måndag 3 november 2014

Ge mig ett maraton och jag gåter dig en hink

Kollade på Lofsans underbara film från New York Marathon, där hon filmar sig själv under loppets gång, och försökte förklara igenkänningsfaktorn för Maken (aka solskenslöparen, som aldrig skulle få för sig att springa ett maraton). Särskilt försökte jag förklara detaljen att löpare blir väldigt emotionella och gråtmilda före/under/efter lopp. För som jag har bölat. På upploppet till mitt första Stockholms marathon (då jag svängde in på Sturegatan och fick syn på Stadion). När jag kom i mål på min andra mara (och där efter spydde). Och bäst av allt: innan Berlin marathon, när jag stod i startfållan och de plötsligt började spela Ravels Bolero. Om jag ska vara ärlig så har jag bölat på betydligt mindre och kortare lopp också, bara för att det är så himla fint och fantastiskt och plågsamt och vidrigt på en och samma gång.

Vad svarade maken?
- Jaha. Och vad har du lärt dig av det då?
- ...
- Att inte filma dig själv när du springer New York.
- Nej...att inte glömma att vara med i nästa års lotteri om startplatser.
- Jaja. Det också.

Han förstår inte. Kanske beror det på att han är golfare.

fredag 31 oktober 2014

Det här kommer jag att ångra (när vardagsrummet slukas av en djungel)

I skymningsljuset stuvade jag in sonen i bilen och åkte tvärs över den norrländska pärlan. Här fanns det en mission minsann. En monstrea, eller kanske till och med två, skulle inköpas. Detta trots att jag efter monster-monstrean, som jag övertog från min hyresvärd på Södermalm för mer än två årtionden sedan, borde ha lärt mig att aldrig mer släppa en monstrea över tröskeln. De växer monstruöst snabbt. De blir skitstora. De slukar allt ljus, även om hemmet ser ut som en gallerilokal med operationsbelysning. Men tja, de har snygga blad.

Fanns det några monstreor kvar på den stora blomsterladan då? Så klart det inte gjorde. Jag kom hem med två kastanjeplantor och tre kaktusar.

Nu är jag helt besatt av tanken på monstreor. Besatt.

fredag 24 oktober 2014

Använd fantasin (eller inte)

Började morgonen med att springa omkring i trädgården, i spöregnet, och plocka ihop kringblåsta delar från växthuset. Om jag hade varit en ordentlig bloggerska hade jag tagit stämningsfylda bilder av trassligt hår, blöta löv, plexiglas och leriga Hunter-stövlar. Men, nej, det var bara blött och kallt.

torsdag 23 oktober 2014

Ja, kanske tänker jag bara på hus just nu

Jag må vara sen på bollen - men jag kan inte sluta plöja mig igenom intervjuerna/inredningsreportagen på Freunde von freunden. Oh my.  Lägenheter, hus och kontor som uppenbart är befolkade av människor. Människor som har sladdar, fula brödrostar, vykort och förlupna strumpor. Människor som lyssnar på Bob Dylan, spelar på gamla analoga synthar och sorterar sina blyertspennor i storleksordning. Samtidigt som det ofta är så fint, så fint.

Korta ögonblick kan jag fundera över varför jag helt övergav en mer konstnärlig bana, sedan kommer jag på de ickeromantiserande svaren.

onsdag 22 oktober 2014

Rum

Alltså, det här vardagsrummet. Skrivbordet vid fönstret. Monstreorna. Funkislamporna i sovrummet. Novemberkaktusen i badrummet.

Jag måste nog fråga min mor om jag kan få hennes enorma novemberkatus. Den stor nog till och med på en pedistal.

onsdag 15 oktober 2014

De 17 bollarna på spelplanen

Så kom dagen då Maken skulle åka till den andra staden, en bra bit bort, dra sin föreläsning och gå på anställningsintervju. För jo, bland bollarna som har satts i rullning ingår potentiella jobb. Inte för att vi riktigt vet vad vi vill, eller att nuvarande alternativ har särskilt många likheter med de förutsättningar som fanns för ett år sedan, men jag tänker att det kanske...klarnar? Snart?

Jag tittar på hus, jämför uppdrag och försöker rannsaka vad som egentligen har betydelse. Livet här har på många sätt blivit så självklart. Det är vardag, det är trygghet. Det är här jag träffade Maken. Det är här våra barn har fötts och hittills växt upp. Jag har mina stigar i skogen, ett jobb jag trivs med - och sakta har jag byggt upp ett socialt nätverk, både privat och professionellt. Jag äter middagar med mina boktanter och simmar i havet. Men så översköljs jag av alla de där känslorna som jag oftast stänger av. En diffus längtan hem. Kullerstensgator. Pendeltåg. Lloyd Cole. Vinbärste i vida koppar. Vännerna som jag skev hemtentor med under tidigt 90-tal. Dammiga arkiv. Svampskogar. Auktionshus. Regnvåta oljerockar.

