Om konsten att göra val

Härom dagen var det en lång artikel i DN om val och konsumtion, om hur allt fler relationer har antagit varuform och om den konsumtionskultur som har brett ut sig i allt fler sfärer under de senaste årtiondena. Vi förväntas göra individuella val i smått och stort, om strumpor och mobiltelefoner, om pensionsförsäkringar och värnplikt. Ofta beskrivs denna utveckling som genomgående negativ (och rent av ondsint). Valen ses som betungande, tidskrävande, osäkra och potentiellt diskriminerande (då vissa grupper förväntas ha dåliga möjligheter att navigera i alla informationsflöden - och kanske inte heller ser incitamenten i att göra valen). Jag håller inte riktigt med om detta. I de flesta situationer är det ett privilegium att kunna göra individuella val. Om priset för att jag ska kunna välja skola för vårt barn är att jag även bör engagera mig val av elbolag, pensionsförsäkringar och frukostflingor så är valet enkelt. Jag föredrar att göra valen - och har ärligt talat ganska svårt att se det romantiska skimret över det svenska 70-talet.

Val är inte oproblematiska i alla situationer - men val behöver inte heller förvandlas till (för att låna ett uttryck från artikeln) vulgärliberalism.

Fem år minsann!

Idag är det fem år sedan jag och maken gifte oss (i ett mycket borgerligt och småskaligt format, för övrigt). Vad passar då bättre än att skriva någonting om hur bra, kul och trevligt det är att vara gift? Inte nog med att vi har koll på alla inbördes juridiska detaljer (vilket är oerhört viktigt att ha under kontroll även om man väljer att inte vara gift med sin partner) det finns också en fin symbolisk dimension av att vara gift. Vi hör ihop - och det avser vi att fortsätta göra.

Status: julen (del 5)

Antal dagar kvar till julafton: 7?

Antal köpa julklappar: 0

Julångest: Vad tror ni - se ovan.

Dagens julsång: Run DMC:s Christmas in Hollis (ok...långt intro, men sedan kommer den!)

Sneda sockor och bränd knäck?

Äntligen är det någon som sätter ner foten när det gäller sneda hemmastickade sockor, broderade tavlor och annan bråte som folk ger bort i present under parollen det är ju tanken som räknas. Germaine Greer har fått nog av det inbyggda tvånget att ha kvar bråten i evigheters evighet.

(Se så - ge nu utlopp för hur fint det är att få fasters hemmastickade kliiga sockor, svärmors brända knäck eller svärfars kitchiga akvareller på julafton. Själv tycker jag att en pocketbok är bra mycket roligare.)

När hämningarna släpper

Ett tydligt tecken på att jag numera ingår i ett litet socialt system (a.k.a. familj) är att jag numera kan sjunga ja må han leva tillsammans med Lilla L. för maken, utan att ens tycka att det är pinsamt. Och det kan tilläggas: jag är verkligen inte typen som sjunger julsånger/snapsvisor/födelsdagshyllningar frivilligt.

Vad kommer härnäst?

Presenter och kanske en vit tårta

Om inte annat så har jag lyckats köpa två födelsedagspresenter till Maken. Han fyller nämligen år i morgon. Den ena är riktigt fin - och färggrann. Den andra är tråkigare - och svart.

Lilla L. har bestämt att Maken/Fadern ska få en vit (prinsess-) tårta. Det återstår att se om det går att uppfylla. Hon hävdar dock att hon har sett sådana på Ica Maxi (vilket inte är helt omöjligt, då de har ganska många olika tårtor).

Sillen!

I det senaste numret av Lantliv (hmm, lite tantvarning där) var det ett recept på Västerbottenssill. Det var så fantastiskt gott att jag tvångsmässigt måste sprida det vidare:

1 dl majonäs
1 dl gräddfil
1 1/2 dl riven västerbottenost
1 msk dijonsenap
1 vitlöksklyfta
1/2 kryddmått cayennepeppar
Rödlök
Lite hackad persilja
Salt

+ femminuterssill i lagoma bitar

Låt stå kallt över natten - ät!

