Som vanligt är vi ute i sista minuten. Eller snarast; skjuter upp att fixa saker tills det nästan är för sent. Imorgon kväll ska hela familjen stuva in sig i bilen och åka 62 mil. Innan dess måste vi fixa ny takbox, ny barnvagn, packa, städa, bedöma sju ton med uppsatser (japp, de mäts fortfarande i viktenheter), vattna blommor, begära semester, skicka papper till försäkringsbolaget och packa lite till.
Istället för att arbeta fokuserat har jag pratat i en och en halv timme med bästa K. samt hjälpt henne med lite jobbfix. Det sistnämnda tog nog också en och en halv timme.
2 kommentarer:
Det finns väl ingen bättre piska än sista-minuten-stressen? Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle få något gjort utan den!
Well, det är väl det jag också brukar ursäkta vår totala brist på planering med. Men livet skulle nog bli lite enklare med bättre planering och framförhållning, Trodde av någon naiv anledning att det skulle komma automatiskt med barn...det gjorde det inte.
Skicka en kommentar