Ibland tror jag mig veta vad åtminstone jag vill. Tio minuter senare är ingenting givet. Det vore ju även fint om vi till slut kom fram till samma svar, samtidigt.

torsdag 9 oktober 2014

Vardag, oh vardag

Jag sitter vid köksbordet och vänder och vrider på en text som gör uppenbart motstånd. Jag tittar på hus i en stad som jag inte vet om vi någonsin kommer att bo i. Jag funderar på om ett sånt där gult vitrinskåp från Ikea, som alla tycks ha, skulle piffa upp vardagsrummet, eller om det bara skulle bli ännu en måltavla för Lille O:s flygande bollar och leksaksprojektiler. Jag lyssnar på Nine Inch Nails Recoiled och allt är sig ganska likt.

tisdag 7 oktober 2014

Hej, hej, bloggen

Det var inte meningen att jag skulle lägga ner bloggen. Inte ens ta en flera månader lång paus. Men det var som om luften gick ur mig under sommaren. Någonstans mellan löprundor och hela dagar på stranden. Vad mer finns att säga? Förutom allt det som finns att säga men som ändå kanske inte just låter sig sägas?

Men.

Jag tar ett djupt andetag och räknar till tio. Och ni som känner mig vet att det sistnämnda är en referens till Dusty Springfield.

söndag 27 juli 2014

Det är ju semester (del 10)


Så mycket som vi har badat denna sommar har jag nog inte badat på nästan 20 år. Vi åker mellan stränderna, simmar i vikarna, äter glass, plaskar runt och simmar lite till. Härom dagen var det 22 grader i havet. Igår var det nästan 25. Det är overkligt varmt.

Återupptäckten av att simma, och inte bara plaska runt, i havet är underbar. När jag var barn tränade och tävlade jag simning under ett antal år - och på den tiden var det helt självklart att simma tvärs över sjöar eller havsvikar tillsammans med min pappa. Varför jag slutade med det har jag ingen aning om, men det är i alla fall mycket trevligt att göra det igen.

torsdag 24 juli 2014

Det är ju semester (del 9)

Så kom värmeböljan, eller ryssvärmen som folk säger här uppe. Alternativ? Att dra ut till havet, så klart.


Närmare bestämt till stugskrället, som inte ligger vid den här fantastiska stranden - men i alla fall på bekvämt gångavstånd.


Sonen rullade sig i sanden, dottern visade upp sina sinkunskaper - och till och med Maken behagade bada.


fredag 18 juli 2014

Det är ju semester (del 8)


Så kom sommarevärmen tillbaka, de luxe. Vi snickrade en trappa till ett trädäck, smälte bort i värmen, sprang lite grann och begav oss på utflykt. Klättrade i några träd. Fikade på Cafe Göteborg.


tisdag 15 juli 2014

Det är ju semester (del 7)

Så var det dags för den mer eller mindre obligatoriska veckan i mellansverige. I år valde vi att inte vara övedrivet sociala, utan hängde mest för oss själva.


  Vi badade i Mälaren och sprang längs stigar.


Glodde på Kungens slott.


Gömde oss i labyrinterna och luktade på blommorna.


Bar omkring på en liten gosse när det blev för jobbigt att gå.



Åkte till Parken Zoo, kollade på djuren och åkte karuseller.


Varav vissa var snyggare än roliga.


Firade vår fina åttaåring med tårta och presenter.


Åkte till ytterligare ett slott och fikade.


Och så gjorde vi en massa annat också, innan vi stuvade in oss i bilen och åkte de förhatliga 65 milen tillbaka hem till Norrland. Barnen bråkade, slogs och skrek för övrigt minst 6o av dessa mil. 




lördag 5 juli 2014

Det är ju semester (del 6)







Saker man kan göra en varm och solig lördag i Västerbotten: hänga i Lövånger. Och springa ett lopp.

fredag 4 juli 2014

Maken (a.k.a. P1-mannen)

Maken kommer in i köket:
- Men du spelar ju Kent!
- Ehh....ja?
- När var det någon som spelade Kent i riket senast?
- Ptja, jag skulle nog tro att fler lyssnar på Kent idag än på 90-talet*.
- Vad?
- Numera har de Kentfest och spelar på Ullevi.
- Vad!?
- Du vet drar ihop ett gäng artister och fyller Ullevi. Typ 50 000 pers. Som Rolling stones.
Maken skakar på huvudet och går ut.

* när vi var unga och heta.

torsdag 3 juli 2014

Det är ju semester (del 5)




Hemmasemestern fortskrider, i det 14-gradiga duggregnet. Nåja, det växer i växthuset i alla fall. Gurkor. Tomater. Selleri. Örter. Chili. Squash. Världens spinkigaste lagerträd.

