Ett tydligt tecken på att jag numera ingår i ett litet socialt system (a.k.a. familj) är att jag numera kan sjunga ja må han leva tillsammans med Lilla L. för maken, utan att ens tycka att det är pinsamt. Och det kan tilläggas: jag är verkligen inte typen som sjunger julsånger/snapsvisor/födelsdagshyllningar frivilligt.
Vad kommer härnäst?
1 kommentar:
Dans kring granen på dagis?
Skicka en kommentar