fredag 25 december 2009

Konsten att vara tyst tillsammans

Hemma hos vissa människor är det helt okej, och till och med inbjudet till, att som gäst skrota omkring bäst man vill. Man kan koka sig en kopp te i köket, läsa en bok, gå ut med värdfolkets hund - eller bara vara knäpptyst - utan att det blir konstigt. Jag önskar att vi hade ett sådant hem, där gästerna kände sig avslappnade och sysselsatte sig själva. Åtminstone en stund, eller då och då. Men jag vet inte var det brister, om det är vi, vårt hem eller våra gäster som inte fixar detta. För våra gäster (läs: släktingar) sköter sig inte alls själva. Större delen av tiden ska man sitta runt matbordet, fika och prata. Möjligen kan man sitta framför tv:n och kolla på Så ska det låta/Stjärnorna på slottet/På spåret/valfria nyheter och prata. Pratar gör var oavsett om man har någonting att säga, tycker lika eller olika. Trevligt? Ja, till en viss gräns. Sedan blir det mest bara långtråkigt för alla.

2 kommentarer:

Ivana sa...

Jag vet inte om det bara beror på värden. Människorna som kommer hem till en måste också vara mottagliga för sådant beteende. Man får helt enkelt förklara för sina gäster att man inte har tänkt underhålla dem hela tiden utan de får ta hand om sig själva lite också. :)

Ponder sa...

Jag har på senare år blivit väldigt dålig på småprat, både att lyssna på och delta i.
Jag tror inte det är ni, utan kanske de lite spända förhållandena mellan de olika släktgrenarna som skapar beteendet.