men flera). Jag tror till och med att jag lyckades mingla en smula (och upprepade i mitt huvud regeln om de tre c:na: don't condemn, complain or criticize).

tisdag 29 januari 2013

Konversation på kvällskvisten (tala aldrig illa om blockflöjter!)

- När ska du lära ungarna att spela blockflöjt då?
- Ehh, tja...när du börjar spela trumpet igen?
- Tuuut, tööööt, tiiuuuöt...
- Hm. Vi kanske kan bilda en familjeensemble*?
- Den skadeskjutna sparven?
- Med sättningen blockflöjt, trumpet, triangel och cymbal.
- Yeahh.
Yeahh!

* Till saken hör att jag spelade träblås i ensemble (inte ens en...utan flera parallellt) även när jag var stor nog att se ut som en kvinnlig Robert Smith och lyssna på belgisk industrimusik. Rock n roll.

Snö (att dregla över)

Alltså, den här typen av bilder är ju ren och skär porr. Vänra bara tills kidsen blir lite större! Zermatt, Aspen, Whistler...jag har många storslagna planer.

Sömn, sömn, jag tänker mest på sömn

Sömnkoma. Den ackumulerade sömnbristen slog till...så igår gick jag och lade mig klockan sju. På kvällen. Som straff vaknade jag klockan fyra på morgonen, den enda dagen som Lille O. behagade ta sovmorgon till halv sju.

Jaja.

söndag 27 januari 2013

Puhh (ja, vad gjorde vi egentligen förut?)

Ibland brukar jag och Maken fundera över vad vi gjorde på den tiden vi inte hade barn.

Idag vaknade jag kring fem av att sonen insisterade på att stiga upp och titta på film. Lite förhoppningsfullt försökte jag få honom att somna om, men misslyckades. Steg upp. Slog på filmen. Fixade välling till sonen och frukost till mig. Laddade ner dagens DN. Käkade frukost, kollade på Bilar 2, läste tidningen och ungefär hundra bloggar. Tvättade någon maskin med tvätt.

Vid åtta vaknade dottern och maken. Jag drog på mig löparkläderna och drog ut på en runda runt Nydala. En timme och 12 kilometer senare så landade jag hemma igen. Hängde tvätt. Stoppade in löparkläderna i tvättmaskinen. Duschade. Rotade fram skidkläder åt mig och ungarna. Med gemensamma krafter fick vi på barnen alla lager med kläder och stuvade in ett berg med skidor och pjäxor i bilen. Strax efter tio sladdade vi in på parkeringen vid Bräntberget.

Jag och dottern åkte skidor tillsammans. Och gudarna ska veta att man får starka lår av att åka lift tillsammans med en ung dam som är en tvärhand hög. Maken agerade lift åt sonen (och fick antagligen också ett gratis träningspass). Paus för korv, bullar, festis och kaffe. Mer skidåkning på det. Och lite mer fika.

Vid ett insåg vi att det var dags att röra på sig. Stuvade in alla skidor och pjäxor (och ungefär hundra grejer till) i bilen och åkte till barnens hus för att köpa en present. Väl på Ersboda drog vi även en snabb repa in på Team Sportia för att köpa ett par varma skidvantar till dottern.

Sedan snabbt hem. Stoppade sonen i säng, för ett på tok för sen eftermiddagslur, och försökte övertyga dottern om att underställ och buff inte var lämplig kalasutstyrsel. Till slut enades vi om en klänning, letade reda på en adress och slängde oss i bilen. Jag lämnade av dottern på stan och åkte till Ica Maxi för att handla några saker som vi glömt häromdagen.

Sedan åkte jag hem och lagade spenatsoppa. Hängde tvätt. Kollade på Toy Story och fick hem en glad dotter. Nattade sonen...och begrundar nu min träningvärk i låren.

lördag 26 januari 2013

Äta bör man (ja, även idag)





Till lunch blev det ett Jamierecept som jag aldrig har gjort förut. Och jäklar, så enkelt och gott! Hoppa inte över brödsmulorna. Och fega inte med vitlöken!

Budgetshopping (min nya paradgren?)








fredag 25 januari 2013

Hyperventilerar (hemnet, hemnet...)

Försöker smälta att vi inte köpte detta hus för ett par år sedan. På den tiden det bokstavligen var ett fallfärdigt ruckel, som stått tomt i många år. På den tiden det vare sig hade vintervatten eller badrum.

