Som sannolikt redan har framgått så gillar jag att flytta. Ofta. Jag gillar de flesta delarna av flyttprocessen; att leta efter en ny plats att flytta till, söka efter det perfekta objektet (numera främst på Hemnet, tidigare via Svenska bostäders talsvar - hur omodernt känns inte det? - och DN bostad), gå på visningar, göra upp planer, packa grejer, flytta alla pinaler och att fixa på det nya stället. Visst finns det sådant som är mindre muntert, som flyttstädning, men på det stora hela är det befriande att flytta. Nytt bo, nya idéer - och en massa bråte sorteras ut.
Sedan ett par år är jag dock belagd med någon form av flyttförbud av maken. Eller, det är väl kanske inte riktigt ett förbud, det är mer en önskan om att vi ska bo kvar där vi bor (tror jag i alla fall). Nu börjar det nästan fysiskt klia i kroppen. Har vi inte bott i huset i nästan två och ett halvt år? Det är lång tid utifrån min horisont. Det personliga bostadsrekordet, i en och samma lägenhet, lyder på tre år. Det var i lägenheten på Söder.
Jag borde inse att gräset inte är grönare i någon annan trädgård - och att jag inte blir en bättre människa av att bo i en västerbottensgård i Strömbäck, ett litet egnahemsruckel i Norra Ängby eller en funkisvilla vid älven. Men det kliar...
5 kommentarer:
Här kliar ingenting. Nu vill jag fixa och dona med vårt hus och sen när det är färdigt ska jag bo här tills det är dags för ålderdomshemmet.
Alltså, det här är något som borde kunna få en diagnos i DSM-IV.Jag tror att jag skulle kunna göra mig en karriär som terapeut för de drabbade. Stödsamtal i grupp, anhörigträffar...kanske en simpel 12-stegsmodell?
"IKEA ( eller svenskt tenn) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden".
Kanske?
Som du nog vet, så vet jag precis hur det känns!
En liten lättnad kan man iallafall få av att åtminstone möblera om, eller ännu hellre omkonstruera - ta ner en vägg eller två? omlokalisera köket?
Den allra första morgonen i ett helt nytt boende är dock en otroligt svårslagen fix.. :-)
Lotta; det är min stora skräck! AHHHH! Bo kvar fram till pensionen eller ålderdomshemmet! AHHHHH!
Maria: maken skulle nog uppskatta en anhöriggrupp. Och mycket handfasta tips, av typen hur man spärrar hemnet eller brottar ner en vild hustru på en husvisning.
Helena: omlokalisering av köket - jo, det har diskuterats (som någon sätt att finta mig, tror jag). Men det väger ändå inte upp...
Hej J,
Gillar du att flytta kommer du definitivt att gilla Booli.se. Vi är ny sökmotor för Bostäder.
Målsättningen med Booli är att organisera all bostadsinformation och göra den tillgänglig och användbar för alla.
So check it out!
Vi är fortfarande i beta så alla idéer och synpunkter är välklomna.
Allt gott
Anders@Booli
Skicka en kommentar