onsdag 30 december 2009

Några timmar senare: den okänsliga modern (del 2)

- Mammaaaaa! Var är juuuuulgranen? *Buhuuuuuuu*
- Den har jag...
- PAPPAAAA! *BUHUHUUUUUU*

Den okänsliga modern, julsakerna och varför terapikostnaderna lär skjuta i höjden

- Men, mamma! Häng tillbaka!
- Nej, nu är det dags att plocka bort julgrejerna!
- Men jag vill ha julgran!
- Nej, nej! Det som gör julsaker roliga att man bara har dem framme ett kort tag. Sedan händer det nya roliga saker! Och om ett år är det jul igen!
- NEEEEJ! Jag vill HAAA julgran! Häng tillbaka!
- Nej, nu plockar jag bort dem! *skrattar belåtet*
- *Buhuhuuuu*

tisdag 29 december 2009

Saker jag skulle kunna eller borde göra

- Boka flygbiljetter
- Rensa klart garderoben
- Skriva feed-back på en uppsats
- Skriva klart en abstract
- Bestämma vilken konferens jag vill åka på till sommaren
- Lägga ut auktioner på Tradera
- Läsa igenom ett manusutkast
- Leta reda på en kycklingrecept

Våga vägra långkallingar!

Jag har ett seriöst problem när det kommer till att bo på breddgrader där minus 15 grader är en helt normal vintertemperatur. Jag använder nämligen vare sig långkalsonger eller överdragsbyxor (förutom vid skidåkning). Långkallingar är korviga, kliiga och otäcka att använda. Det spelar ingen roll om det är sportiga underställ från Craft, lyxiga saker från Sidenselma, prettokallingar i ullblandning (från den där affären i Sagagallerian) eller helt vanliga stickade strumpbyxor från Lindex. Det är obehagligt. Samma sak med överdragsbyxor. Det är korvigt och obekvämt. Dessutom så känns det förnedrande på något sätt, som om jag vore en korsning mellan en Teletubbie och femårig dagisunge.

I refuse - och fryser bokstavligen rumpan av mig. För som ni kan gissa så tar Lilla L. inte någon som helst hänsyn till mina synpunkter på temperatur, klädsel och utomhusaktiviteter. Ut ska man.

måndag 28 december 2009

Jag, skogen och huset

En gång i tiden, ungefär 1997, var jag oerhört nöjd över inköpet av min första bostadsrätt, en minimal skrubb på Kungsholmen. Äntligen hade jag en lägenhet som jag själv fick bestämma över! Om jag ville ha tvättmaskin så var det bara att installera en, likaså kunde jag bygga om köket eller måla väggarna i konstiga färger (inte för att det sistnämnda skulle inträffa, men som princip kändes det bra). Ett antal år (och bostadsrätter) senare var jag ännu mer nöjd med köpet av mitt första hus. Äntligen ett helt hus - och en hel trädgård - att bestämma över. Inga grannar som spelade piano och klampade omkring om nätterna. Inga gemensamma trappstädningar eller årsmöten med bostadsrättsföreningen.

Nu, i hus nummer två, drömmer jag om en gård ute i skogen. Drömmen är att inte ens se några grannar. Inte för att jag har någonting emot våra grannar - tvärtom så är de mycket trevliga - det är bara det att jag har ett diffust behov av att vara i fred. Jag vill inte titta ut över ett villaområde, utan över havet. Eller en skog.

Och jag kan inte under några omständigheter tänka mig att dela tvättstuga med någon igen.

Och vinnaren är...

Paradiset!

Jag begriper dock inte varför det ska ta över en vecka att få hem tapetrullarna. Men den lokala tapetlangaren hävdar att så är fallet. (Vad är det för fel med att maila ordern - och att skicka tapeterna med bussgods? Det borde max ta två dagar. Gissningsvis skickas tapeterna just med bussgods, bara ett antal dagar senare än nödvändigt.)

söndag 27 december 2009

Jag, Josef och hallen



Nu till allvarliga frågor. Vilken tapet ska det bli i hallen/det nya tv-rummet? Eldblomman eller Paradiset?

Året - inte i punkter

Så här års är det populärt att summera det gångna året i en lista, varför även jag påbörjade en sådan. Efter ungefär tre punkter blev jag lite nedstämd, efter ytterligare några var jag deprimerad.

Årets händelse? (Inte fan vet jag, har det hänt någonting speciellt 2009?) Årets skiva? (Va, skiva? Jag får ju bara lyssna på Abba och dåliga discosamlingar numera.) Årets konsert? (Tja, kanske Fever Ray på Umeå Open? Brucan regnade ju bort och jag förfrös mina tår i juni.) Årets bok? (Har jag läst någonting riktigt bra? Tveksamt. Kanske Alice Munro?) Årets prestation? (??? Hur ska en sådan kunna urskiljas ur den allmänna mellanmjölken?) Årets aha-upplevelse? (???) Årets debatt? (Jag minns knappt någonting.) Årets misslyckande? (Samma som förra året, nog om det.)

Ni fattar konceptet - och kan sannolikt fylla på med mina intetsägande svar på egen hand.

fredag 25 december 2009

Konsten att vara tyst tillsammans

Hemma hos vissa människor är det helt okej, och till och med inbjudet till, att som gäst skrota omkring bäst man vill. Man kan koka sig en kopp te i köket, läsa en bok, gå ut med värdfolkets hund - eller bara vara knäpptyst - utan att det blir konstigt. Jag önskar att vi hade ett sådant hem, där gästerna kände sig avslappnade och sysselsatte sig själva. Åtminstone en stund, eller då och då. Men jag vet inte var det brister, om det är vi, vårt hem eller våra gäster som inte fixar detta. För våra gäster (läs: släktingar) sköter sig inte alls själva. Större delen av tiden ska man sitta runt matbordet, fika och prata. Möjligen kan man sitta framför tv:n och kolla på Så ska det låta/Stjärnorna på slottet/På spåret/valfria nyheter och prata. Pratar gör var oavsett om man har någonting att säga, tycker lika eller olika. Trevligt? Ja, till en viss gräns. Sedan blir det mest bara långtråkigt för alla.

Meet the folks?

Släktingarna driver omkring i rastlösa horder hemma hos oss. Min mor och svärmor tycker diametralt olika om allt, det spelar ingen roll om det handlar om rikspolitik, skatter, vilken kedja som gör godast hamburgare eller om det är trevligt att ta en promenad då och då. De flesta frågor kan dessutom ges en nord/syd-dimension (läs: Norrland mot sydligare breddgrader), som infekterar ytterligare.

Nåja, idag ska tanterna utnyttjas som barnvakter - för jag och maken ska gå på bio. Tillsammans!

onsdag 23 december 2009

Sju miljarder åttahundrafemtio tusen trehundraåttiotvå husmorspoäng

Nu har det rullats två sorters köttbullar (en med spiskummin och en med kryddpeppar och rosmarin), ugnsbakats skinka, kokats saffransknäck, lagts in västerbottenssill, blandats gubbröror, köpts julklappar, slagits in julklappar...och antagligen trätts in i julpsykosen. Vi ses på andra sidan?

tisdag 22 december 2009

Det börjas i tid?

- Hur var det på dagis idag då?
- Jag lekte med E!
- Var det kul?
- Mmm, roligt.
- Lekte du med någon mer också?
- Mmm, med G. Men han var sjuk...å han...snarkade.
- Snarkade G när ni hade vila?
- Mmm, han snarkade. Jag hade tråkigt.
- Varför det?
- Jag hade trååååkigt. G snarkade.

Sidospår? Julspår?

Det här har blivit en konstig blogg, den verkar bara handla om jul. Och julångest.

Ja, ja, snart är julen över och jag kanske kan börja engagera mig i någonting annat. Kanske. Eller så har jag fastnat i en julloop.

Status: julen (del 6)

Just nu har jag och kollegorna någon slags tävlan på Facebook i hur mycket vi avskyr julen, vilken ångestnivå vi har och hur avancerade flyktplaner vi har inför nästa år. Det vore antagligen lika bra att vi bokade ett eget all inclusive-ställe till nästa år, så att vi fick sitta och gnälla i kapp. Som en stor dysfunktionell familj.

måndag 21 december 2009

Status: sjukjulen?

Så förbannat förkyld och matt. Och lätt desperat inför julen. Det här kan bli spännande.

lördag 19 december 2009

Om konsten att göra val

Härom dagen var det en lång artikel i DN om val och konsumtion, om hur allt fler relationer har antagit varuform och om den konsumtionskultur som har brett ut sig i allt fler sfärer under de senaste årtiondena. Vi förväntas göra individuella val i smått och stort, om strumpor och mobiltelefoner, om pensionsförsäkringar och värnplikt. Ofta beskrivs denna utveckling som genomgående negativ (och rent av ondsint). Valen ses som betungande, tidskrävande, osäkra och potentiellt diskriminerande (då vissa grupper förväntas ha dåliga möjligheter att navigera i alla informationsflöden - och kanske inte heller ser incitamenten i att göra valen). Jag håller inte riktigt med om detta. I de flesta situationer är det ett privilegium att kunna göra individuella val. Om priset för att jag ska kunna välja skola för vårt barn är att jag även bör engagera mig val av elbolag, pensionsförsäkringar och frukostflingor så är valet enkelt. Jag föredrar att göra valen - och har ärligt talat ganska svårt att se det romantiska skimret över det svenska 70-talet.

Val är inte oproblematiska i alla situationer - men val behöver inte heller förvandlas till (för att låna ett uttryck från artikeln) vulgärliberalism.

fredag 18 december 2009

Fem år minsann!

Idag är det fem år sedan jag och maken gifte oss (i ett mycket borgerligt och småskaligt format, för övrigt). Vad passar då bättre än att skriva någonting om hur bra, kul och trevligt det är att vara gift? Inte nog med att vi har koll på alla inbördes juridiska detaljer (vilket är oerhört viktigt att ha under kontroll även om man väljer att inte vara gift med sin partner) det finns också en fin symbolisk dimension av att vara gift. Vi hör ihop - och det avser vi att fortsätta göra.

torsdag 17 december 2009

Status: julen (del 5)

Antal dagar kvar till julafton: 7?
Antal köpa julklappar: 0
Julångest: Vad tror ni - se ovan.
Dagens julsång:
Run DMC:s Christmas in Hollis (ok...långt intro, men sedan kommer den!)

Sneda sockor och bränd knäck?

Äntligen är det någon som sätter ner foten när det gäller sneda hemmastickade sockor, broderade tavlor och annan bråte som folk ger bort i present under parollen det är ju tanken som räknas. Germaine Greer har fått nog av det inbyggda tvånget att ha kvar bråten i evigheters evighet.

(Se så - ge nu utlopp för hur fint det är att få fasters hemmastickade kliiga sockor, svärmors brända knäck eller svärfars kitchiga akvareller på julafton. Själv tycker jag att en pocketbok är bra mycket roligare.)

onsdag 16 december 2009

När hämningarna släpper

Ett tydligt tecken på att jag numera ingår i ett litet socialt system (a.k.a. familj) är att jag numera kan sjunga ja må han leva tillsammans med Lilla L. för maken, utan att ens tycka att det är pinsamt. Och det kan tilläggas: jag är verkligen inte typen som sjunger julsånger/snapsvisor/födelsdagshyllningar frivilligt.

Vad kommer härnäst?

tisdag 15 december 2009

Presenter och kanske en vit tårta

Om inte annat så har jag lyckats köpa två födelsedagspresenter till Maken. Han fyller nämligen år i morgon. Den ena är riktigt fin - och färggrann. Den andra är tråkigare - och svart.

