måndag 17 november 2008

Att skrika sig till en ponny

Efter att ha serverat den tredje varianten av frukost, alltmedan Lilla L. tjöt som en mistlur i 140 decibell, konstaterade jag att vi inte är särskilt bestämda.
- Nä, vi är inte särskilt skriktåliga på morgonen.
- Nej, hon får oss exakt dit hon vill.
- Mmm.
- Om några år kommer hon att kunna kuppa igenom en ponny.
- Absolut. Om hon skriker på morgonen.
- Hmm. Det blir du som får åka till stallet.

5 kommentarer:

Ponder sa...

He he, hon vet hur ni ska tas, den lilla kejsarinnan. ;D

Lotta sa...

Vi har upptäckt detsamma. Nu är det inte-få-ha-nappen-hela-tiden-dags här hemma. Vi bestämmer! Hjälp, vilka tjut de kan få till men det är bara till att vara bestämd. Blir jobbigt i tonåren annars. :)

Alex sa...

Fattar du att man kan få utmattningssyndrom av sådant där ;)

Boktokig Eva Boström sa...

Skrik är inte att leka med!!!

Världen enligt J. sa...

Nej, det är just det där med skrik. Vi står inte ut! (= den bedårande diktatorn vinner)