En av Lilla L:s favoritaktiviteter på dagis är att "dansa mamma mia", vilket ungefär innebär fri snurr-disco-dans till Abba. Till nöds har vi kunnat fixa hemmadisco med Boney M, Diana Ross och Gloria Gaynor. Helt rätt har det dock inte varit då Abbaskivorna har saknats. (Saknats är väl kanske inte rätt ord. Det finns Abbaskivor i hemmet, men med tanke på att det är mina och syrrans vinylskivor från 70-talet, som minst sagt är hårdhänt behandlade, så har vi inte spelat dem.)
Idag kom Abba Gold-skivan med posten. Blev Lilla L. glad? Kanske till och med extatisk? Nej, hon började gråta. Hysteriskt. Knäppa unge.
Nu sitter jag och har nostalgitripp tillbaka till 70-talets gulblommiga flickrum. Minsång med hopprep, träskor och röda manchesterjeans...
3 kommentarer:
Otacksamma unge ;)
Det är INTE lätt att vara en tvååring till lags alla dagar, det ska gudarna veta... Hoppas att julaftons Bob-paket inte utlöser samma reaktion!
Om fröken dissar Byggar Bob-paketen så blir det bara kottdjur fram till 15 års ålder!
Skicka en kommentar