Härom dagen läste jag Någon sorts extas av Johan Kinde (f.d. sångaren i Lustans Lakejer, för er som spenderade 80-talet under en gråsten eller var för unga för att uppleva det). Jag är nog inte riktigt rätt person att bedöma denna bok, då jag dels är väldigt förtjust i allsköns böcker om musik, dels är ett gammalt hängivet fan av Lustans Lakejer. Det här inte en regelrätt biografi om Lustans, utan en roman som uppenbart har en del likheter med författarens gamla band. Någon sorts extas är inte "stor litteratur", men den är förbannat charmig och jag smälter. Efteråt var jag tvungen att lyssna på Vår man i Mockba, Begärets dunkla mål och Läppar tiger om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar