Och så kom maken hem, efter sin årliga jobbkonferens, förkyld och eländig. Det bästa (förutom att jag gillar makens allmänna sällskap) är att det åter igen är värt att laga vettig mat. När jag är hemma själv med ungarna så äter jag sådant som de gillar. Pannkakor, köttbullar och annat trist. Jag har för länge sedan gett upp kampen om att övertyga dem om att god mat inte är livsfarlig. Förhoppningsvis kommer de på det ändå. Någon gång.
Gårdagens lunch inleddes med Jamies salami och fänkålspasta, med massor av chilli. Barnen åt...köttbullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar