Rotera mera!

Efter flera veckors frånvaro har jag äntligen varit på yoga igen. Det var nästan bara rotationer, i en och en halv timme!! Stående, sittande och till och med liggande rotationer! Jag gillar rotationer. Det var svinjobbigt.

Utflykt

Som att ha med en liten elefantunge i en glasaffär. Jag är ytterligare ett steg närmare hjärtinfarkten. (Glödheta är en glashytta/ett hantverkskollektiv, strax utanför Umeå, som så här innan jul har julmarknad och fika.)

Mer Glasvegas?

Jag förstår fortfarande inte riktigt storheten med Glasvegas, men eftersom alla säger att man måste ge dem ett antal lyssningar så får jag väl...lyssna vidare. Däremot så kan jag meddela att Titiyos nya skiva är fantastisk. Hon låter bitvis som Frida Hyvönen!

Utmaning

I brist på inspiration snor jag en utmaning som finns på flera olika bloggar. Den lyder kort och gott: vlken är den sjätte bilden i din bildmapp?

Jag tog den sjätte bilden i min IPhoto-mapp. Det blev en bild från Tate Modern i London. Jag och maken hade just ätit en snudd på perfekt lunch och jag hade tagit några bilder på maken innan jag vred mig om och tog en ganska slarvig bild på restaurangen. Det är väldigt fint där uppe, högt över staden.

Uppdaterade

Vi har köpt:
- en platt-tv (av synnerligen modest format)
- Glasvegas skiva.
Nu jäklar är vi en modern och uppdaterad familj, redo att möta julen.

Jag putsar glorian

Här sitter jag och känner mig storsint. Maken är på jul/jubileumsfest på jobbet. Jag och Lilla L. var där en kort stund, slafsade i oss buffé och återvände sedan till hemmets lugna vrå. Vi har läst Ellen, Koko Koala och Mamma Mu. Maken dricker surt rödtjut och får lyssna på något uselt coverband.

Det känns fint att vara så...storsint. Nu ligger jag bara tusen trillioner back på Homanskontot.

Abba eller inte Abba

En av Lilla L:s favoritaktiviteter på dagis är att "dansa mamma mia", vilket ungefär innebär fri snurr-disco-dans till Abba. Till nöds har vi kunnat fixa hemmadisco med Boney M, Diana Ross och Gloria Gaynor. Helt rätt har det dock inte varit då Abbaskivorna har saknats. (Saknats är väl kanske inte rätt ord. Det finns Abbaskivor i hemmet, men med tanke på att det är mina och syrrans vinylskivor från 70-talet, som minst sagt är hårdhänt behandlade, så har vi inte spelat dem.)

Idag kom Abba Gold-skivan med posten. Blev Lilla L. glad? Kanske till och med extatisk? Nej, hon började gråta. Hysteriskt. Knäppa unge.

Nu sitter jag och har nostalgitripp tillbaka till 70-talets gulblommiga flickrum. Minsång med hopprep, träskor och röda manchesterjeans...

Den är stor och blå och inte min

Bakgrund till dialogen: jag har köpt en stor blå pilatesboll, som ligger i vardagsrummet.
- Min boll!
- Nej, det är mammas boll!
- Min boll!
- Nej, mammas boll!
- Min boll!
- Mammas boll!
- Min boll!
- Mammas boll!
- Miiin boll!
- Mammas boll!
- Miiiiiiin boll!!!!
- Jamen, du får ju låna den?
- Miiiiiiiiiin boll!
- *suck*
- Ahhh, min boll!

En stund senare, när lilla fröken ska gå och lägga sig.
- Godnatt gumman!
- Gonatt bollen!
- Ehh?
- Hejdå bollen!
- Sov så gott gumman.
- Mammas boll...min boll!

Bildbevis

- Jag och Lilla L. tittade på bilder tidigare idag. Vi kollade på bilder från när hon var bebis och på bilderna från London, när jag var gravid.
- Eh, jaha?
- Ja...man kan väl säga så här. Det senaste årets magsjukor har slitit rätt hårt på hur vi ser ut.
- Får jag kolla?
- Visst!
- ...
- ...
- Amen va fan!
- Hmmm?
- Är vi verkligen emot skönhetsoperationer i det här hushållet?
- Nej, det tror jag inte.

