lördag 31 januari 2009

Samtal

Jag och Bästa M. kan inte träffas så ofta, särskilt inte nu när hon har flyttat tvärs över atlanten. Istället pratar vi i telefon eller skypar någon gång per månad. Maken är förundrad över våra samtal. Idag avhandlade vi:
- Bilmodeller och bilköp (c:a 30 minuter)
- Stolar, närmare bestämt originalmodellen av myranstolarna med grå ben (c:a 20 minuter)
- Kaffemaskiner (c:a 30 minuter)
- Våra respektive barns envishet och Bästa M:s lilla nyföding (c:a 15 minuter).
Det var ett givande samtal. Det finns för övrigt ingen som kan diskutera lampor lika bra som Bästa M. Det skulle vara jag i så fall.

Husporr

Då och då måste undertecknad få utlopp för sitt flyttbehov. I lightversionen, som maken förespråkar, innebär det att kolla på hus. Idag har vi ägnat oss åt just detta. Vi har tittat på ett hus. Eller hus? För att låna ett uttryck från Den arga snickaren så är det en Mamma Mu-koja i jätteformat. Tre våningar plus källare. En miljard (eller åtminstone åtta) rum, oräkneliga prång, verandor och mystiska utrymmen. De gamla ägarna har varit...kreativa i sina byggnadstekniska lösningar. I princip finns det inte en list, än mindre ett golv, dörr, eluttag eller tak, som inte behöver åtgärdas. Detta trots att det i grunden verkar vara ett synnerligen gediget 30-talshus. Huset råkar dessutom ligga i ett väldigt bra läge, för att vara i den norrländska hålan. Mellan broarna.

Men nej, vi ska nog inte köpa det. Jag såg tydligt en vision av hur vi skulle bygga sönder äktenskap och familjeliv. Fem år senare skulle vi fortfarande inte ha något fungerande badrum - och rycka i sneda lister. Då spelar det ingen roll att läget är underbart och att huset har en enorm potential.

fredag 30 januari 2009

Hepp, hepp, pepp

Ännu ett uttryck som jag ogillar: pepp. Som i "nu behöver jag lite pepp" eller "idag har jag lyssnat på peppmusik". Rysligt, riktigt rysligt.

Världens medelpunkt

Antagligen är jag väldigt präglad av att vara ett ensambarn (förvisso med två äldre halvsyskon). Mina päron var dessutom, med den tidens mått, ganska gamla när de fick mig. När jag växte upp var jag van att vara världens medelpunkt. Inte så att jag fick allt jag pekade på...men ganska mycket. Både av prylar och uppmärksamhet.

De senaste dagarna har jag funderat en del över hur mycket av detta som jag överför till Lilla L. Svaret är sannolikt mycket. Jag vill hennes bästa - och när hon är sjuk, ynklig och gnällig så vill jag underlätta och göra henne nöjd och glad. Om inte annat så för att göra stunden mer uthärdlig. Jag kan inte se någon poäng i att hålla på principer i sådana situationer. Om hon vill titta på Pingu sju timmar i sträck, titta på cyklar i en timme eller äta glass till middag så är det under omständigheterna okej. Frågan är om jag kommer att tycka att det är lika okej när hon är 15 år? Kommer hon blli ett bortskämt curlingmonster? Hur illa är det egentligen att bli bortskämd?

torsdag 29 januari 2009

Förkylningar och mutor

Eftermiddagen spenderades med en trött, förkyld och frustrerad Lilla L. Vi kan sammanfatta det som att hon inte var på sitt allra bästa humör. Det hela slutade med mutor. Big time mutor.

Efter att försöket med middagslur totalt hade havererat frågade jag helt enkelt Lilla L. vad hon ville göra. Svaret var kort och enkelt: åka till Intersport. Väl där tittade vi på cyklar i ungefär en timme, helt i enlighet med den unga damens preferenser. Sedan åkte vi vidare till Ica Maxi och tittade på utbudet av Cars-bilar. Även det helt i enlighet med den unga damens preferenser. I typ en timme. Hon var dock för trött för att kunna bestämma sig för någon bil, vilket slutade med att vi köpte en dvd istället. Eftermiddagen avslutades med en liten hamburgare och en äppelpåse på Donken.

