Utan post-it-lappar är jag körd. Jag har försökt att ersätta dem av allt från en Palm till en rosa anteckningsbok, som jag tänkte att jag alltid skulle kunna ha med mig. Men endast post-it-lapparna har rätt effekt: de syns, de påminner, de kan slängas när de (eller snarast punkterna på dem) är åtgärdade. Det finns någonting djupt tillfredställande i att kunna stryka över punkt efter punkt.
Men nu är de (tillfälligt?) slut. Lätt panik sprider sig. Mitt liv kommer att rasa samman. Jag kommer att glömma bort tentahögen som ligger mitt framför näsan. Missa att svara på mail. Glömma bort att fixa underlaget till verksamhetsplanen. Förtränga (den fortfarande inte klara) jämställdhetsplanen.
För övrigt måste de vara gula och rektangulära. Inga hjärtan. Inga spexiga färger.
3 kommentarer:
Jag som delar kontor med flera andra är mycket irriterad på dessa små gula lappar som ligger precis överallt och inte blir kastade när de är inaktuella. Men om jag hade haft ett eget kontorsrum hade jag gladeligen klistrat dem på skärmen istf som nu skriva upp alla viktigheter i ett block som stuvas undan i ett fack.
Andras post-it-lappar låter helt outhärdligt! Lösningen? Eget kontor åt alla?
Håller fullständigt med, fast det funkar med cerisa också, efter lite övande. Tur att ekadm kunde trolla fram några åt dig - dom (adm alltså) ska man hålla sig väl med, man vet aldrig när man behöver deras hemliga gömmor.
Skicka en kommentar