Bruno

Ibland har jag god lust att starta en tredje blogg, en renodlad jobblogg. Särskilt dagar som dessa, när jag har lyssnat på så många dumheter att öronen nästan har trillat av. Eller åtminstone skrumpnat ihop en aning.

Idag lyssnade jag på en forskare som hade den lysande teorin att alkohol, flaskor och glas kan vara aktörer - d.v.s. agera och utöva makt oberoende av mänskliga handlingar och intentioner. Alkoholen skulle utifrån detta perspektiv kunna åtrå glasen - och människor. Människorna reducerades till viljelösa offer Detta skulle vara influerat av Bruno Latour, som bland annat talar om icke-mänskliga aktörer (s.k. aktanter) som kan ha agency. Dagens virrige forskare har dock helt missat poängen. Latour talar om texter - och vad människor skriver. Artefakter, som glas, flaskor och vin, är skapade av människor. Vi tillskriver dem betydelse. Vi agerar. Sedan kan det i många situationer framstå som om artefakter har "ett eget liv" - och exempelvis tvingar människor till vissa typer av handlingar. Men det är en jäkla skillnad; att någonting är som om respektive är. När jag lite surt påpekade detta - och lite till - knep forskaren ihop ögonen och förklarade att h*n minsann hade skäl att tro på sin teori; alkohol skapar så mycket lidande. Visst är det så, men det är ändå människor som både framställer alkohol och dricker upp den. Att det även finns en kemisk sida av saken gör inte glasen och flaskorna, eller innehållet, till aktörer.

Ja, ja. Jag bergriper att ingen vill läsa den här typen av navleskådande resonemang.

Nyfiken på Bruno?