Jag tog nog inga präktighetspoäng som förälder idag, men var nöjd med att jag fick Lilla L. att äta någonting annat än välling.

Tantväskor och rivaliserande tanter (del 2)


Till slut vann jag över de rivaliserande tanterna! En sådan här fin väska från Palmgrens har inhandlats på Tradera. Inte för att jag ska konsumera en massa onödig skit...men den var både billig och begagnad.

Fight club?

Om någon av er har lust att ge mig en känga (jag kanske har varit osedvanligt dum, dryg eller liberal på sistone?) så kan ni alltid bjuda emot mig på Tradera ikväll. En lagom anonym strid. Nu ska Palmgrensväskan vinnas...

VAB fast inte VAB (del två)

Lilla L. är fortfarande dunderförkyld, jag och maken turas om att vara hemma och stressa iväg till jobbet. Vi ids inte ens vabba. Det är någonting som försäkringskassan borde fundera över; föräldrar som bespar dem både tid och pengar genom att ta hand om sina sjuka barn utan att göra anspråk på en krona. Det kanske även är någonting som arbetsgivaren borde tänka på; varför anställda inte ser någon mening i att sjukanmäla sig eller vabba, vid korttidsfrånvaro, när arbetsuppgifterna kvarstår. De får helt enkelt utföras någon annan tid på dygnet, eller mer effektivt.

En gång för länge sedan frågade jag min gamla chef om han tyckte att jag skulle sjukanmäla mig om jag var hemma några dagar, exempelvis med en förkylning. "Ähhh, det lägger inte jag mig i, du lär ju få skriva klart din avhandling ändå" svarade han muntert. Idag ska med andra ord snortorkning, Pingutittning och uppsatsläsande kombineras. Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är helt ok. Bättre så än att ha ett jobb med stämpelklocka och tidsrapporter.

tisdag 27 januari 2009

Konversation med förkyld dotter

- Vad ska vi göra?
- Titta Pingu...
- Okej. Vill du ha välling?
- Nä.
- Okej.
- Vill ha kudden.
- Ska jag hämta den?
- Mmm, mamma hämta kudden. Titta Pingu.
- Här är kudden.
- Mmm. Titta Pingu.

Tillbaka på ruta ett

Jag önskar verkligen att den här bloggen inte skulle förvandlas till en kräk och sjukblogg. Men det känns oundvikligt. För när dagisvirusen härjar fritt är det svårt att tänka på någonting annat. Då blir det kräk, sjuk och klagosång.

Nu ska jag övertyga Lilla L. om att det är en bra idé att sova middag, särskilt när man är en febrig och hostig liten fågelunge. Jag känner på mig att det inte kommer att gå så bra.

måndag 26 januari 2009

Bruce!


Förmiddagen gick åt till att fixa biljetter till Bruce, som spelar på Stadion i juni. Maken till biljettstrul vet jag inte om jag någonsin har varit med om; ett antal nya släpptider, konstiga felmeddelanden, en havererad hemsida och till slut två genomförda köp (varav jag trodde att ett hade makulerats, då jag inte fått den slutgiltiga bekräftelsen). Jag menar, hur svårt kan det vara att fixa en site som håller för trycket? Senare visade det sig att det fanns biljetter till alla tre konserterna, trots att det enligt uppgift var utsålt. Skumt.

Nåja, nu har jag, M. och hennes bror biljetter till den första av konserterna. Trots att jag var ganska irriterad över att behöva spendera över två timmar med att stångas med en helt värdelös hemsida så kan jag ändå tycka att utvecklingen har gått framåt. Hur praktiskt var det på den tiden man var tvungen att köa utanför Svala & Söderlund för att kunna lägga vantarna på åtråvärda biljetter? Eller boka plats i en telefonkö? Det sistnämnda - att boka en plats och att sedan bli uppringd av en telefonist - finns det ens som tjänst längre?

Nu hoppas jag att konserten blir lika bra som på Ullevi förra sommaren!

söndag 25 januari 2009

Den ensamma bloggaren? (del två)

Appropå inlägget nedan så hade jag och maken en diskussion om DN:s programatiska motståd till bloggar, som i hög grad påminner om Robert Putnams tes i Den endamme bowlaren. I korta drag: samhället går åt helvete för att människor inte längre är traditionellt socialt engagerade, i föreningsliv och lokalpolitik. Maken kom då med den lysande boktiteln; "Vi kommunicerar oss in i ensamheten". *Moahahaha*

Den ensamma bloggaren?

I söndagen DN skrivs det relativt mycket om bloggar. Dels om feministiska bloggar, dels om mikrobloggar. Timothy Thore Hebb, som har skrivit artikeln om feministiska bloggar, är självklart tvungen att markera att han inte har någon blogg men att om han hade det så skulle den handla om "kloka saker som sagts i det förflutna. Eller om franska existentialisternas tänkande, som alltid blir aktuella när samtiden krisar". Det vill säga, han skulle minsann inte ha någon ointressant vardagsblogg.

Nåja, det var inte det jag skulle komma till. För trots att inledningen, om de feministiska bloggarna, är helt ok - så avslutas texten i sedvanlig förminskande ordning. En relations och individterapeut kallas in som vittne för att bloggarna är ett uttryck för människans ensamhet och bekräftelsebehov; "När allt fler tillbringar sin tid på nätet och bloggar förlorar de en väsentlig sak, den riktiga kontakten med andra människor". Jag blir så trött. I de allra flesta fall tror jag inte att bloggar, chattar, on-line spel eller Facebook är ett alternativ eller en ersättning för andra sociala kontakter. De är komplement och alternativa medier för interaktion och utbyte. Att blogga en timme på kvällen, istället för att glo på Dr Phil, gör en knappast till en asocial typ. Lika lite som att diskutera i ett chattforum, eller utbyta tankar i kommentarsfält i bloggar, skulle vara "oriktiga" sociala relationer. Jag stör mig på den ingrodda synen att sociala reationer bara kan ske på vissa utvalda vis, helst i form av traditionellt föreningsliv (som att sjunga i kör eller träna knattelaget i fotboll). Jag har lärt känna personer, som jag aldrig ens har träffat, genom bloggar och diskussionsforum. Och hur märkligt det än kan låta så är dessa kontakter inte ett dugg ytliga eller flyktiga.

Igår


Efter att ha sanerat hemmet och jagat runt hela staden efter en fänkål så blev det middag med vännerna.

lördag 24 januari 2009

Saneringsdags

Så var det lördag - och dags att sanera hemmet igen. Jag kan inte sluta att fascineras över att hemmet numera blir så sunkigt på en vecka. Det är smulor, syltkladd, strumpor under soffan, bananskal på vift, duplo i underklädeslådan, halvdöda blommor och ett konstant berg av tvätt. Detta trots att jag är en ganska ordningssam människa. Allt för mycket röra och obäddade sängar gör mig helt enkelt nervös. Men kampen är ojämn. Bananskalen och strumporna vinner. Jag förlorar.

fredag 23 januari 2009

Tantväskor och rivaliserande tanter

Inte för att jag skulle ägna mig åt konsumtion, men satan så sur jag är över min förlorade Traderaauktion. Jag som äntligen trodde att jag hade greppat bjud-i-sista-sekunden-taktiken. Men nej. Den fina Palmgrenskassen är nu inköpt, til överpris, av någon rivaliserande tant. Det hjälpte inte ens att jag hade en hejarklack, som satt och hojtade "höj! höj! höj!". Plötsligt var auktionen över. Nu är det krig.

När inte ens glass hjälper

När en liten tvååring är så trött att den inte vill ha pannkakor med glass...ja, då vet man att den är trött.

torsdag 22 januari 2009

Begreppslig hemlängtan

Under eftermiddagen började jag läsa en bok som har funnits på mitt kontor i flera år, men som jag av olika skäl inte har öppnat tidigare. Den är skriven av ett par gamla kollegor, som jag jobbade ihop med på mitt förra jobb. Plötsligt drabbades jag av en begreppslig och teoretisk hemlängtan. För även om jag jobbar på en exakt motsvarande arbetsplats, med 67 mils åtskillnad, så är det en enorm skillnad när det kommer till kultur, begrepp och utgångspunkter. Både jag, gamla och nuvarande kollegor är präglade redan från våra grundutbildningar, vilket märks i det mesta från fikarumsdiskussioner till texter som vi skriver. Idag längtade jag hem, till det som definitivt inte längre är hemma.

