söndag 2 november 2008

En mental farbror


När jag läste morgonens DN insåg jag att jag håller på att bli en liten farbror. Rent musikaliskt alltså, i övrigt är jag, som vanligt, en tant. När jag var tonåring och gick på skivmässor förundrades jag över alla medelålders män som krampaktigt höll fast vid Rolling Stones/Led Zeppelin/obskyr amerikansk garagerock, eller vad de nu hade lyssnat när de var unga. Med emfas brukade farbröderna hävda att ingenting väsentligt hade släppts på skiva efter 1974. Sedan försökte de klå varandra i vem som hade varit på flest åtråvärda konserter någon gång på yngre stenåldern.

Vad har detta med dagens DN och mitt mentala tillstånd att göra? Jo, jag blir så förbannat nostalgisk numera. Idag kunde jag läsa om The Creeps återförening, där de tydligen hade spelat en hel del från sin tidiga karriär. Det vill säga från skivorna innan Ooh, I Like It, då de var ett ganska obskyrt 60-talsband i de småländska skogarna. Jag, kompisen H. och ett par tjejer som gick gymnasieklassen ovanför oss brukade spela Enjoy the Creeps och Now Dig This! sönder och samman på gymnasiefesterna. I ett nostalgiskt skimmer minns jag en fantastisk spelning i Jönköping (kan det ha varit 1988?). När Blue Tomato kom och The Creeps blev någon form av vandrande reklampelare för H&M fattade jag och vännerna ingenting.

Jag hävdar dock inte att det inte har gjorts någon bra musik efter 1990. Även om jag inte riktigt orkar engagera mig i Glasvegas påstådda storhet. De är säkert bra.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Orka J, Orka!!!! Glasvegas är det bästa jag hört på länge. Du måste ge den ca 10 lyssningar och sedan kan du inte lyssna på något annat på tre veckor. Jag ångrar absolut inte att jag orkade (fast när det gäller musik så orkar jag mycket :)).

Världen enligt J. sa...

Jag ska jobba på saken! När det gäller böcker och musik orkar jag det mesta, om jag bara vill...

Hanna sa...

Jag är också så sjukt trött på allt tjat om Glasvegas!
Jag HAR gett dom en chans och det är ingenting för mig. Och jag kan till viss del hålla med dig om att det inte görs så bra musik nuförtiden, även om jag mest håller mig till 90-talsmusiken. Och sånt som låter som om det är gjort då eller tidigare. Dock inte Glasvegas.