Jag begriper inte hur folk, eller kanske främst barnfamiljer, klarar sig utan bil. Åtminstone om man bor utanför Stockholms innerstad. Nu har vi varit utan bil i fyra veckor (remember: jag voltade bilen i fjällen). Enligt (opålitlig) uppgift tar det minst ytterligare en vecka innan den är fixad.
Jag håller på att bli vansinnig! Vid ett par tillfällen har vi lånat en bil för att kunna storhandla och uträtta akuta ärenden. I övrigt har vi släpat hem grejer från den fjuttiga Ica-butiken bredvid jobbet. Blöjpaket, bröd, mjöl, frukt och småsaker som vi glömt att köpa. Vi bor tack och lov på gångavstånd till både jobb och dagis. Men det är ändå så s***ns opraktiskt. Vi tar oss ingenstans.
När man man hävdar att det är bekvämt och praktiskt med bil så finns det alltid käcka människor som berättar om att det minsann inte är några problem att vara utan. Det är bara att åka kommunalt, koppla på cykelkärran, lasta barnvagnen full och promenera. Även med ett gäng ungar. Även när det gäller att åka till stugan långt, långt bort. (Tänk på miljööööön!)
Gahhhh! Jag vill ha tillbaka vår bil!
2 kommentarer:
Åh, jag förstår dig och lider med dig - jag älskar också min bil! Trots att vi bor mitt i stan så är bilen helt oumbärlig allt som oftast.
Och jag som klagade över att vi "bara" har en bil nu. Ska nog vara tyst... :)
Skicka en kommentar