lördag 26 september 2015

Projekt rensa (del 4)

För övrigt har jag tagit bort alla spel på mobilen. Jag svarade även ja på frågan om att radera historiken (hejdå nivå 348 i Candy Crush).

Jag kommer inom kort att ha läst om både Brott och straff, Swanns värld och Ulf Lundells samlade produktion. Likaså kommer jag ha virkat klart amigurumi-dinosaurierna till vår son. Den gula diplodocusen behöver fortfarande längre hals.

Jag skämtar inte.


torsdag 24 september 2015

Hey Frank

Appropå att Kim vinner över Frank, varje dag i veckan. Det är ju inte direkt så att jag ogillar Pixies. På något sätt. Senast för några veckor sedan hetslyssnade jag Come on Pilgrim, Doolittle, Surfer Rosa och Bossanova när jag målade paneler i stugan. Pixies är till och med ett av de få band som väcker allsångsnerven i mig. Så till den grad att maken konstaterade: du sjunger ju.

Hey Paul, hey Paul, hey Paul, let's have a ball

Gigantic, gigantic, gigantic
A big big love

Jo tack, det rullar

Av olika skäl så skriver jag inte så mycket om mitt jobb här. Ibland nämner jag det i förbigående, men inte så mycket mer än så. Hur som helst, för ett tag sedan så bytte jag spår på jobbet. Efter några år med drömforskartillvaro, med extremt få åtaganden mot någonting annat än mitt projekt, så tackade jag ja till ett chefsjobb. Jag har haft ledningsuppdrag i olika omgångar tidigare, men nu är det fråga om ett renodlat chefsuppdrag. Till övervägande del är det kul, spännande och utmanande (annars hade jag aldrig tackat ja...) men det innebär också en enorm förändring i vad jag gör om dagarna. Och hur mycket jag gör.

Så, nu på kvällskvisten förbereder jag löneförhandlingar. Svarar på mail. Och skriver formella inbjudningar som ska passera nitiska tjänstemän på ambassader. Jag gick dock hem klockan fyra, för att hämta kidsen.



onsdag 23 september 2015

Projekt rensa (del 3)

Projektet att rensa bort onödiga prylar har inte bara inneburit att saker försvinner, jag har också upptäckt att en del saker behöver bytas ut och fyllas på. Men då jag ganska sällan går på stan utan två uttråkade ungar i släptåg så har det inte blivit av.

Härom dagen kom jag i alla fall ner på stan. Lämnade tillbaka låneböcker, köpte lösviktste, fyllde på strump och underklädesförrådet, hittade en hallmatta och impulsköpte lampdelar (textilsladd, knasig göldlampa och någon slags minimalistisk ram till själva lampan) till stugan.

När jag skulle gå tillbaka till bilen så passerade jag en designaffär som hade utförsäljning. Klockan hade passerat fyra och affären var stängd, så jag kollade lite grann i fönstret. Just som jag skulle gå därifrån kom mannen som äger affären och frågade om jag ville komma in och kolla. Han skulle ändå plocka in skyltar och plocka ihop för dagen. Tja, varför inte? Och så gick jag omkring, alldeles själv, och kollade på fin-fina grejer från Muuto, By Lassen och George Jensen. Innan jag visste ordet av hade jag köpt två fina Muuto-lampor. Alldeles perfekta till stugan. (Jag insåg dock att de fina By Lassen-ljusstakarna var helt onödiga och avstod från ytterligare impulsköp.)

Nu ska bara ett gäng av ovan nämnda grejer lämnas tillbaka. Mattan hade fel storlek. Lampdelarna är utkonkurrerade av Muuto-lamporna. Jag orkar inte ha halvdana saker hemma.

tisdag 22 september 2015

Utökad musiklektion: från Beyonce till Kim

Dottern gör en läxa till musiken i skolan, där hon ska skriva om olika aspekter av en låt som hon valt och gillar. Plötsligt har vi drabbats av topic drift på Youtube och glidit in på 90-talets girl power/girl pop-band. Ytterligare en liten stund senare är vi fördjupade i textanalys av allt från TLC och Spice Girls till Destinys Child. Kort och gott: tjejer kan, ta ingen skit.



Nu hör jag henne gå tillbaka och lyssna på det tidiga 2000-talets bästa låt, i kategorin kommersiellt som tusan:



Nästa vecka ska jag introducera The Breeders, Chicks on Speed och L7. Tänker även förbereda smågruppsdiskussioner kring varför Kim Deal vinner över Frank Black, varje dag i veckan. *visslar oskyldigt och hämtar kaffe*

måndag 21 september 2015

Till slut så

Jag bokade den sedan länge planerade julsemestern. Två veckor, till någonstans ganska långt borta. Sand. Berg. Golfbanor. Barnanpassat. Just denna jul är lite speciell, då maken fyller ett onämnbart antal år och även har annat att fira, varför vi har velat fram och tillbaka om exakt var vi ska åka. Dyrt, dyrare eller lite mindre dyrt. Flygrutter och hotellalternativ. Långt borta eller lite mindre långt borta. All inclusive eller inte. Till slut blev någonting mitt emellan.

När jag hade bokat så insåg jag hur mycket jag ser fram emot att åka iväg. Två veckor, då vi inte ska göra mycket annat än att hänga vid en pool, skrota omkring vid havet, springa i berg, spela golf och käka glass. Det kommer att bli bra.

söndag 6 september 2015

Att laga mat

Och så kom maken hem, efter sin årliga jobbkonferens, förkyld och eländig. Det bästa (förutom att jag gillar makens allmänna sällskap) är att det åter igen är värt att laga vettig mat. När jag är hemma själv med ungarna så äter jag sådant som de gillar. Pannkakor, köttbullar och annat trist. Jag har för länge sedan gett upp kampen om att övertyga dem om att god mat inte är livsfarlig. Förhoppningsvis kommer de på det ändå. Någon gång.

Gårdagens lunch inleddes med Jamies salami och fänkålspasta, med massor av chilli. Barnen åt...köttbullar.