Jag är sedan ett bra tag på jakt efter ett litet skrivbord, till mitt så kallade arbetsrum (vilket är en ganska otrivsam hall). Efter ett helt misslyckat försök att köpa ett art deco-bord, som visade sig vara ett soffbord - inte ett skrivbord (jag skyller på skumma bilder...), så har jag nu spanat in detta. Ord som sengustavianskt klingar ljuvt i mina öron, även om beslagen ser ut att vara allt annat än original. Frågan är nu om bordet är för litet. Damskrivbord brukar vara ganska små. Min mor är dock utsänd med ett måttband för att ge besked.
Ja...för det här är så klart ett eventuellt auktionsinköp på distans. As usual. Här uppe i de norrländska skogarna finns det mest skräp. Eller dyrt skräp. Eller sanslöst dyrt icke-skräp.
I mitt understimulerade lilla huvud har jag, åter igen, möblerat arbetsrummet. Paradiset av Josef Frank på den ena väggen. En Arkipelag från Ruben Lighting (se ovan). Min snygga Mac och en prydlig hög med papper. Gudomlig inspiration och massor med klara texter i usb-minnet. *Hahaha*
2 kommentarer:
Paradiset,på svart botten, är min absoluta favorit! Vi har den som fond i ett rum, och jag njuter av den varenda dag. (Valde Eldsblomma till mitt arbetsrum, och den skänker mig faktiskt både glädje och kreativitet. Ville ha den i köket, men där gick tydligen mannens gräns...) Tack Boråstapeter!
Ja, Paradiset på svart botten är finast! Men Eldblomma är inte så dum den heller...
Josef Franks formgivning är fantastisk. Om inte plåboken satte tydliga gränser, så skulle de bli betydligt mer än någon bricka och Hortus-kruka. Pall 647 exempelvis. (Det är den inre tanten som vrålar; ge mig Svenskt Tenn! Maken himlar med ögonen.)
Skicka en kommentar