Omysig, ohärlig och negativ i största allmänhet

Appropå en mycket populär blogg vars skribent "skriver från hjärtat". Det gör inte jag. Jag skriver med hjälp av hjärnan. Men så är jag inte lika härlig, mysig och positiv heller.

Budteknik

Nu har jag börjat få upp tekniken på traderabuden! Den går i enkelhet ut på att bara bjuda på auktioner som går ut ganska snart och att drämma i med ett rejält bud på en gång. Jag orkar inte jaga fynd - jag vill bara köpa Byggare Bob-prylarna (det blir trots allt billigare än att köpa skiten ny). Nu är Kranis och Wilma är bärgade till julklappshögen. Jag känner på mig att julen kommer att bli en succé.

O-kräk

Nu har Lilla L. slutat att kräkas - och är mest sur för att hon inte får gå till dagis/vara ute och leka i snön/riva hemmet. Nåja, bättre det än en liten fröken som kaskadkräks över halva vardagsrummet.

Paul

Medan tvättmaskinen snurrar och Lilla L. sover kan jag roa mig med att länka till The Fireman (Paul McCartneys tidigare halvhemliga sidoprojekt). Det här kanske framstår som ett udda musikaliskt inslag på bloggen? Paul McCartney? Då måste jag upplysa mina bloggläsare om att denne man är en mina största musikaliska förebilder. Jag spenderade ett antal år, under tidiga tonår, med att lyssna sönder och samman Pauls tidiga 70-talsskivor. Hur många gånger jag har tittat på konsertvideon från Wings over America är okänt. Likaså hur många gånger jag har poängterat att Ram är världens bästa album. Någonsin. Alla kategorier. Paul är ett geni.

Appropå urkandet

Då är det bara att ta tag i saneringen av hemmet! Handdukar, lakan, filtar, grejerna i vagnen, Pippidockan som Lilla L. sover med på dagis - rubbet ska in i tvättmaskinen. Badrummen måste skrubbas, likaså köket. Just det...och så ska jag doppa mig i alcogel.

*urk, urk*

Jaha, så var hushållets andra person nere för räkning. Lilla L. kräktes på dagis och ligger nu utslagen i sin säng. Jag upprepar mantrat: det är snart maj, det är snart maj, det är snart maj. (Kolla på Smittskyddsinstitutets hemsida, om norovirus, så förstår ni varför...)

Utmaning

Utmaning från Alexandra!

Dagens humör: Småsur (i väntan på magsjukan...).
Dagens mående: Lite lätt illamående (snart bryter nog magsjukan loss...).
Dagens borde: Läsa klart en kollegas paper. Jobba arselet av mig (i största allmänhet).
Dagens frisyr: Bibliotekariepagen.
Dagens klädsel: Brun top från Whistle (urgammal), brun och vit-prickig kjol från Nanso (jättegammal), brun kofta med randiga muddar (gammal som gatan) och bruna strumpbyxor.
Dagens planer: Överleva ev. kommande magsjuka.
Dagens vill ha: Guld och gröna skogar (okej då, mina skivor som jag har beställt från cd-on).
Dagens längtan: Dagsljus och hav.
Dagens fundering: Jag har inte tänkt en vettig tanke på hela dagen. Sorgligt men sant.
Dagens beroende: Kaffe.
Dagens tråkigaste: Se dagens fundering!
Dagens tidning: Dagens Nyheter (den enda jag har hunnit läsa).
Dagens låt: Musik? Sedan när får jag lyssna på musik i hemmet? Byggare Bob-väldet råder redan vid frukostbordet.

Bästa (bort)förklaringen?

Lektor J: ...du behöver komplettera den delen av rapporten, så att det framgår hur du har utfört de olika stegen i din analys. Förklara klart och tydligt!
Student X: Men...jag tycker inte om klart och tydligt!
Lektor J: Va?
Student X: Nääää...jag tycker att det är bättre när läsaren inte riktigt vet, när det är mer inbäddat...och läsaren får gissa själv.
Lektor J: Eh...då får du nog frångå dina principer i detta fall. För jag vill ha det klart och tydligt.

Bokenkät

I väntan på spyattackerna snor jag en enkät från A.M.O.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Dåliga böcker ska förträngas! Fast jag minns fortfarande två böcker av Susan Sontag, Om fotografi del ett och två, som jag envisades med att läsa ut. De var skittråkiga (men jag gillar Susan...som ikon).

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Peter Bergers Invitation till sociologin. Den vände upp och ned på mina yrkesplaner (det är därför som jag fortfarande inte har läst nationalekonomi...).

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Ja, flera av Rosamond Smith (Joyce Caol Oates pseudonym).

4. Vad använder du som bokmärke?
Hundöron, post-it-lappar och ibland faktiskt riktiga bokmärken (korsstygnsbroderade remsor som jag har fått från min mormor).

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
På jobbet om jag har tid (jobbrelaterad facklitteratur) och någon timme på kvällen innan jag somnar (oftast skönlitteratur men även facklitteratur som jag bara läser för mitt höga nöjes skull).

6. Vad var den första bok du läste?
Hur ska jag kunna minnas det...? Jag kunde läsa enkla sagoböcker när jag var fyra-fem.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket. De tar mindre plats och går att knöla ner i en väska.

8. Vilken bok läser du nu?
Haruki Murakamis Norweigan Wood, omläsning av Nina Björks Sireners sång och Harvey Whitehouses Mind and Religion.

9. Och vilken sida är du på?
Halvvägs i den första, i slutet på den andra och i början på den tredje.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?
Jag viker hundöron och skriver noteringar efter behag. Särskilt fackböcker lever ett hårt liv.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Fina omslag ökar lusten att läsa, likaså spännande titlar, men de är inte avgörande.

12. Sidantalet, då?
Nope. Facklitteratur över 300 sidor är oftast illa disponerad, men skönlitteratur får gärna vara omfångsrik.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja, ganska många. Några författare har jag läst om många gånger (exempelvis Klas Östergrens fyra första böcker, det mesta av Bret Easton Ellis och Jay McInerney).

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte vad jag kan minnas.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag har gett bort och slängt massor med böker genom åren. Annars skulle hemmet har förvandlats till en unken boklåda (att bo i en etta i Stockholm, tillsammans med ett bokdemolerande husdjur, gjorde sitt till också...). Nu har jag massor med plats men försöker undvika bokfetichism.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Usch nej!

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej, nej, nej!

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Ibland skriver jag upp titlar och författare på post-it-lappar, men det är mest för att komma ihåg vad jag ska beställa på nätet. Ibland bloggar jag om någon bok som jag har läst.

Virus

Maken spyr sedan sextiden i morse. Vi övriga darrar av skräck. Är det så här det ska vara fram till april?

Dilemma

Sisters of Mercy ska spela i Stockholm i mars och jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag köpa en biljett eller inte? Ibland känns det som om det bara är jag i hushållet som är ett stort ego: jag reser bort, konsumerar och går på konserter. Jag, jag, jag. Maken stannar snällt hemma och tar hand om Lilla L.

Nu råkar Sisters of Mercy vara ett av de bästa band jag någonsin har sett live, vilket skedde i Hultsfred 1991 (det var inte på festivalen utan på en synnerligen märklig spelning i folkparken). Deras version av Jolene vid det tillfället var...perfekt. På rak arm kan jag bara dra mig till minnes en Les Rita Mitsouko-konsert som har gjort större intryck. Och första gången jag såg Siouxsie & the Banshees och de spelade Christine. Men där någon stans, på tredje plats, kommer nog Sisters of Mercy.

(Jag förstår att intresseklubbden noterar flitigt och tänker "när kommer den ultimata listan över konserter som J. har varit på?". Till och med jag själv väntar med spänning på detta ögonblick.)

Citatvärde

- Har det blivit några citat på sistone?
- Du får väl läsa bloggen själv.
- ...
- ...
- ...
- Jaha...tog du den?
- Och?
- Var det verkligen ett bra val?
- Nämen vad nu då, ska du VÄLJA dina citat också?
- Jamen...
- Det mesta du säger går ju inte att skriva! Det handlar ju typ om statistik. Eller sex.
- *Fniss*

En prick i rymden

Jag visade maken en bild på Linda Skugges nya tatuering.
- Tycker du att jag ska skaffa en sådan där? Typ med ditt och Lilla L:s namn? Det vore väl smickrande?
- Va? Nej!
- Äh, det är ju ingen risk. Jag skulle ju aldrig så ut med att göra den.
- Det skulle bli som Phoebes tatuering i Vänner! Jorden på vääääldigt håll.
- Mmm. En prick.

Bob

Jag har en lätt obehaglig känsla av att jag har sålt min själv till djävulen. Varför? Jag har på allvar börjat bjuda på saker på Tradera. Saker som har ett nära samband med figurerna ovan... Och det kan jag säga: jag kommer inte att ge mig. Nu ska julklapparna till Lilla L. köpas.

Snart

Snart är det helg. Snart ser jag botten på tentahögen. Snart ska jag bli en bättre och trevligare människa.

Rost

Lunchen intogs på Rost och var mycket god. Jag tänkte kloka tankar och umgicks med mitt eget psyke. Det var dock lite komiskt. Rost är ett ganska litet ställe som i huvudsak serverar vegetarisk och ekologisk mat. Där satt vi på rad: 35-åriga damer, med knähöga svarta stövlar, page och Odd Molly-koftor. Utifrån min tjuvlyssning av bordsgrannarnas samtal så verkade alla vara personalchefer och budgetansvariga.

I huvudet innan lunch

Maken ska på lunchmöte - och jag sitter och funderar på om jag ska åka ner på stan och äta finlunch. Typ ha kvalitetstid med mig själv. Kvalitetstid...så får det bli!

Möten morgon, middag och kväll

Vissa dagar undrar jag vad jag egentligen gör på jobbet. Vad är det som tar sådan tid? Svaret är nog möten. Det är möten hela dagarna. Då och då skyfflar jag papper och petar i mina excelblad. Sedan är det fler möten. Den intressanta frågan är vad som skulle hända om man (jag?) ställde in de flesta av dessa möten? Skulle verksamheten rasa ihop, eller skulle allt bara rulla på av gammal vana?

Att skrika sig till en ponny

Efter att ha serverat den tredje varianten av frukost, alltmedan Lilla L. tjöt som en mistlur i 140 decibell, konstaterade jag att vi inte är särskilt bestämda.
- Nä, vi är inte särskilt skriktåliga på morgonen.
- Nej, hon får oss exakt dit hon vill.
- Mmm.
- Om några år kommer hon att kunna kuppa igenom en ponny.
- Absolut. Om hon skriker på morgonen.
- Hmm. Det blir du som får åka till stallet.

Busy

Hur många möten kan man klämma in under en arbetsdag? Jag tappade räkningen vid åtta. Nu vill jag sova.

Tak

Sakta sakta händer det saker i huset. Exempelvis så börjar vi få upp det nya taket i hallen.

Fiskpinnens intåg

Så vitt jag kan minnas har jag aldrig ätit fiskpinnar i mitt eget hem, vare sig på den tiden jag bodde hemma hos mina föräldrar eller sedan jag flyttade hemifrån 1988. Det beror inte på att jag tycker att fiskpinnar är (helt...) oätligt. Det är bara en produkt som jag aldrig har brytt mig om. Sedan Lilla L. började på dagis har dock ett antal nya produkter gjort sitt intåg i hemmet. Blodpudding. Fiskpinnar. Ketchup. Vanligtvis är det mat som bara hon äter, medan vi vuxna frossar i någonting mer delikat (vilket Lilla L. å sin sida inte håller med om - därav fiskpinnarna och blodpuddingen). Igår skedde det oväntade. Jag och maken åt fiskpinnar till middag. Det var nämligen det enda som fanns hemma. Middagen räddades av en hemmagjord remouladsås:

- 1,5 dl majonäs
- 1 dl creme fraiche
- 2 matskedar finhackad smörgåsgurka
- 2 matskedar finhackad kapris
- 3 anjovisfiléer
- 1/2 tesked dragon
- 1/2 tesked körvel

Snö!

Med en tubbie i handen.

Vinter i paradiset?

Party, party?

Då och då får jag livstecken från min gamla arbetsplats. Det kan vara någon kollega som mailar, en nyutkommen bok som dimper ner i brevlådan - eller en festinbjudan. Idag kom inbjudan till den årliga julfesten. Det känns lite...märkligt. Å ena sidan blir jag alltid glad över livstecknen (mina gamla kollegor är jättetrevliga och det är smickrande att de inte har glömt mig efter fem och ett halvt år). Å andra sidan - hur sannolikt är det att jag ska komma på en julfest/personalfest/
jubileumsfest/fredagsöl? Det är 67 mil att åka. Å tredje sidan så tror kanske mina gamla kollegor att jag fortfarande är ett riktigt partydjur? (För den läsare som har missat det: det är jag inte. Jag är en sömdepriverad småbarnsmamma.)

Någon julfest blir det nog inte. Men jag borde nog svänga förbi och ta en fika nästa gång jag är i Hufvudstaden.

Inga prickar

H&M:s så kallade designerkollektioner brukar vara ganska kul. Så kul att jag till och med gifte mig i en klänning ur Lagerfeldt-kollektionen. När jag såg bilderna på Comme des Garcons-kläderna väcktes förhoppningarna. Mycket såg jättefint ut. Svart, vitt, prickar, prickar och prickar. I verkligheten så kläderna bara vardagliga ut. Ungefär som vilken H&M-trasa som helst. Tråkiga material och inte särskilt fina detaljer. Följaktligen lät jag plånboken ligga orörd i väskan.

Redo?

- Alcogel
- Resorb
- Flytande Alvedon med skogsbärssmak
- Neceril nässpray

McAlmont & Butler - Yes

På vägen till jobbet i morse hade jag denna på repeat i i-poden. Lyssna på hela - och särskilt på yeah, yeah, yeah-kören, efter tonartsbytet, på slutet. Det är så snyggt. Så snyggt.

På kurs med Kurt

Varför måste kurser/vidareutbildningar alltid vara så tråkiga? Varför talar kursledare så låååångsaaamt och oooomständigt? Varför går de igenom saker och ting på meningslös detaljnivå, istället för att fokusera på principer?
- Ååå sen...om ni tittar på skärmen...uppe till höger finns det en ikon...om ni klickar på den...har alla hittat ikonen?...öhh...om ni klickar på den...då kommer det ett nytt fönster...
- Aaaahhhh!

Scener från kontoret

Idag skapade jag en ny dokumentmall för beslut. Det kändes förbryllande tillfredställande, vilket fick mig att fundera över vilken slags byråkrat jag har förvandlats till. Härom dagen kom jag på mig själv att bekymra mig över diareföringen.

Stora och lilla penntrollet

Mitt hår växer som ogräs, vilket gör att bibliotekariepagen just nu ser ut som en vildvuxen risbuske. På tisdag ska dock både jag och hushållets lilla penntroll (a.k.a. Lilla L.) gå och klippa oss. Den sistnämnda har dagisfotografering snart och då är det ju bra om hon ser representabel ut.

Utmaning

Alexandra har utmanat mig! Då jag är konstant understimulerad antar jag självklart utmaningen.

3 saker jag skäms för:
1. Att jag alltid skjuter upp tråkiga saker
2. Att jag konsumerar för mycket
3. Att jag (nästan) aldrig är nöjd

3 saker jag är stolt över:
1. Vår fina dotter
2. Att jag kan ta mig samman och få väldigt mycket gjort på kort tid
3. Att jag ofta uppnår det som jag verkligen vill

3 saker jag vill göra år 2009:
1. Skriva intressanta saker
2. Uträtta stordåd
3. Slå världen med häpnad

(Okej då, tre mer jordnära punkter: åka och hälsa på Bästa M. på andra sidan Atlanten, skriva en bok som jag har en bra idé till samt en halvhemlig sak.)

3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. När jag voltade med bilen (som både Lilla L. och maken åkte med i) i fjällen
2. När jag spydde en gång i timmen...i fem dygn.
3. Fina dagar på stranden med Lilla L.

3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Min MacBook Pro
2. Kaffebryggaren (glöm alla försök till ett koffeinfritt liv)
3. "Saker" som man kan spela musik på

3 personer jag avundas:
1. Göran Rosenberg - för texterna
2. Yvonne Hirdman - för skärpan och utstrålningen
3. Linda Skugge - för karriären och hårsvallet

3 personer som jag utmanar:
1. Maria
2. Kicki E.
3. Lotta

Lustans

Härom dagen läste jag Någon sorts extas av Johan Kinde (f.d. sångaren i Lustans Lakejer, för er som spenderade 80-talet under en gråsten eller var för unga för att uppleva det). Jag är nog inte riktigt rätt person att bedöma denna bok, då jag dels är väldigt förtjust i allsköns böcker om musik, dels är ett gammalt hängivet fan av Lustans Lakejer. Det här inte en regelrätt biografi om Lustans, utan en roman som uppenbart har en del likheter med författarens gamla band. Någon sorts extas är inte "stor litteratur", men den är förbannat charmig och jag smälter. Efteråt var jag tvungen att lyssna på Vår man i Mockba, Begärets dunkla mål och Läppar tiger om och om igen.

Totalt j***a mörker

Det måste vara bristen på dagsljus. Jag kan inte tänka, jag kan inte skriva, jag orkar knappt ta mig upp ur sängen. Det är så fruktansvärt deprimerande. (Och snart kommer vinterkräksjukorna...)

Tillbaka

Det är inte bara mailboxen som svämmar över efter några dagars frånvaro. Det gör även skrivbordet och den fysiska brevlådan. My god, nu är det nog dags att kavla upp ärmarna (och andra usla metaforer...).

Jag känner mig i alla fall ganska snygg idag, iförd mina nya byxor. Hög midja, midnattssvarta och rejält utsvängda.

Sådärja

Då var jag hemma igen, efter en turné runt halva Sverige på tre dagar. Det är skönt att vara hemma. Trots fina hotell är det bäst att sova på sin egen dunkudde, under sitt eget duntäcke, i sin egen säng. Och eftersom jag alltid sover uselt så är sömn det enda jag tänker på.

Mer väntan

...och en inte på inspirerande sen lunch.

Väntan

Granne

...med den omtalade skulpturen.

Fint hotell!

Konsumtion

Igår lade jag (temporärt?) ned minska-konsumtions-kampanjen. Jag inhandlade ett par fantastiska svarta utsvängda byxor, med hög midja, från Filippa K. Och ett halsband. Och ett armband.

Jaja, men fin kommer jag att bli...

På väg

Thank god för att det finns uppkoppling på X2000. Min mailbox riskerar att sprängas efter att inte ha rensats på ett dygn och jag kan få massor med småfix ur världen. Jag hade dock lyckats förtränga hur åksjuk jag blir av att åka tåg. Just nu vill jag bara spy, spy och spy.

Hem ljuva hem?

Nej, inte längre, men ett trevligt avbrott från skogen.

Frukost

Efter ett försenat flygplan har jag äntligen frukost framför mig. Det kändes för övrigt fantastisk att höra obamas tal i taxin i gryningen. Det finns hopp för mänskligheten.

Status

färga håret - check!
packa kläder och necessär - check!
kolla så att jag har alla biljetter och vouchers - check!
kolla usb-minnet så att jag har alla livsnödvändiga filer - nej, men jag hoppas att det är så
röja i hemmet - ehh, nej
hänga tvätt - check!
leta reda på den försvunna kameran - fortfarande försvunnen
skriva upp L:s nya mobilnummer - check!
läsa sagor - nej, bad mother...
vara en trevlig fru - inte trevligare än vanligt...

En helt vanlig lista

- färga håret
- packa kläder och necessär
- kolla så att jag har alla biljetter och vouchers
- kolla usb-minnet så att jag har alla livsnödvändiga filer
- röja i hemmet
- hänga tvätt
- leta reda på den försvunna kameran
- skriva upp L:s nya mobilnummer
- läsa sagor
- vara en trevlig fru

Fysisk bevisföring

Om jag inte får en hjärtinfarkt idag så är det bevisat. Jag har ett starkt hjärta.

Varumärket?

