Jag och Bästa M. kan inte träffas så ofta, särskilt inte nu när hon har flyttat tvärs över atlanten. Istället pratar vi i telefon eller skypar någon gång per månad. Maken är förundrad över våra samtal. Idag avhandlade vi:
- Bilmodeller och bilköp (c:a 30 minuter)
- Stolar, närmare bestämt originalmodellen av myranstolarna med grå ben (c:a 20 minuter)
- Kaffemaskiner (c:a 30 minuter)
- Våra respektive barns envishet och Bästa M:s lilla nyföding (c:a 15 minuter).
Det var ett givande samtal. Det finns för övrigt ingen som kan diskutera lampor lika bra som Bästa M. Det skulle vara jag i så fall.
2 kommentarer:
När jag och min sambo just hade träffats så utsatte jag honom ganska snart för en lunch med mig, mamma och mormor. Han satt rätt tyst under hela lunchen och när vi sedan sagt hej då till mamma och mormor så var han helt slut. Han hade inte förstått ett dugg av vad vi pratade om. Vi hade tydligen kastat oss från det ena till det andra i ett för honom helt obegripligt mönster. Vi hade pratat i varandras munnar och avslutat varandras meningar. Vi hade med andra ord varit otroligt effektiva och hunnit avhandla allt som hänt sedan sist vi träffats.
Jag tyckte riktigt synd om honom då men numer är han luttrad. Han gör som varje mindre skicklig kommunikatör gör i självbevarelsedrift, han stänger av och beger sig in i en helt annan värld. Men tänk så mycket han missar... :)
Såna där samtal har jag haft med min bästa T när hon fick för sig att flytta över pölen. Vansinnigt onödigt tyckte jag...
Varje nytt samtal fortsatte där vi sist avslutade.
Bara Gud vet vad jag och hon inte avhandlade under alla samtal. Those were the days, nu är hon tack och lov tillbaka i Sverige!
Skicka en kommentar