Då och då måste undertecknad få utlopp för sitt flyttbehov. I lightversionen, som maken förespråkar, innebär det att kolla på hus. Idag har vi ägnat oss åt just detta. Vi har tittat på ett hus. Eller hus? För att låna ett uttryck från Den arga snickaren så är det en Mamma Mu-koja i jätteformat. Tre våningar plus källare. En miljard (eller åtminstone åtta) rum, oräkneliga prång, verandor och mystiska utrymmen. De gamla ägarna har varit...kreativa i sina byggnadstekniska lösningar. I princip finns det inte en list, än mindre ett golv, dörr, eluttag eller tak, som inte behöver åtgärdas. Detta trots att det i grunden verkar vara ett synnerligen gediget 30-talshus. Huset råkar dessutom ligga i ett väldigt bra läge, för att vara i den norrländska hålan. Mellan broarna.
Men nej, vi ska nog inte köpa det. Jag såg tydligt en vision av hur vi skulle bygga sönder äktenskap och familjeliv. Fem år senare skulle vi fortfarande inte ha något fungerande badrum - och rycka i sneda lister. Då spelar det ingen roll att läget är underbart och att huset har en enorm potential.
2 kommentarer:
Jag föreslår att ni flyttar till oss i den moderna versionen av Bullerbyn. Här kan man inte renovera sönder ett äktenskap. Välkommen!
ps sluta kalla "mitt livs kärlek" för den norrländska hålan. Det är ingen håla. punkt slut. ds
"Den norrländska hålan" är ett ganska kärleksfullt uttryck. Jag väljer ju trots allt att bo kvar och Lilla L. har börjat prata väldigt söt umedialekt :)
Skicka en kommentar