Det var för övrigt detta hus som framkallade Makens långa harang om råttor. När jag visade honom hur huset ser ut nu så började han genast spekulera om husrenoveringar och skilsmässor. Håhåjaja.

onsdag 23 januari 2013

Blixtvisit i storstaden

Och en strålande uppvisning i självbehärskning. Jag köpte inte:

- någon av de finfina klänningarna som jag provade på COS (rea rea baby!)
- de skitsnygga bootsen från Hope (ehh, men de var ju för stora...)
- den fräsiga löparjackan med matchande tights (halva priset, halva priset!)
- den randiga toppen från Filippa K (den hade ju ett hål på axeln..)
- de sjukt läckra stövlarna från Acne (hey, rea!)
- de hängande ljuslyktorna från Granit (öhh, hur ofta tänder jag ljus?)

Vad jag gjorde istället? Hängde på ett plågsamt möte och köpte två små bilar till sonen (han fyller ju snart år!).

Just nu grämer jag mig en smula över löparjackan.

måndag 21 januari 2013

Konversation mellan fyra i hushållet

- Jag åker en sväng till posten och hämtar ett paket!
- Okej.
- Vadåååå? Vem är paketet till?
- Ehhh, det är till mig.
- Till deeeeej?!!!!
- Ja.
- Vad är det för nåt då?
- Ähh, bara nåt jag har beställt. Jag tror inte ens att jag ska behålla det.
- Meeeen! Till deeeej! Varför är det alltid till dig?
- Va?
- Det är ju aaaaldrig till meeeej!
- Jo, men oftast är väl paketen från mormor? Till dig?
- Näe!
- Men vad är det då? Kanske...en ny kofta?
- Ehhh...ja.
- En kååååfta! Men jag vill också ha en ny kofta!
- Men alltså...
- Moahaha. En kofta!
- Nu var jag på vippen att dra ihop ett tal om att jag behöver en ny kofta. Men det gör jag inte. Den är helt onödig! Men jag har beställt den ändå...bara för att den är fin.
- Haha. Åk nu.
- Men jag vill också ha en ny kååååfta!
- Jag åker nu!
- Jag vill också följa med! Jag får aaaaaldrig följa med när du åker till posten!
- Men...jag ska ju bara åka till posten?
- Brrrrr! Brrrr! Åka bil! Åka bilen!

lördag 19 januari 2013

När modershjärtat smälter

För övrigt hämtade vi upp de sötaste små slalomskidorna som någonsin skådats. De är drygt 70 centimeter långa - och Lille O. har redan provåkt dem på snöhögen på baksidan av huset.

I morgon blir det bräntis! Wiee!

Musik enligt Lille O.

Enligt förskolepedagogerna är Lille O. paniskt rädd för lillsjung. Det vill säga det tillfälle under veckan då de mindre barnen har sång, rytmik och dans. De ser mycket förbryllade ut när jag hävdar att grabben älskar att sjunga och dansa. På förskolan vill han inte gå in i rummet, än mindre ta ton eller skaka rumpan.

Jag tror dock att jag har börjat förstå vad det beror på. Det är helt enkelt kass musik på lillsjung. Idag när vi kom hem så satte jag igång en spellista med gammal hederlig hip hop. Lille O. rusade in i vardagsrummet och vrålade:
- DANSA! DANSA! Mamma dansa!

Så; byt ut rockspindeln mot Wu Tang så ska ni få se grabben skaka rumpan.

Living on the edge (eller hur det nu var?)

Efter att hemmet sanerats inköptes den, för säsongen, obligatoriska tulpanbuketten. Det enda originella i det här huset är att vi har en svart savoyvas, istället för i klarglas. Det känns fint att vi har en egen...öh, stil.




torsdag 17 januari 2013

Mat (även denna dag)

Gårdagens soppa blev dagens hemmajobbarlunch. Spenatsoppa är för övrigt världens enklaste och snabbaste maträtt;

Hacka en gul lök och bryn den i smör på låg värme, tills den blir lite lagom genomskinlig. Häll på en liter vatten, två buljongtärningar (jag gillar hönsbuljong men det fungerar även fint med grönsaksbuljong) och ett paket frusen spenat (typ 400 gram). Koka tills spenaten har tinat. Mixa rubbet. Häll på några deciliter vispgrädde (tja, det fungerar med magrare alternativ också). Koka någon minut. Smaka av med salt och nymalen vitpeppar. Servera med kokta ägghalvor och bröd.

