Då och då uppstår det diskussioner kring hur mycket man kan/bör/ska lämna ut av sig själv på bloggar. Vissa skriver i egenskap av halv/heloffentliga personer, andra som väldigt privata men öppna personer - ytterligare andra befinner sig i någon form av bloggarderob. Själv föredrar jag att vara halvanonym. Visst går det att ta reda på vem jag är, det är inte alltför komplicerat, men jag skriver inte ut namn eller alltför privata detaljer. Jag har inte heller berättat för min omgivning, med undantag för maken (a.k.a. smygläsaren), om min blogg. Bästa kompisarna K. och M. har inte en susning om mitt bloggliv, i bloggarderoben. Inte heller min mamma, svärmor eller chef. Bloggen är min lilla egozon, där jag skriver om det som engagerar mig för ögonblicket. Då må vara gamla Sarah-recordssinglar, lampor, prestationsångest, Josef Frank-tapeter, drömmar om västerbottensgårdar, mina och Lilla L:s dagar eller det norrländska mörkret. Det finns en läsekrets - och det är fantastiskt kul - men jag känner den inte i det vanliga livet. Precis som jag vill ha det.
Ärligt talat är tanken på att svärmor, chefen eller mina grannar ska läsa min blogg skrämmande, inte för att det som står i bloggen är så speciellt eller avslöjande - men jag orkar inte förklara eller motivera varför jag skriver det som jag gör. Det är min pryl. Frågan smyger sig dock på ibland; är jag lite småkymig som inte berättar, exempelvis för bästa vännerna? Men om jag gjorde det så skulle jag antagligen känna att jag var tvungen att skriva om andra saker.
6 kommentarer:
Nej jag tycker inte att du måste berätta för andra, du måste ju få använda bloggen på det sätt som känns bäst för dig! Jag kan själv känna att jag inte kan skriva vad som helst, jag har givit ut adressen till många och det kan kännas hämmande!
Just det...hämmande. Det är det som jag vill undvika.
Precis så är det!!! Skulle helst ha ett lösenord så endast de som jag väljer ut kan logga in. Går det???
Lotta; det går att lägga in lösenord på det flesta blog-platformer. Nemas problemas.
Inget till svärmor - *hahaha*!
Jag känner precis som du, att jag helst inte vill att dom allra närmaste läser min blog (inte Prinsblogen alltså), för då känns det som att jag måste lägga innehållet tillrätta för dom på något vis.
Jag känner precis som du, att jag helst inte vill att dom allra närmaste läser min blog (inte Prinsblogen alltså), för då känns det som att jag måste lägga innehållet tillrätta för dom på något vis.
Skicka en kommentar