Lilla L. har bestämt att Maken/Fadern ska få en vit (prinsess-) tårta. Det återstår att se om det går att uppfylla. Hon hävdar dock att hon har sett sådana på Ica Maxi (vilket inte är helt omöjligt, då de har ganska många olika tårtor).

Sillen!

I det senaste numret av Lantliv (hmm, lite tantvarning där) var det ett recept på Västerbottenssill. Det var så fantastiskt gott att jag tvångsmässigt måste sprida det vidare:

1 dl majonäs
1 dl gräddfil
1 1/2 dl riven västerbottenost
1 msk dijonsenap
1 vitlöksklyfta
1/2 kryddmått cayennepeppar
Rödlök
Lite hackad persilja
Salt

+ femminuterssill i lagoma bitar

Låt stå kallt över natten - ät!

Status: julen (del 4)

Dagar kvar till julafton: 9?
Antal inköpta julklappar: 0 (fortfarande...)
Juldekorationer: 3 (julgranen som Lilla L. tvingade mig att ta fram, en ej inkopplad julstjärna och en amaryllis som snart slår ut)
Julångest: jo tack, den tar sig!
Julplaner: vi har köpt ett Yatzy och har provsmakat en ny sill (västerbottenssillen nedan)
Dagens julsång: Anders F. Rönnbloms Det är inte snön som faller

måndag 14 december 2009

Fix, trix och olika slags sillar

Dagen var något av en urladdning innan jul. Den sista föreläsningen, ett gäng med handledningar. Ganska mycket återstår att göra, men det är annat jobb och fix. Nu känner jag mig mest som en död sill.

Och appropå sillar så har jag förberett en ny sillsort, som ska provsmakas i morgon. Sill i någon slags västerbottensostgegga (gräddfil, majonäs, västerbottensost, cayenpeppar, vitlök, rödlök + femminuterssill). Det låter kanske inte så gott, men den verkar faktiskt riktigt lovande.

De nya skorna


Vilar upp sig efter en förmiddags hårt arbete - eller är det mina fötter som återhämtar sig från chocken av att gå med höga klackar?

söndag 13 december 2009

Söndagsjobb

Även denna söndagskväll har jag jobbat, som de flesta andra söndagskvällar. Nu ska jag bara ladda över ett gäng med fina bilder, till morgondagens power point, sedan är jag klar. Både med power pointen - och söndagsjobbandet (för i år, i alla fall).

Every sunday is like sunday

Vi städar som nästan alla andra söndagar, vi lyssnar på samma discosamlingsskiva ännu en gång, vi tvättar hundra maskiner med tvätt, vi bakar chokladmuffins, vi plockar upp samma saker som alltid skräpar på golvet, vi veckohandlar, vi...

Ja, ja, ni fattar poängen.

fredag 11 december 2009

Kan det vara möjligt?


Skor i storlek 35!

Morgonstund har guld i mund?


Det är tidigt att stiga upp klockan fem, för att bege sig till flygplatsen, särskilt om man somnade efter midnatt. Nu sitter jag och jobbar i väntan på dagens styrelsemöte.

torsdag 10 december 2009

Samband?

Jag undrar vad det betyder att mina spellistor på Spotify just nu innehåller band som The Virgins, The Girls och Hot Chip. Det känns som om det finns ett samband.

Saker att göra

- beställa flygtaxi till i morgon bitti
- rota fram rätt papper och biljetter
- begrunda vad jag har tackat ja till idag (ett delvis nytt jobbuppdrag, som kan leda till både det ena och det andra om jag sköter mina kort rätt)
- gå på party (kanske borde jag rota fram någonting fint i garderoben?)

onsdag 9 december 2009

Tapas

Någon sorts alternativ julmiddag är intagen, på det lokala tapashaket. Samma tapashak som jag har lovat att inte förära med min närvaro igen - på grund av tidigare besök, som både inkluderat service på en helt oacceptabel nivå och tråkig mat. Nu var maten ok och servicen helt okej, även om jag inte riktigt förstår varför de hårdsteker biffen, den katalanska köttbullen eller laxen

I morgon är det party hemma hos en kollega.