Hepp!




onsdag 16 januari 2013

Sömnen, den sömnen (vad är väl en bal på slottet?)

Kanske har vi blivit plötsligt dementa (av sömnbrist?) och minns inte om L. sov lika skruttigt som Lille O. gör. Eller så är de helt enkelt olika varandra på denna punkt.

Lille O. har alltid vaknat ett antal gånger per natt - och har alltid velat sova nära mig. Det började redan på BB, där kort och gott blev hysterisk om han inte fick ligga på min axel. Hela tiden. Väl hemma så började han sova bredvid min huvudkudde, på en alldeles egen kudde, på tillräckligt kort avstånd så att han när som helst kunde peta på mig. Eller dra mig i håret. Om han vaknade (edit: när han vaknade...) så ville han somna om på mig axel. Möjligen kunde jag lägga ner honom på kudden igen, när han sov tillräckligt djupt. Efter ett tag (ganska långt sådant) lyckades jag övertyga honom om att åtminstone somna i sin egen säng och komma över till mig om (edit: när) han vaknade. Och för ett mycket kort tag sov han även i sitt eget rum. Men eftersom han vaknar ett antal gånger per natt så var det lika bra att han fick flytta tillbaka sin säng in till oss. Då slipper vi åtminstone att blir hysterisk han vaknar. På kvällen somnar han i sin egen säng (även om han verkar tycka att det är ett spel för gallerierna - ofta pekar han bestämt på min säng och säger sova dääär) och så gott som varje natt kommer han över till mig.

Jag vet att många tycker att det är jättemysigt, naturligt och allmänt önskvärt att samsova.  Men hur mysigt det än är med en varm barnkropp vid sin sida så är jag fruktansvärt lättväckt. Jag vaknar av att brevbäraren stannar utanför huset. Jag vaknar av ljus. Jag vaknar av ljud. Och jag vaknar definitivt av fötter i storlek 22 som sparkar mig i revbenen. Och av en snart tvååring som buffar på mig för att ligga mot min rygg. Och Lille O. vaknar av mardrömmar, borttappade nappar och förlupna mjukdurshundar. Och jag vaknar av att han vaknar. Och så går det på.

I klarare stunder så tänker jag: det går över. Grabben kommer att sova hela nätter. Likaså kommer han att flytta tillbaka till sitt eget sovrum. Men när man inte har sovit en hel natt på flera månader så blir man lite knäpp i huvudet. För det hjälper inte ens att jag sover i något annat rum och att Lille O. får kampera med sin far, för jag vaknar ändå.

Och något ska man äta till middag





Spenatsoppa med ägghalvor. Hepp!

måndag 14 januari 2013

Minsann, minsann

Denna bitvis skruttiga, bitvis charmiga (eller vad den nu är?), blogg har hängt med i sex år.

En stilla undran smyger sig på: har jag ingenting bättre för mig? Uppenbarligen inte, så jag fortsätter väl ett tag till.

Triben! (del 2)

De senaste dagarna har Triben gått varm. Till och med godkänt betyg av sonen, som gör snygga moves på köksgolvet.



Jag är ju ingen hip hop-donna egentligen, men native tounge-folket har jag gillat sedan tidigt 90-tal. Och en sommar när jag läste doktorandkurser i England så lyssnade jag oproportineligt mycket på just A Tribe Called Quest.

Jag tror till och med att jag hade baggy brallor (till tröjorna från Lady Soul). Jaja, de måste vara preskiberat vid det här laget.

söndag 13 januari 2013

När livet är allt annat än rättvist (del 2)


Här ser sonen möjlig glad och till freds ut, men nej. Idag upprepade vi förra helgens skriksymfoni och vredesutbrott, men bytte skidbacken mot en isrink. För fatta orättvisan i att vara knappt två år och inte få eller kunna göra samma saker som storasyster! Idag var det skridskorna som var det åtråvärda. Det hjälpte inte ett dyft att Lille O. hade med sig en alldeles egen innebandyklubba och boll - och fick springa omkring på isen (vi var helt själva så det störde ingen). Orättvist var ordet.