Allmäntillståndet

Trött, ofokuserad, lättdistraherad, oklippt och allmänt tråkig. Så ser allmäntillståndet ut. Jag har ingenting att säga och ingenting att skriva om. I väntan på bättre tider sitter jag och klurar över frivillighetens betydelse för organisering samt vad vi ska äta till middag. Svaret på den senare frågan är (nog) kycklig.

tisdag 20 januari 2009

Informationsöverskott?

- Va? Ska du blogga?
- Mmmm.
- Men har du inte kommunicerat nog idag?
- *Fnys*

Om jag tänker efter så har jag antagligen kommunicerat tillräckligt. Förmiddagen ägnades åt ett tre timmar långt möte, sedan var det en jobblunch och ett två timmars möte under eftermiddagen. Lägg till det en miljard e-mail (okej, en lätt överdrift). I kväll har jag varit på bokcirkel, med middag och trevligt sällskap. Mellan det sista mötet och bokcirkeln var det mys och Bollibompa med Lilla L.

Jag har kommunicerat nog för idag.

måndag 19 januari 2009

Timo & Annika

Lite fint är det allt när Timo Räsinen sjunger Simply the Best, som en hyllning till Annika Sörenstam.

Tomt

Idag är en dag när jag inte har någonting vettigt att säga eller skriva, i något sammanhang. Det enda vettiga jag har gjort är att författa ett e-mail där jag bokade av ett möte och en resa till Hufvudstaden i nästa vecka. Det får bli lite längre fram istället, när det är lite lugnare på jobbfronten. Nu tittar jag på idrottsgalan och lyssnar på mitt tomma huvud.

söndag 18 januari 2009

Konversation med mig själv (del 2)

For the record: jag lade inget bud på väskan. Ni behöver inte ge mig stående ovationer eller beröm, för det här är ett projekt som jag driver helt för min egen skull. Det behöver bara...luftas lite grann.

lördag 17 januari 2009

Konversation med mig själv

Ännu senare på kvällskvisten sitter jag och funderar över konsumtion, eller rättare sagt så för jag en inre dialog med mitt konsumtionssamvete. Hittills denna månad så har jag lyckats hålla igen på onödiga inköp. Den enda icke jobbrelaterade bok som jag har köpt var till bokcirkeln. Inga kläder har inhandlats. Ej heller några skor, skivor, pryttlar till hemmet eller auktionsfynd.*

Till saken. Nu funderar jag på att lägga ett bud på tradera, på en fin liten väska. Den kommer nog inte att bli så dyr, åtminstone inte jämfört med vad jag ibland spenderar på väskor. Men behöver jag en ny väska? Sannolikt inte. Är tradera-konsumtion bättre än nya grejer i butik? Det är klart att jag begriper att det finns ekofördelar i att återvinna prylar, men påverkar det egentligen det faktum att det fortfarande är prylar som jag med största sannolikhet klarar mig utan?


*I mitt dra-ner-på-konsumtionen-projekt ingår bara min personliga konsumtion, inte hushållets kollektiva.

P3 Guld

Så här på kvällskvisten har vi kollat på P3 Guldgalan. Om ni missade avslutningen, då missade ni verkligen något. Alla som inte dansar är våldtäktsmän med Maskinen (bland annat med delar från Snook och Afasi & Filthy) var så absurt bra. Ja, ja, den lär väl dyka upp på Youtube.

Big time vrål

Ibland får man anledning att fundera över sig själv som förälder. Särskilt när ens i vanliga fall bedårande dotter förvandlas till ett litet monster. I morse var det bara svans, luden päls och horn i pannan som saknades. Hon vrålade oavbrutet, rätt ut, i ungefär en timme. Snoret sprutade. Vrålet fortsatte. Det var oklart vad som hade utlöst den enorma ilskan och frustrationen, men stor var den. Allt var fel. Maken satt med henne i knäet, eller rättare sagt, Lilla L. låg och vred sig som en arg liten mask. Vi pratade lugnt och fint, förklarade att hon var tvungen att lugna ner sig, kliade på ryggen och torkade snor. Men vrålandet bara fortsatte och fortsatte.