Status: julen (del 4)

Dagar kvar till julafton: 9?
Antal inköpta julklappar: 0 (fortfarande...)
Juldekorationer: 3 (julgranen som Lilla L. tvingade mig att ta fram, en ej inkopplad julstjärna och en amaryllis som snart slår ut)
Julångest: jo tack, den tar sig!
Julplaner: vi har köpt ett Yatzy och har provsmakat en ny sill (västerbottenssillen nedan)
Dagens julsång: Anders F. Rönnbloms Det är inte snön som faller

Fix, trix och olika slags sillar

Dagen var något av en urladdning innan jul. Den sista föreläsningen, ett gäng med handledningar. Ganska mycket återstår att göra, men det är annat jobb och fix. Nu känner jag mig mest som en död sill.

Och appropå sillar så har jag förberett en ny sillsort, som ska provsmakas i morgon. Sill i någon slags västerbottensostgegga (gräddfil, majonäs, västerbottensost, cayenpeppar, vitlök, rödlök + femminuterssill). Det låter kanske inte så gott, men den verkar faktiskt riktigt lovande.

De nya skorna

Vilar upp sig efter en förmiddags hårt arbete - eller är det mina fötter som återhämtar sig från chocken av att gå med höga klackar?

Söndagsjobb

Även denna söndagskväll har jag jobbat, som de flesta andra söndagskvällar. Nu ska jag bara ladda över ett gäng med fina bilder, till morgondagens power point, sedan är jag klar. Både med power pointen - och söndagsjobbandet (för i år, i alla fall).

Every sunday is like sunday

Vi städar som nästan alla andra söndagar, vi lyssnar på samma discosamlingsskiva ännu en gång, vi tvättar hundra maskiner med tvätt, vi bakar chokladmuffins, vi plockar upp samma saker som alltid skräpar på golvet, vi veckohandlar, vi...

Ja, ja, ni fattar poängen.

Kan det vara möjligt?

Skor i storlek 35!

Morgonstund har guld i mund?

Det är tidigt att stiga upp klockan fem, för att bege sig till flygplatsen, särskilt om man somnade efter midnatt. Nu sitter jag och jobbar i väntan på dagens styrelsemöte.

Samband?

Jag undrar vad det betyder att mina spellistor på Spotify just nu innehåller band som The Virgins, The Girls och Hot Chip. Det känns som om det finns ett samband.

Saker att göra

- beställa flygtaxi till i morgon bitti
- rota fram rätt papper och biljetter
- begrunda vad jag har tackat ja till idag (ett delvis nytt jobbuppdrag, som kan leda till både det ena och det andra om jag sköter mina kort rätt)
- gå på party (kanske borde jag rota fram någonting fint i garderoben?)

Tapas

Någon sorts alternativ julmiddag är intagen, på det lokala tapashaket. Samma tapashak som jag har lovat att inte förära med min närvaro igen - på grund av tidigare besök, som både inkluderat service på en helt oacceptabel nivå och tråkig mat. Nu var maten ok och servicen helt okej, även om jag inte riktigt förstår varför de hårdsteker biffen, den katalanska köttbullen eller laxen

I morgon är det party hemma hos en kollega.

Så mycket party, i betydelse av alkohol, blir det dock inte. Jag orkar inte slänga bort mitt liv på att bli berusad eller bakfull (och det sistnämnda blir jag på ett enda glas).

Saker jag vill

- åka till någon kul stad, typ London/Paris/Berlin/Toronto
- köpa fina kläder (ähhh vad tusan, jag orkar inte vara pretto just nu)
- skriva klart en artikel och få in den i rätt tidskrift
- åka skidor i branta backar
- fixa den nya hallen/tv-rummet på övervåningen
- få ett oväntat erbjudande som jag inte kan säga nej till

Mycket och mer

Denna vecka är inte att leka med. Förutom de normala doserna med möten, fix och trix så är det även julmiddag (i morgon), party hos kollega (på torsdag), heldag i Hufvudstaden (på fredag). I helgen ska maken hjälpa en kollega att flytta. Och så borde vi väl engagera oss i den kommande julen. Kanske...

Med smicker kommer man långt, med mig

Ibland skulle jag behöva fundera över hur lättsmickrad jag är. Egentligen. I mer klarsynta ögonblick så inser jag att det är väldigt lätt att få mig att göra...det mesta. Jag tar på mig att skriva ihop, synkronisera, reda ut och fixa till - bara man lindar in det i ett resonemang om att jag är smart och (bäst) lämpad.

Det är inte så smart.

Nu ska jag fundera över vad det senaste smickret egentligen betyder.