Om konsten att göra val

Härom dagen var det en lång artikel i DN om val och konsumtion, om hur allt fler relationer har antagit varuform och om den konsumtionskultur som har brett ut sig i allt fler sfärer under de senaste årtiondena. Vi förväntas göra individuella val i smått och stort, om strumpor och mobiltelefoner, om pensionsförsäkringar och värnplikt. Ofta beskrivs denna utveckling som genomgående negativ (och rent av ondsint). Valen ses som betungande, tidskrävande, osäkra och potentiellt diskriminerande (då vissa grupper förväntas ha dåliga möjligheter att navigera i alla informationsflöden - och kanske inte heller ser incitamenten i att göra valen). Jag håller inte riktigt med om detta. I de flesta situationer är det ett privilegium att kunna göra individuella val. Om priset för att jag ska kunna välja skola för vårt barn är att jag även bör engagera mig val av elbolag, pensionsförsäkringar och frukostflingor så är valet enkelt. Jag föredrar att göra valen - och har ärligt talat ganska svårt att se det romantiska skimret över det svenska 70-talet.

Val är inte oproblematiska i alla situationer - men val behöver inte heller förvandlas till (för att låna ett uttryck från artikeln) vulgärliberalism.