En timme kan vara väldigt lång tid. Tid då både jag och maken hann fundera över Nannyakuten (och andra hemska program). Det kanske inte är så konstigt att föräldrar inte vet vad det ska ta sig till med, eller att de ger upp? Det är lätt att säga att det bara är att dra tydliga gränser, vara konsekvent och att vänta ut de värsta utbrotten. En timme kan vara väldigt lång tid.

Kulturfika


Bevisligen har vi tagit oss ut ur huset. Jag är ömsom imponerad, ömsom förbryllad.

fredag 16 januari 2009

And the Kräk goes on (del 5)

Fyra timmar senare har jag avancerat till att:
1. Peta i mig några läskiga färgglada piller mot diaré
2. Dricka två glas Resorb
3. Duscha
4. Klä på mig någonting som liknar kläder
5. Äta en rostad smörgås utan pålägg
6. Skriva en sida värdelös text (den är verkligen under all kritik, men nu börjar det bli ont om tid).

Utan Resorb skulle jag sannolikt vara död.

And the Kräk goes on (del 4)

Just som vi trodde att magsjukan hade besegrats, åtminstone för denna gång, vad händer då? Jajamensan. Självklart har natten spenderats i feberfrossa, kraftigt illamående och med diaré. Det är härliga tider.

Jag orkar inte. Jag står inte ut. Jag har inte tiiiiid!

torsdag 15 januari 2009

Välkommen till kaoset

Idag mår vi lite bättre. Hittills inget kräk, bara två matta damer. Den mindre av damerna, hon som mäter 90 centimeter över havet, börjar dock kvickna till. Resultatet av detta är att hemmet ser ut som en krigszon. Vardagsrummet är täckt av samtliga Byggare Bob-bilar, ett Teletubbiepussel med ungefär 100 bitar, en hink med duplo, böcker, några Teletubbies i mjukdjursform, en Bobby Car med släpvagn, en dockvagn och en låda med diverse småpryttlar. Just nu sitter den 90 centimeter höga damen och kastar pusselbitar på mig. I bakgrunden skrålar Cars-filmen, om jag stänger av den börjar damen i fråga att vråla. Det är härligt att vara sjuk.

onsdag 14 januari 2009

And the Kräk goes on (del 3)

Nej, inte sjutton klarade jag mig från kräket. Hittills har jag aldrig gjort det när Lilla L. har drabbats.

Efter 15 timmars kräkande känner jag mig lite...matt. Idag fyller för övrigt bloggen två år. Det här var ju ett kul sätt att fira.

tisdag 13 januari 2009

Att passa på

Det är bäst att passa på att äta, innan kräkandet bryter lös. Idag blev det en kombination av två Jamie Oliverrecept:

- Ta ett paket med vit fisk (typ torsk eller hoki), dela upp det i lagom stora bitar och lägg det i en långpanna
- Strö över rejält med halverade körsbärstomater, räkor, skivade avokado och mozarella
- Salta och peppra
- Häll över grädde
- In i ugnen i 15-20 minuter
- Strö över en rejäl näve med färsk basilika
- Klart att serveras med potatis eller ris

Status

Antal familjemedlemmar som har spytt: 1
Antal timmar sedan senaste spya: 4
Antal nedkräkta Teletubbies: 3
Antal maskiner med nedkräkt tvätt: 5

And the Kräk goes on (del 2)

Jag borde passa på att jobba medan Lilla L. ligger och sover på soffan, men det är svårt. För vad känner jag - om inte ett lätt (?) illamående? För övrigt har jag kommenderat maken att ha med sig mobilen överallt idag. Skit samma om han så ska föreläsa eller gå på möte. Om jag börjar spy är det bara att pallra sig hemåt. Omedelbart. Jag må ha god simultankapacitet, men jag fixar inte att ta hand om kräkande dotter samtidigt som jag spyr själv.

And the Kräk goes on

Status: Lilla L. ligger och sover i soffan, tillsammans med en av de få Teletubbies som har klarat sig från kräkkaskaderna. I vättmaskinen roterar den fjärde maskinen med nedkräkta lakan, kuddar och kläder.

måndag 12 januari 2009

Kräkbloggen

Jaha, så var det här. Kräket.