Så mycket party, i betydelse av alkohol, blir det dock inte. Jag orkar inte slänga bort mitt liv på att bli berusad eller bakfull (och det sistnämnda blir jag på ett enda glas).

tisdag 8 december 2009

Saker jag vill

- åka till någon kul stad, typ London/Paris/Berlin/Toronto
- köpa fina kläder (ähhh vad tusan, jag orkar inte vara pretto just nu)
- skriva klart en artikel och få in den i rätt tidskrift
- åka skidor i branta backar
- fixa den nya hallen/tv-rummet på övervåningen
- få ett oväntat erbjudande som jag inte kan säga nej till

Mycket och mer

Denna vecka är inte att leka med. Förutom de normala doserna med möten, fix och trix så är det även julmiddag (i morgon), party hos kollega (på torsdag), heldag i Hufvudstaden (på fredag). I helgen ska maken hjälpa en kollega att flytta. Och så borde vi väl engagera oss i den kommande julen. Kanske...

måndag 7 december 2009

Med smicker kommer man långt, med mig

Ibland skulle jag behöva fundera över hur lättsmickrad jag är. Egentligen. I mer klarsynta ögonblick så inser jag att det är väldigt lätt att få mig att göra...det mesta. Jag tar på mig att skriva ihop, synkronisera, reda ut och fixa till - bara man lindar in det i ett resonemang om att jag är smart och (bäst) lämpad.

Det är inte så smart.

Nu ska jag fundera över vad det senaste smickret egentligen betyder.

söndag 6 december 2009

När man vet att man sällan använder mössa

- Mamma! Du har mössa!
- Ehh, ja.
- En mössa!
- Ja, det är en mössa.
- En vintermössa!
- Japp, visst är den fin?
- Ja! Du har köpt en mössa!
- Ja, fast det var länge sedan.
- Du har köpt en mössa!

Status: julen (del 3)

Antal dagar kvar till julafton: 17
Antal köpta julklappar: 0
Antal julpynt: 3 (ej inkopplad julstjärna, amaryllis och en julgran - hur tusan gick det här till?)
Julångest: tveksamt mild
Dagens julsång: John Lennons Merry Christmas War is Over
Bra saker med julen: Phil Spectors julskiva

Re-light my fire?

Igår fick jag en grundlig konsumtionsguide av en femåring och en sjuåring till var man köper riktigt kitchigt julpynt. Rusta verkar vara stället! Där finns, enligt de rara barnen, hur mycket saker som helst. Saker som blinkar och lyser. Färgglada julgranar. Ljusslingor.

Just det sistnämnda ingår i dagens planer: inköp av ljusslingor, som kan sättas upp på farstutrappan eller i äppelträden.

lördag 5 december 2009

Dagen hittills

- Huset är sanerat
- Dottern har på sig byxor, för första gången på ungefär ett halvår
- Gårdagens middag (lax med gulbetor i mejramvinägrette, spenat samt en fantastisk pepparrotssås) smakade lika bra som lunch
- Snart är det dags för julmarknad, i duggregnet
- Sedan blir det middag hos vännerna

fredag 4 december 2009

Jag, Paul och julen

Äntligen så har jag kommit på hur jag ska överleva julen. Jag stänger helt enkelt in mig på arbetsrummet och tar itu med den viktiga uppgiften att skapa den ultimata Paul McCartney-spellistan på Spotify.

Det lär ta tid. Det är en viktig och seriös uppgift.

Den kan nog till och med fixa världsfreden.