Tja, jag kanske skulle ta och fundera över mitt varumärke?
Det här är en cynisk, gnällig och ibland elitistisk blogg. De stackars läsarna får spridda skurar musiknörderi, liberalt svammel och konstiga dialoger mellan hushållets medlemmar. Ibland blir det en skopa ålderångest, andra gånger en slev dåligt konsumtionssamvete. Ganska ofta är det intetsägande listor över allt jobb som borde göras, eller redan vara gjort för en månad sedan. Det är väldigt lite sex (om man inte räknar med husporren...).

(Det kanske inte är så konstigt att sponsorerna inte köar på uppfarten?)

Jag och Josef K.

Vissa dagar känns det som om jag bokstavligen mals ned i byråkratins kvarnar. Det är pm, protokoll och beslutsunderlag överallt, papper som ingen riktigt kan förklara poängen med. De tar aldrig slut och jag känner mig som Josef K.

En mental farbror

När jag läste morgonens DN insåg jag att jag håller på att bli en liten farbror. Rent musikaliskt alltså, i övrigt är jag, som vanligt, en tant. När jag var tonåring och gick på skivmässor förundrades jag över alla medelålders män som krampaktigt höll fast vid Rolling Stones/Led Zeppelin/obskyr amerikansk garagerock, eller vad de nu hade lyssnat när de var unga. Med emfas brukade farbröderna hävda att ingenting väsentligt hade släppts på skiva efter 1974. Sedan försökte de klå varandra i vem som hade varit på flest åtråvärda konserter någon gång på yngre stenåldern.

Vad har detta med dagens DN och mitt mentala tillstånd att göra? Jo, jag blir så förbannat nostalgisk numera. Idag kunde jag läsa om The Creeps återförening, där de tydligen hade spelat en hel del från sin tidiga karriär. Det vill säga från skivorna innan Ooh, I Like It, då de var ett ganska obskyrt 60-talsband i de småländska skogarna. Jag, kompisen H. och ett par tjejer som gick gymnasieklassen ovanför oss brukade spela Enjoy the Creeps och Now Dig This! sönder och samman på gymnasiefesterna. I ett nostalgiskt skimmer minns jag en fantastisk spelning i Jönköping (kan det ha varit 1988?). När Blue Tomato kom och The Creeps blev någon form av vandrande reklampelare för H&M fattade jag och vännerna ingenting.

Jag hävdar dock inte att det inte har gjorts någon bra musik efter 1990. Även om jag inte riktigt orkar engagera mig i Glasvegas påstådda storhet. De är säkert bra.

Viktiga saker

Nu har jag spenderat någon timme på att skapa Simpsons-avatarer. Just för ögonblicket har jag en som är mitt jag i 18-årsåldern. Det ser ut som att håret är grönt. Det ska, så klart, vara svart.

Vi, vi och vi

Nyss flimrade Göran Greider förbi på tv:n. Han sade någonting ovanligt klokt:
- Kan vi inte komma överens om att vi stryker ordet VI ur samhällsdiskussionen?
Det skulle verkligen vara befriande, om folk började benämna individer och kollektiv vid dess rätta namn.

Ägg, glömska och halloween

Bristen på Halloweengodis, alternativt frukt eller kakor, beror inte på något genomtänkt avståndstagande. Vi är bara disträa och glömska. Imorgon lär vi få rensa bilen och trädgården på dasspapper. Jag hoppas dock att grannarnas ungar låter bli att kasta ägg. Det råkade vi ut för för några år sedan - och det var inte kul. Äggen frös fast på fönstren och satt kvar hela vintern.

Romantiska ideer

Maken är en riktig teaser. Några gånger i veckan, när vi åker fram och tillbaka till stugan, förbi de områden där jag så gärna vill bo, säger han saker som:
- Vill du ha en liten gååård? En liten västerbottensgåååård?
- Ehum...jo, det vill jag väl.
- Några egna hönor? Färska ägg?
- Eh, jo.
I nästa ögonblick kommer dock motargumenten. Hur långt det skulle bli att pendla, hur dyrt det blir med två bilar och hur uttråkad jag skulle vara redan efter en vecka. Dessvärre har nog maken rätt. Jag skulle bli uttråkad. Jag har fortfarande inte en aning om hur det skulle vara att bo på landet.