Lilla L. och två Teletubbies är nere för räkning. Lilla L. ligger som en liten trasa på golvet, Tubbiena hänger på tork i tvättstugan.
En omgång sängkläder snurrar i tvättmaskinen.

När kommer jag börja spy? Imorgon bitti vid 04.30?

söndag 11 januari 2009

Fröken som vill ha allt

Efter att ha spenderat större delen av dagen på det lokala leklandet, så att maken skulle kunna mål tak, utspelade sig följande dialog:
- Ha glass!
- Nej, det får du inte. Du har ätit pannkakor och en hamburgare, nu räcker det.
- GLASS!
- Nej.
- *funderar* Åka till T. och M.?
- Nej, det hinner vi inte idag. Vi har ju varit här hela dagen.
- *mutter mutter*
- ...
- Åka till ICA och köpa hellakoptern*!
- Nej, det ska vi inte.
- HELLAKOPTERN!
- Nej, man kan inte få saker hela tiden.
- Jo.
- Nej, det kan man inte.
- Hellakoptern.
- Nu ska vi åka hem.
- NÄÄÄE.
- Jo, kom nu.
- Buhuuuu.

* Den blå Dinoco-helikoptern från filmen Cars.

EFIT

Så här såg gårdagen ut. Ett foto i timmen.


Åtminstone vissa i hushållet är morgonpigga. Ibland.


Jag sitter fortfarande i morgonrock, dricker kaffe och läser DN.


Disk, nästan lika oändligt som tvätt.


Lilla L. tittar förundrat på vårt spartanska vardagsrum. Maken har börjat ta ner det gamla spännpapptaket.


Lilla L. och jag försöker roa oss utomhus. Det går sådär.


Plan: att läsa en god bok. Verklighet: att hänga tvätt.


En lugn stund i köket, medan Lilla L. sover middag och maken rycker spikar ur vardagsrumstaket.


Inköpslista och världens bästa vardagskokbok.


En kasse med mat är uppackad, ytterligare en återstår.


Det här ska bli en chilimajonäs.


Tvättstugan. Sedan orkade jag inte ta några fler bilder...

lördag 10 januari 2009

Oändligheten

Den som är nyfiken på hur oändligheten ser ut, i fysisk form, är välkommen att besöka vår tvättstuga. Jag lovar, tvättbergen tar aldrig slut. Aldrig.

fredag 9 januari 2009

Karaktär

Idag visade jag prov på god karaktär. Jag var in i den lokala favoritaffären som hade 5o procent rea på allt. Den fin-fina klänningen från Bruuns Bazaar hängde på en galge, i min storlek, likaså fina koftor. Men jag provade ingenting - och köpte inte en pryl. Frågan är vad jag över huvud taget skulle dit att göra. Plåga mig själv?

På PO.P. köpte vi två par tights til Lilla fröken. Maken höll upp ett par jeans och sade:
- De här var ju fina. Men hon har ju redan jeans...som hon inte vill ha på sig.
- Nä, just det, då behöver hon knappast har fler.

Konsten att skriva klart

Detta år måste jag se till att inte bara skriva texter utan också se till att de blir klara och publicerade. Av någon outgrundlig anledning har både jag och maken vissa problem med detta. Vi läser för mycket, kuckilurar, pysslar med annat, läser lite till, förlorar oss i Web of Science - och undviker att göra det allra sista. Artiklar kan vara klara till 95 procent, sedan tar det två år innan vi ids skriva klart. Året har i alla fall börjat bra. Mer disciplinerat arbete, mindre kuckilurande och prestationsångest. Nu gäller det bara att hålla den inslagna kursen.

Kärlek på hjul

Idag hämtade vi den nya, eller nästan nya, bilen. En stund senare fick Lilla L. ett utbrott över att vi skulle åka i den gamla skruttbilen, då vi inte orkade flytta över bilbarnstol och ett berg av prylar.
- NEEEEEJ! INTE DEEEEN BILEN! ÅKA BIIIIIILEN! Och pekade på den tjusiga silverfärgade Saaben.
Det är komiskt att hon är så engagerad i bilar. Saaben var kärlek vid första ögonkastet.

torsdag 8 januari 2009

Nya medlemmar i hushållet


I flera veckor har vi försökt att stå emot. Men så, efter att Lilla L. uppfört sig exemplariskt under shoppingturen, fick dessa två bilar flytta hem till oss. Sally och McQueen. De valdes med stor omsorg av den unga damen.

Modell mindre

Lilla L. och jag var till det lokala shoppingcentrumet och köpte presenter till Mini M, Bästa M:s lilla nyföding. Två små bodies, en pyamas och ett par byxor, allt i storlek 56. Det var svårt att låta bli att jämföra kläderna med den vilda två och ett halvtåringen bredvid. Det har hänt en del, minst sagt. Inte minst storleksmässigt. Och då var ändå Lilla L. en minibebis, som hade storlek 56 när hon var tre månader gammal. I morgon ska vi skicka grejerna tvärs över atlanten.

onsdag 7 januari 2009

Roligare blir det inte?

Nu funderar jag på att gå och lägga mig och sova. Klockan är tio över åtta. Jag är en förbannat kul människa, för att inte tala om vilken kul fru jag är. Spännande på något vis.

En alldeles vanlig dag

Status: trött intill medvetslöshet. (Varför kan jag inte sova som folk?)
Uträttat: språkfix och redigering.

tisdag 6 januari 2009

Distraktion

Tack och lov ringde makens bästa vän och bjöd över oss på söndagsfika. Den halvt medvetslösa Lilla L. har fått leka med Stora T. och Mellan M. Stora T. hade dessutom McQueen och Sally som Lilla L. fick låna. (Behöver jag lägga till att lyckan var total?)

Mardrömmar

Det här kommer att bli en lång och sömnig dag, inte bara för att det är ännu en onödig helgdag mitt i veckan utan för att Lilla L. har drömt mardrömmar och levt rövare större delen av natten. Hon blir verkligen upprörd av mardrömmar, kan inte somna om och är nästan medvetslös av trötthet. Gråter, skriker - och har ingen aning om vad hon vill. Det är bara att försöka med allt som finns till hands; försöka somna om i soffan eller någon annan säng än den egna, koka väling, prata lugnande, titta på film, läsa sagor, hålla tyst, gå omkring, försöka somna om igen, torka tårar, titta på mer film, klia ryggen, leta rätt på alla Teletubbies, försöka somna om igen.

Nu sitter Lilla fröken vimmelkantig av trötthet i soffan, tittar på film och kramar Po. Maken ligger utslagen och sover. Själv känner jag mig som om jag ska...spy. Jag är en sådan vekling.

måndag 5 januari 2009

Flitens lampa (lyser någon annan stans?)

Man kan inte direkt anklaga folk på jobbet för att arbeta ihjäl sig under jul och nyårshelgen. I morse när vi svängde in på parkeringen, kvart över åtta, var det ungefär 10 bilar där. Vi är något tusental anställda, in alles. Maken konstaterade:
- Ja...det är väl tio flitiga administratörer.

Sven-Otto

Morgonens DN-läsning fick lov att gå snabbt. Dock fick jag ett underbart citat av Sven-Otto Littorin till livs:
- Det blir ett skitår. /.../ Man ska kalla en spade för en spade.
Jag älskar folk som benämner spadar som just spadar!

söndag 4 januari 2009

Söndag, söndag, söndag

Det lilla hjärtegrynet, a.k.a. argfian, ligger och sover middag. Maken är skickad till gymmet. Själv är jag så uttråkad att jag håller på att förgås. Vad göra? Sortera gamla fotografier, rensa garderoben, skriva en dikt?

Välkommen vardag!

I morgon är det dags att promenera till jobbet - och attan vad skönt det ska bli! Jag vet att man ska vilja gå hemma och mysa i all evighet, men nu är samtliga av hushållets medlemmar så rastlösa att bara förskola, jobb och normala rutiner kan rädda den mentala hälsan. Vi kan ju inte åka till Leos lekland varje dag. På jobbet ligger för övrigt en rejäl driva med saker och väntar. Ett utkast på en ny artikel måste produceras i expressfart, ett underlag till en nationell hemsida måste sammanställas (ett värre jobb än vad det låter som), uppsatser måste läsas, möten bokas in, en utbytesansökan skrivas och skickas iväg - samt den vanliga högen med obesvarade mail och administrativa uppgifter.

lördag 3 januari 2009

Mens-personligheten

Appropå det underbara citatet av Elin Klin ("Jag är en glad och lätt tjej. Jag är ingen sådan där mens-tjej, som har mens och migrän. Jag är en glad och enkel människa") som cirkulerar på massor av bloggar just nu. Det känns bra att äntligen få en etikett på mig själv!