Det var dock kul att se L. få lite kläm på skridskoåkningen (trots de ilskna vrålen från lillebror).

lördag 12 januari 2013

Jodå, jag behärskar även grenen budgetshopping

Tillsammans med halva Umeå shoppade jag loss på Åhlens. Halva reapriset på ungefär det mesta. För 260 riksdaler blev det:

- en knallturkos kjol
- ett par snygga stickade grå strumpbyxor
- ett par hejdlöst organgea strumpbyxor
- ett randigt nattlinne till dottern
- sex par kallingar till sonen (han pottränar ju!)
- ett par mönstrade underbrallor
- ett par svarta underbrallor

Triben!

Om ni händelsvis inte tittade på tv igår kväll så finns dokumentären om A Tribe Called Questsvt.play. Ahh, Q-tip! Phife! Jarobi!

Hey, nu har vi allsång till I left my wallet in El Segundo!

onsdag 9 januari 2013

En dag på jobbet

Skriver, skriver, tar bort, redigerar, skriver, skriver. Bokar in möten och intervjuer. Skriver lite till. Dricker kaffe och motar bort känslan av texten inte alls är som jag vill att den ska vara. Petar i analyserna. Skriver om, skriver till. Dricker mer kaffe. Idkar friskvårdstimme. Äter lunch. Läser, läser och funderar lite grann. Skriver, skriver, skriver. Redigerar och skriver lite till. Stirrar på visualiseringarna. Kliar mig i huvudet och funderar ännu mer.

Och så fortsätter det.

måndag 7 januari 2013

Vardag, oh vardag

För första gången på flera veckor har jag fönat håret, sminkat mig och satt på mig en prydlig klänning och de italienska snyggskorna.

Och tänkt sammanhängande tankar. Strukturerat upp vårens arbete. Skrivit text. Druckit finkaffe.

Mellan åtta och fyra klev jag inte i en enda halväten banan eller kaviarmacka.

söndag 6 januari 2013

Vardagsmysterier (varifrån kommer de halvätna bananerna?)

Det är ett mysterium hur hemmet kan bli så sunkigt, på så kort tid. Vi gör ju nästan ingenting annat än dammsuger, svabbar golv, torkar och plockar. Plock, plock, plockeliplock. Ändå transformeras boningen till en svinstia på någon dag eller två.

Nåja, just i detta ögonblick är det rent och undanplockat.

Ps. det är ett ännu större mysterium hur folk kan vara avslappnade när man riskerar att få en halväten kaviarmacka under strumpan.

Kalla mig tråkig vuxen...men.

Idag är sista dagen på jullovet. Inte nog med att jag (äntligen!) tänker packa ner julgransgrejerna och städa huset - i morgon får jag gå till kontoret och jobba! Det känns som om det har blivit lite väl mycket åka skridskor, hänga i barnbacke, se barnfilmer, drälla på lekland, bygga Lego Friends och få småbilar i huvudet. För hur mycket jag än gillar våra ungar...så är jag inte överdrivet förtjust i att leka.

lördag 5 januari 2013

När livet är allt annat än rättvist


Det här är en bild av en missbelåten ung man.

Det fanns inga gränser för hur orättvist livet var igår, när storasyster åkte slalom och Lille O. inte hade några skidor. Eller fick klampa upp i liften. Eller sno en snowboard. Större delen av tiden låg han raklång i snön och vrålade. För ett kort ögonblick blidkades han av en kaka och lite saft. Sedan fortsatta han att vråla av ilska och frustration. Att åka bob var inte tillräcklig kompensation.

torsdag 3 januari 2013

Saker man kan roa sig med (tidigt på morgonen)

- boka årets skidsemester
- beställa ny mobiltelefon (den gamla har aldrig blivit sig lik, efter att ha legat i en snödriva över natten)
- säga upp det fasta telefonabonnemanget (som knappt har använts på ett år)
- surfa på tramsiga mobilskal.

Något ska man ju roa sig med (i backen!)



Stuvade in barnen i bilen och åkte till den lokala knölen i backen, a.k.a. Bräntis. Jag och L. åkte skidor. Lille O. åkte bob och var urförbannad över att han inte också fick åka skidor.

Sedan åkte vi och köpte ett par skidor till honom (som vi dock kan hämta först i nästa vecka). De skidorna är för övrigt bland det sötaste jag har sett: pyttesmå.

onsdag 2 januari 2013

En svag start (som man brukar säga)

Första dagen på året försvann i en kemisk dimma, av allergimedicin och tung sömn. Barnen levde rövare och visade ingen som helst nåd. Understimulerade och uttråkade.

Jaja, idag är en ny dag. Kanske blir det en tur till den lokala skidbacken?