Jag har åter slutat att dricka kaffe. Det ska inte ses som något nyårslöfte (eftersom sådana är dömda att misslyckas). Det kommer inte att bli kul, det vet jag. För några år sedan slutade jag nämligen. De första veckorna tänkte jag inte på någonting annat. Över huvud taget. Det är tveksamt om jag fick något jobb gjort (jag satt nog mest på kontoret och skakade). Det är tveksamt om jag svarade på tilltal. Det är tveksamt om jag var en människa (snarast ett litet koffeindarrande troll).
Hur som helst: det gick att sluta. Det gick också att börja igen. Nu i somras, med ruckel och byggen, eskalerade kaffedrickandet. Plötsligt drack jag två stadiga baljor till frukost och ytterligare en under lunchen. Under hösten började jag till och med dricka det helt odrickbara (ja, rent objektivt) automatkaffet på jobbet. Det är då den inbitna koffeinisten vet att det är kört.
Ja, ja. Nu sitter jag här med en deppig kopp...te.
2 kommentarer:
Gode tid! Hur kan man få för sig något sådant?
Både huvudet och magen mår såååå mycket bättre om jag inte dricker kaffe. Jag blir nästan en ny människa...men det är efter själva avtändningen det...
Skicka en kommentar