Status: julen

Antal dagar kvar till julafton: 19
Antal köpta julklappar: 0 (och jag har inte ens några idéer)
Antal julpynt: 2 (fortfarande ej inkopplad julstjärna och en amaryllis)
Julångest: mild men stegrande
Dagens julsång: Wonderful Christmastime med Paul McCartney (ni som känner mig lite mer privat vet om min hang-up på Paul, ni övriga får nöja er med en ganska obegriplig julsång - med världens fulaste video)
Bra saker med julen: skumtomtar, chokladtomtar och julmust

Tankar på konsumtion (ämen inte nu igen?)

Ett par skor från R M Wiiliams skulle inte sitta helt fel. Det är bara att erkänna, jag är en åldrad borgartant.

Tre år och en stjärna på argumentation

- Jag vill åka till T. och M.!
- Ja och det ska vi ju göra i morgon kväll.
- Mmm. Och vi kan åka till Leo lekland innan.
- Va? Nej, det ska vi inte. Det räcker med att vi ska åka till T. och M.
- Vi hinner det.
- Nej.
- Jo, vi hinner det. Faktiskt.

Livfulla metaforer?

Förkylningsträsk. Feberdimma. Betonghuvud.

Ja, ja, ni förstår vad det går ut på.

onsdag 2 december 2009

Status: julen

Antal dagar kvar till julafton: 21
Antal köpta julklappar: 0
Antal julpynt: 2 (ej inkopplad julstjärna, amaryllis)
Julångest: mild

På andra sidan bäcken

Ibland gör jag gästspel på helt andra utbildningar än de som jag normalt jobbar med. På andra sidan bäcken, som vi brukar uttrycka oss (det är en snygg omskrivning för att det är en helt annan värld). Det är inga fel på att vara på andra sidan bäcken, det är ofta både trevligt och kul. Ett problem är dock att vi inte hittar i husen där borta. Lokalerna har helskumma numreringar och ofta förstår vi inte ens vilka hus som avses.

Idag stod jag och stirrade intensivt på en översiktskarta, för att just få någon ledtråd om vilket hus jag skulle till, då en röst bakom mig sade:
- Du! Kom med mig, du ska till samma hus som jag!
Där stod en student, som jag träffat endast en gång för minst ett och halvt år sedan. Och ja, vi skulle till samma hus. En vänlig själ som uppenbarligen både hade gott minne och var uppmärksam på vilsekomna lektorer.

tisdag 1 december 2009

Nu: uppdaterad

Jag vet att det flesta älskar att mobba Facebook, eller användare av Facebook, numera. Personligen tycker jag att det är nu som det börjar bli kul. Bitvis sjukt kul. En imponerande mängd kollegor och förde detta kollegor är synnerligen aktiva. Folk mikrobloggar sig genom vardagen: möten, konferenser och pinsamma situationer. Beväpnade med I-phones dokumenterar de så gott som varje steg. Nu vet vi allt om varandras mentala och yrkesmässiga status. Som en bonus har jag även upptäckt gemensamma intressen med personer som jag bara känner genom jobbet - och kan numera spendera fikarasterna med att diskutera tysk industrimusik från 80-talet med personer som jag tidigare trodde lyssnade på Ulf Lundell eller Lars Winnerbäck. I min värld är det ett klart framsteg.

Mikroskopiskt ljus i mörkret

Livet blev lite lite lite roligare idag när jag:

1. installerade Spotify på jobbdatorn
2. fick vara i fred på kontoret en lång stund
3. lyssnade på Siouxsie & the Banshees
3. skrev klart ett urtråkigt dokument (eller snarast klassificerade en stor mängd med kurser, utifrån jättekonstiga kriterier) - inte för att det i sig var så kul, men för att det var skönt när det blev klart.

Jag står inte ut!

Förlåt, men snart kräks jag. Inte en blogg till med julpynt, julpyssel och nybakade lussebullar. Jag står inte ut.

Kanske borde jag le mer, eller skaffa några roliga piller. Eller skaffa en dagljuslampa till kontoret.