Växthuset har visat sig bli ett riktigt budgetprojekt. Själva växthuset, som är av enkel sort, köptes på kampanj på K-rauta. Återvunna brädor från den gamla boden har blivit till odlingslådor (märkligt nog så fanns det fin-fina tjocka plankor under plåttaket - märkligt, med tanke på att resten av boden var sned, vind och rutten). Till golvet har vi använt plattor och stenar från en tidigare uteplats. Som förvaring kapade vi till en gammal lagerhylla, som stod och skräpade i garaget. Utöver växthuset har vi köpt ett gäng med jordsäckar och några plantor (varav de flesta från plantloppisen i Stöcke).

tisdag 1 juli 2014

Det är ju semester (del 4)


Vi sliter i trädgården, bygger avgränsningar och röjer ogräs. Sedan åker vi till Nydala, fikar vid kyrkstugan och låter ungarna leka i det kalla vattnet.

söndag 29 juni 2014

Det är ju semester (del 3)


Vi drog till en äventyrslekplats, vi drog till Kyrkstugan vid Nydala. Barnen lekte på den lilla byggan, gräsänderna vaktade sina ungar, vi drack kaffe och åt ananaskaka och funderade på om vi möjligen behöver en båt. Till slut mjuknade storasyster och började leka med sin lillebror - och det mina damer och herrar händer verkligen inte varje dag.

Att läsa en blogg

Via någon blogg så råkade jag surfa in på bloggen Trehundrasextiofemdagar, en slags dag för dag rapport under ett år, av en kvinnan som har blivit brutalt dumpad. Jag har ingen aning om hur autentisk den är. Däremot så vet jag, efter att ha läst hela bloggen baklänges, att den är väldigt litterär. Likaså att det efter ett antal inlägg inte spelar någon roll om den är autentisk på detaljnivå (vilket tydligt har diskuterats hej vilt på sina håll, just för att den är så litterär och för att vissa detaljer onekligen är rätt anmärkningsvärda). Om man någon gång har blivit brutalt dumpad så är igenkänningsfaktorn skrämmande stor.

En bit in i bloggen slogs jag av ett par saker: oh my, vilken tur att det inte fanns social medier vid mitten av 90-talet. Och att jag inte bloggade då. Trots att jag för länge sedan har lämnat den historien bakom mig så kommer jag alltför väl ihåg fantomsmärtorna, mardrömmarna och panikattackerna. De tog fan i mig flera år, och ett samboförhållande, att ta mig ur. Någonstans långt nere i källaren ligger dagböckerna och en packe med brev. Där får de ligga.

lördag 28 juni 2014

Det är ju semester (del 2)

Inför den här sommaren så insåg vi att det är läge att hänga hemma en hel del. Hänga hemma som i att fixa med huset och stugan. Måla vindskivor, ringa hantverkare, bygga klart drädäck, skrapa garage, fixa med växthuset, bygga klart utedasset och andra mer eller mindre roliga grejer. Grejer som minst sagt har blivit eftersatta under de senaste (småbarns-) åren. Tanken är att vi ska åka iväg på några mindre resor också, men merparten av de kommande sex veckorna ska spenderas i Umeå.

När jag väl hänger hemma så kommer jag på mig själv med att göra det mest märkliga saker, som att rensa i byrån med träningskläder. Jag sorterade alla linnen och tröjor (kortärmade, långärmade, merinoull och diverse funktionsmaterial), jackor (tunna, vindtäta, hoodies, merinoull), västar (det fanns faktiskt bara en väst!), tights (långa, knälånga och korta), shorts (ett par!), underställ, överdragskläder, mössor, vantar, buffar, sportbh:ar, trosor, strumpor och tillbehör (vätskebälten, klockor och lite anat krafs). Sedan sorterade jag ut några noppriga tröjor och slitna strumpor...och begrundade berget med kläder. Jag har i och för sig tränat och rört på mig under större delen av mitt liv, men innan jag började springa så var jag ganska sparsmakad med träningskläder (jag hade kanske två par tights och ett par linnen). Numera är träningdkläder min vanligaste konsumtion. Till mitt försvar så springer jag 3-4 gånger i veckan, 52 veckor om året. Jag springer i regn, jag springer i snöstorm. Jag springer när det är minus 17 grader och plus 30. Jag skulle antagligen kunna skriva en bok om perfekta lager-på-lager av kläder, för olika väder. Och tro mig, (funktions-) kläder gör skillnad.

En normal människa skulle vid anblicken av klädberget ha tänkt:
- Jösses, jag behöver verkligen inte köpa så mycket som en strumpa de kommande fem åren!
Min reaktion var:
- Jösses, jag behöver verkligen de där orange Lavvu Peak-tightsen! De skulle ju vara perfekta till Houdini-zippen! *klick klick*

Ps. Så går det för övrigt med min medvetna konsumtion.

onsdag 25 juni 2014

Det är ju semester (del 1)








Vi drog till Klabböle energicentrum, kollade på konst och sprang i timmerrännorna.