Då och då får jag livstecken från min gamla arbetsplats. Det kan vara någon kollega som mailar, en nyutkommen bok som dimper ner i brevlådan - eller en festinbjudan. Idag kom inbjudan till den årliga julfesten. Det känns lite...märkligt. Å ena sidan blir jag alltid glad över livstecknen (mina gamla kollegor är jättetrevliga och det är smickrande att de inte har glömt mig efter fem och ett halvt år). Å andra sidan - hur sannolikt är det att jag ska komma på en julfest/personalfest/
jubileumsfest/fredagsöl? Det är 67 mil att åka. Å tredje sidan så tror kanske mina gamla kollegor att jag fortfarande är ett riktigt partydjur? (För den läsare som har missat det: det är jag inte. Jag är en sömdepriverad småbarnsmamma.)
Någon julfest blir det nog inte. Men jag borde nog svänga förbi och ta en fika nästa gång jag är i Hufvudstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar