Efter veckor av feghet, då Lilla L. har kunnat gå själv men inte riktigt vågat, har hon äntligen vågat släppa taget om våra händer och börjat promenera iväg. Själv. På det stora stora golvet. Alldeles själv.
Det var på tiden. Häromdagen tog jag henne på bar gärning då hon smyggick i vardagsrummet (och sannolikt var helt övertygad om att jag var kvar i köket).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar