Jag spanar - inte på andra personer - utan på hus. Spanar på ett sätt som är ganska likt en trånande tonårings romantiska svärmerier ("Åååh, så fint det är! Undrar om vi är perfekta för varandra? Åhh, jag skulle bli så lycklig om..."). Ett av mina regelbundna span är "det gula huset". Det är en stor gul gård, sannolikt 1920-tal, som ligger nära rucklen. Vi passerar det med andra ord flera gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen. Det som gör detta till ett synnerligen intressant span är att det ser helt obebott ut. Det hänger smutiga gardiner, lite på sned, i fönstren - tillsammans med blekta plastblommor. Trädgården (som snarast är en gårdsplan och lite ängsmark) ser inte ut att ha rörts av en mänsklig hand på flera årtionden. Till gården hör även en fallfärdig västerbottensgård och minst en lada.
Men, men, skenet bedrar. Någonstans där bakom gardinerna bor sannolikt någon. Igår såg vi en tänd lampa i köket. Andra dagar kan man notera att de smutsiga gardinerna har dragits ifrån. Vi har aldrig lyckats få syn på personen i fråga. Både jag och maken har dock ganska livlig fantasi och har vi det här laget bygggt upp en hel historia kring vem denna person kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar