Var tvungen att ta mig ur deckarträsket, så jag beställde några andra böcker. Maria Svelands Bitterfittan och Isobel Hadley-Kamptz Jag går bara ut en stund. Sedan igår eftermiddag har jag sträckläst det senare. Aj, vilken smärtsam bok; om det totala sönderfallet inom ett äktenskap och den bottenlösa sorgen efter ett förlorat barn (som aborterades då det hade cystiska lungor, d.v.s. i princip saknade lungor). Skildringen av Isobels och Eriks relation, bristen på kommunikation och Isobels närmast tvångsmässiga otrohet, äter sig in under huden. Självklart är det en roman (vilket recensenten på DN inte tycks begripa), som har grund i Isobels eget liv. Men det gör den inte sämre, snarast tvärtom.
Om man vill må lite bättre efteråt kan man gå in på Isobels nuvarande blogg och läsa om lyckan med den nyfödda sonen. Det är vackert.
2 kommentarer:
Klarar inte en sån där deppig bok just nu. Har du inget mer upplyftande på lager? :)
Nope! Här är det bara depp och bitterhet som gäller. Har just läst ut Bitterfittan...och den var inte munter den heller (även om liiiiite, liiite ljusare mot slutet).
Skicka en kommentar