Jag är en mens-tjej! En besvärlig besserwisser, en cynisk gnällspik, med mens och migrän. Jag är antitesen av enkel och easy going. Det finns få sker som jag kan låta bli att ifrågasätta. Jag är fan drottningen av gnäll! Till mitt försvar kan sägas att mina vänner också får vara mensiga. Det är till och med en nödvändighet. Till och med maken får ha mens.

Bland hundratals andra barn

Jag fick en genial idé igår, att vi skulle åka till Leos lekland med Lilla L. Det visade sig vara exakt så genialt som förutsatts. Lilla fröken har fått klätta, cykla, hoppa i bollhav, köra trampbil och åka kana exakt så mycket som hon ville. Och orkade... Efter dryga två timmar var hon så trött att hon på fullaste allvar övervägde en tupplur i bollhavet.

fredag 2 januari 2009

Köpstopp?

Efter att ha flyttat runt prylar, böcker och skivor större delen av dagen - samt läst A.M.O:s inlägg om köpstopp av böcker - väcks en gammal bekant fråga. Är det dags för ett köpstopp? Inga böcker, skivor och kläder...åtminstone på ett tag? Ett undantag skulle dock vara böckerna till bokcirkeln, de måste inköpas.

Jag ska fundera på saken.

Prylar, prylar

Rastlösheten har slagit till. Först sorterade jag skivor i några timmar (det här är ett fenomen som sannolikt bara är bekant för människor som tokkonsumerar skivor: de måste sorteras in bland de redan befintliga och "flyttas efter" i hyllorna). Sedan tvingade jag maken att hjälpa till att möblera om på övervåningen. En gigantisk hylla, fylld med vinylskivor, papper och tidskrifter tömdes och flyttades in i Lilla L:s rum. Vinylskivorna packades ner i plastbackar och bars ner i källaren (en mycket maskulin aktivitet...). En liten bokhylla slängdes ut från Lilla L:s rum. Alla leksaker och böcker stuvades in i den nya hyllan. En gästsäng som har stått mitt på golvet i arbetsrummet (en placering som skulle ha fått vem som helst som har öppnat en feng shui-bok at vråla av ångest) har fått en mer rimlig placering, där den gigantiska hyllan stod tidigare.

Nu känns det lite bättre.

torsdag 1 januari 2009

Thats not my name

I brist på inspiration så kan jag ju alltid lägg upp en länk till The Ting Tings.

Korrigering

Appropå inlägget nedan, det såg ju lite konstigt ut. Självklart gillar jag att våra gäster bidrar med sitt eget sällskap.

Inget hyfs?

Kanske är det otrevligt, men nu har jag börjat storstäda huset trots att vi har en gäst. Men en gäst (svågern) som glatt kamperar i hemmet dag efter dag utan att bidra med annat än sitt eget sällskap kanske inte förtjänar att man är fin i kanten? Jag tror inte att han bryr sig om jag drar omkring med en dammsugare och skurhink medan han kollar på TV. Det är mest min uppfostran som säger att det är lite...ohyfsat.

Var är vardagen?

Ge mig vardag! Ge mig normala rutiner! Nu är jag trött på helger, snyltgäst och stängt dagis. Barnet klättrar på väggarna och vrålar "neeeeej!" till allt, även till sådant som hon vill.

Nytt år

...jag, maken och svågern har någon form av dj-race genom 80- och tidigt 90-tal. The The's The Beat(en) generation, Suedes Metal Mickey, Tindersticks Don't Look Down, Fleetwood Macs Tusk, Lustans Lakejeres Diamanter, Depeche Modes Never Let me Down, Blurs Boys & Girls, Sisters of Mercys Lucretia, New Orders Temptation, Dexys Geno och The Celtic Soul Brothers...