Förmiddagen gick åt till att fixa biljetter till Bruce, som spelar på Stadion i juni. Maken till biljettstrul vet jag inte om jag någonsin har varit med om; ett antal nya släpptider, konstiga felmeddelanden, en havererad hemsida och till slut två genomförda köp (varav jag trodde att ett hade makulerats, då jag inte fått den slutgiltiga bekräftelsen). Jag menar, hur svårt kan det vara att fixa en site som håller för trycket? Senare visade det sig att det fanns biljetter till alla tre konserterna, trots att det enligt uppgift var utsålt. Skumt.
Nåja, nu har jag, M. och hennes bror biljetter till den första av konserterna. Trots att jag var ganska irriterad över att behöva spendera över två timmar med att stångas med en helt värdelös hemsida så kan jag ändå tycka att utvecklingen har gått framåt. Hur praktiskt var det på den tiden man var tvungen att köa utanför Svala & Söderlund för att kunna lägga vantarna på åtråvärda biljetter? Eller boka plats i en telefonkö? Det sistnämnda - att boka en plats och att sedan bli uppringd av en telefonist - finns det ens som tjänst längre?
Nu hoppas jag att konserten blir lika bra som på Ullevi förra sommaren!
8 kommentarer:
Instämmer i precis hela inlägget. Utom just stycket om att köa utanför Svala & Söderlund för det har jag aldrig gjort.
Då har du missat något :D
Man stod i en oändlig kö, förbi Hötorget och gamla PUB, i duggregnet och frös. Timme ut och timme in. Om man hade tur lyckades man få en Depeche-biljett, typ bakom en pelare...
Åh, Svala & Söderlund hade jag nästan glömt bort, men nu svämmar nostlagin över alla bredder. Minns svinkalla nätter och blöta dagar i den där förbannade kön. :D
Den där telefonisttjänsten minns jag inte alls? Kanske missade jag den och köade en hel massa istället? ;)
Jo, sannolikt! För man kunde beställa samtal till ett visst nummer vid en viss tidpunkt, om det var flera som gjorde samma beställning så gjorde Telia (fast det hette väl Televerket på den tiden?) en tjusig kö av det hela. Man fick till och med reda på sitt nummer (typ 27). När man väl kom i tur så ringde en telefonist upp och kopplade fram samtalet. Himla fiffigt vid biljettsläpp.
Hej!
Står fortfarande din gamla Tizio och skräpar i förrådet?
Får jag köpa den av dig?
Hör av dig om du är intresserad
MVH
Johan - cj.flodin@gmail.com
Vet du, jag saknar Svala och Söderlundtiden och köandet av det mer traditionella slaget. Eller när man kunde ringa från "landsort" fast man bodde 2,5 mil från Stockholm och boka biljetter. För nu, men alla j-vla ockerbolag och andrahandsförsäljning av biljetter så tappar jag nästan lusten. Och biljetterna tar slut på två minuter. Förut fick jag alltid alltid biljetter till de spelningar jag ville gå på, och idag kan jag missa mina favoriter pga av mygel och båg trots att jag ligger på som f-n. BLÄ! Men men det fanns negativa saker med Svala-tiden också även om jag just nu inte minns dem. Jag fick så många nya roliga vänner i köerna också :). Ha det så kul på Brucan!
Johan F: Tizion står fortfarande i förrådet och skräpar - men jag har planer för den. Så för ögonblicket är den inte till salu!
Kicki: det bästa var ju att man lärde känna en massa kul folk. Jag minns särskilt kön till ett Cure-släpp (kanske 1989?). Det var vääääldigt trevligt i kön! Nu är det lagom kul att sitta och stångas med värdelösa siter...
åh herre gud. jag är så avundsjuk nu att jag är grön på riktigt. alltså knallgrön.
Skicka en kommentar